Värt att veta?
Jag har grävt fram "förundersökningen" som Lennart SM7KHF (sk) gjorde i samband med att ESR bildades som en "ideell oberoende intressegrupp" den 18 oktober 2001 (sedermera ideell förening den 23 augusti 2003).
I dagspressen på 1920-talet benämndes de som intresserade sig för den mer tekniska sidan av radiomottagare och antenner avsedda för rundradiolyssning som amatörer och radioamatörer. Även radiolyssnare nämndes.
Den 1 april 1924 utgavs första numret av Radio-Amatören, tidskrift för radiotekniska frågor. I anmälan (tillkännagivandet) av den nya tidningen framgår att tidskriften vänder sig till tekniskt intresserade personer som sysslar med mottagarbyggen och experiment. Innehållet i tidningens första nummer handlar uteslutande om radiomottagare och antenner och är mycket tekniskt orienterat med schemor och byggbeskrivningar på mottagare. En hög teknisk nivå jämfört med nutida mer populärt hållna tidskrifter.
Nr 1 och 2 har digitaliserats och finns att läsa i Runbergs arkiv ;
http://runeberg.org/radioama/
Ett år senare, 1925, bildades Sveriges Sändareamatörer SSA. Först 1927 utkom det första numret av QTC. I presentationen med rubriken Regeneration står att läsa;
"Då vi nu utsända första numret av Svenska Sändareamatörernas eget organ QTC är det i den fasta förhoppningen att härigenom giva en ny stat åt intresset för sändareamatörväsendet här i Sverige.
Längre ner i texten framgår inriktningen;
"En av våra f.n.v. viktigaste uppgifter är att söka intressera radiolyssnare för kortvåg. ........ Det finnes säkerligen mången rundradiolyssnare eller experimenterande radioamatör, som med glädje skulle sälla sig till sändareamatörernas skara, om de blott visste huru enkelt det egentligen är att bygga en kortvågsstation. Många sky kostnaden. Upplys dem då att de begå sitt livs stora misstag. En hel kortvågsstation, sändare och mottagare, med vilken man utan minsta svårighet korresponderar med andra amatörsändare över allt i Europa och under goda omständigheter även med transoceana länder, kostar icke så mycket som en fyrarörsmottagare."
Resten av presentationen ägnas åt att uppmana;
"...amatörsändarna att inkomma med tekniska artiklar och beskrivningar, där både teoretiska och praktiska synpunkter framläggas för att läsaren skall kunna helt tillgodogöra sig innehållet."
De allra flesta sändaramatörerna som idag är aktiva på amatörradiobanden har sannolikt börjat sin bana som just radioamatörer enligt den gamla definitionen förstått som så att de i unga år kommit i kontakt med en radiomottagare som de rattat på för att upptäcka allehanda pip och signaler vilka väckt intresse. Förr i tiden var det vanligt att börja med BCDX-lyssning (Världsradiolyssning) och för att höra svaga långväga stationer blev det naturligt att försöka förbättra antenner och mottagare. En stor andel av dessa rundradiolyssnare kom sedermera i kontakt med amatörradio och tog amatörradiocertifikat för att med ganska få undantag bli medlemmar i SSA. I alla fall var huvuddelen av de mer aktiva med.
Sedan 70- och 80-talen har de flesta nytillkomna bakgrund från privatradiobandet och har väl då på sätt och vis avancerat direkt från privatradioutövare till sändaramatör utan att gå omvägen via radioamatör.
I mer modern tid har uttrycken radioamatör och sändaramatör kommit att likställas och känner man inte till förhistorien hur uttrycken tillkom för snart hundra år sedan så kanske det är irrelevant vilken benämning som används.
När ESR bildades fann vi att "experimenterande svenska radioamatörer" klingade bra och skulle passa perfekt vår något bredare inriktning på radiointresserade personer. Alla från lyssnande och byggande amatörer till mer renodlade sändaramatörer. Den smalare benämningen sändaramatör exkluderar ju i viss mån lyssnaramatörer medan den moderna tolkningen av radioamatörer i stället inkluderar sändaramatörerna. Ungefär så gick diskussionen 2001 då namnfrågan avhandlades.
