Pep-mätning då och nu

SM4FPD

Well-Known Member
Det talas mycket om Pep-mätning i annan tråd. Men låt oss vara lite mer tekniska nu och se på saken med lite historia.
Jag minns i de amerikanska tidningar som man såg upp till så mycket på 60 70 och 80 talen.
Annonserna med stor feta tecken: "400W PEP" på riggar med pa utrustade med 2x 6146. Nog funderade jag på vad detta var, och vad Pep var, det fanns ju inte internet att ta reda på saker då. Pep ingick heller inte i de gamla proven.
När jag sen fick tag på en sådan USA rig och mätte, så gav den 70 - 100 W, beroende på band. Vad är detta?

Vad jag upptäckte var att man mätte Pep ineffekt. (obs jag kan ha fel, rätta mig i så fall)

Så frågan lyder: hur mäter man Pep ineffekt? och varför?

Ja svaret på varför är väl klart man dubberade radioamatörerna att tro att effekt var det allra viktigaste och med större siffror såldes mer. Tydligen gick dom på det. Men kanske de har striktare och proffsigare tekniska krav numera.
Saken liknar mätandet av motoreffekt i bilar, det finns minst 20 sätt att mäta effekten i hästkrafter. Att importerade bilar, (till USA) skulle mätas på ett visst vis var självklart, de fick lägre siffror då.

Det tog till fram emot 90 talet innan man i Sverige slutade se Pep som synonymt med inmatad effekt.

Än idag i vissa länder verkar begreppet leva kvar, man ser annonser på IC-703 med 25 WPEP. (IC-703 är pep reglerad till 10 W ut.)

Nästa fråga: är Pep inmatad något man bara höftar till, exvis dubblar effektsiffran, och lägger till lite extra....
Har det någonsin hänt att man mätt Pep inmatad på ett riktigt sätt?

Vidare så mättes många Amerikanska tillbehör för att tåla en viss Pep.
En antennavstämmare eller en Yagi skulle enligt spec. tåla 300 W Pep, vilket rent praktiskt betyder att den tål en RF-effekt av 75 Watt.

Myter, tycke, tro, och föreställningar är något hobbyn tydligen får dras med.
eller citat från Karl Arne: "mänskligheten vill bli lurad"

De
SM4FPD
 

SM5AKU

Janne i Vingåker
Roy,

konstigt är det. PEP-definitionen innebär mätning av högfrekvenseffekt. Då undrar man hur man gör för att mäta inmatad effekt i "PEP watt".

Skulle det vara driveffekt till steget? Knappast. Tror du har rätt när du menar att detta konstiga sätt att ange prestanda är humbug och ett sätt att luras eller uppnå Stora Siffror som ofta används för att förleda.

F.ö. är tyskans "Die Hüllkurvenspitzenleistung" ett härligt uttryck.

Gjorde en sökning på "Peak Envelope Power" på nätet och vid en snabb genomskumning av träffarna så framgår det att det finns flera olika sätt att förklara detta på. Hittade i brådskan ingen definition som jag tycker verkar vettig.

Säg, vem kan man tro på?



Förtydligande i efterhand: Jag menar alltså att PEP ineffekt är fånigt.
 
Last edited:

SM0AOM

Well-Known Member
Det talas mycket om Pep-mätning i annan tråd. Men låt oss vara lite mer tekniska nu och se på saken med lite historia.
Jag minns i de amerikanska tidningar som man såg upp till så mycket på 60 70 och 80 talen.
Annonserna med stor feta tecken: "400W PEP" på riggar med pa utrustade med 2x 6146. Nog funderade jag på vad detta var, och vad Pep var, det fanns ju inte internet att ta reda på saker då. Pep ingick heller inte i de gamla proven.
När jag sen fick tag på en sådan USA rig och mätte, så gav den 70 - 100 W, beroende på band. Vad är detta?

Vad jag upptäckte var att man mätte Pep ineffekt. (obs jag kan ha fel, rätta mig i så fall)

Så frågan lyder: hur mäter man Pep ineffekt? och varför?

Ja svaret på varför är väl klart man dubberade radioamatörerna att tro att effekt var det allra viktigaste och med större siffror såldes mer. Tydligen gick dom på det. Men kanske de har striktare och proffsigare tekniska krav numera.
Saken liknar mätandet av motoreffekt i bilar, det finns minst 20 sätt att mäta effekten i hästkrafter. Att importerade bilar, (till USA) skulle mätas på ett visst vis var självklart, de fick lägre siffror då.

