Ny Mast

Det kan rimligen inte bli mer än vad som finns i den luft som blir innesluten. Ingen aspekt att tänka på alltså.
A9F2EAA7-BB4B-495F-8F6C-7A72861FEE78.jpeg
Jag valde avloppsrör. En slö gammal fogsvans att såga ur bitar i gräset som va enkla att stampa tillbaka igen.
3C99C0D0-577B-4839-BC60-D6A875FD4FD2.png
I maständan går det upp genom plattan till ett skåp i lite vinkel för att enklare dra kablaget. Röret slutar helt öppet i skåpet.
A500058D-EF1F-4013-8BE4-1745C87FD58D.jpeg
I husänden löper röret in i uterummet.
Skall göra det snyggare där med bl.a en liten fläkt.
Man märker varma dagar att det drar kallt från mastskåpet/röret o in i uterummet. En primitiv ’AC’ blir det då.
 
Snyggt. Så hade jag velat ha det. Är ändå glad att man drog in några slangar när huset byggdes...Gula men ligger bara i plattan och en bit ut men djupt...Idag hade jag nog dragit ett avloppsrör istället...

1660296985797.png
 
I min installation från 1990 använder jag en helsvetsad 33 m lång 150 mm ståltub. Skrotade värmerör som jag fick av grannen när några stora växthus revs. Längder om ca 6-8 m som sedan svetsades ihop och rullades ner i den grävda rännan i gräsmattan.

Den börjar med en svag böj inne i markskåpet som står vid masten. Djup ca 20 cm under gräsmattan. Tuben är lagd med lagom fall och passerar genom husgrunden på ca 50 cm djup vid 20 m från masten. Sen vilar den på några tegelstenar på marken i krypgrunden fram till radiorummet där den sista böjen med 500 mm radie bultades fast. Håltagning i golvet så att ståltuben stack upp ca 100 mm över golv bakom radiostativen. Ståltuben är jordad i markskåpet som också är anslutet via en grov jordlina till mastens fyra ca 6 m långa jordspett. Radiostativen var anslutna till ståltuben i radiorummet.

Jag frilade ståltuben 5 meter förra året när jag skulle ändra positionen i sidled vid markskåpet. Ytrost på ståltuben men i övrigt gott skick. Kikar man in i ståltuben så ser det alltid torrt ut och lägsta punkten i krypgrunden har ett dräneringshål om i fall att. Blir förmodligen lite självdrag från krypgrunden och upp i markskåpet.

Vill man slippa mössen så rekommenderas ett kraftigt finmaskigt metallnät som kan knycklas ihop och tryckas ner mellan kablarna och kanske sen vanlig isolering för att slippa ev drag. Lite beroende på hur det ser ut i installationen.

När jag flyttade radiorummet till en annan plats i huset för några år sedan gick det inte att få fram ståltuben hela vägen men sammankopplingen med jordlina m m är i princip identisk.

Jag har en lång draglina ständigt liggande i röret så det är lätt att dra in och ur kablar.
 
Det samlas fukt i alla slangar i mark som inte har en monoton lutning med utlopp åt endera hållet. Den gula typen som -SJR's bild visar spricker med tiden som -MUY skriver och faller sönder i småbitar. Arbetsplatsen använde sådan och förlade kablar på marken. Slangarna var förstörda efter bara några få år. På slutet köptes en grön variant men om den var UV-säker vet jag inte.

Kanske onödigt att beskriva men ändå:

På arbetsplatsen byttes all "signal-koppar" mellan de olika installationerna ut mot fiber under åren. När de grova PEM-slangarna skulle befolkas skaffades en industridammsugare fram. Ett långt snöre förseddes med en fluffig kula. I ena ändan anslöts dammsugaren. Assistenten petade in kulan i den andra med snöret efter. När kulan nådde dammsugaren kunde snöret sedan användas till att dra igenom allt kablage. Det var fascinerande att se hur man kunde få till detta i ganska långa slangar. Tips: Ha alltid en extra tålig lina kvar i slangen så att man kan komplettera en befintlig installation.
Mina gula slangar har en innerdel som gör dom helt släta det är ungefär som en slang till i en slang. På mitt förra QTH låg dom i marken typ 10 år men vid lika god vigör då. Men men time will tell. Den gula slangen som bara är ett "ytterhölje" har jag inte använt och vet inget om den.
 
