Nästa elände...

Sist jag var ute med gröna män och kvinnor (nån vecka sen) stod det klart att åtminstone försvaret har visst intresse av UKV och KV, i alla fall. En länk mellan de uniformerade och civilistvärlden är ju FRO. Finns det ingen möjlighet att bygga en kanal till dem för att se om frågan om störningar kan få lite mer intresse?
Kanalen finns och används. Amatörintressena drar generell nytta av när EMC-frågor utreds, samverkas o.s.v. eftersom många av de som arbetar med frågorna oftast har eget call. Men som AOM skriver så behövs mer engagemang och driv på sina håll.
 
...jag vet ännu inte hur SSA hanterat ärendet, eller om man ö h t ägnat sig åt det.
Jag råkar veta att det hos SSA finns såväl intresse som kompetens.

Som redan nämnts kan vi radioamatörer inte åstadkomma mycket i frågan helt på egen hand, oavsett hur stora resurser vi satsar. Vi måste samverka med andra, starkare aktörer.

Frågan om WPT drivs inom IARU, och SSA har tagit upp saken i olika myndighetskontakter sedan början av 2018; med Elsäkerhetsverket, med PTS och med flera myndigheter som står Försvarsmakten nära. Vi har mötts med stor förståelse därifrån.

Frågan var uppe i de svenska ståndpunkterna inför WRC-19. Den gången låg det akuta hotet mot amatörradion i det franska förslaget att upplåta vårt 2-metersband för "non‐safety aeronautical mobile applications", något som kunde avstyras åtminstone tills vidare, tack vare gott samarbete inom IARU.

Jag är övertygad om att samarbete inom amatörradiorörelsen är en förutsättning för att nå framgång.

73,
Jonas SM5PHU
Vice ordförande SSA
 
Last edited:
Tack, Jonas, för din redogörelse. Det här är ju en fråga där amatörradion borde kunna stå enad trots disparata åsikter i andra sammanhang.
 
Man skulle kunna applicera andemeningen i den kända dikt av Bertolt Brecht som det refererades till i en annan diskussion för snart 10 år sedan;

"...vårt folk förverkat regeringens förtroende
och endast genom dubbelt arbete
kunde återvinna det..."


Då handlade det om SSA-medlemmarnas ställning gentemot sin styrelse,
nu handlar det om hela rörelsens ställning gentemot myndigheterna.

Nu gäller det "att med dubbelt arbete återvinna förtroendet", men tyvärr ser jag inget
sätt att göra detta varken på kortare eller längre sikt. De amatörradiovänliga krafter inom myndigheterna
vilka trots allt finns och funnits har fått arbeta i en allt hårdare motvind, och har valt att pensionera sig i stor utsträckning.

Deras efterträdare har en allt annat än positiv inställning.
Man undrar då vilka argument som rörelsens
företrädare behöver beväpna sig med för att någon överhuvudtaget ska lyssna.
 
Det bästa verkar helt enkelt att ge upp.
När radiospektrat är oanvändbart pga störningar så får vi bygga UHF relän istället.
Eller köra via mobiltelefoner nån form av gruppsamtal.
Någon form av S-meter borde gå att få på mobiltelefoner.

De som bor så till, eller har stuga långt från störkällorna kanske kan köra radio.
Men snart är stördimmorna vara så starka att de går samma väg via rymdvåg som våra signaler. Något som redan verkar förekomma.
Då finns störninarna även långt ute i skogen i lilla stugan med batteridrift och en solpanel utan likspänningsomvandlare.

Ja gett upp har vi väl redan gjort de sista 40 åren vad gäller störbekämpning.

Vågurbredningen verkar även den vara förstörd av nån form av utsläpp som påverkt jonosfären.

Negativ? jag? nej bara realistisk...

Tror inte ens gamla rörgrejer, och dess teori, kan hjälpa upp saken.

En tid för omkring 15 år sen skulle DSP lösa alla problem, ta fram talet i en stördimma som vida översteg nyttosignalen.
Så blev det inte, kanske en AI styrd mottagare kan funka.

Med mer och mer störningar blir det färre och färre radioamatörer som även den vägen löser sig alla saker som vi idag ser som ett problem.

