Nödanropsfrekvens
- Thread starter SM6WXA
- Start date
Jo tanken är god, dock tror jag inte det egentligen är så lyckat med nödfrekvenser på amatörbanden, även om det går att ropa SOS på någon av våra kortvågsband, så är ju förutsatsen att nödfrekvenser är något som någon ständigt passar och har möjlighet att initiera en räddningsoperation. Just därför ska du ju ha marin-VHF till sjöss, och använda luftfartens internationella nödfrekvens 121.500 MHz om du är ute och flyger... Amatörradiofrekvenserna är ju primärt avsedda till annat än nödtrafik, men jag är nog beredd att tro att man garanterat skulle få hjälp på våra band om det verkligen krisade, är det någonstans man hittar initiativrika människor så.....
SM5KRI
Oldtimer
När det gäller nödsituationer som påverkar liv och egendom så FÅR man ta till vilka medel som helst för att påkalla hjälp, även utanför amatörbanden. Nöden har ingen lag...
Att ha särskilda nödfrekvenser på amatörbanden är kanske inte meningsfullt, för vilka ska passa frekvenserna??! Det finns väl egentligen inga garantier att någon just då är där och lyssnar och kan svara.
Att ha särskilda nödfrekvenser på amatörbanden är kanske inte meningsfullt, för vilka ska passa frekvenserna??! Det finns väl egentligen inga garantier att någon just då är där och lyssnar och kan svara.
Last edited:
Men å andra sidan måste väl amatörbanden vara ganska välavlyssnade som frekvensband betraktat?
De nödfrekvenser som finns är ju passade, men det är å andra sidan bara några specifika kanaler/frekvenser.
Finns det ö h t några andra frekvensband där det sitter lyssnare och faktiskt aktivt avsöker bandet och lyssnar efter anrop? I många fall dessutom letar långt ner i bruset.
Att man inte alltid får svar på CQ är ju inte samma sak som att man inte skulle få svar om man istället ropade SOS. Det vill jag gärna tro iaf.
73 SM0RVV
De nödfrekvenser som finns är ju passade, men det är å andra sidan bara några specifika kanaler/frekvenser.
Finns det ö h t några andra frekvensband där det sitter lyssnare och faktiskt aktivt avsöker bandet och lyssnar efter anrop? I många fall dessutom letar långt ner i bruset.
Att man inte alltid får svar på CQ är ju inte samma sak som att man inte skulle få svar om man istället ropade SOS. Det vill jag gärna tro iaf.
73 SM0RVV
Det här med nödsignalering på kortvåg är ju inte helt bra pga att när man är i nöd, då vill man ju att någon som är nära ska höra och agera, där har ju marin VHF.en fördelen att dels passas kanal 16 av i princip alla till sjöss, inkl sjöbevakningscentraler och Sweden rescue. Ropar man MAYDAY här får man kvickt hjälp från nära håll. För stora haven tror jag fortfarande att MF-frekvensen 2182 KHz används, även om det nu är så att telegrafisten inom handelssjöfarten är avskaffad. Där har man ju numera lagt tilliten till satellitkommunikation för långväga förbindelser
Inom flyget är som sagt den internationella nödfrekvensen 121.500 MHz, det finns en militär dito på 243.000 MHz. Sedan finns ju ELT-systemet (Emergency Locator Transmitter) vilket består av satelliter som lyssnar efter automatiska nödsändare som sänder på 406 MHz.
Det finns dock lokala initiativ, i Karribien t.ex där man utlyst ett antal olika nödfrekvenser för området,
3.775 MHz, 7.115, 7.150, 14257, 14330 för att nämna några..
Vad gäller USA så har de ju CB-radiofrekvenser som verkar passas (av någon?) i det fall någon får problem ute på vägarna, hur säkert det är har jag dock ingen uppfattning om.
Sedan har vi ju Australien där mycket kommunikation sker över olika kortvågsband, vilka frekvenser det handlar om där har jag inte koll på....
