Nostalgi från förr...

Ett återseende...

En sensommardag 1983 måste det varit besökte jag ett "antennseminarium" i FMV/FOA-regi där.
Jag åkte dit med min dåvarande chef SM6DXK(SK) och SM5CQB(SK), en annan kollega på Televerket Radio.
Det fanns en hel del andra radioamatörer i församlingen.

Presentationerna handlade om antennmätningar, närfältsmodellering samt något som var "i ropet", robusta
EMP-säkra HF-antenner för marint NVIS-samband. En presentation som fastnat i minnet var från Rohde&Schwarz, "Erdebene Kurzwellen-Sendeantenne für den mittleren Frequenzbereich", där en resonant kavitet i marken klädd med kopparplåt med en avstämt antennät ovanför beskrevs av dr. Axel Stark på knagglig engelska.


1673122428029.png

En minnesvärd epilog blev att när det blev dags för frågor, så upphov den tyskspråkige Harald Thomsen på FMV sin röst och ställde sina frågor på tyska. Dr. Stark blev själaglad och talade säkert i 10 minuter om sin konstruktions förträfflighet.
 
Last edited:
Ah, det finns alltså någon sanning i allt prat om "underground antenna"! Jag trodde de var lika verkliga som monstret från Lock Ness.

Du skrev "resonant kavitet". Jag inbillar mig att den antennen blir tämligen smalbandig, till skillnad från de flesta militära antenner som brukar vara ganska bredbandiga. 6700cm står det på ritningen, är det en kvartsvåg?

---
UPDATE

Nu ser jag Frequenzbereich 2-12MHz. Hur åstadkommer man detta? 2.5 oktaver! Resonant?

OCI
 
En ledtråd finns längst t.v. i bilden; "Anpaßgerät 20 kW HS 9128".

Anordningen tvingas till resonans på arbetsfrekvensen som en kort monopolantenn, och får därför en högst begränsad bandbredd och låg verkningsgrad. Man kan anta att HF-spänningarna i matningspunkten vid matning med 20 kW skulle blivit - ansenliga.

Dock avskräckte inte detta från anskaffandet i mer modern tid av HF-antenner med motsvarande konstruktion av franskt fabrikat vilka skulle vara försänkta i fartygsdäck. Dessa använde avstämning med PIN-dioder och fungerade ibland.
 
Sedan kan man ju fundera på användningsområdet. AOM skriver om att skänka ned apparaturen i fartygsdäck, vilket kanske skulle minska radarytan.

Men på land då? NVIS-antenn till fasta befästningar? Känns lite omodernt idag, men var kanske inte det för ett 40 år sedan. En sån här antenn syns ju inte, och klarar nog granatträffar i närheten.

OCI
 
Hela frågeställningen hade växt fram ur kravet på rent allmän tålighet och EMP-tålighet som var "i ropet" under Kalla Kriget.

Någonstans har jag ett seminariekompendium fråm tidigt 80-tal om möjligheterna för HF-installationer att överleva kärnvapenanfall. Där fanns liknande antenner, samt sådana som skulle vara nedsänkta i bombsäkra bunkrar och vilka skulle skjutas upp till markytan genom spillrorna, beskrivna.
 
Last edited:
Fast på Sandkullen, som tillhörde FOA 3, sysslade man aldrig med EMP utan man gjorde mätningar på radarmål för att få en bild på deras signaturer, man mätte på nedskalade modeller av stridsvagnar och flygplan i mäthallen (numera delvis raserad) Modellerna stod på en roterande skiva eller hängandes ned från travers i taket och belystes med radar i olika vinklar. Kvarnberget (som ligger i närheten och som nu tillhör SK0UX/SJ0X) drevs även den av FOA:s regi. Anledningen till dessa placeringar var att det fanns en fri radiohorisont som inte störde mikrovågorna.
//QRP
 
EMP behandlades vad jag kommer ihåg inte specifikt, utan
man talade om olika former av antennmodellering och närfältsberäkningar.
Även exponering från högfrekvensfält berördes av laborator Per-Erik Ljung..

Också skalmodeller var "hett" på 80-talet. FOA i Linköping hade en hel avdelning som höll på att modellera antennerna på ytfartyg.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top