Preamp/LNA för 144 MHz

SM6VFZ

Well-Known Member
Hej på er,
(Detta kanske ligger lite fel under "Antenner och master", men ser ingen uppenbart bättre kategori.)

Jag funderade på om det var värt att bygga en preamp/LNA för 144 MHz. Tittade lite i lådorna och hittade några ATF-52189, "single-voltage high linearity, low noise E-pHEMT FET packaged in a low cost surface mount SOT89 package. The device is ideal as a medium-power, high-linearity amplifier. Its operating frequency range is from 50 MHz to 6 GHz.", som jag nån gång köpte med preamps i tankarna. Den är från Avago, som numera upppköpta av Broadcom och därmed är denna obsolet men kanske finns liknande att köpa.

Hur som helst, jag monterade denna på ett kort som inte var riktigt avsett för ändamålet men passade ganska bra. Biaseringen blev ca 4V 100mA. Utan något som helst försök till matchning fick jag 28 dB gain på 144. Genom att matcha med två induktanser på ingången kunde jag få gainen att peaka på 32 dB. Gick sedan över till att mäta brusfaktor. Med min ingångsmatch fick jag som bäst ca 0.7 dB brus, men det kändes som att kablarnas positionering på bänken påverkade en del och genom lite mer labbande fick jag uppfattningen att de relativt stora induktanserna jag hade (vilket behövs för bra Q-värde) plockade upp brus från omgivningen. (Hade ingen skärmlåda runt bygget.)

Genom att helt plocka bort ingångsmatchningen mätte jag istället 0.3 dB. (Med reservation för mätosäkerhet.)
Så slutsatsen här är att det knappast är lönt att försöka matcha denna transistor på 144 om man verkligen inte ska jaga de sista tiondelarna.

HA8ET bygger sin VLNA-144 med en liknande transistor (dock för lägre ström, vilket ger sämre storsignalegenskaper) och med ansträngning för bra match på ingången får han som bäst 0.21 dB brus.

Men precis som HA8ET måste jag dämpa förstärkningen och bygga ett bandpassfilter för att preampen ska bli användbar och inte överstyra mottagaren med starka signaler från rundradio.

Sedan kommer vi till den avgörande frågan: Vilken brusfaktor behöver man?

Brusfaktor är definierad som överskottsbrus relaterat till en temperatur av 290K, dvs normal temperatur på marken, ca 17C. ( en.wikipedia.org/wiki/Noise_figure )
Mina 0.3 dB motsvarar ett tillskott av brus på (10^(0.03)-1)*290K = 20K.

Om man har en antenn för markbunden kommunikation på ett band som 1296 MHz, där det är relativt fritt från störningar och "extrabrus", kommer bakgrundsbruset som den plockar upp vara termiskt vid ca 290 K. Exempelvis 3dB extra brus i systemet betyder då att man tappar 3dB i känslighet jämfört med om mottagaren var helt brusfri i sig, och ser då en brustemperatur motsvarande 2*290K = 580K. Med 0.3 dB landar man istället på 310K.
Men på 144 MHz är bakgrundbruset mycket starkare/varmare, kanske flera tusen K beroende på den miljö man bor i.
Om bakgrundsbruset där man bor är, säg 2000K, och man har en normalt känslig mottagare, ger det knappast någon märkbar skillnad att installera en preamp (vid antennen) oavsett om den har 0 dB brus.
Men om bruset i luften skulle motsvara 500K och man har en halvbra kabel och en halvbra mottagare, för ett systembrus på 5dB, motsvarande ett tillskott på 630K, skulle man gå från att se 1130K till 520 K med en 0.3dB-preamp vid antennen. Dvs något mer än 3 dB vunnet i känslighet.

Så, om man som jag bor lantligt och har en "lågbrusig" yagi som inte plockar upp för mycket brus i fel riktning, vad tror ni man kan förvänta sig för bakgrundsbrus på 144 MHz?

Se här schema m.m. för min (ännu inte färdiga) preamp.
(IP3 ska jag mäta sen när jag byggt ett bandpassfilter och kan lägga de två grundtonerna utanför passbandet så att det inte blir min spektrumanalysators distorsion som jag mäter på.)

20230114_203701.jpg
20230114_203530.jpg

20230113_172623.jpg
 
Eftersom en låg brusfaktor inte kostar något så varför inte satsa på det. Sen om man bor på landet så behöver man bara "tillräcklig" filtrering för att inte få problem. Min åsikt är att ett LNA alltid gör nytta vid antennen om man har en bit kabel till riggen. Sen om man har en störd miljö så gör den förstås mindre nytta. Men man vinner alltid kabelförlusten och ev dålig brusfaktor på riggen...Sen skall man ju inte ha mer gain än nödvändigt. 30 dB är minst 15 dB för mycket...Men behöver föstås anpassas till riggen. Moderna riggar har ju oftast möjligheten att stänga av "P.AMP" så då kan ett externt LNA på 10-15 dB gain funka utmärkt. Själv har jag ett LNA halvägs upp i masten (skall flyttas). När jag riktar norrut kan jag slå på pre-ampen i riggen utan att S-metern rör sig (och vinna lite S/N) men riktar jag söderut så visar S-metern S3 tack vare grannens trädgårdsbelysning. Så ingen P.AMP på riggen då. Så man får nog testa sig fram vad som gör mest nytta. Vilket kan variera beroende på "extrabrus" och ev starka andra signaler som kan påverka mottagningen....
 
Kolla i The VHF/UHF DX Book av G3SEK m.fl. Där finns ett helt kapitel om preamp och diskussion kring brusfaktorer, förstärkning mm. Ett annat kapitel om storsignalegenskaper. Det finns några exempel som visar hur ett radiosystems egenskaper radikalt kan förändras, till det bättre eller sämre. Bäst av allt - boken kan numera fritt tankas ner som PDF. Gratis är ibland gott. :-)
 
Under en lång tid ansågs en antenn på 144 MHz vilken pekade mot horisonten ha en brustemperatur i genomsnitt av ungefär 400 K. Detta var medelvärdet av det termiska bruset från marken och det kosmiska bruset, primärt från Vintergatan.

I dag torde det vara besvärligt att komma under 1000 K på 144 MHz om man har någon form av grannar, och även på högre frekvenser har omgivningsbruset stigit.
För länge sedan hörde jag från folk som gjorde mobiltelefonrepeatrar på 450 MHz att en mottagarbrusfaktor under 4 dB eller 500 K ansågs ganska bortkastad, och situationen har inte direkt förbättrats.

1673772364025.png

För att optimera ett mottagarsystem för dagens förhållanden på 144 MHz är nog en framkomlig väg att offra en del brusfaktor genom att sätta ett smalt bandpassfilter framför preampen, med, säg, 3 dB passbandsdämpning och sedan anpassa förstärkningen så att bruset från bakomliggande steg maskeras. Man bör nog begränsa förstärkningen till högst 12-13 dB, "12-dB regeln".

Är bandbredden begränsad till minsta möjliga värde framför preampen har man gjort vad man kan.
 
Last edited:
Tack för intressanta kommentarer! Och lärorik läsning om ämnet i VHF/UHF DX Book!

Att ha ett smalbandigt filter framför preampen är förstås bra om man har väldigt starka störare i närliggande band som kan skapa intermodulation. Men i en mer normal miljör tror jag mer på en preamp med lågt brus och goda storsignalsegenskaper/IP3 och sedan ett filter efter.

Jag gjorde ett litet experiment nu. Kopplade min lågbrusiga preamp med högt gain till ett smalt kavitetsfilter på 144 MHz, ytterligare en förstärkare och sen en spektrumanalysator. Med en 50 Ohms terminering på ingången mätte jag brusets nivå till X (exakt värde beror av många faktorer och är inte intressant i absoluta tal). Då motsvarar X brustemperaturen ca 290 K. Tog jag bort termineringen och lämnade ingången oansluten fick jag ca X-10dB. Det skulle ju kunna relateras till att 0.3 dB NF är ca 20K och 10*log(290/20)= 11.6 dB. Men de 0.3 dB brus jag mätt upp gäller vid 50 Ohm och inte vid öppen krets, så diffar nog en del. Det visar i alla fall att mitt systembrus i mätsystemet med preampen är betydligt lägre än 290 K.
Sedan kopplade jag in min 2m-yagi, via ca 10m RG213, och mätte då X+5dB. Då 5 dB motsvarar tre ggr så kan man då uppskatta antenntemperaturen till ca 900K. Eller kanske 1100 K om man antar att kabeln dämpar bruset 1 dB (lurigt detta).

Tänker jag rätt här? I så fall är det ju i linje med vad du skriver AOM om att det är svårt att komma under 1000K.

Ska tilläggas att bruset varierade över frekvens, vilket väl är att förvänta när det domineras av lokalt genererade störningar, och 5 dB var vid en "tyst" frekvens nu på kvällen.

Om vi antar att 1000K är realistiskt så kan man konstatera att man kan vinna uppåt 3 dB S/N på att ha en lågbrusig preamp vid antennen, om vi antar att alternativet med att ha koax med ett par dB loss och sen en mottagare som inte är brusfri ger ett tillskott på ytterligare 1000 K. Precis som i inklippt graf ovan.
 
Du är inne på helt rätt spår.

Man kan alltid förbättra ett mottagarsystem genom att eliminera mottagarbruset,
Dock finns det alltid en aspekt om hur långt detta behöver drivas, och dessutom behöver
inverkan på storsignalegenskaperna hos systemet beaktas.

En bra brusfaktor kräver dels låga förluster före det första steget i mottagaren och dels hög förstärkning i stegen för att maskera brustillskottet från bakomliggande komponenter. Detta är mycket uppenbara "motstridiga krav". Systemdesignerns roll blir nu att väga dessa krav mot varandra och välja den mest smakliga kompromissen.

För "terrester trafik", alltså med antennen riktad mot horisonten, är kanske en försämring av 20 % eller 1 dB jämfört med det teoretiskt uppnåeliga en rimlig nivå.

Om vi antar ett antennbrus av 1200 K från en antenn installerad i en genomsnittlig omgivning på 144 MHz så kan vi aldrig komma under denna nivå av systembrustemperatur. En försämring av 20 % innebär ett brustillskott av 240 K, eller en brusfaktor av 2,5 dB hos det första steget.

När detta organiseras så att 2 dB består av genomgångsförluster hos ingångsfiltret och 0,5 dB från själva ingångsförstärkaren får man ett system som tål ganska starka utombandssignaler, och man kan ändå ha ganska hög systemförstärkning.

Skulle kravet i stället vara 0,5 dB så får tillskottet vara högst 120 K, och då kan man bara tillåta 1 dB genomgångsdämpning i filtret.

Ett optimerat system får jämföras med alternativen, som t.ex. kan vara en plastradio ansluten via en normalgrov kabel till en antenn utan LNA vid antennen.
Säg att vi använder en IC-9700, som ger en brusfaktor av 3 dB eller 290 K.

1673854663895.png
Om denna sitter i änden av 15 m RG-213 får vi en systemtemperatur refererad till antennen av c:a 1200+(290*(1,7+1)) = 1200+800 = 2000 K. Bruströskeln i en SSB-bandbredd blir då = kTB = 1,38E-23*2000*2500 = -131 dBm. Detta kan jämföras med vad en brusfri mottagare vid antennen ger, 1200 K vilket är 2 dB bättre än IC-9700.

Skulle istället LNA med 0,5 dB brusfaktor med ett 2,5 dB filter innan sitta vid antennen, förbättras systemtemperaturen till 1400 K, alltså en förbättring med drygt 1 dB.
Tar vi bort filtret helt blir temperaturen istället 1230 K eller 2 dB bättre, men då försämras utombandsegenskaperna dramatiskt.

Man kan då fråga sig om mellan 1 och 2 dB förbättringar motiverar insatserna.

Vi kan nu jämföra med hur det var under amatörradions storhetstid.

Säg att en framstående VHF-amatör bodde "på landet" och saknade "man-made störkällor" i närheten. Man kunde då räkna med en lägsta brustemperatur hos antennen som låg runt 250-300 K. Systemtemperaturen med Elfa-konvertern och 15 m RG-8 blir då c:a 1500 K, eller en bruströskel av -130 dBm.

Ett rejält grepp i kassan tas nu, och 2 st 5842/417A (c:a 100 kr/st i mitten av 50-talet) införskaffas. Med lite "pillande" får man då en konverter med en brusfaktor av 1,8 dB eller en brustemperatur av 200 K. Sedan dras det RG-17 till antennen vilket reducerar förlusterna från 2,5 dB till 0,6 dB.

Sammantaget blir då systemtemperaturen 500 K eller bruströskeln -135 dBm, alltså har amatören vunnit drygt 4 dB på detta.

Sedan tas ett ännu större grepp i kassan, och en TIXM101 transistor (150 kr) anskaffas.
Denna kan ge mellan 1 och 1,5 dB brusfaktor på 144 MHz, och sätts upp i antennens matningspunkt.

Systemtemperaturen blir nu c:a 400 K eller bruströskel av -136 dBm. En vinst av totalt c:a 6 dB har då gjorts, eller grovt räknat en fyrdubbling av antennens storlek.

Sagt i QTC om 2N5043, vilket var den serieproducerade varianten av TIXM101 på 432 MHz:
1673861416061.png
Till sist ytterligare ett par guldkorn från den tid när det stod något av värde i QTC:

1673863476794.png

1673863149455.png
 
Last edited:
På SK6AB våndades man då det begav sig över ett inköp av en Fairchild FMT4575 vars NF skulle ligga i häraden runt 1dB. Det var det bästa som kunde uppbådas i mitten av 70-talet. En byggbeskrivning fanns i tidningen HamRadio, March, 1975 (Finns på nätet). Trissan som enligt tidningen kostade $44 (i USA) hade hopplöst usla IM-data. Såvitt jag minns sattes ett koaxialfilter framför enligt vad som beskrevs i artikeln. Dagens byggare har det betydligt lättare.

Sist i artikeln står det: Last but not least, let me thank my wife for typing the manuscript. She says "It's the most boring thing I've ever typed".
 
Det fanns en hel del "preampar" med ganska diskutabla IM-egenskaper.
FMT4575 var en av dem...
Lite senare kom MRF901 som var lite bättre.

En sådan här med MRF901 satt framför min SM5DJH 70 cm konverter.
Dock behövdes ett notch-filter före preampen så att TV2-sändaren i Kilsbergen inte överstyrde systemet. Kunde inte mäta brusfaktorer på 70 cm, när jag bodde i SM4 men
det gick att detektera ett par dB brusskillnad mellan marken och kall himmel med 4x13 element Yagi.

1673907430396.png
 
Tack för fler kommentarer och historisk tillbakablick!
Ja, dagens byggare har det lättare med att hitta transistorter som både ger lågt brus och har hög IP3. Exempelvis kan alla få under 1 dB brus och uppemot 40 dBm IP3 med en PGA103 eller SPF5189Z, på 144, 432 och 1296, helt utan matchning och trimning, bara man bygger korrekt och ytmonterat. "Förr i tiden" var man väl glad om man fick +10 dBm IP3 i ett ingångssteg på VHF/UHF, antar jag.
 
Och därför är det inte lika viktigt med ett bandpassfilter på ingången, vill jag påstå.
 
Det beror på vad man vill optimera.

Systemdesignern vet att signaler som man inte har fått in i en förstärkare inte heller kommer att kunna förorsaka problem "nedströms". Därför är HF-selektivitet alltid något som inte kan ersättas. När det finns många starka utombandssignaler kommer de snabbt att förbruka det tillgängliga dynamiska området om man inte hindrar dem från att komma in i systemet.

Dessutom kommer bandpassfilter vilka sitter efter en förstärkare eller något annat potentiellt olinjärt element att påverka distorsionsegenskaperna både "inombands" och "utombands", genom att signalerna i spärrbanden kommer att återreflekteras till förstärkarens utgång.

Det är av den anledningen som IP2 och IP3 är ganska "trubbiga" beskrivningar av systemens uppträdande med stora antal starka utombandssignaler.
På 144 MHz är numera omgivningsbruset såpass högt att ett bandpassfilter framför en
lågbrusförstärkare inte påverkar systemets bruströskel signifikant.
 
Problemet med "Total Power" i ett frekvensområde bör inte underskattas. Bor man lyckligt fjärran urban störmiljö är det inga problem men mitt i smeten är ledordet "selektivitet". Egna utrustningen är full av skarpa bandpassfilter så tidigt som möjligt i mottagarkedjan och i den mån det sitter LNA'er är de byggda med en förstärkning av inte mer än 15dB och med transistorer med bra IP-data.

Eleverade antenner hjälper till vilket gör att jag med de begränsade möjligheter och ett uselt QTH ändå nästan alltid ändå ofta kör samtliga distrikt utom SM2 under NAC 144 och 432-testerna.

Även stationer som i kommentarsfältet skriver att man haft reducerad effekt och/eller små antenner. Men utan moderna stationers DSP för brusreducering som begränsar effekten av störningar från alla switchade aggregat hade det varit omöjligt.
 
AOM: IP3 etc är uppmätt med bredbandigt 50 Ohm in/ut och det kan naturligtvis då bli värre om man har totalreflektion från ett efterföljande bandpassfilter. Men om man som med min ATF-52189 har 28 dB gain kan man dämpa mer än 10 dB direkt efter och då får man ju en nästan perfekt terminering på alla frekvemnser.

GXV: Hur högt sitter dina antenner som du eleverar och hur mycket eleverar du?
 
"Var och en blir salig på sin fason", men som systemdesigner och storstadsbo strävar åtminstone jag efter att hålla ner antalet signaler i närliggande (och ibland inte så närliggande) frekvensband som förstärks i en aktiv komponent.

När man behöver handskas med många signaler samtidigt vilka ligger inom flera oktavers bandbredd så behöver man tänka noga på att de summerade amplituderna växer snabbt med antalet signaler. Det finns en applikationsnot från Rohde&Schwarz om samlokaliserade taktiska VHF/UHF-system där saken gås igenom med tysk noggrannhet.
 
-> VFZ: Det beror på hur mycket det blåser. Vid måttlig blåst vevar jag upp 144 antennen till 10 meter (2 sektioner x 4meter +2 maströr). Är det stilla en sektion till; 14 meter (3 x 4 +2). För det mesta brukar jag nöja mig med 2 sektioner. 432 antennerna sitter ca 2 meter högre. Fast elevering ca 10 grader. Värst är en granne i S/V som har en "lampaffär" av LED-ljus.

Eleveringen ger en märkbar skillnad redan när masten står med alla sektioner nere och antennerna är ca 6 meter upp. Jag har kört några NAC-tester när det varit för eländigt väder ute. Men då är antennen bara strax ovanför takåsen.
 
"Var och en blir salig på sin fason", men som systemdesigner och storstadsbo strävar åtminstone jag efter att hålla ner antalet signaler i närliggande (och ibland inte så närliggande) frekvensband som förstärks i en aktiv komponent.

När man behöver handskas med många signaler samtidigt vilka ligger inom flera oktavers bandbredd så behöver man tänka noga på att de summerade amplituderna växer snabbt med antalet signaler. Det finns en applikationsnot från Rohde&Schwarz om samlokaliserade taktiska VHF/UHF-system där saken gås igenom med tysk noggrannhet.
Önskar att dom som bestämmer om EMC och annat utstrålat skräp kunde tänka lite på dom summerade amplituderna.
 
Önskar att dom som bestämmer om EMC och annat utstrålat skräp kunde tänka lite på dom summerade amplituderna.
Det vore en välgärning, men detta är dock helt orelaterat till frågan om storsignalegenskaper hos alla rimligt dimensionerade mottagare.

Störningsnivåerna från även ganska dålig kraftelektronik ligger fortfarande endast några 10-tals dB över de atmosfäriska och termiska brusnivåerna. Bruseffekterna även när de integreras över flera oktavers bandbredd är därför fortfarande så små att de inte kommer att fresta linjäritetsegenskaperna hos mottagare.
 
Last edited:
Jag greppar inte det här med brus mätt i Kelvin riktigt än men har börjat klura på att bygga en egen LNA och jag vill fuska och bygga på en halvfärdig förstärkar-krets istället för någon form av RF-transistor. Har hittat lite olika modeller från mini circuits och fastnat lite för AMP 15 men funderar på ifall brusfaktorn är oacceptabelt hög?
 
Jag greppar inte det här med brus mätt i Kelvin riktigt än men har börjat klura på att bygga en egen LNA och jag vill fuska och bygga på en halvfärdig förstärkar-krets istället för någon form av RF-transistor. Har hittat lite olika modeller från mini circuits och fastnat lite för AMP 15 men funderar på ifall brusfaktorn är oacceptabelt hög?
Med mitt bygge, som har 0.3 dB brus, kunde jag inte märka någon skillnad i signal/brus på min ic-7000 när jag lyssnade på en avlägsen fyr och alternerade mellan riggens inbyggda preamp och min hembyggda (placerad innan 10m koax). Med en AMP-15, som har typiskt 3.3 dB vid 144 MHz, kommer du således bara märka en försämring, om du märker något. Tyvärr.

Men det är kul att du vill bygga och labba. Det är så man lär sig. Allt för många är rädda för att testa och experimentera.
 
Till att börja med är AMP-15 en mycket gammal konstruktion med rätt mediokra prestanda.
Förmodligen finns den kvar i Mini-Circuits produktion därför att den har använts i någon 70-talskonstruktion som
fortfarande underhålls. Priset pekar i den riktningen, och den kan väl sägas ha ett svårslaget "pris/prestanda-förhållande", fast åt "fel håll"...


1685341810363.png

Hur "bra" preamp som behövs styrs helt av hur omgivningen ser ut.
Förr, när termiskt och galaktiskt/atmosfäriskt brus dominerade, gjorde det skillnad om man kapade en "dB eller två"
i mottagarbrusfaktor och man kunde ganska hämningslöst dra på med förstärkning i ingångsstegen.

Men nu dominerar "man-made brus" och det finns många starka signaler i närliggande frekvensband.
Därför får man göra en avvägning mellan vad som är uppnåeligt i känslighet och vad detta i sin tur drar med sig
av ökning hos olinjära fenomen.

En "tumregel" som jag själv använder mig av vid dimensionering av radiosystem är att ta reda på vad 1 dB sämre systembrusfaktor
jämfört med ett idealt system innebär.

Antenner med liten riktverkan ser hela sin omgivning, och därmed tas många yttre bruskällor in.
Förr innebär detta en brustemperatur på 144 MHz av runt 400 K, men idag understiger sällan omgivningsbruset 500-600 K även på ganska höga frekvenser. Som jämförelse ligger antennbrustemperaturen numera runt 2000-3000 K i det låga VHF-området hos
"en liten plattform".

1 dB motsvarar 20 %, så när omgivningen bidrar med 500 K så kan 100-150 K från resten av systemet tolereras.
För att göra beräkningarna lite enklare så försummar vi dämpningen i matarledningen, vilket fortfarande låter sig
göras på 144 MHz.

I dagsläget har de flesta MMIC och transistorer en egenbrusfaktor på 1 dB eller mindre på 144 MHz, och när vi även tillämpar "12 dB-regeln" för tillåten förstärkning före en mottagare med 7 dB brusfaktor, så kommer mottagaren att ha bidragit med 60 K.
Då finns 100 K kvar som preampen kan tillåtas bidra med, motsvarande 1,5 dB egenbrusfaktor.
Med mitt bygge, som har 0.3 dB brus, kunde jag inte märka någon skillnad i signal/brus på min ic-7000 när jag lyssnade på en avlägsen fyr och alternerade mellan riggens inbyggda preamp och min hembyggda (placerad innan 10m koax). Med en AMP-15, som har typiskt 3.3 dB vid 144 MHz, kommer du således bara märka en försämring, om du märker något. Tyvärr.
Det här känns lite motsägelsefullt.
En IC-7000 anges ha 4 dB NF eller 500 K inklusive lite kabel, så om det inte hörs någon skillnad när en 0,3 dB NF preamp, eller 30 K kopplas in så har systembrusfaktorn förbättrats med högst 1 dB.

Om man nu löser ut den antennbrustemperatur som 1 dB skillnad när man går från 500 K till 30 K mottagarbrus motsvarar,
så blir resultatet att antennen bidragit med ungefär 2500 K, vilket spontant verkar mycket, men kanske är representativt för
tätorter i dag.

Kontentan i detta, vilket man känt till i generationer (man kan läsa vad SM5MN skrev om saken redan i mitten av 50-talet),
är att så länge som mottagarbrusfaktorn bidrar med mindre än 20% av den totala bruseffekten är det rätt meningslöst
att förbättra den mycket mer, i synnerhet när det försämrar mottagarens storsignalegenskaper.

Varje seriöst intresserad radioamatör vilken frekventerar de seriösa delarna av 144 MHz och uppåt bör kunna tillämpa
dessa samband.
 
Back
Top