Så visst, runt om i världen ser det lite olika ut, här hemma är väl dock mobiltelefonen den som regerar...
Inom flyget är som sagt den internationella nödfrekvensen 121.500 MHz, det finns en militär dito på 243.000 MHz. Sedan finns ju ELT-systemet (Emergency Locator Transmitter) vilket består av satelliter som lyssnar efter automatiska nödsändare som sänder på 406 MHz.
Det finns dock lokala initiativ, i Karribien t.ex där man utlyst ett antal olika nödfrekvenser för området,
3.775 MHz, 7.115, 7.150, 14257, 14330 för att nämna några..
Vad gäller USA så har de ju CB-radiofrekvenser som verkar passas (av någon?) i det fall någon får problem ute på vägarna, hur säkert det är har jag dock ingen uppfattning om.
Sedan har vi ju Australien där mycket kommunikation sker över olika kortvågsband, vilka frekvenser det handlar om där har jag inte koll på....
Så visst, runt om i världen ser det lite olika ut, här hemma är väl dock mobiltelefonen den som regerar...
SM0AOM
Well-Known Member
"Nödfrekvenser på amatörbanden" har diskuterats av och till i Europa sedan 1950-talet, och har inte realiserats av praktiska skäl. Dessa är primärt att det inte finns några garantier för att frekvenserna skulle lämnas öppna under alla förhållanden (tester t.ex.), och att det skulle vara svårt att ha kontinuerlig passning på dessa frekvenser.
Dessutom är procedurer A och O vid nödtrafik, och det är en närmast orimlig begäran att varje radioamatör ska ha så god träning i dessa procedurer för att kunna handskas med helt oförberedda nödsituationer.
Trenden hos yrkesradioanvändare är att sträva efter att utforma nöd/säkerhetssystem så att larmning och efterföljande kommunikation sker genom upparbetade kanaler som kontinuerligt används och handhas av specialister. I sjöfartens radiosäkerhetssystem GMDSS sker detta genom larm- och kommunikationsvägar via dels "vanlig telefoni" och dels digitalt selektivanrop, DSC, på VHF och MF.
Dessa används inom kustnära områden, och utanför dessa områden används huvudsakligen Inmarsat-satellitsystemen som larm- och kommunikationsvägar. I Norden har telefonipassningen på 2182 kHz upphört sedan 1999, både i land och ombord.
Även mobiltelefon har fått en ökad betydelse som kommunikationsväg.
De moderna systemen har utformats så att den som utlöser ett larm i första hand uppmärksammas i en eller flera sjöräddningscentraler, vilka har utbildad personal och stora resurser till sitt förfogande.
Det "gamla" radiosäkerhetssystemet byggde på att ett nödställt fartyg sände ut nödsignaler på 500 kHz telegrafi och 2182 kHz telefoni, och dessa kunde uppfångas både i land och av telegrafister på fartyg i närheten. Deras befälhavare förväntades kunna organisera en fullskalig räddningsaktion utan någon assistans från land, men i "modern tid" har huvudparten av sjöräddningsledningen skett från centraler i land. Detta formaliserades redan på 1940-talet i de nordiska länderna vilket föregrep GMDSS med c:a ett halvsekel.
Civilflygets radiosäkerhetssystem är intimt knutet till flygtrafikledningen, och flygtrafikledarna har specialutbildning och övas kontinuerligt för att kunna koordinera nödkommunikation tillsammans med flygräddningscentralerna.
Det är nog ett utslag av radioamatörernas traditionella tendens att överskatta sin betydelse
när förslag att använda amatörbanden och amatörradion som "nödkommunikationssystem" dyker upp med jämna mellanrum. Något sådant kunde kanske ha fungerat på 1950/60-talen när yrkesradiotrafik och amatörtrafik var ganska lika procedurmässigt, och radioamatörernas relativa kunskapsnivå var högre.
