Ny Mast

Jag tror många antenndesigners glömmer bort vertikalplanet. De optimerar på låga lober i horisontalplanet då de "tror" det är det bästa. I mitt fall skaffade jag antennerna för några år sen och hade just då inte så mycket fokus på störningar. Det var ganska störningsfritt här på 2m även om jag noterade brushöjningar med min HB9CV i vissa riktningar. Så jag stoppade in antennen i simulatorn. Alternativet hade varit att bygga en som du gjorde Bengt med låga lober från början. Så det blev en kompromiss. Visst när man stackar så ökar ju loberna men det går ju att som jag gjorde offsseta en antenn något. Det bästa är ju som du skriver att ha en hög mast. Ju högre desto bättre och då kan man minska elevationen ju högre man kommer. Sen som sagt längre bort så "hänger" ju huvudloben ner och där kan man ju inte göra så mycket mer än att ha en antenn med smal lob. Just nu har jag inte dragit in nån rotorkabel så skall svepa varvet runt så fort det är gjort. Den står nu mot söder och grannens belysning ökar bruset på HB9CV:n med minst 10-15 dB. På den nya stacken “bara” 1-3 dB höjning så stor skillnad. Sen finns det solceller med optimerare i 290 grader. Den skall visserligen vara ombyggt (förbättrad) men skall bli intressant att se brusnivån därifrån.
 
Ja det är ett elände med störningar. Vissa störningar kan man dock fasa bort eller klippa med en synkron noise blanker. För ett antal år sedan installerade en av mina grannar s k elektroniska transformatorer i hela huset. Störningar på halva KV-bandet över S9 på vissa frekvensområden. Ferriter i hans installation hjälpte något men störningarna kom ut på lågspänningkablarna som enligt installationsanvisningarna fick vara max 2 m långa till lamporna, vill jag minnas. I detta fallet hade elektrikern dragit 10-20 m långa kablar. Rena rama störsändaren.

Jag tog tillfället i akt och experimenterade med en fasningsenhet. En vertikal antenn för 14 MHz placerades i tomtgränsen där störningarna var supestarka. Signalen matades sedan till en fasvridare i serie med en variabel dämpsats och kopplades vidare via en 3 dB splitter till mottagaren. I andra porten anslöts 4 ele Yagin för 14 MHz.

Resultatet blev att det faktiskt gick att fasa bort störningarna fullständigt. Från nära S9 till med tvekan hörbart i bruset. Dock var det nödvändigt att efterjustera fas och amplitud när antennen vreds aldrig så lite.

Det andra provet var att bygga ihop en synkron noise blanker som triggades via nätfrekvensen. Med en variabel tidsfördröjning gick det att justera klippkretsen så att den enbart plockade bort störpulserna. Klippningen gjordes före mottagarens antenningång. Detta fungerade mycket bra och tog bort nästan allt. Kruxet här var att inställningen fick efterjusteras när grannen skruvade på sina dimmers och när alla lampor var igång så blev dämpningen inte särskilt hög.

När jag hade fått upp min 14 ele Yagi för 144 MHz gjorde jag några enkla experiment med att fasa bort störningar från en av grannarna. Den gamla 8 ele Yagin placerades nära grannens hus för att plocka upp så starka störningar som möjligt. Här använde jag bara några olika längder koax för att grovt ändra fasen och genom att vrida en av antennerna en aning så gick det att finna minimum som sedan kunde maxas genom att justera ner amplituden från 8 ele Yagin. Nästan fullständig dämpning kunde erhållas men inte användbart i praktiken då alla inställningar var känsliga. Men principen som sådan fungerade i alla fall.

Det är inte lätt det här.
 