SM4FPD
 
Problemen bör först och främst lösas vid källan och det mesta går att lösa med skärmade kablar och filter. Men någon skall göra jobbet och betala för komponenter och ev arbete. Garantier kan påverkas och sen har vi ansvarsfrågan om något skulle hända.

Många problem kan dock lösas på mottagarsidan genom att använda olika tekniker för att reducera störningarna. En del "noise blankers" i moderna apparater är ruggigt effektiva för vissa sorters störningar. Det finns också metoder för att med hjälp av en extra antenn som primärt är avsedd att plocka upp störningarna fasa bort dessa. För tio år sedan installerade en av mina grannar belysning med s k elektroniska transformatorer som orsakade störningar långt över S9. Problemen "löstes" till stor del genom att snäppa på klämferriter på en del av kablaget och dels genom att bygga en fasningsutrustning med hjälpantenn för 14 MHz Yagin som placerade ett minimum mot grannen. Det gick att minska störningarna till knappt hörbara men fas och amplitud behövde justeras när Yagin pekade åt andra håll så det var ganska opraktiskt. Störningarna upphörde sedan plötsligt då det visade sig att grannen blivit orolig för att hans anläggning skickade ut farlig strålning som kunde påverka hans hälsa. Jag sade inte emot. Nu har nytt folk flyttat in men störningarna kom aldrig tillbaka. Kanske anläggningen revs?

Det som är jobbigast är nog annars det faktum att störande hemelektronik ständigt byts ut och nya prylar tillkommer i en ökande omfattning. Det gör avstörning till ett heltidsjobb och varje gång skall det förklaras, lirkas, felsökas, provas och mixtras. Har man sedan inte tillgång till bra mätutrustning och ett lager avstörningsmateriel och så klart kunskaper om hur störningar utbreder sig och vilka kopplingsvägar som finns och hur principerna för avstörning fungerar så är det knappt möjligt att lösa ens de enklaste störproblemen.
 
Med mer och mer störningar blir det färre och färre radioamatörer som även den vägen löser sig alla saker som vi idag ser som ett problem.
Jag är rätt övertygad om att sådana resonemang tillsammans med åldersprofilen ingår i myndigheternas
moderna syn på amatörradio rent allmänt. Försök att övertyga jurister och ekonomer om att ett antal pensionärer som bara klagar och aldrig är nöjda ska ha tillgång till värdefullt radiospektrum alldeles gratis...

Det hela var mycket enklare när radioamatörerna faktiskt utgjorde en elit.
 
Elit och elit... :)
Jag har genomgått fartygstelegrafistutbildning och tog några år senare A-cert och brukar tro att jag fattar en del av detta med radio. Inte på ingenjörsnivå, men praktiskt troligen rätt välorienterad. Dock brukar jag inte tänka att man kunde tillhöra en elit. Troligen ligger lejonparten av nyttan med amatörradioverksamheten i det förflutna. Då, i det förflutna, alltså, misstänker jag att en förbluffande mängd arbetstid (obetald!) lades ned av amatörer jorden runt på att testa, experimentera och "leka" med frekvensområden och tekniska metoder, som ännu inte blivit kommersiellt intressanta, eller åtminstone inte kommersialiserade. Industrin och samhällets institutioner drog nytta av alla dessa tester och försök, när de visade goda resultat på något sätt, och amatörradions nytta var troligen betydligt tydligare nu än den är idag.

För att bibehålla eller återskapa en tydlig samhällsnytta, kanske man behöver trycka mer på det positiva i att det finns ett antal informella internationella kontaktnät (mellan amatörer) och att radioamatörer skulle kunna organiseras till ett pålitligt nödsambandsnät (inget nytt, men troligen skulle det kunna tydliggöras och struktureras till att bli mer betydelsefullt).

Det är nog inte troligt att radioamatörrörelsen idag kan behålla sin betydelse pga att medlemmarna är särskilt kunniga, men det radioamatörer kan göra, dvs kommunicera över valfria avstånd, kan ju tänkas vara en sorts samhällsresurs. Givetvis inkusive de frekvensområden där "träningen" sker...
 