Dagens system kräver korrekt hantering av procedurer i en omfattning som gör att man helst ska överlåta hantering av nödtrafik till tränade specialister.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Dessutom är procedurer A och O vid nödtrafik, och det är en närmast orimlig begäran att varje radioamatör ska ha så god träning i dessa procedurer för att kunna handskas med helt oförberedda nödsituationer.
Trenden hos yrkesradioanvändare är att sträva efter att utforma nöd/säkerhetssystem så att larmning och efterföljande kommunikation sker genom upparbetade kanaler som kontinuerligt används och handhas av specialister. I sjöfartens radiosäkerhetssystem GMDSS sker detta genom larm- och kommunikationsvägar via dels "vanlig telefoni" och dels digitalt selektivanrop, DSC, på VHF och MF.
Dessa används inom kustnära områden, och utanför dessa områden används huvudsakligen Inmarsat-satellitsystemen som larm- och kommunikationsvägar. I Norden har telefonipassningen på 2182 kHz upphört sedan 1999, både i land och ombord.
Även mobiltelefon har fått en ökad betydelse som kommunikationsväg.
De moderna systemen har utformats så att den som utlöser ett larm i första hand uppmärksammas i en eller flera sjöräddningscentraler, vilka har utbildad personal och stora resurser till sitt förfogande.
Det "gamla" radiosäkerhetssystemet byggde på att ett nödställt fartyg sände ut nödsignaler på 500 kHz telegrafi och 2182 kHz telefoni, och dessa kunde uppfångas både i land och av telegrafister på fartyg i närheten. Deras befälhavare förväntades kunna organisera en fullskalig räddningsaktion utan någon assistans från land, men i "modern tid" har huvudparten av sjöräddningsledningen skett från centraler i land. Detta formaliserades redan på 1940-talet i de nordiska länderna vilket föregrep GMDSS med c:a ett halvsekel.
Civilflygets radiosäkerhetssystem är intimt knutet till flygtrafikledningen, och flygtrafikledarna har specialutbildning och övas kontinuerligt för att kunna koordinera nödkommunikation tillsammans med flygräddningscentralerna.
Det är nog ett utslag av radioamatörernas traditionella tendens att överskatta sin betydelse
när förslag att använda amatörbanden och amatörradion som "nödkommunikationssystem" dyker upp med jämna mellanrum. Något sådant kunde kanske ha fungerat på 1950/60-talen när yrkesradiotrafik och amatörtrafik var ganska lika procedurmässigt, och radioamatörernas relativa kunskapsnivå var högre.
Dagens system kräver korrekt hantering av procedurer i en omfattning som gör att man helst ska överlåta hantering av nödtrafik till tränade specialister.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7TJC
Well-Known Member
Är det inte så att amatörerna i USA en gång i tiden var tvingade att alltid ha en mottagare för en viss nödfekvens? Denna mottagare skulle vara igång när man var i shacket.
Detta skulle ha varit någon gång efter andra värlskriget, om jag inte kommer ihåg helt fel.
Någon som vet bättre?
Detta skulle ha varit någon gång efter andra värlskriget, om jag inte kommer ihåg helt fel.
Någon som vet bättre?
SM0AOM
Well-Known Member
Detta var något helt annat och kallades "CONELRAD" och var aktuellt under det "kalla kriget".
Principen var att USA-amatörer kontinuerligt skulle förvissa sig om att den lokala AM-rundradiostationen var "i luften". Vid ett fientligt anfall skulle stationerna omedelbart stänga av sin bärvåg för att fientligt bombflyg inte skulle kunna navigera efter dem. Radioamatörer skulle också omedelbart avbryta sina sändningar av samma orsak. Alla rundradiostationer skulle sedan byta till mellanvågsfrekvenserna 640 resp. 1240 kHz. Dessa frekvenser fanns markerade på mottagarnas skalor med "Civil Defense"-symbolen.
CONELRAD fanns i nästan 10 år, 1957 - 1963.