Ska man optimera en yagi ska man göra det i H-planet, normalt vertikala strålningsdiagrammet. För en normal yagi är det horisontella strålningsdiagrammet lika som det vertikala multiplicerat med strålningsdiagrammet för en dipol. Optimerar man på det horisontella diagrammet kan det dölja fula sidolober.
/Jan
 
GTV2-14 antennen som jag byggde har mycket riktigt betydligt mindre sidolober i Azimut än i Elevation. Simulerat i fri rymd. Jag kom fram till att det gick att minska sidoloberna i Elevation en aning men på bekostnad av sidoloberna och F/B i Azimut som blev ganska mycket sämre. Kom fram till att de ursprungliga måtten som YBN publicerat var den bästa kompromissen. Det är väl som med allt annat, enskilda parametrar kan optimeras var för sig men inte alla samtidigt. Tyvärr...
 
Ett tips när det byggs nya antennsystem är att se till att alla matarkablar inkl den skärmade rotorkabelns skärm är ansluten till jord vid mastfoten. På så sätt minimerar man de ledningsbundna störningarna som 100% säkert (inte 99%) leds ut från radiorummets diverse radioapparater, nätdelar och datorer, routrar, switchar och annan skit till antennerna via kablarnas utsida, dvs utanpå skärmen.

Om oskärmad rotorkabel används är det kört. Då får man försöka linda den kabeln i en stor ferrit för att i görligaste mån dämpa de ledningsbundna störningarna som även finns där.

Skillnaden i praktiska installationer kan vara allt från någon enstaka S-enhet upp till 9 S-enheter eller mer. I min egen installation som är helt tyst får jag S-7...9 störningar på de lägre banden 160 m och 80 m om alla kabelskärmarna lossas i markskåpet så att koaxialkablarna går ojordade ända upp till 80 m dipolen i masten och till de andra antennerna trots att matarelementet i t ex 20 m Yagin defakto är jordat i bommen som i sin tur är jordad i masten osv.

Det som händer om man inte jordar kabelskärmarna vid mastfoten är att de ledningsbundna störningarna kopplas över till själva masten som i sin tur återstrålar störningarna till antennerna. Masten blir alltså en sorts vertikalantenn som sprider ut dynga och skit omkring sig.

Många amatörinstallationer ser tyvärr ut precis så. En koax från radion ut genom fönstret upp längs masten till en dipol där eller mellan två träd.
Hur ska man då tänka när man inte har en mast, utan som jag ett maströr som är fäst i trä, och där kablarna kommer från sidan (husets vind) och inte nere vid marken?
Eller om man matar en dipol som hänger mellan träd?
Finns det något smartare än att då bara hänga ferriter vid matningspunkten? Distribuera dem utspritt över kabeln i närheten av antennerna?
 
Ferriter eller en strömdrossel vid matningspunkter hjälper till att minimera obalans i antennen och därmed oönskade strömmar på koaxialkabelns utsida. Skadar inte heller för att i viss mån dämpa ledningsbundna störningar som kommer från radiorummet och dess nätdelar och datorer etc.

Det finns egentligen två lösningar som jag kan se. Du kan koppla in en strömdrossel (common mode drossel) på koaxialkabeln mellan radiorummet och där kablarna kommer ut från vinden. Inne eller ute kvittar, men nära huset. Detta gäller dock för alla kablar inkl ev rotorkabel.

Det andra alternativet som är effektivare men inte alltid passar så bra är att dra ner kablarna till marknivån där strömdrosslarna ansluts och kabelskärmarna på antennsidan jordas med en kort bred plåtremsa till ett jordspett. Håller du nere längden på jordkabeln/plåtremsan mellan kabelskärm och jordtaget till högst några decimeter blir det effektivt. Över en meter längd är det tveksamt om det ger så mycket. Induktansen i jordledningen blir för hög och effektiviteten minskar snabbt. Möjligtvis kan det fungera på lägre banden 1,8 och 3,5 MHz.

Kruxet för din del är att kablarna från marknivån upp till antennerna måste hållas långt borta från de kablar som går från vinden neråt till marknivån. Flera meters avstånd behövs.

En perfekt lösning om man har radiorummet i källaren eller möjligen på bottenvåningen men kan dra ut kablarna så långt ner som möjligt.
 
Hej!

Fick en spontan tanke: Finns det någon vinst i att "seriekoppla" säg 4-5 jordspett, eller är det ingen större idé?

73 de Sm2vki
 
Om jordtaget skall användas som skyddsjord för EL eller åskjord så är det alltid fördelaktigt att PARALLELLKOPPLA flera jordspett för att få så låg jordtagsresistans som möjligt. Men när det gäller RF-jord och avleda störningar eller förhindra RF i chassiet på apparater m m så räcker det i regel med ett kort jordspett under förutsättning av kabeln mellan radio och jordspett är mycket kort. Om man har torr sand eller berg så kan man använda sig av trådar som läggs ut på marken/berget precis som jordplan till en vertikalantenn. Alternativt går det att använda en plåt om någon eller några kvadratmeter som grävs ner någon decimeter eller helt enkelt bara läggs på marken.
 
SM7EQL , läst på en del ställen att där jorden "möts" från prylarna, till "jordningskabel" ner till jorspettet ska va på en platta .
Om vi utgår från att man inte har en herrejösses massa grejer som ska kopplas ihop så förstår jag inte varför just de ska va en platta och inte en enkel jordskena . Killgissningar är helt okej, för jag har ingen som helst aning vilka fördelar en platta på väggen skulle göra något magiskt jämfört med en lite enklare plint :)
 
Man får skilja på skyddsjord och RF-jord. I en typisk amatörradioanläggning är alla köpeapparaterna i regel försedda med jordade stickkontakter där jordanslutningen via jordade grendosor/vägguttag är förbunden med elcentralens jordskena. Tanken här är att om det uppstår ett el-fel i apparaten så skall jorden skydda mot personfara.

I många anläggningar ingår loppisfynd och hembyggen med okänd status och där en del är livsfarliga redan på schemanivå. Det är god praxis att koppla ihop alla apparaternas chassien till en jordskena som t ex kan skruvas fast på bordets baksida och där apparaterna kan jordas med en kort "gul/grön" kabel försedd med kabelskor. Dels får man en extra säkerhet mot el-fel och dels minimerar man risken för att känsliga in- och utgångar (som de i datorerna) kortvarigt utsätts för transienter och potentialskillnader i spänning mellan olika apparaters chassie/kontakter när de inte är korrekt jordade. Jordskenan förbinds normalt med skyddsjord i vägguttaget även om det förekommer att man jordar i ett eget jordtag via jordspett. Vi som har master där koaxialkablarna defakto kopplar ihop elcentralens skyddsjord med antennmasten och dess åskjord lever i en gråzon. Eldistributören kan ha synpunkter på detta med flera olika ihopkopplade jordtag.

Sådana jordskenor bakom radioapparaterna är i regel inte effektiva som RF-jord beroende på att skenorna måste kopplas till ett jordtag i marken. Inte till elcentralens jord. Kabellängden mellan skena och mark blir kritisk så till vida att alla kablar som är längre än några decimeter representerar en induktans/reaktans som beroende av frekvens kan ses som ett med frekvensen ökande motstånd för RF-strömmen. Ju större motstånd ju sämre blir "avledningsförmågan" och efter några meters kabellängd är effekten av jordningen så dålig att den varken gör till eller från. I vissa fall kan det t o m bli sämre med nya problem som följd.

Genom att använda grövre jordkabel så kan induktansen dvs motståndet för RF minskas något. I kommersiella sammanhang använder man ibland breda plåtremsor för jordning. Ju bredare ju mindre blir motståndet för RF-strömmar. Ännu bättre RF-jord får man om alla apparater och särskilt då antennernas kabelskärmar förbinds till en stor plåt på väggen och som i sin tur är jordad i marken via en eller flera breda korta plåtremsor. Bred i detta sammanhang kan vara någon decimeter och kort helst under metern eller max två.

Helt optimalt ur alla aspekter blir det om man har hela sitt radiorum i ett helskärmat rum där alla apparatchassin och stativ är skyddsjordade till rummets vägg bakom apparaterna och rummet i sig är anslutet till elcentralens jordskena via kraftmatningen. Specifikt för RF gäller att alla inkommande och utgående koaxialkablars skärmar är jordade i en intagsplåt som i sin tur är monterad på en vägg och förbunden med denna med många bultar.

Så har jag gjort i mitt radiorum och tillika radiolabb där jag använder ett ca 20 m2 stort EMC-skärmrum som blev över när jag blev pensionär och upphörde med EMC-provningsverksamheten. Inkommande 230/400V passerar ett RF-filter. Inga störningar tar sig ut från rummet och inget kommer in. Stängs dörren så hörs inte en enda station på någon frekvens med t en transistorradio med teleskopantenn. Inte ens de lokala FM-stationerna.

Om man bygger nytt hus och planerar för sitt radiorum så skulle jag nog råda att lägga ett lager metallnät mellan isoleringen och gipsskivorna. En liten investering i det stora hela men som ger möjlighet till en synnerligen fin radiomiljö och där man slipper i princip alla problem med ledningsbundna störningar som utan dämpning tar sig ut till antennerna och smittar ner dessa med rassel och skit som sedan går in till radiomottagaren igen.

Ämnet är komplicerat och det finns de som kan fylla en hel bok med formler som reder ut detta i detalj men som knappt någon förstår och har nytta av. Ovanstående får därför ses som ett försök till att på ett populärt sätt förklara de stora sammanhangen som förhoppningsvis kan omsättas till något praktiskt användbart som om inte helt perfekt så ändå tillräckligt bra.
 
Last edited:
Tackar ödmjukast. Håller med och visste mycket efter jag dök ner i kaninhålet angående jordning sist. Men de förklarar inte varför många rekommenderar just en plåt att ha som kopplingspunkt mellan tåtarna från apparaterna till ledaren ner till sitt jordtag. Har man mycket prylar att koppla samman kan jag börja se fördelen , eller om man istället för en grov kabel till jordspettet använder en kopparplåtsremsa . Men då hamnar vi i ett helt annt ljus
 
Det hela handlar om strömdelning eller "minsta motståndets lag".

Vill man ha ner serieimpedansen till HF-jorden är det viktigt att använda så korta och breda
anslutningsledningar som möjligt, eftersom då minskar induktanserna.

Hur signifikant detta är kan vara svårt att avgöra, om man ha ett mycket bra jordtag med låg impedans lönar det sig definitivt att lägga arbete på anslutningsledningarna, medan vinsten inte blir lika stor när jordtaget har högre impedans.
 
Men de förklarar inte varför många rekommenderar just en plåt att ha som kopplingspunkt
För länge sedan, när råttor var ett stort problem för segelfartyg, knäpptes en plåtskiva eller plåttratt runt fartygets förtöjningstrossar. Dessa plåtkonstruktioner monterades i avsikt att hindra skadedjur från att klättra ombord på fartygen den vägen.

En intagsplåt fungerar på ett liknande sätt fast målet är att hindra strömpulser orsakade av blixturladdningar och andra elektriska störningar från att passera intagsplåten utan att kraftigt dämpas.

En strömpuls som följer utsidan på en koaxialkabel kommer när den kommer fram till intagsplåten att spridas ut cirkulärt på en större yta vilket gör att strömtätheten per ytenhet minskar. Det förutsätts dock att plåten är relativt stor i förhållande till kablarnas diametrar.

Detta fungerar bäst med skärmade kablar, som till exempel koaxialkabel, där skärmen ansluts till plåten med en omslutande förbindning.

Intagsplåten ska, för att skydda mot åska, vara ansluten till ett jordtag via en anslutning med låg impedans.

Dämpningen kan ofta överstiga 60dB för frekvenser upp till cirka 10MHz sedan minskar dämpningen med stigande frekvens.
 