Elit inom amatörradio låter lite som amatörproffs eller kanske mer korrekt uttryckt proffsamatör. :cool:

Bland amatörerna finns ganska många utövare som har eller har haft radioelektronik i olika former som sitt yrke och som dessutom har formell utbildning på universitet och högskola som vida överstiger de låga baskrav som ställs för amatörradiocertifikat. En del av dessa är så högt utbildade att de greppar lödkolven i fel ände och inte har de byggt några kristallstyrda rörsändare heller. Jag har fler sådana civilingenjörer i min bekantskapskrets som är helt värdelösa på allt annat än svänga sig med formler och teoretiska resonemang.

Förr i tiden, om man läser i gamla QTC från 1920- och 30-talen, stod yrkesgrupper som Radio- och servicetekniker, Militärer, Kaptener och fartygstelegrafister högt i kurs. Troligen tillhörde detta klientel eliten då.

Men nu för tiden när inte ens titlar är politiskt korrekta längre känns det svårt med definitionerna och på vilka grunder man kan kvala in i eliten. Jag kan dock tänka mig att t ex den handfull svenska radioamatörer som efter stora uppoffringar med sina torn och stackade yagis och enträgen träning under många år till slut lyckats placerat sig i absoluta toppen när det gäller prestationer inom contesting, EME, mikrovåg osv kan utgöra en sorts elit.

Men det handlar nog inte primärt om utbildningsnivå utan mer om vad man presterat, målinriktning, ork och engagemang och hur mycket erfarenheter man samlat på sig jämfört med andra filurer som liksom bara finns till och knappt det. Man kan jämföra med elitidrott osv där en del har sin favoritidrottsgren som yrke och drar in miljon efter miljon. Halva Sverige sitter bänkade framför dumburken och jublar när eliten spelar... Ur led är tiden.
 
I dag har det regnat kraftigt över solna med omnejd.
Solcellsstörningarna minskade kraftigt. Från S9 till S5 på 20m. Jippie!!
Man får glädjas åt det lilla.
 
Ja den där eliten som radioamatörerna var förr har jag aldrig upplever, tot att jag har varit radioamatör sen 1970 c:a, och träffat oändligt många under SRS tiden.

Men vad gäller störningarna så finns faktiskt något som jag tycker har gjort nytta.
Och det är kraven på CE-märkning.
EU-kraven.

Föreställ er bara ett land utan några som helst EMC regler och ännu tätare med elketronik som stör ohejdat.

Det verkar som att det som stör idag är mest importerade saker där EMC delarna är utlämnade, där installation och näggningerna byggt utan rätt kunskap och material.
Kina prylar kallas de......
Men även åldrig av billig elektronik, det saknas någon form av krav i CE märkningen som reglerar långtidsegenskaperna.

SM4FPD
 
Långtidsegenskaper hos "billig elektronik"? Blir det nånsin en fråga, kan man undra... :) Jag tänker på små USB-klumpar för att ladda telefoner, de brukar tröttna efter ett par år, LED-lampor med påstådd livslängd på 15.000 + timmar dör efter ett halvår. Om det ändå fanns motsvarigheten till Bang&Olufsen när det gällde sådana saker, så kunde det kanske vara intressant att investera för att slippa trassel med oväntade haverier och nyinköp (typ "Buy quality, cry once"). De enda moderna elektronikprylar jag har kommit i kontakt med som imponerar med hållbarheten är hårddiskar (mekaniska). Troligen för att tillverkarna vill slippa upplopp och kravaller med facklor och hötjugor när alla samlade kattbilder omvandlas till rök...
 
Min Beomaster 1000 från 60-talet spelar än. Har bytt skallamporna en gång och för ett år sedan gjordes fullservice. Oljebyte i mekaniken, rengöring av omkopplare och släpkontakten till vridkondensatorn och en total genomtrimning inkl finlir med FM-diskriminatorn. Teakolja på trähöljet. Är nog bättre nu än 1965 då den kom ut. Inga specialkomponenter, lätt att reparera och en väl tilltagen tydlig skala så stationerna snabbt kan ställas in. Svänghjul på frekvensinställningen. Kan det bli bättre? :)
 
Amatörradions grundläggande problem är att den bokstavligen agerar på en "marknad utan efterfrågan", och då hjälper det inte hur mycket "elit" man är. I själva definitionen av elit ligger dock att man antingen kan något som andra inte kan, eller kan det bättre än andra. Telegrafikunskaper "kvalar" definitivt in.