Det tog till fram emot 90 talet innan man i Sverige slutade se Pep som synonymt med inmatad effekt.

Än idag i vissa länder verkar begreppet leva kvar, man ser annonser på IC-703 med 25 WPEP. (IC-703 är pep reglerad till 10 W ut.)

Nästa fråga: är Pep inmatad något man bara höftar till, exvis dubblar effektsiffran, och lägger till lite extra....
Har det någonsin hänt att man mätt Pep inmatad på ett riktigt sätt?

Vidare så mättes många Amerikanska tillbehör för att tåla en viss Pep.
En antennavstämmare eller en Yagi skulle enligt spec. tåla 300 W Pep, vilket rent praktiskt betyder att den tål en RF-effekt av 75 Watt.

Myter, tycke, tro, och föreställningar är något hobbyn tydligen får dras med.
eller citat från Karl Arne: "mänskligheten vill bli lurad"

De
SM4FPD

Hela frågan med relationerna mellan PEP ineffekt, uteffekt och "DC-input" finns utredd sedan 50-talet i olika
litteratur. ARRL:s "Single Sideband for the Radio Amateur" innehöll allt sedan sin första utgåva en fullständig genomgång av förhållandena.

Även RSGB-handboken innehöll motsvarande information.

Jag kan inte påstå att avsikten har varit att "lura" amatören, utan det handlar om att få specifikationer att se så bra ut som möjligt i annonserna.

När SSB slog igenom på 60-talet så var radioamatörerna vana vid att mäta ineffekt och effektgränserna var satta i
"inmatad likströmseffekt". Uteffektmätare var relativt ovanliga.

Ett nytt förhållande var den stora skillnaden mellan topp-till-medelvärde hos SSB-enveloppen.
Ineffekten (och för den del uteffekten) kommer att variera i ett förhållande c:a 10:1 vid okomprimerad SSB.
Detta medger att man dimensionerar nätaggregat och kylning efter toppeffekten istället för medeleffekt.

Seriösa tillverkare angav PEP effekt hos sändare som högst 1,2-1,5 gånger den effekt som kunde hanteras som medeleffekt eller CW, t.ex.Collins angav effektnivåerna till 180 W CW/medeleffekt och 220 W PEP,båda som ineffekt till
2st 6146.

När linjeslutrören som hade mycket större emission och mättnadsström än 6146 slog igenom så gick det att använda mycket större toppeffekter och apparater som Swan 350 och Drake TR-3 angav PEP ineffekter på uppemot 450 - 550 W
även om de inte klarar mer kontinuerlig bärvåg än kanske 150 W.

Vad apparater tålde och inte tålde förväntades radioamatören känna till och rätta sig efter.

Televerket använde den definition av tillåten ineffekt som FCC hade skapat redan på 1940-talet:
Ineffekten, uttryckt som produkten av anodström och anodspänning fick inte överskrida 500 W på taltopparna indikerat
med ett instrument med en tidskonstant inte överstigande 0,25 sekunder.

Med en genomsnittlig röst och lite kompression motsvarade detta 1200-1500 W PEP ineffekt, och 700 - 1000W ut, förutsatt att PA-steget inte drevs i klippning.

Professionella SSB-användare har däremot alltid uttryckt effekten som PEP uteffekt vid en given distorsion eftersom man har krav på grannkanalundertryckning.

Detta åstadkoms genom att en reglerslinga ställer in effekten i samband med avstämning och en annan reglerslinga ser till att toppeffekten inte kan överskridas.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 

SM5AKU

Janne i Vingåker
Hej Karl-Arne.
Detta medger att man dimensionerar nätaggregat och kylning efter toppeffekten istället för medeleffekt.
Hmm... Kylningen borde väl räcka till om man dimensionerar den efter medeleffekten? Var tänker jag fel?
 

SM0AOM

Well-Known Member
Du tänker inte fel.
Det ska stå:

"Detta medger att man dimensionerar nätaggregat och kylning efter medeleffekten istället för toppeffekt"

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 

SM5AKU

Janne i Vingåker
Ahh ... Det var skönt det. Korrekturläsningsslarv K-A!

Var allt lite orolig att grunderna vacklade en stund.
 

SM3GUJ

Well-Known Member
Jag har hört att förr så satte man en "avkopplingskonding" parallellt med panelinstrumentet för att göra det trögare.
 

