Radio för prepping
- Thread starter SM6POP
- Start date
SM4FPD
Well-Known Member
Jag minns för en tid sedan vid konflikterna i Bosnien,, och däromkring, kan inte så mycket om vad som hände egentligen. Men krig och elände var det, liksom etnisk rensning. Kanske på 90 talet?
Men många radioamatörer var engagerae med radiokommunikation med likasinnade där, på så vis kom information ut från konflikten.
Det må ju ha varit före Internet, eller åtminstone före möjligheten till sattelit-internet, och med all möjligheter för mydnigheter att stäng telefon för att förhindra informationsutbyte.
Möjligen fick man egna kortvågsfrekvenser för ändamålet, men där är jag inte säker.
Minns mest hur radioamatörer överförde massor av information den vägen.
Jag tänker på hur radioamatörer kan preppa sig, dvs de som oftast sker i vårt land, då radioamatörer, försöker se till att ha möjlighet till radio, även vid strömavbrott, och andra problem. det kan handla om en batteibank, solcell, portabelt elverk, möjlighet att kör amatörradio från bilen.
Dvs preppningen kommer efter att man blivit radioamatör, och som en följd av ökad krisrisk.
Inte tvärs om som man lever på i den andra tråden, och liknar USA med, och ser ner på.
Att preppa sig som "vanlig" tekniskt intresserad radioamatör den här vägen, dvs med batteribank, elverk, bör ju istället för att nedvärderas ses som en teknisk utveckling av radioamatören, man lär sig saker helt enkelt.
Kanske är det ordet i sig som leder till nedvärdering, preppa, borde heta att man bygger för att kunna utöva hobbyn i alla väder, förbereda sig.
Teknikintresset hos en radioamatör borde ju kunna omfatta även teknik för att hålla elförsörjning regulatorer, instrument etc. och inte bara elektronrör, radiohistoria och antennteori.
En lågeffekt amatörradiostation helt "off grid" (oberoende av elnätet) med 24 h passning exvis. Då kommer ju Morse in, och att lära sig telegrafi.
Att preppa sig med mat och möjligheter till betalning är ju ren allmänbildning och det bör ju även en radioamatör se till att göra.
Men att tro att man blir samhällsnyttig är kanske lite väl optimistiskt, bör inte direkt vara ett mål för amatörradio.
Så för att vara beredd att fortsatt kunna lyssna på radio, och kommunicera som radioamatör, kan det vara en utmaning att se till att ha grejer.
Strömförsörjning om någon stänger av kraftverken, mat, pengar, batteribank, radiostation som går att köra på 12 V. Rörgrejer göre sig inte besvär här.
SM4FPD
Men många radioamatörer var engagerae med radiokommunikation med likasinnade där, på så vis kom information ut från konflikten.
Det må ju ha varit före Internet, eller åtminstone före möjligheten till sattelit-internet, och med all möjligheter för mydnigheter att stäng telefon för att förhindra informationsutbyte.
Möjligen fick man egna kortvågsfrekvenser för ändamålet, men där är jag inte säker.
Minns mest hur radioamatörer överförde massor av information den vägen.
Jag tänker på hur radioamatörer kan preppa sig, dvs de som oftast sker i vårt land, då radioamatörer, försöker se till att ha möjlighet till radio, även vid strömavbrott, och andra problem. det kan handla om en batteibank, solcell, portabelt elverk, möjlighet att kör amatörradio från bilen.
Dvs preppningen kommer efter att man blivit radioamatör, och som en följd av ökad krisrisk.
Inte tvärs om som man lever på i den andra tråden, och liknar USA med, och ser ner på.
Att preppa sig som "vanlig" tekniskt intresserad radioamatör den här vägen, dvs med batteribank, elverk, bör ju istället för att nedvärderas ses som en teknisk utveckling av radioamatören, man lär sig saker helt enkelt.
Kanske är det ordet i sig som leder till nedvärdering, preppa, borde heta att man bygger för att kunna utöva hobbyn i alla väder, förbereda sig.
Teknikintresset hos en radioamatör borde ju kunna omfatta även teknik för att hålla elförsörjning regulatorer, instrument etc. och inte bara elektronrör, radiohistoria och antennteori.
En lågeffekt amatörradiostation helt "off grid" (oberoende av elnätet) med 24 h passning exvis. Då kommer ju Morse in, och att lära sig telegrafi.
Att preppa sig med mat och möjligheter till betalning är ju ren allmänbildning och det bör ju även en radioamatör se till att göra.