Mer finns att läsa på: CONELRAD - Wikipedia, the free encyclopedia
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Principen var att USA-amatörer kontinuerligt skulle förvissa sig om att den lokala AM-rundradiostationen var "i luften". Vid ett fientligt anfall skulle stationerna omedelbart stänga av sin bärvåg för att fientligt bombflyg inte skulle kunna navigera efter dem. Radioamatörer skulle också omedelbart avbryta sina sändningar av samma orsak. Alla rundradiostationer skulle sedan byta till mellanvågsfrekvenserna 640 resp. 1240 kHz. Dessa frekvenser fanns markerade på mottagarnas skalor med "Civil Defense"-symbolen.
CONELRAD fanns i nästan 10 år, 1957 - 1963.
Mer finns att läsa på: CONELRAD - Wikipedia, the free encyclopedia
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Karl-Arne; självklart stämmer det du säger helt och hållet.
Men du har en utgångspunkt som är yrkesradio.
Om du istället tar på dig fritids-hatten.
Du sitter på en kobbe/fjälltopp/motsv och hamnar i nöd. T ex en allvarlig skada.
Du har varit slarvig genom att bara ha mobilen med som kommunikation.
Mobilen visar sig sakna täckning, det är 1 timme på skoter/båt till närmaste telefon.
Eftersom du är radioamatör så sitter en antenn redan uppe och rigen är inkopplad.
Då skulle jag iaf offra några minuter på att först försöka med radio.
Problemet är självklart proceduren.
Man kan ha otur eller man kan ha tur om det "funkar" när man väl får tag på någon.
Om det inte funkar så kan det ju oxo vara svårt att veta när man ska "ge upp" och hoppa på skotern istället.
Därmed säger jag inte att man ska lita på amatörradion som nödkommunikation. Man ska alltid planera för andra sätt att kommunicera. (inkl nödraket-kommunikation)
Men det omvända tycker jag gäller. Om amatörradion redan finns på plats så kan man försöka även den vägen.
73 SM0RVV
Men du har en utgångspunkt som är yrkesradio.
Om du istället tar på dig fritids-hatten.
Du sitter på en kobbe/fjälltopp/motsv och hamnar i nöd. T ex en allvarlig skada.
Du har varit slarvig genom att bara ha mobilen med som kommunikation.
Mobilen visar sig sakna täckning, det är 1 timme på skoter/båt till närmaste telefon.
Eftersom du är radioamatör så sitter en antenn redan uppe och rigen är inkopplad.
Då skulle jag iaf offra några minuter på att först försöka med radio.
Problemet är självklart proceduren.
Man kan ha otur eller man kan ha tur om det "funkar" när man väl får tag på någon.
Om det inte funkar så kan det ju oxo vara svårt att veta när man ska "ge upp" och hoppa på skotern istället.
Därmed säger jag inte att man ska lita på amatörradion som nödkommunikation. Man ska alltid planera för andra sätt att kommunicera. (inkl nödraket-kommunikation)
Men det omvända tycker jag gäller. Om amatörradion redan finns på plats så kan man försöka även den vägen.
73 SM0RVV
SM0AOM
Well-Known Member
Givetvis försöker jag med alla till buds stående medel att få kontakt med någon som kan hjälpa mig i en sådan situation, oavsett om medierna är amatörradio eller något annat.
Dock skulle jag inte enbart förlita mig på amatörradiokommunikation när det potentiellt kan gälla livet.
Ett av problemen med att avdela "nödfrekvenser" på amatörbanden skulle vara att det därmed kan ge en falsk säkerhetskänsla att det skulle finnas någon form av "nödpassning" på dessa. Vad gör man ifall det lägger sig en "långpratare" eller "testkörare" på en sådan frekvens?
Den primära anledningen till mitt inlägg var annars att jag hyser en viss skepsis när det då och då påstås att amatörradio skulle kunna vara något sorts ersättning eller komponent i de inarbetade nöd/säkerhetssystemen. Detta helt enkelt därför att dagens radioamatör inte har den träning som behövs för att delta med goda resultat i modernt utformade lednings/sambandssystem.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Dock skulle jag inte enbart förlita mig på amatörradiokommunikation när det potentiellt kan gälla livet.