Ett tips när det byggs nya antennsystem är att se till att alla matarkablar inkl den skärmade rotorkabelns skärm är ansluten till jord vid mastfoten. På så sätt minimerar man de ledningsbundna störningarna som 100% säkert (inte 99%) leds ut från radiorummets diverse radioapparater, nätdelar och datorer, routrar, switchar och annan skit till antennerna via kablarnas utsida, dvs utanpå skärmen.

Om oskärmad rotorkabel används är det kört. Då får man försöka linda den kabeln i en stor ferrit för att i görligaste mån dämpa de ledningsbundna störningarna som även finns där.

Skillnaden i praktiska installationer kan vara allt från någon enstaka S-enhet upp till 9 S-enheter eller mer. I min egen installation som är helt tyst får jag S-7...9 störningar på de lägre banden 160 m och 80 m om alla kabelskärmarna lossas i markskåpet så att koaxialkablarna går ojordade ända upp till 80 m dipolen i masten och till de andra antennerna trots att matarelementet i t ex 20 m Yagin defakto är jordat i bommen som i sin tur är jordad i masten osv.

Det som händer om man inte jordar kabelskärmarna vid mastfoten är att de ledningsbundna störningarna kopplas över till själva masten som i sin tur återstrålar störningarna till antennerna. Masten blir alltså en sorts vertikalantenn som sprider ut dynga och skit omkring sig.

Många amatörinstallationer ser tyvärr ut precis så. En koax från radion ut genom fönstret upp längs masten till en dipol där eller mellan två träd.

a50.jpg

Så här har jag gjort. De fyra kablarna nere till vänster är för 2 m och 70 cm plus reserv. Kontakterna är jordade i markskåpet med byglar. I mitten sitter sex koaxialreläer som skiftar antennkablarna (inte anslutna på denna bilden) mellan "det moderna radiorummet" och mitt museum med gamla WWII-prylar och annat. Rotorkabeln och trefasmatningen till rotorn som står på marken och som hela fackverksmasten vilar på går separat men är också skärmade och jordade. Kabeln till plinten i skåpet är en skärmad mångledare som används till div, bl a till styrning av koaxialreläerna. Skärmen är ansluten till markskåpet en bit ner och syns inte på bilden.

Detta är bara ett exempel på hur man kan tänka och göra.
 
Mina gula slangar har en innerdel som gör dom helt släta det är ungefär som en slang till i en slang. På mitt förra QTH låg dom i marken typ 10 år men vid lika god vigör då. Men men time will tell. Den gula slangen som bara är ett "ytterhölje" har jag inte använt och vet inget om den.
Mina slangar ut från huset är tyvärr inte så. Den slangen som jag rev upp hade en innerdel som du beskriver och funkar nog som ett extra skydd. Så den hade förmodligen funkat många år till. Men jorden där är väldigt torr och det verkar göra att UV ljuset tränger ner bättre. Så jag skulle nog rekommedera minst 0.5m för typ gul slang om man skall vara säker...Har man marksten ovanför så skyddar den förmodligen väldigt bra så då kan man nog lägga den grundare...
 
Last edited:
Kopplade idag in en RG213 som normalt går till 80m dipolen på den nya 2m stacken. Lyssnade på OZ7IGY och mellan 5-10 dB bättre signal :p jämfört med min HB9CV. Då har stacken ca 45m RG213 till min SDRplay medans min HB9CV har bara 10m till ett LNA. Så inte helt jämförbart, men väldigt hoppfullt. Stacken är dessutom på lägsta nivån (typ som HB9CV:n)....Fortsättning följer...

1660346416229.png
 
Last edited:
Mina slangar ut från huset är tyvärr inte så. Den slangen som jag rev upp hade en innerdel som du beskriver och funkar nog som ett extra skydd. Så den hade förmodligen funkat många år till. Men jorden där är väldigt torr och det verkar göra att UV ljuset tränger ner bättre. Så jag skulle nog rekommedera minst 0.5m för typ gul slang om man skall vara säker...Har man marksten ovanför så skyddar den förmodligen väldigt bra så då kan man nog lägga den grundare...
Japps, här ligger den 0,6m eller djupare. Där den går upp över mark ska den målas eller så ska jag vika till en plåt så den blir inkapslad (det finns en medlem i familjen som av ngn anledning alltid frågar vad är för färg på grejorna, inte sånna där relevanta frågor som vi ställer. :) ).
 
Ett tips när det byggs nya antennsystem är att se till att alla matarkablar inkl den skärmade rotorkabelns skärm är ansluten till jord vid mastfoten. På så sätt minimerar man de ledningsbundna störningarna som 100% säkert (inte 99%) leds ut från radiorummets diverse radioapparater, nätdelar och datorer, routrar, switchar och annan skit till antennerna via kablarnas utsida, dvs utanpå skärmen.