Specialfallet "intagsplåt" är i princip ett lågpassfilter som sitter i serie med
utsidan av koaxialkabeln. När en strömvåg som går på utsidan av kabeln råkar på plåten ser den en låg impedans som närmar sig en kortslutning, och då hindras den att komma vidare.

När intagsplåten ska användas för att leda bort åsk- och EMP-överströmmar blir funktionssättet lite annorlunda; det är nödvändigt att förbinda plåten med "åskjord" för att det ska fungera.

De allra flesta problem som har med jordning att göra kan reduceras till ganska enkla tillämpningar av Kirchhoffs strömlag.
 
Till -CHK: Det vore intressant att veta var den masten vek sig. Vid toppen eller någon annanstans och huruvida den var stagad när det skedde.
Gärna bilder som varnande exempel...

Hej,
Oj, oj vad jag grämer mig över min fd belysningsmast som jag sålde. Masten vek sig inte. Det var rotorburen i toppen som var problemet.
Masten stod med stödbenen utfällda och förankrade (armeringsjärn 1m). Stagning mot sommarstuga och plintar

1. Jag skulle ha monterat rotorburen med stöd mot topptriangeln som du gjort. Min bur gled i rörklammarna och vek sig en del. Gick att använda med det såg inte kul ut. Hade 2m beam (9.8m bom LFA) och 5 el på 6m monterat på 6m stålrör 50 mm

2. SM6MUY har gjort ett excellent jobb med sin mast. Renovering och stabil infästning utan fula sidostag. Grattis!

3. Vad som fick mig negativ till masten var att vid fällning gick nåt fel. Wiren hoppade ur eller vad det nu var. Pang i backen! Det kändes hela tiden nervöst - klarar den vindbyarna? Går den att fälla smidigt?

Lång historia kort: Efter ca 90000:- står nu en 24m Versatower (bara 18m installerat). Efter ett halvårs QRT. Missade Es på 6m

Snacka om att gräma sig...Å andra sidan slipper jag nu stappla om kring på styrpulpet-båt (dålig balans) och hiva abborrar. Man kan se det som att det står en 6m båt med 60 hk 4-takt på tomten.

Väl så roligt att logga FT8 QSO på 10m och 6m. Förhoppningsvis också 2m EME. Om jag orkar???

När folk frågar om ham-radio drar jag ofta liknelsen med sportfiske. Det finns likheter. Upplevelsen, engagemanget och pengarna är ganska lika

73 de
Oscar/SM4CHK
 
För länge sedan, när råttor var ett stort problem för segelfartyg, knäpptes en plåtskiva eller plåttratt runt fartygets förtöjningstrossar. Dessa plåtkonstruktioner monterades i avsikt att hindra skadedjur från att klättra ombord på fartygen den vägen.
En bra och pedagogisk liknelse som man kan ta med sig när man försöker förklara sådana här mystiska saker för icke-tekniker.

Begreppet "intagsplåt" har väl främst kommit i den militära världen där det förekommer i containers och skärmade rum där man uppnår en massa bra saker samtidigt med en intagsplåt. Skydd mot åska och EMP, klara EMC-egenskaper och motverka spridning av röjande signaler.

Intagsplåten blir också en bra och naturlig zongräns. Tänker man "skärmning, filtrering och zonindelning" så kommer man ju väldigt långt. Man kan se EMC som "önskvärd segregering" med en tydlig åtskillnad mellan "vi och dom". Säkert inte så politiskt korrekt att uttrycka sig så... :)

analogdemokraterna.png
Kanske kan vara aktuellt ett valår som detta.
 
Vi som ser världen i form av Maxwells ekvationer och Heavisides telegrafekvation röstar gärna på "Analogdemokraterna".

När jag ser sådant tänker jag även på Jim Williams klassiska "passning" ur EDN 1979:

1661720881454.png
 
Back
Top