Anledningen till att amatörradio över huvud taget tilläts efter de allierades seger i WW2 var att man planerade för ett nytt krig, som man trodde skulle likna det förra, med massarméer och massor med värnpliktiga signalister. På den tiden var amatörradio och yrkes/militärradio ganska lika så radioamatörerna förväntades fylla sina roller vid en mobilisering med ett minimum av extra träning.

Lyckligtvis blev det inte något nytt storkrig, och under tiden förändrades kommunikationsdoktrinerna både civilt och militärt. Nu är amatörradio och yrkesradio väldigt olika, både till form och innehåll, och genomsnittsradioamatören kan inte längre tillföra något som helst till moderna sambandsupplägg. Möjligen att man i lite större utsträckning än genomsnittsmilitären ser skillnad på en N och BNC koaxialkontakt...

Man "slår sig för bröstet" om sin samhällsnytta. Oklart vad som menas med det, men dessvärre har min prediktion för snart 15 år sedan, att radioamatörer är i den kategori som behöver hjälp istället för att kunna hjälpa vid t.ex. naturkatastrofer, slagit in. Detta har nyligen aktualiserats vid översvämningskatastrofen i Tyskland och Belgien, där det på DARC:s hemsida rapporterades att radioamatörer fanns bland de som hade drabbats svårt.

Att 1940 och 50-talens radioamatörer utgjorde en elit råder det inget som helst tvivel om; telegrafikravet, urvalsprocessen och de jämförelsevis svåra proven åstadkom det. Men det kanske viktigaste var att det fanns en genomgående strävan att upprätthålla kvaliteten. Genomsnittsamatören var synnerligen medveten om vilket privilegium det var att i nåder ha fått ett "tillståndsbevis", och medvetenheten fanns nog överallt i hela den organiserade amatörradion. Som exempel kan detta som skrevs i HQ-spalten i QTC 1969 tas:

1628593622999.png

På den tiden ansåg faktiskt SSA-styrelsen att kravlöshet inte var speciellt bra, och detta var även något som fick leva ytterligare några år. Men att få se en SSA-styrelse av idag "förorda en resa till Afrika" åt de som förespråkar kravlöshet torde sitta långt inne.

Man kan anlägga ett ungefär 50-årigt perspektiv på det här med "kvalitet vs. kvantitet".
I början av 70-talet hade SSA också en professor som ordförande, och han ansåg sig tvungen, med en medlemsopinion i ryggen, att skriva till Telestyrelsen och begära svårare prov, eftersom det hade visat sig att olämpliga element hade kommit in i amatörradion.

Nu, 50 år senare, har åter SSA en professor vid rodret, och det skulle vara en välgärning om han också kunde "förorda en resa till Afrika" för de som förespråkar kravlöshet, och skriva (det skulle gå bra med ett mail också) till PTS och önska telegrafikravets återinförande samt svårare prov i övrigt för att försöka vända vägen utför.

Tyvärr får vi väl konstatera att tiden för något sådant redan har passerat med råge, och att de "kravlösas" medlemsavgifter har fått samma tyngd i bokföringen som de riktiga radioamatörernas. Inte heller någon medlemsopinion för att värna kvaliteten torde kunna uppbringas. Resignationen breder nog ut sig lite här och var.
 
Helsidesannons i QTC: SSA anordnar charterresa till Afrika för radioinköp tänkte jag skriva men hejdade mig i sista stund.

Vill minnas att det var Leif MCD som menade att radioamatörer kunde delas upp i de som utvecklar och producerar och de som konsumerar vad andra utvecklat. Kanske den förstnämnda gruppen är den där eliten då. Bara en förflugen tanke som jag tänkte skriva men hejdade mig då ämnet är känsligt. Åter till lödkolven.
 
Du nämner "värdefullt radiospektrum" Karl Arne.
Finns det egentligen något värde i HF numera.
Varken militär eller rundradio verkar intressera sig.
Flyg och sjöfartyg kör enbart sat, och kanske lite VHF.
Möjligen finns en HF sttion men används nog inte.
Rundradion krymper för varje år.
Vem tycker att hf är värdefullt spektrum?
Förutom radioamatörer då.

