När kan man anse sig vara en radioamatör?

SM0KBW

SM0KBW

Well-Known Member
Den här frågan kom upp i en annan tråd där den bara störde det pågående samtal.

Frågan var om det är tillräckligt att inneha ett tillstånd? Personligen anser jag att det inte är det, utan det är först när man använder sig av de unika möjligheter som tillståndet ger som man förtjänat benämningen.

Egenbyggen, avancerade utbredningsexperiment utforskning av nya "moder" men även förvalta äldre t.ex telegrafi. Verksamheten behöver inte vara på "doktors" nivå men utmanande och utvecklande för den som utför denna aktivitet.

Att köpa en färdig handapparat för att endast snacka med sina polare är inte i mina ögon kvalificerande nog för att kallas radioamatör.

Såja - nu släpper jag stormen fri :)
 
Bengt,

Tycker inte din tråd behöver skapa speciellt mycket bris - än mindre storm...

Frågan är högst relevant och om hobbyn inte helt ska driva iväg i riktning "sociala medier" är det sunt att ställa oss frågan var gränsdragningen rimligen bör dras. Jag tillhör inte de som anser att en radioamatör nödvändigtvis bör vara en fena på att själv konstruera, bygga och därefter prova utrustning enbart för det tekniska innehållets skull, men att hobbyns kärna ändå är radiotekniskt intresse borde stå oemotsagt bland oss utövare.

Man bör kunna beräkna och i möjligaste mån bygga sina egna antenner. Ja, då menar jag inte alla sina antenner, men i alla fall dipolen, deltaloopen eller trådvertikalen man använder hemma eller på resa. Man bör också ha skaplig förståelse för hur och var man placerar sina antenner och hur dessa ansluts på rätt sätt och med rätt anpassning till en sändare. Dessutom är det nog inte helt irrelevant om man har grundkunskaper i vågutbredningslära för att kunna välja rätt band vid rätt tidpunkt för rätt avstånd.

Om man sedan behärskar ett par olika trafiksätt så tror jag inte det belastar själen och hjärnan för mycket.

Tror också att en portion nyfikenhet och vilja att lära sig mer av allt ovanstående stimulerar till att hobbyn blir beständig och inte enbart en dagslända.

73 de Mats LRR
 
Antenner och vågutbredning är egentligen det som är bland det svåraste att lära sig förstå!

Du har rätt i att "växandet" är en väsentlig del i att vara radioamatör.
 
Jag tycker att en " radioamatör" är den som hjälper andra vidare ,som villigt delar sina egna kunskaper bland andra "amatörer" och som är villig att testa nya ideer i tanke eller handling.
En som för hobbyn vidare och framåt , en som förstår att "negativa" uttryck nästan jämt är fel väg att gå .
Därmed inte sagt att man måste kunna mycket utan alla börjar alltid på 0 ( NOLL ) sen utvecklas man allteftersom .

Sen får vem som helst anse sig vara vad som helst , det måste vara upp till vederbörande .
Har du fått ett radioamatör certifikat så är du väl i lagens mening "radio amatör" .

/roy
 
Som Roger AND skriver så är radioamatör den vanligaste benämningen som används i dagligt tal. Det är väl också logiskt med tanke på att hobbyn kallas amatörradio. Men radioamatör definieras inte i föreskrifterna. Där nöjer man sig med begreppet innehavare av amatörradiocertifikat precis som innehavare av körkort. Sedan kan man naturligtvis kalla sig för bilförare, eller en person med rätt att framföra motorfordon. Det är upp till var och en att bestämma tycker jag.

Radioamatör är ursprungligen benämningen på en person som blev biten av den s k radioflugan och som av eget intresse för radio byggde egna radioapparater för lyssning på rundradio på 1920-talet. Litteratur från den tiden berättar om otaliga radioamatörer som likt byns cykelhandlare byggde kristallmottagare. Den förstnämnde för eget bruk och den sistnämnde för att sälja.

När SSA startades 1925 så diskuterades föreningsnamnet på ett möte i Stockholm. De första medlemmarna som nästan uteslutande bestod av titel, slips- och flugförsedda ingenjörer och tekniker samt personer men utpräglat intresse för radioteknik inklusive studerande ville inte bli beblandade med de sk vanliga radioamatörerna bland allmännheten. De var inte fina nog. För att urskilja sig från detta tveksamma klientel som bara byggde rundradiomottagare så bestämde man sig för benämningen sändareamatör, Föreningen Sveriges Sändareamatörer. Medlemmarna i SSA var alltså sändande amatörer och inte simpla mottagande dito. Efter många år ändrade SSA sändareamatör till sändaramatör då det ju inte vara sändaren i sig som var en amatör utan operatören. Allt detta kan man läsa i QTC från förr och i andra samtida tidningar och böcker.