Om oskärmad rotorkabel används är det kört. Då får man försöka linda den kabeln i en stor ferrit för att i görligaste mån dämpa de ledningsbundna störningarna som även finns där.

Skillnaden i praktiska installationer kan vara allt från någon enstaka S-enhet upp till 9 S-enheter eller mer. I min egen installation som är helt tyst får jag S-7...9 störningar på de lägre banden 160 m och 80 m om alla kabelskärmarna lossas i markskåpet så att koaxialkablarna går ojordade ända upp till 80 m dipolen i masten och till de andra antennerna trots att matarelementet i t ex 20 m Yagin defakto är jordat i bommen som i sin tur är jordad i masten osv.

Det som händer om man inte jordar kabelskärmarna vid mastfoten är att de ledningsbundna störningarna kopplas över till själva masten som i sin tur återstrålar störningarna till antennerna. Masten blir alltså en sorts vertikalantenn som sprider ut dynga och skit omkring sig.

Många amatörinstallationer ser tyvärr ut precis så. En koax från radion ut genom fönstret upp längs masten till en dipol där eller mellan två träd.

View attachment 8402

Så här har jag gjort. De fyra kablarna nere till vänster är för 2 m och 70 cm plus reserv. Kontakterna är jordade i markskåpet med byglar. I mitten sitter sex koaxialreläer som skiftar antennkablarna (inte anslutna på denna bilden) mellan "det moderna radiorummet" och mitt museum med gamla WWII-prylar och annat. Rotorkabeln och trefasmatningen till rotorn som står på marken och som hela fackverksmasten vilar på går separat men är också skärmade och jordade. Kabeln till plinten i skåpet är en skärmad mångledare som används till div, bl a till styrning av koaxialreläerna. Skärmen är ansluten till markskåpet en bit ner och syns inte på bilden.

Detta är bara ett exempel på hur man kan tänka och göra.

Jo jag har varit rätt så rabiat med det där med jord tidigare, på detta nya QTHt är jag inte riktigt lika på med det, mest för att jag har inte lika mycket koppar att tillgå. Men det finns en del cu-plåt nergrävt och allt är jordat så klart, inga oskärmade kablar någonstans och så lite jordspett här å där. Skulle vilja göra det lite mer lågimpedivt och gräva ner mera tunnare trådar också, typ som en stjärna. Men men, nåt ska man ha att göra i framtiden också.... :) . Jag ska knäppa lite mer bilder vid tillfälle. Det går åt en del koppar som sagt och alla mina koaxar hamnar i ett transientskydd som sitter på en cu-skena, när man gör av med en sådär 20-25st sådana börjar det svida i en smålännings plånbok.
 
Har man möjlighet att använda ett markskåp så går det att få till en mycket effektiv RF-jord eftersom den nedre delen av skåpet är nergrävd ca 60 cm i marken och utgör en mycket stor kopplingsyta mot jorden och därmed blir lågimpediv. Sen skadar det ändå inte att koppla ihop markskåpet med åskjord för masten så som jag gjort här med en ca 1 m lång kopparlina. Markskåpet har även ett eget ca 6 m långt jordspett som en del av åskjorden.

Har man inte möjlighet att montera ett markskåp så går det bra att frilägga skärmarna vid masten och ansluta dessa mot ett av mastbenen där åskjord är ansluten. Men bättre är att montera ett litet elskåp långt ner på masten där alla kablar från radiorummet terminerar i kontakter som är bultade i bottenplåten. Då får man sin RF-jord och installationen blir mer hanterbar när kablarna i masten skall flyttas runt eller kanske tas ner etc.

I min mast som vilar på rotorn har jag monterat ett kopplingsskåp ca 3 m över marken där den mjukare kabelstammen från markskåpet terminerar. På så sätt kan de ca 5 m kabel som följer med masten runt lätt bytas om det skulle behövas. Sen finns det ytterligare två kopplingsskåp i masten på ca 16 m resp 20 m höjd dit det fasta kablaget från det nedre kopplingsskåpet terminerar. Alla kablar är försedda med N-kontakter och kan fritt kopplas runt som man vill i kopplingsskåpen.

Så om någon ny antenn sätts upp eller skall provas så kopplas den in i ett av kopplingsskåpen och kontakterna är väderskyddade och behöver inte tejpas.