Ett av problemen med att avdela "nödfrekvenser" på amatörbanden skulle vara att det därmed kan ge en falsk säkerhetskänsla att det skulle finnas någon form av "nödpassning" på dessa. Vad gör man ifall det lägger sig en "långpratare" eller "testkörare" på en sådan frekvens?
Den primära anledningen till mitt inlägg var annars att jag hyser en viss skepsis när det då och då påstås att amatörradio skulle kunna vara något sorts ersättning eller komponent i de inarbetade nöd/säkerhetssystemen. Detta helt enkelt därför att dagens radioamatör inte har den träning som behövs för att delta med goda resultat i modernt utformade lednings/sambandssystem.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Instämmer fullständigt. Det var den andemeningen jag oxo försökte få fram.
Det verkar ju vara svårt nog att få Svensson att förstå att GSM inte räcker som nödradio till fjälls och till sjöss.
När folk dessutom ringer 112 för att kontantkortet är slut så...
Vi kan nog börja jobba med de problemen, innan vi avsätter nödfrekvenser på våra band.
73 SM0RVV
Det verkar ju vara svårt nog att få Svensson att förstå att GSM inte räcker som nödradio till fjälls och till sjöss.
När folk dessutom ringer 112 för att kontantkortet är slut så...
Vi kan nog börja jobba med de problemen, innan vi avsätter nödfrekvenser på våra band.
73 SM0RVV
SM0AOM
Well-Known Member
De frekvenser; "Emergency Center of Activity" som finns angivna i bandplanerna är inga "nödfrekvenser" i Radioreglementets mening, utan rekommenderade mittfrekvenser för användning när amatörradiobanden används för internationell nödtrafik i enlighet med
artikel 25.3 och 25.9A i ITU-RR.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
artikel 25.3 och 25.9A i ITU-RR.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Intressant att läsa inläggen, om man nu tar bort "långpratare" och "testkörare" från frekvensbanden skulle det nog fungera bra. Det är inte snack om att ta bort inarbetade nöd/säkerhetssystem, utan det handlar om en extra resurs och det är jag säker på att vi amatörer klarar av. Många amatörer ligger ju och "fladdrar" med sina öron och drar igång "bongotrummor".
Med radio och inte med GSM!!!
Janne
SM6WXA
Med radio och inte med GSM!!!
Janne
SM6WXA
7060KHz är nödfrekvens för Region 1 och 14300KHz har ju nämnts ovan.
På amatörradiobanden har vi ju förutom "MAYDAY" och "SOS" även "CQ EMERGENCY".
Med tanke på hur bevakade amatörradiobanden är så lägger man sig mitt i aktivitetscentrum och ropar så finns det nog alltid någon som hör, nödanrop är alltid prioriterade så man behöver inte oroa sig för att störa någon.
Det är ju faktiskt i alla fall i Sverige och Finland så att man är skyldig att rapportera ett nödanrop.
På amatörradiobanden har vi ju förutom "MAYDAY" och "SOS" även "CQ EMERGENCY".
Med tanke på hur bevakade amatörradiobanden är så lägger man sig mitt i aktivitetscentrum och ropar så finns det nog alltid någon som hör, nödanrop är alltid prioriterade så man behöver inte oroa sig för att störa någon.
Det är ju faktiskt i alla fall i Sverige och Finland så att man är skyldig att rapportera ett nödanrop.
Last edited:
Vad händer om du rattar in 78/79 och hör de som "äger dessa frekvenser", i och med att dom tystnar sig gör du ett anrop och säger allt du vill ha sagt.
Blir det påföljd av det eller?
De flesta apparater klarra väl av att sända där så länge det handlar om amatörapparater.
Blir det påföljd av det eller?
De flesta apparater klarra väl av att sända där så länge det handlar om amatörapparater.
Last edited: