Jag läser här om sådant som är välbekant i samhället idag och som jag kallar för "kunskapsfascism." Detta fenomen har accelererat de senaste 20 åren. Fenomenet kunskapsfascism är i min definition när den som kan något i ett specifikt ämne eller yrke får stå tillbaka för den som har ett betyg eller intyg i samma ämne men som inte klarar av omsätta sina studier i praktiskt utförande. Kunskapsfascismen har uppstått därför att det anses mer värdefullt att ha studerat teoretiskt framför att ha lärt sig något praktiskt och även var man avlagt sin examen har betydelse. Själva kunskapen i sig har alltså fått en andrahandsroll.
Det här är 180 graders omsvängning från hur kunskap har förmedlats historiskt. Då tänker jag på utvecklingen av någons yrkeskunnande från lärling till mäster.
Kunskapsfascismen tar sig märkliga uttryck. För oss mellaningenjörer t.ex. som har en sk. eftergymnasial utbildning, dvs. grundskola, därefter 3-4 år gymnasium påbyggt med 2-4 års ingenjörsutbildning, där gymnasieskolan var huvudman, anses numer vara en tämligen låg utbildningsnivå jämfört med de som studerat på högskola efter gymnasiet. Det besynnerliga i resonemanget är att den förra utbildningen i regel var lärarledd till 100% av mycket erfarna civilingenjörer. Högskoleutbildningen däremot förutses ske i form av föreläsningar och självstudier och deltentor som är helt avgörande till skillnad från det förra utbildningens metodik där lärarna såg och bedömde eleven löpande tillsammans med tentorna. En högskoleelev påstår jag i många stycken läser för att klara tentan i första hand, för att behärska ämnet i andra hand. Inte sällan är den idag finare utbildningen kortare, saknar helt praktisk tillämpade övningar och även teoretiskt enklare. Här är huvudmannaskapet avgörande för utbildningens status, inte kunnandet.
Om man sedan tror att en förvärvad befogenhet är statisk, så glöm det. Jag tänker nu på de som tror att en förvärvad amatörradiosignal, med dess möjligheter och befogenheter, är bestående så vill jag ge några exempel från mitt tidigare arbetsliv där yrkeskunnande plötsligt blivit värdelöst praktiskt taget över en natt när politikerna ändrat förutsättningarna:
En gång arbetade jag som truckförare, sedan införde politikerna ett nytt slags truckförarbevis. Jag får inte köra truck trots många timmar och erfarenhet i olika specialtruckar.
En gång arbetade jag som lastmaskinförare. Nu har man infört ett förarbevis och jag får inte längre arbeta med detta trots att jag särskilt vintertid i snösvängen bott i traktorn.
En gång körde jag lastbil med kran, många lyft har jag gjort. Nu har man infört kranförarbevis och jag får inte röra en kran mer.
En gång utbildade jag mig till yrkesförare. Har kört buss lokalt men nu har det införts en yrkesförarkompetens så jag får inte köra buss mer om jag inte köper en kurs på en vecka.
En gång körde jag långtradare runt Europa. Samma som för bussen gäller här.
En gång var jag taxichaufför, gick vidare och var snart åkare med många bilar och 20 anställda. Jag utbildade också taxichaufförer och jobbade ibland som trafikledare på taxi. Sen införde man taxilegitimation och jag får inte längre köra taxi.
Nu är det så att av en del av det jag räknat upp ovan har jag kunnat erhålla behörigheten ändå, men bara om jag arbetade med yrket just då man införde kravet på kunskapsbevis. I de flesta fall handlar det om ett teoriprov. Att komma och påstå att man arbetat med yrket i åratal betyder inte ett skvatt. Kunskapsfascism!
Så tro för all del inte att amatörradio och dess privilegier är en statisk verksamhet. Vips får en politiker korn på verksamheten och hittar en egen väg att profilera sig själv politiskt och göra rätt för arvodet - sen går drevet. Kanske villkoren ändras, kanske införs nya kunskapsprov och certifikat, kanske fler nivåer. Vi vet inte. Vi vet vad vi har, men vi vet inte vad vi får i framtiden. Genom att stärka kunskapen får vi bättre argument att försvara det vi har. Genom att hålla utkik för vad som sker i Sverige och i omvärlden kan vi kanske hinna se tendenserna till förändring innan de redan drabbat oss. Annars kanske jag får addera till listan här ovan:
En gång var jag radioamatör och kommunicerade med hela världen. Idag får jag bara lyssna, och det på kommersiellt kontrollerade digitala utsändningar på webben.