Jo, skall alla prylar köpas nya så blir det snabbt dyrt! Jag hämtade mitt markskåp och de andra skåpen i masten hos den lokala eldistributören som då 1990 hade högvis med sådana som de bytt ut mod nyare moderna. Kostade lite fikabröd till gubbarna. Masten stod ursprungligen på Karlskronavarvet och kostade bara frakten plus en symbolisk summa. Växeln med axeln som masten vilar på är en tung sak på några hundra kilo. Den byggdes på Alfa Laval och skulle användas för att vända vämeväxlare vid svetsarbeten i produktionen. Den blev aldrig installerad och skulle slängas. Trefasmotorn kommer från ett utvecklingsprojekt åt Tetra Pak. Koaxialkontakter köper man på loppis eller auktionen i Växjö för en spottstyver. Jag använder nästan enbart begagnade Suhner N-crimp där klämringen klipps bort och sedan löder jag skärmen och förseglar med krympslang. Har funnit en effektiv monteringsmetod för detta. Enkelt och det blir både stabilt och RF-mässigt precis lika bra som med crimpning. Det gäller att hålla ögonen öppna och vara lagom snål. :cool:
 
Släng aldrig något :p ...Behov uppstår alltid förr eller senare. Även om "frun" tycker man samlar på sig för mycket ;) . Fick för 25 år sen en hög fina kablar som förvisso används nån enstaka men nu passade de perfekt till stacken....Hade de varit 5cm kortare hade det inte funkat....så lite tur...

Kablar o kontakter kan man aldrig få för lite av. Går åt hela tiden...


1660432398916.png
 
Last edited:
Sådär, veva upp funkade ju också. Nästan molnhöjd :p. Mycket att hålla reda på bara. Staglinor, koaxer, 80m dipol. Antennerna bör nu se havet söderut. Inte klättrat upp o kollat dock...
Skåp för "diverse" mastnära prylar monterat...

1661008996613.png
1661009212523.png
 
Kör hårt!


Pust! Mitt projekt just nu går saaakkttaaa..

50m kabelväg till en bod som jag ska mellanlanda i å sen 100m till för att komma till mikrovågsschacket/masten.


1661022385912.jpeg
 
Inga framsteg här vad gäller kablar fram till masten. :p Väntar på fiber som inte fanns i lager...kommer förhoppningsvis snart...
 
Last edited:
Vad gäller teorin bakom antennerna är det att minska "avtrycket" mot marken så mycket som går. Inget “ground gain” här inte. Plockar bara upp störningar :(...12 grader mekanisk elevation och lite elektrisk. Totalt ca 8 grader. Så låg första loob så liten som möjligt mot grannens trädgårdsbelysning. Min åsikt är att 90% av alla störningar kommer från en radie av 100m...om man räknar bort solceller o optimerare.
Andra looben på 10m hamnar på min tomt så den kan jag hantera :p ....


1661027840077.png

Avtrycket mot marken...

1661027900709.png


Jämfört med min HB9CV...

1661027964786.png


2x DK7ZB:
1661028399480.png
Så skall bli intressant och mäta framöver och se om beräkningarna stämmer..
 
Last edited:
Tittar man i boresight så har man de klassiska "mönstren" för HB9CV:n. Men inte för en eleverad antenn med lite mer gain. Mer homogent och inte lika tydlig i varje fall. Helt naturligt. jag inbillar mig att det är bätttre.....Återstår att se...

1661029701819.png

1661029934052.png
 
Last edited:
När jag startade upp på 144 MHz (igen) för några år sedan med en 8 ele Yagi så var störnivån omöjlig. Antennens öppningsvinkel i både i horisontalplanet och vertikalplanet var stor och tillsammans med mycket kraftiga sidolober så hördes störningar i alla riktningar.

Div simuleringar av antenner gjordes. Jag kom fram till att en (1) lång antenn gav renare lober i vertikalplanet än flera stackade. För att få ett hum om hur olika antenner med låga resp höga sidolober i vertikalplanet såg ut så kikade jag på detta grafiskt. När 8 ele Yagins teoretiska vertikallob ritats in så stod det klart varför en sådan antenn var omöjlig.

En antenn med renare lober behövdes och valet föll på en konstruktion av DG7YBN, GTV2-14W som är inritad i skissen nedan.

a53.jpg
Det blir ganska tydligt att rena sidolober i vertikalplanet är den i särklass viktigaste designparametern. Jag simulerade även en två-stack med samma antenn men fann inget stackningsavstånd som gav acceptabla resultat. Sidoloberna i vertikalplanet ökade markant.