Man kan säga att radioamatör idag är en bredare benämning av en radiohobby för de som intresserar sig för att bygga och experimentera, lyssna och också att sända m m. Litet allt möjligt men med tekniken i fokus.

När ESR bildades som intressegrupp några år före vi blev formell förening 2003 så hade vi liksom SSA hade 1925, namnet uppe till diskussion. Lennart SM7KHF (sk) som var en av grundarna hade gjort en grundlig research i ämnet och kommit fram till att radioamatör skulle vara den mest korrekta benämningen för oss som ju fokuserade på det radiotekniska området men inte ville begränsa oss till bara sändning som i SSA. Tanken var att vi ville öppna upp för alla som var intresserade av radioteknik och inte bara de certifierade s k sändande amatörerna. Han menade på att en tänkt föreningen med namnet Sveriges MottagarAmatörer (SMA) mycket tydligt skulle signalera vad medlemmarna sysslade med. Att lyssna eller alternativt enligt den gamla definitionen från 1920-talet att bygga och använda kristallmottagare för rundradiomottagning. För att tydliggöra att vår förening mer vände sig till de som sysslade med tillämpad radioteknik i ett bredare spektrum så lade vi till experimenterande i namnet. Sedermera blev detta till Föreningen Experimenterande Svenska Radioamatörer, ESR. Så gick det till.

Sändaramatör är dock en mycket passande och slående benämning på alla de som håller långa monologer i ringarna på 80 m och över repeatrarna. Många av dessa individer skulle klara sig bra utan mottagare. Kikar man på den stora merparten av innehavare av amatörradiocertifikat så tycks de vara mottagar- och sändaramatörer hela bunten. En liten försvinnande andel av certifikatsinnehavarna är radioamatörer per definition. Dock kan så klart alla mottagande och/eller sändande amatörer avancera inom radiohobbyn och bli radioamatörer (ev experimenterande sådana) men det kräver nog att man är beredd att kavla upp ärmarna och gör mer än att snacka skit för det är kul i köpta lådor och med köpta antenner som kanske t o m någon annan installerat och satt upp. Så tycker jag. Andra kan tycka annat.
 
EQL:
Var har Du källan till Din definition av radioamatör?
Min källa är den i Sverige gällande eller anser Du att PTS har fel och att dess definition inte skall följas?
Är Du inte ute på en farlig väg nu?

/Roger Sjölin SA0AND
 
>>>Är Du inte ute på en farlig väg nu?

Näää, det tycker jag inte. Jag har ju bara läst historiken och bläddrat i gamla QTC från 20-talet plus redovisat hur benämningen radioamatör uppstod och hur ESR bestämde sig för sitt namn och på vilka grunder det valdes. Det kan väl vara kul för dig att veta utan att du sätter kaffet i halsen?

Det måste vara upp till var och en av oss att försöka definiera sin egen hobby och vad den omspänner. Om du frågar 100 radioamatörer alternativt sändaramatörer vad amatörradio är får du minst 100 olika svar. Frågar du mig så lägger jag tonvikten på radiotekniska experiment som bedrivs av personer med ett utpräglat intresse för radioteknik. Du och de flesta andra delar inte min egen definition och merparten av radioamatörerna har definitivt inte något utpräglat intresse för radioteknik. Men det kräver jag inte heller.

Detta är väl annars ett jättekul ämne att diskutera Roger. Folk som läser funderar så hjärnan går i mättnad och söker egen information för att försöka slå hål på argumenten. En bra diskussion helt enkelt.
 
Nyfikenhet är min definition. Att undra varför och söka svaret. Att ställa frågan - trots att jag vet svaret - för att höra vad andra svarar [då är det tråkigt att kallas för idiot, men ingen visste ju att jag visste...] och kanske revidera min uppfattning eller inte göra det och skaffa fler argument för att det är så som jag anser. För mig innehåller ordet nyfikenhet mycket av det som tagits upp tidigare som "krav" för en radioamatör/sändaramatör. Är nyfikenheten endast om det finns någon på banden idag att prata med, så är det låg nivå av nyfikenhet, per min definition. ;-)
 
Varken i ITU:s Radioreglemente, Lagen om Elektronisk Kommunikation eller i PTS författningssamling 2014:5 förekommer termen "radioamatör".