SM0AOM

Well-Known Member
Jag har hört att förr så satte man en "avkopplingskonding" parallellt med panelinstrumentet för att göra det trögare.

Det var just av den anledningen som tidskonstanten var maximerad till 0,25 sekunder.
Värdet var valt för att talrytmen i SSB ligger i "den häraden".
Annars hade fördomsfria amatörer kunnat mäta anodströmmen t.ex. med varmtrådsinstrument
som kan ha tidskonstanter på 10-tals sekunder.
Man skulle alltså få ett relevant utslag på mätaren även från enstaka taltoppar.
En mycket längre tidskonstant medför att bidraget från topparna försvinner.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 

SM4FPD

Well-Known Member
Tack för intressanta svar.

Jag tänker på detta med tröga mätare, varmtrådsinstrument som KA nämner och 10 tals sekunder.
Men är det inte detta man talar om och i två minuters tider, när det gäller fätstyrkestrålningsdoser?

de
FPD
 

SM5XUN

░░░░░░░
Att löda in en kondensator över visarinstrumentet fungerar visserligen för att fördröja utslaget något men en del av spänningen från detektorn åtgår då till att ladda kondensatorn och utslaget blir därför en aning konservativt.
Kondensatorn brukar väl vara i häradet av 1µF eller 2.

En lämplig metod som lätt går att bygga ihop på en bit veroboard och koppla in i ett befintligt instrument är en dubbel opamp, första opampen buffrar signalen från mätbryggan och laddar då kondensatorn i ett RC-nät som skapar fördröjningen av visarutslaget, den andra opampen driver själva visarinstrumentet, båda opamparna har gain=1.
 

SM0AOM

Well-Known Member
Det är skillnad mellan tidskonstant och medelvärdesbildningstid.

Om det inte finns någon mer medelvärdesbildning så kommer det inte att gå att få någon kortare
tid än tidskonstanten, medan man i efterhand kan göra medelvärdesbildning över i princip obegränsad tid.

När det gäller medelvärdet för exponering för EMF är det under 6 minuter som det bildas.
De flesta EMF-instrument har en egen tidskonstant av c:a 100 ms.

Beroende på vad resultaten ska användas till registrerar man antingen ett glidande
medelvärde över flera timmar eller en arbetsdag,
eller under en särskild tidsperiod, t.ex. när en sändare eller en maskin används.

Tanken med medelvärdesbildningen är att variationer p.g.a. arbetscykler och avbrott i fältstyrkan ska kunna jämnas ut.

Eftersom gränsvärdena är ganska högt satta för exponering i HF/VHF-områdena sätter
man ofta medelvärde = toppvärde för att vara på den säkra sidan.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 

SA2CER

Well-Known Member
K-A Kan inte du använda dina minst sagt professorslika kunskaper till att designa en bra slutstegsbyggsats åt oss andra? Ett Svenskt "Tokyo Hypower" mellan 400-800w Kompakt med proffsprestanda och säkerhetskretsar. Det tror jag att många, väldigt många skulle uppskatta! Något som kanske skulle kunna bli ett nytt "Heathkit SB" i popularitet världen runt. Då tror jag du också skulle mysa.
 
Last edited:

SM0AOM

Well-Known Member
K-A Kan inte du använda dina minst sagt professorslika kunskaper till att designa en bra slutstegsbyggsats åt oss andra? Ett Svenskt "Tokyo Hypower" mellan 400-800w Kompakt med proffsprestanda och säkerhetskretsar. Det tror jag att många, väldigt många skulle uppskatta! Något som kanske skulle kunna bli ett nytt "Heathkit SB" i popularitet världen runt. Då tror jag du också skulle mysa.

Visst skulle jag kunna, men det ger jag mig inte på.
Orsakerna till detta är följande:

- Det krävs mer än "vanliga amatörkunskaper" för att få ihop ett PA-steg i denna storleksklass även när det är en byggsats

- De LDMOS-transistorer (2500 kr/st) som ingår är ömtåliga för självsvängning och överstyrning. Ska man kunna gardera sig fullständigt mot "effektspikar" krävs mycket komplexa skyddskretsar, och dessutom behöver ingångsdämpare mm. dimensioneras individuellt beroende på vilken drivsändare som skulle användas.