För många år menade du KA, att rundradion skulle vilja ha mer HF, men så belv det inte, snarare tvärs om.

SM4FPD
 
Utvecklingen inom HF rundradio tog alla med överraskning, även "branschfolk".

I ett föredrag på HF16 gick dr Samuel Ritchie EI9FZB igenom trenderna för spektrumbehovet för
HFBC och pekade på dessa orsaker till den snabba nedgången;

- Driftkostnaderna för stora sändare och antennparker
- Missnöje hos publiken med mottagningskvaliteten
- Den kanske största orsaken, den långt mycket snabbare 3G/4G och Internet-penetrationen i tredje världen än väntat. Detta ledde till en minskning av den potentiella åhörarskaran på HF med storleksordningar på bara några år.

I stället för den minskning med runt 5 % årligen som hade prognosticerats av ITU c:a 10 år tidigare,
blev minskningen 20-30 % under bara ett par år i början av 2010-talet. Det finns en mycket tydlig korrelation mellan HFBC sändningstimmar och Internet-penetration.

Däremot så ger ingen upp sina frekvensallokeringar frivilligt.
Man kan bara erinra sig den uppslitande striden om ynka 15 kHz av delat spektrum på 5 MHz, där den kompromiss som så skickligt åstadkommits av SA0BFC inom CEPT trots detta mötte hårt motstånd från militära intressen på båda sidor.

HF är dock en underordnat fråga när det gäller amatörradio. När makthavarna ser att FT-8 låter radioamatörer få igenom en stor del av trafiken på en liten bråkdel av det tillgängliga spektrat är det sannolikt att man helt enkelt låter åldern ta ut sin rätt när det gäller HF-tilldelningarna, och inte gör sig omaket att försöka få igenom en agendapunkt om att minska amatörradiospektrum på HF vid en kommande WRC.

Däremot kan saker ändra sig snabbare på VHF/UHF.

Många administrationer, inklusive PTS, har deklarerat i sina "spektrumstrategier" att man inte ser sig bundna av ITU-RR på nationell eller regional basis. Skulle t.ex. någon inflytelserik aktör uttrycka ett intresse för, säg, 432 MHz, kan man med ett penndrag omdisponera det oavsett vad som står i Radioreglementet. 23 cm är redan i farozonen, eftersom störningsfall gentemot Galileo har rapporterats.

Även där tror jag att makthavarna har "koll" på åldersfördelningen. För alla praktiska ändamål kan inslaget av "ungdomar" försummas också på frekvenser över 30 MHz.
 
Last edited:
Dock har antalet privata rundradioaktörer på MV och KV ökat ganska kraftigt de senare åren. Alltså stationer som har fått tillstånd av resp lands telemyndigheter. Även piratradioverksamheten verkar hålla i sig och möjligen har den ökat i och med att det är så lätt att skicka feed back och lyssnarrapporter via Facebook. Bortsett ifrån olagligheten i det hela så är det ändå trevligt med ett mer varierat utbud än China Radio International (CRI) malande på i princip alla frekvenser i rundradiobanden och även utanför.

De som driver de privata rundradiostationerna och piratverksamheten är huvudsakligen old timers som växt upp med piratradio på 60-talet och på äldre dar blivit nostalgiska. Ungefär som vi klamrar oss fast i rörtiden när utvecklingen passerade den eran redan på 70-talet. :)
 
Nedgången i HFBC ligger primärt i de sändare som är koordinerade via HFCC. De flesta
små stationer finns inte med i det samarbetet och finns därmed inte med i statistiken.

1628619369649.png
Man ser här att det numera endast är i ett bälte över Afrika runt ekvatorn och i Pakistan som Internet-åtkomst saknas mer allmänt. Antalet potentiella lyssnare på kortvåg har därmed reducerats påtagligt jämfört med för en generation sedan.

1628619709298.png

Mängden HFCC-koordinerade sändningstimmar per år har grovt räknat halverats på 10 år, men det säger lite eller inget om hur många som verkligen lyssnar.

De legala men okoordinerade stationerna torde i stor utsträckning vara drivna av folk vilka primärt älskar att höra sina egna röster, och därmed bryr sig relativt lite om lyssnarskaror.
 
Back
Top