Att PTS väljer att på sin hemsida använda ett av de hävdvunna uttrycken "radioamatör" för en person som har ett amatörradiocertifikat och därmed omfattas av Undantagsföreskriftens regler
om radioanvändning gör inte att "radioamatör" är något juridiskt förankrad beteckning. Inte förrän begreppet återfinns bland definitionerna i LEK eller i PTSFS får det någon tyngd.

Man kan likna saken vid den odefinierade effektdefinitionen "max effekt" som kom till under den oreglerade tiden och som inte heller hade någon juridisk förankring.

Varför saker heter och kallas för det som de gör är annars ett mycket intressant ämne.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
I hobbyns barndom behövdes väl egentligen ingen definition. Ville man hålla på med amatörradio, var man hänvisad till att bygga åtminstone sin sändare, ibland även mottagare och naturligtvis sina antenner. Det fanns helt enkelt inget att köpa. Ville man sen använda sina grejor, fick man lov att lära sig telegrafi. Mer som en nödvändighet än ett krav. Så småningom när viss kommersiellt byggd utrustning började finnas på marknaden, hade de allra flesta ändå inte en ekonomi som tillät dylika pekuniära utsvävningar! De var nog de "riktigaste" radiosändaramatörer man kan tänka sig! Pionjärerna.

Får tillstå att jag kan sakna att dessa tider flytt, ja inte för att jag upplevt dem, men det nostalgiskt lustfyllda skimret griper tag i mig! Alla vi som är aktiva idag, är inte i närheten av den definitionen, om det nu fanns någon, av dåtidens radiosändaramatörer! Sen finns förstås olika grader.

I min egen definition, är man ingen radiosändaramatör om man nöjer sig med handapparat med gummipinne, för att prata skit med kompisar via repeatrar. Då närmar man sig med ett alternativt socialt media, som någon annan även var inne på. Dessutom anser jag att telegrafi är ett grundkriterium. Bygga något i sin egen utrustning ska man även vara kapabel till, liksom att ha relativt god kännedom om de bakomliggande teorierna. Alltså, att klippa in en dipol efter måttbeskrivning, sätta dit mitt-isolator och löda dit en matarledning, är inte tillräckligt kvalificerande.

Sist men inte minst, det är radiointresset som ska vara drivkraften! Inte bara att lattja lite med radioapparater!
Observera att jag använder beteckningen "radiosändaramatör", ej att förväxla med radioamatör eller sändaramatör.

Det sammanfattar väl, någotsånär, min åsikt. Sedan får andra givetvis ha sin.

73/Lasse
 
EQL:
Jo men nu finns ju svaret definierat av myndigheten PTS så då hamnar ju
fortsatt diskussion i samma kategori som ändlösa monologer i ringarna eller här på internet.
I mitt tycke helt meningslösa.

Om det inte är en farlig väg Du är ute på så måste det vara fritt fram att strunta i alla de definitioner och regler som
PTS utfärdat och jag tror inte att det var Din mening om jag skall dra någon slutsats av vad Du har framfört
i några av Dina inlägg här på internet. Jag noterar att Du i vissa sammanhang är väldigt tydlig med att kräva
källan för åsikter som framförs, dock inte i detta ämne tydligen. För Du menar väl inte att QTC, husorgan för SSA skulle vara någon
källa av rang!

Nog sagt i detta ämne från mig.

/Roger Sjölin SA0AND
 
En gång på den gamla goda tiden fanns "radiosändaramatör" som definition i TFS B:90

"§ 1 c) Med radiosändaramatör förstås pcrson som har tillstånd att inneha och använda amatörradiosändare"

I övrigt håller jag med Lasse/BDZ till 100%.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Det fanns nog ingen tydlig definition här i Sverige när allt började tidigt förra seklet. Definitionerna behövs främst i lagtexter och regelverk för att i juridisk mening tydliggöra vad som avses.

Om jag utgår ifrån min egen hobby som egentligen inte har så värst mycket att göra med "amatörradiotrafik" (definitionen i PTS föreskrifter) utan mer kretsar kring det som bättre faller in under tillämpad radioteknik och elektronik inkluderande antennteknik m m så kan jag faktiskt utöva min hobby i allt väsentligt utan att behöva ett amatörradiocertifikat. Detta certifikat som jag ändå innehar är endast nödvändigt i de fall jag önskar använda en sändare och på ett lagligt sätt. Att bygga och inneha sändare är ju numera inte tillståndspliktigt och även avprovning av densamma på konstbelastning är tillåtet - utan särskilt tillstånd från PTS.

Så ser man på detta krasst så är amatörradiocertifikatet inte livsavgörande för mig även om jag med stor sannolikhet skulle sakna det om amatörradio skulle upphöra helt och inte längre tillåtas i Sverige. Ibland är det ju kul att bedriva amatörradiotrafik också.

För andra som har sitt intressefokus på själva nyttjandet av en sändare för sociala samtal, DX-jakt eller tävlingar etc så kommer frågan i ett helt annat läge. Saknas sedan det genuina intresset för tillämpad experimentverksamhet inom området radioteknik så blir ju amatörradiocertifikatet verkligen viktigt. Utan ett sådant så faller kanske 99% av de möjligheter som vederbörande intresserar sig för bort. Stor katastrof för vederbörande.

Vi som primärt sysslar med radiotekniska experiment för att stilla vår nyfikenhet eller för att optimera något i alla oändlighet kan därför göra detta utan att behöva hänga upp oss på någon särskild benämning som radioamatör eller sändaramatör etc. Det är fullt tillräckligt att själv vara medveten om vilka intressen man har och sedan syssla med dessa som man vill och kan.

Uttrycken radioamatör och sändaramatör liksom amatörradio har dessutom fått dålig klang i näringslivet. Jag möter ofta kommentarer från uppdragsgivare och kunder som säger -jaså är du en sådan där radioamatör - finns de än, med ett leende på läpparna. Sitter ni och morsar med varandra ha ha ha... vad pratar ni om? Mitt svar brukar vara att gravallvarligt berätta att jag konstruerar radiosändare och pysslar med radiotekniska experiment och för att få utföra dessa lagligt så har jag skaffat tillstånd av PTS att använda vissa frekvensområden. Det brukar vara effektivt för att leda över samtalet på kärnverksamheten istället för att de skall tro att jag är en sådan där radioamatör som LA8PV - Stereotypen för en radioamatör som vi känner igen och hör på banden varje dag eller hur?

>>> För Du menar väl inte att QTC, husorgan för SSA skulle vara någon källa av rang!

Det är väl klart att vi måste lita 100% på vad SSA skriver, de har väl aldrig farit med osanning Roger. Eller vad vill du säga med ditt ledande påstående?
 
LA8PV :) , tycker synd om den norrman som faktiskt fick det callet av misstag, hihi..

Det finns att läsa om på andra ställen, men Bengt har rätt, det är ofta det dyker upp
i någon form när man initialt berättar att man har detta som hobby. Nästan alltid,
faktiskt !

Blir lite tråkigt i längden, men vi kommer nog aldrig ifrån den gode Marve Fleksnes,
salig i åminnelse...

Hobbyn är extremt bred när man tänker efter, gränserna för vad du kan göra inom
de givna ramarna sätts egentligen bara av din egen fantasi, om du nu de facto begriper
vad du håller på med. Den fundamentala tekniken bakom, helt enkelt.

Inte bara systemförståelse inför vilken kabel som kopplas var i de nyinköpta lådorna.

Nyfikenhet, skrev någon tidigare. Helt rätt, en avgörande inställning som för en "äkta"
radioamatör som bör leda till sökande av ny information som i sin tur ger nya kunskaper
vilket i sin tur öppnar dörrarna för ytterligare frågor. Det brukar i min mening konstant
bli fler frågor som tillkommer för varje enstaka svar. Fullärd bli ingen. Någonsin.

Eller ?
 
>>> "äkta" radioamatör

Huuu, passa dig nu Christian. Nu kommer flera av läsarna att känna efter om de är en äkta radioamatör och några kommer säkert fram till slutsatsen att de är oäkta. Sen bryter helvetet löst precis som när vi ibland skriver riktig radioamatör. Det tar inte lång tid förrän någon som känner sig oriktig börjar gnälla. Innerst inne vill de naturligtvis vara både äkta och riktig ty oäkta och oriktig är ingen bra kombination.
 
Jag vet, hjälmen är på. Men jag hoppas att citattecknen kring ordet "äkta" kan vara en förmildrande omständighet ?

Jag gillar egentligen inte uttrycket, det borde, i den bästa av världar, bara finnas radioamatörer. Punkt.

EDIT: tillägg
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top