I "proffsvärlden" använder man styrsändare som ger c:a 100 mW samt en liten bredbandsförstärkare innan själva PA-steget.
Detta gör det omöjligt att förstöra sluttransistorerna genom att komma med en effektspik från drivsändaren.
Dessutom finns det ett ordnat nivåinställningsförlopp vid bandbyte.

- Kylning och kraftaggregat (50V 30A c:a) är heller inget som man ger sig på lättvindigt. Det krävs mekanisk bearbetningsnoggrannhet av anliggningsytorna mellan transistor och kylfläns som få klarar.

- Motsvarigheten till ett nytt "Heathkit SB-2xx" låter sig inte göras enkelt, eftersom halvledarslutsteg är så mycket mindre förlåtande när det gäller "misshandel" än rör-d:eek:. När kunskaperna om hur man umgås med högspänning börjar försvinna så kan heller inte tillverkarna sätta rörbyggsatser i händerna på amatörer.

- En PA-byggsats, oavsett uppbyggnad, skulle innebära att tillverkaren gav sig in på det minerade området "produktansvar"

- Det finns redan sådant från USA, W6PQL Amateur Radio Station W6PQL gör de erforderliga byggbitarna för en totalkostnad av c:a USD 1600 exklusive kraftaggregat, styrenhet, ingångsdämpare, kylfläns, fläktar och mekanik. Skulle uppskatta att delarna till ett komplett PA hamnar runt dryga 20000 kr "tullat" och "momsat"

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 

SM7UDB

Well-Known Member
Karl-Arne, var kan man finna standarder eller dokument som beskriver de olika mätmetoderna som finns PEP mfl. ?

73/Micke
 

SM0AOM

Well-Known Member
Den allra bästa översikten finns nog i standardverket "Single Sideband Principles and Circuits" från 1964.
Även Collins-dokumentet "Fundamentals of Single Side Band" från 1957 innehåller ungefär samma material.

Sedan har denna information helt eller delvis repeterats i olika sammanhang; den finns bl.a. i Bill Orr's "Radio Handbook" vilken finns i många upplagor
och översiktligt i RSGB och ARRL-handböckerna.

Definitionerna av PEP återfinns i ITU-RR artiklarna 1.157 och de regulatoriska
tillämpningarna bl.a. i ITU-R Rekommendationerna SM.326 och F.339.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:

SA2CER

Well-Known Member
Visst skulle jag kunna, men det ger jag mig inte på.
Orsakerna till detta är följande:

- Det krävs mer än "vanliga amatörkunskaper" för att få ihop ett PA-steg i denna storleksklass även när det är en byggsats

- De LDMOS-transistorer (2500 kr/st) som ingår är ömtåliga för självsvängning och överstyrning. Ska man kunna gardera sig fullständigt mot "effektspikar" krävs mycket komplexa skyddskretsar, och dessutom behöver ingångsdämpare mm. dimensioneras individuellt beroende på vilken drivsändare som skulle användas.

I "proffsvärlden" använder man styrsändare som ger c:a 100 mW samt en liten bredbandsförstärkare innan själva PA-steget.
Detta gör det omöjligt att förstöra sluttransistorerna genom att komma med en effektspik från drivsändaren.
Dessutom finns det ett ordnat nivåinställningsförlopp vid bandbyte.

- Kylning och kraftaggregat (50V 30A c:a) är heller inget som man ger sig på lättvindigt. Det krävs mekanisk bearbetningsnoggrannhet av anliggningsytorna mellan transistor och kylfläns som få klarar.

- Motsvarigheten till ett nytt "Heathkit SB-2xx" låter sig inte göras enkelt, eftersom halvledarslutsteg är så mycket mindre förlåtande när det gäller "misshandel" än rör-d:eek:. När kunskaperna om hur man umgås med högspänning börjar försvinna så kan heller inte tillverkarna sätta rörbyggsatser i händerna på amatörer.

- En PA-byggsats, oavsett uppbyggnad, skulle innebära att tillverkaren gav sig in på det minerade området "produktansvar"

- Det finns redan sådant från USA, W6PQL Amateur Radio Station W6PQL gör de erforderliga byggbitarna för en totalkostnad av c:a USD 1600 exklusive kraftaggregat, styrenhet, ingångsdämpare, kylfläns, fläktar och mekanik. Skulle uppskatta att delarna till ett komplett PA hamnar runt dryga 20000 kr "tullat" och "momsat"

73/
Karl-Arne
SM0AOM

..Men en rörvariant då?
 
Top