Material anskaffades och en antenn byggdes ihop och justerades in. För att även testa huruvida elevering skulle kunna utnyttjas för att ytterligare minimera störningarna från grannarnas hemelektronik monterades en linjärmotor på antennen. Motorn kan skönjas på bilden nedan. Antennbommen sitter monterad med en pinnbult på mastfästet och kan då vippas upp/ner. Linjärmotorn drar i stödbommarna. En enkel konstruktion men stabil.

a54.jpg
Med den slaglängd som linjärmotorn har så kan antennen eleveras -7 grader till +18 grader. Den negativa eleveringen gjordes för att förvissa mig om att störningarna ökade om antennen pekade nedåt.

a55.jpg
Här är antennen eleverad +18 grader.

Konklusionen blev att signalstyrkan från närbelägna stationer inom några mil minskade med 3 dB. Mer långväga stationer som fyrarna i Holland och en bit ner i Tyskland blev ca 2 dB svagare. Mätningarna gjordes med en AVO-meter med dB-skala på LF-nivå och utan AGC. Fading ställde till en del problem men många mätningar under längre stunder indikerade dessa värden.

Mer intressant var att de lokal störningarna minskade som minst med 5 dB och faktiskt hela 15 dB från ett av grannhusen. Dessutom visade det sig att antennens smala lob i horisontalplanet gjorde att riktningen upp mot västkusten SM6 blivit fullständigt störningsfri jämfört med 8 ele antennen som gav så höga störnivåer att alla svaga stationer helt enkelt inte hördes.

Efter många mätningar och experiment kom jag fram till att +10 grader gav ca 1 dB minskning av signalen vid sändning för långa distanser men ändå minskade störnivåerna vid mottagning med ca 10 dB. Kombinationen rena lober och en lagom elevation har i princip löst alla störningsproblemen här. Det finns en del rassel kvar i en liten sektor i nordväst mot norra Jylland men det är en ganska ointressant riktning. De viktiga riktningarna mot SM6/LA, SM4,5,0, OH och hela varvet runt via öster ner mot söder är i regel helt störningsfria. I riktning sydväst finns en störning kvar som bara kan sänkas med några dB genom elevering av antennen. Troligen en störning som inte är lokal för störningsjakt på marken med en 10 ele Yagi och känslig mottagare kan inte snappa upp något alls den närmaste kilometern i den riktningen.
 
OK om analyserna, både MUY och EQL. Jag har försökt minimera fältet för grannarna sen tidigt 90-tal, med mer eller mindre lyckat resultat. En notering gjorde jag vid klubben SK4AO där vi hade 2 antennsystem för 144, 4x 9 Vårgårda i H och 2x 10 stackade horisontellt. Jag fick fundera ett tag varför SK6VHF hördes lika bra på båda. Slutsatsen blev att bruset från omgivningen ligger som ett band strax under horisonten och båda systemen såg lika mycket av det bandet. Hemma byggde jag 4x 9 på höjden för ett par år sen. Även med den stacken, optimerad för låga vertikala sidolober, var det svårt att få bättre S/N med elevering. För Aurora funkade det bra!

En sidokommentar om EQL:s elevering. När jag byggde min eleverbara stack var enda rådet jag fick att vända stången på linjäraktuatorn nedåt. Det blev montage med motorn ovanför gångjärnet och aktuatorns stång till en hävarm från gångjärnet bakåt ca 20 grader upp, så max moment blir strax ovanför horisonten. Botten från en passande oljedunk fick komplettera väderskyddet på motorn.
elevering_2.jpg
Bilden visar mekaniken liggande på hallgolvet för att mäta avståndet mellan gångjärnet och motorfästet.

Visst är det kul att labba med antenner!

/Jan
 
Med +10 grader elevation så ser man på bilden nedan att den största effekten fås på korta avstånd upp till ca 75 m. Störningar som kommer från källor längre bort, några hundra meter eller mer, går tyvärr inte att komma åt med hjälp av elevering. Det blir också tydligt att en högre mast skulle kunna ge betydligt högre dämpning av störningarna. Si så där 500 m mast med smala antenner skulle nog bli bra, även i ett villakvarter eller mitt i stan.

En annan positiv sak med elevering och antenner med låga sidolober, särskilt om man kör hög effekt, är att fältstyrkan hos grannarna minskar avsevärt. Bra för att minimera risken för att störa ut grannarnas hemelektronik. Med 1 kW ut och antennen riktad mot egen fastighet och i 0 graders elevation har jag inga störningar på TV-apparaten m m. Med antennen -7 grader så försvinner bilden helt...

a25.jpg
 
Back
Top