På PA0FRIs hem sida har jag sett en idé om hur en kombination av ett PP-kopplat slutsteg skulle kunna kombineras med en S-match. När vi nu har en rörkurs hos KRAS där vi bygger sändare som är just PP-kopplade är det ganska naturligt att förra årets kursverksamhet med S-matchbygge kan kombineras.
Ovan schema har fått vara ett utgångsläge för hur jag har arbetat framåt för att verifiera funktionen. Syftet med bygget kommer från ett par iaktagelser med S-matchen.
Dels att jag finner S-matchen så enkel att justera, jag brukar säga att man inte får några falska dip. Med det menar jag att min SVF och max uteffekt verkar alltid att sammanfalla. Med en T- eller PI-match är det lätt att hitta min SVF som inte ger någon uteffekt i antennsystemet.
Dessutom är det bara att flytta en klämma till en uppmärkt position och justera vridkondensatorn på max uteffekt / min SVF och så är allt klart att bara trycka ned nyckel eller PTT och köra.
En klassisk uppbyggnad med ett eller flera rör i parallell och koppling med ett PI-filter som sedan kopplas till ytterligare en tuner med minst två rattar + en omkopplare ger 4 rattar och två omkopplare som skall stå i rätt läge. Att börja en inställning utan att ha en konstlast kan vara nog så tidsödande och ändå inte garantera max verkningsgrad.
Med mitt bygge hoppas jag få en tankkrets som fungerarar minst mellan 80 - 20 mb utan andra omkopplingar än att flytta en (1) klämma och vrida på en (1) ratt. Frågan är då om det finns fog för att detta går att realiseras?
Det schema jag arbetar efter och som kommer från PA0FRIs hemsida ser ut som nedan om jag bara har anodkretsen uppritad.
Som plattform för mitt labbande har jag använt ett QQE06/40 som kopplats enligt PA0FRIs förslag med G2DAF-drivning av skärmgallret. Drivsändaren är en av de sändare vi byggt på KRAS kursverksamhet, 2 x 6AQ5 som ger 10 W enkelt justerbart från 10 mW.
Jag har tagit bort den vanliga tanken med linkkoppling och anslutit min S-match (som tidigare redovisats här på forumet i en annan tråd), anslutningen är med en anod till respektive ände av spolen. Det sitter kopplingskondensatorer klassade för minst 3 kV mellan anodspänningen (750 V) och S-matchen, det hindrar dock inte att det bränns rejält i fingrarna om man råkar röra vid spolen under effektöverföring.
Efter lite initialt strul och pinsamma räknefel samt vidhängande felkopplingar så hoppade kopplingen igång med effekt i rätt riktning. Först så testade jag med 50 ohm anslutet ut från transformatorn, alltså helt bakvänd S-match.
Här funkade det bra att stämma av mot max dip och ha koll på antennströmmen, eller i mitt fall fick det bli max spänning över lasten. Jag kom snart på att jag skulle leta efter djupast dip / mest spänning över lasten (max effekt då alla laster jag testade var rent resistiva). Det var ganska enkelt att hitta hyfsade lägen. Körde 30 - 40 W utan någon värme i systemet.
Testade sedan att ändra lasten till 600 ohm och senare till 1000 ohm, vilka båda gick att staämma av i 50 ohms porten men då uppstod klart märkbar värmeutveckling i transformatorkärnan (T200-2) Effekten som hamnade i motstånden var runt 20 W, och en hel del hamnade i alltså i kärnan.
Frågan som kommer genast är att prova med luftlindade system, eller med ferritkärna. Jag får se när jag funderat vidare och gör en ny uppkoppling av slutstegsS-matchen.
Vi redde ut en hel del frågor kring S-matchen här på forumet tidigare och jag avser att försöka realisera en del av de idéer som lyftes fram.
Som synes är det en hel del "Bra att ha prylar och utrustning" som används vid lite kreativt kopplingsarbete...
Fortsättning följer...
Ovan schema har fått vara ett utgångsläge för hur jag har arbetat framåt för att verifiera funktionen. Syftet med bygget kommer från ett par iaktagelser med S-matchen.
Dels att jag finner S-matchen så enkel att justera, jag brukar säga att man inte får några falska dip. Med det menar jag att min SVF och max uteffekt verkar alltid att sammanfalla. Med en T- eller PI-match är det lätt att hitta min SVF som inte ger någon uteffekt i antennsystemet.
Dessutom är det bara att flytta en klämma till en uppmärkt position och justera vridkondensatorn på max uteffekt / min SVF och så är allt klart att bara trycka ned nyckel eller PTT och köra.
En klassisk uppbyggnad med ett eller flera rör i parallell och koppling med ett PI-filter som sedan kopplas till ytterligare en tuner med minst två rattar + en omkopplare ger 4 rattar och två omkopplare som skall stå i rätt läge. Att börja en inställning utan att ha en konstlast kan vara nog så tidsödande och ändå inte garantera max verkningsgrad.
Med mitt bygge hoppas jag få en tankkrets som fungerarar minst mellan 80 - 20 mb utan andra omkopplingar än att flytta en (1) klämma och vrida på en (1) ratt. Frågan är då om det finns fog för att detta går att realiseras?
Det schema jag arbetar efter och som kommer från PA0FRIs hemsida ser ut som nedan om jag bara har anodkretsen uppritad.
Som plattform för mitt labbande har jag använt ett QQE06/40 som kopplats enligt PA0FRIs förslag med G2DAF-drivning av skärmgallret. Drivsändaren är en av de sändare vi byggt på KRAS kursverksamhet, 2 x 6AQ5 som ger 10 W enkelt justerbart från 10 mW.
Jag har tagit bort den vanliga tanken med linkkoppling och anslutit min S-match (som tidigare redovisats här på forumet i en annan tråd), anslutningen är med en anod till respektive ände av spolen. Det sitter kopplingskondensatorer klassade för minst 3 kV mellan anodspänningen (750 V) och S-matchen, det hindrar dock inte att det bränns rejält i fingrarna om man råkar röra vid spolen under effektöverföring.
Efter lite initialt strul och pinsamma räknefel samt vidhängande felkopplingar så hoppade kopplingen igång med effekt i rätt riktning. Först så testade jag med 50 ohm anslutet ut från transformatorn, alltså helt bakvänd S-match.
Här funkade det bra att stämma av mot max dip och ha koll på antennströmmen, eller i mitt fall fick det bli max spänning över lasten. Jag kom snart på att jag skulle leta efter djupast dip / mest spänning över lasten (max effekt då alla laster jag testade var rent resistiva). Det var ganska enkelt att hitta hyfsade lägen. Körde 30 - 40 W utan någon värme i systemet.
Testade sedan att ändra lasten till 600 ohm och senare till 1000 ohm, vilka båda gick att staämma av i 50 ohms porten men då uppstod klart märkbar värmeutveckling i transformatorkärnan (T200-2) Effekten som hamnade i motstånden var runt 20 W, och en hel del hamnade i alltså i kärnan.
Frågan som kommer genast är att prova med luftlindade system, eller med ferritkärna. Jag får se när jag funderat vidare och gör en ny uppkoppling av slutstegsS-matchen.
Vi redde ut en hel del frågor kring S-matchen här på forumet tidigare och jag avser att försöka realisera en del av de idéer som lyftes fram.
Som synes är det en hel del "Bra att ha prylar och utrustning" som används vid lite kreativt kopplingsarbete...
Fortsättning följer...
