Min första erfarenhet med Windom antennen var för länge sedan, hade en sändare med metallvred, och när det började bli effekt, dvs jag stämde av TX, brände jag mig på rattarna, förstod förstås inte vad detta var... Oerfaren som man var. Snart kom förslaget att radion givetvis skulle jordas, så ett rör slogs ner utanför vinduvet, och anslöts till jordskrufven på T599:an. Man brände sig ändå, ingen förbättring. detta var nog för fyrtio år sedan.
Aldrig mer en sån antenn...
Jag labbade mycket med ljud, mixerbordsbyggen, mikrofoner och inspelningar, snart lärde man sig att endast väl balanserade system funkade, utan brum. I alla fall om kablarna var längre än 5 m.
Ingen ljudknutte skulle överhuvudtaget komma på tanken att bygga "halvbalanserade " system, som är vad jag brukar kalla Windomantennen.
I 40 år har jag lagat utrustning till radioamatörer, SWR-mätare, antennavstämmare med inbyggd SWR-mätare, sändare med inbyggd SWR-bro, TRX:ar med inbyggd SWR-bro. En sak gemensamt har alla de här reparationerna, diodern i SWR bryggorna går sönder på ett underligt sätt som inte går att mäta med Ohm-meter.
En annan sak som började forma sig var min insikt om vilka antenner som orsakade problemen. Vi behöver inte ens nämna namnet på de antennen här, då det ju finns i rubriken.
En annan sak var att skadorna alltid följde ett visst klientel av radioamatörer, de som envisades med en vis antenntyp.
Det finns exempel på radioamatörer som varje år reste till sin stuga, och där satt en Windom, när man sedan kom hem var radion förstörd....
Efterhand som riggarna fick inbyggd antennavstämmare blev felen mer komplicerade, i en sådan finns nämligen inte bara dioder i en SWR-brygga, utan även detektor för antennström, antennspänning och antennresistans.
Samma människor, samma antenner, massor av dioder blåsta gång efter gång. Ibland så illa att det var nästan omöjligt att få liv i grejerna, gång efter gång.
Några enstaka fall även med GP-antenner, ofta låg då koaxen som ett jordplan, och RF i chassit fick ovan följder.
I många riggar finns en SWR-brygga som har till uppgift att ge information till effektregleringen och ALC-systemet, även denna brygga skadades av nämnd antenn.
Många äger en rigg ofta en 706:a som ger ojämn effekt, har en SWR-mätare som visar fel, och det kan beror på dioderna efter att riggen körts mot obalans.
Så jag frågar mig jämnt när diskussionen om denna antenntyp dyker upp, varför i helvete?????? köra sådan antenn.
Andra argument är störningar, både i RX och i grannskapets TV, Datorer etc.
Att antenntypen förr, dvs för 50 år sedan kunde funka var att det knappast gjorde så mycket om man hade mesta RF:en i chassit och elnätet.
Att man brände sig på radion ansågs naturligt.....
I dagens värld, bör man sträva efter maximal balans, och försöka få antennen att stråla mellan trädtopparna och få chassit så kallt som möjligt. Inte ens de allra bästa CM-drosslar hjälper lika mycket som god balans direkt vid antennen, eller i antennsystemet.
Att lappa och laga en Windom, med CW-drosslr och all tänkbar teori är som att sätta plåster på ett benbrott.
Att byta dioderna i SWR-bryggorna mot kraftigare, som ibland föreslås, som vissa föreslår, är inget som hjälper mot obalansen och kräver omkalibrering av systemen i radion, dvs lika dumt som Windomen i sig är.
Varför dioderna i antennbryggor går hädan med RF i chassit är en bra fråga som jag inte fått svar på, men skälet till att de går sönder är kraftig obalans. Mycket sällan åska som er helt andra skador.
Jag har säkert vid min tid på SRS lagat dessa saker som garanti i tusentals fall, (det är ju allt annat än garantifel) och försökt analysera problemen i tusentals timmar med kunderna. (läs: bjudit på gratis support)
Nej bygg symmetrin i antennsystemet från grunden.
Tro aldrig att en inbyggd antennavstämmare löser problemematiken med en osymmetrisk antenn. En sådan är ju byggd för att bara stämma av en konstlast i många fall.
de
SM4FPD