Men att tro att man blir samhällsnyttig är kanske lite väl optimistiskt, bör inte direkt vara ett mål för amatörradio.
Så för att vara beredd att fortsatt kunna lyssna på radio, och kommunicera som radioamatör, kan det vara en utmaning att se till att ha grejer.
Strömförsörjning om någon stänger av kraftverken, mat, pengar, batteribank, radiostation som går att köra på 12 V. Rörgrejer göre sig inte besvär här.
SM4FPD
Det är väl inte nåt problem att köra rörgrejer med batteri, egentligen. Sämre verkningsgrad pga glödström och spänningsomvandling förstås...
Men är det inte så, att många HF-stationer (och andra) jobbar med 12 V (13,8) V men kan ha inbyggt nätaggregat? Det knepiga är kanske att hitta enheter med låg strömförbrukning vid lyssning, men det finns väl en digitala (SDR) lösningar som är bra snåla.
Strömförsörjning är lite av ett intresseområde i sig självt och kan vara lite "spännande" att pyssla med.
Men är det inte så, att många HF-stationer (och andra) jobbar med 12 V (13,8) V men kan ha inbyggt nätaggregat? Det knepiga är kanske att hitta enheter med låg strömförbrukning vid lyssning, men det finns väl en digitala (SDR) lösningar som är bra snåla.
Strömförsörjning är lite av ett intresseområde i sig självt och kan vara lite "spännande" att pyssla med.
Mellan 92 och 95 i Bosnien. Ja, jag minns detta också. Man hörde rapporter i nyheterna (förmodligen främst från Sarajevo) som uppenbarligen förmedlades över SSB. Förmodligen låg man några 10-tals Hz snett vid mottagningen för det var tydligt att det var just SSB. Men var det amatörradio eller kan det ha varit något kommersiellt system?
Radiomässigt så ligger Sarajevo ganska illa till i en dalgång med höga berg i alla riktningar, men NVIS lär väl ha fungerat åtminstone till närmsta ickebelägrade område.
SM0AOM
Well-Known Member
Det var nog både professionella system och amatörradio.
Flera svenska amatörer, bl.a. SM5DIC, reste dit under Bosnien-kriget
och arbetade åt FN och Räddningsverket.
Räddningsverket hade en egen HF-station utanför Karlstad, där man även
hade utrustning med phone-patch möjlighet.
Flera svenska amatörer, bl.a. SM5DIC, reste dit under Bosnien-kriget
och arbetade åt FN och Räddningsverket.
Räddningsverket hade en egen HF-station utanför Karlstad, där man även
hade utrustning med phone-patch möjlighet.
SM4FPD
Well-Known Member
Undrar om du inte tänker på jordbävningen i Sovjetunionen, minns ej landet nu, men det var under sovjetupplösningen.
Då byggde vi på SRS HF utstyr till personal från räddningsverket som de tog med till jordbävningen. Bla den berömda silverlådan.
Senare tillkom det stora anlägget utanför Karlstad. 10 kW, fjärrstyrning etc. Under en tid då den svenska politiken jobbade för utlandsuppdrag, minns hur man såg KD ledaren packa fraktflygplan i TV. Idag är det tvärs om och HF anläggen är nedlagda.
Minns att det var chefer på räddningsverket som tyckte att man istället borde ta med mobiltelefoner. sånt fanns ju inte i det landet då.
Så det blev HF, utan lokalt tillstånd av ryska myndigheter, så kördes HF hem till Sverige, förmodligen mot Sthlm radio.
SM4FPD
Då byggde vi på SRS HF utstyr till personal från räddningsverket som de tog med till jordbävningen. Bla den berömda silverlådan.
Senare tillkom det stora anlägget utanför Karlstad. 10 kW, fjärrstyrning etc. Under en tid då den svenska politiken jobbade för utlandsuppdrag, minns hur man såg KD ledaren packa fraktflygplan i TV. Idag är det tvärs om och HF anläggen är nedlagda.
Minns att det var chefer på räddningsverket som tyckte att man istället borde ta med mobiltelefoner. sånt fanns ju inte i det landet då.
Så det blev HF, utan lokalt tillstånd av ryska myndigheter, så kördes HF hem till Sverige, förmodligen mot Sthlm radio.
SM4FPD
Markus.Nilsson
Well-Known Member
En sak som slår mig är att prepper-radion ofta är en FT817 eller någon XIEGU QRP-radio, i en snygg sand-beige canvasväska med mollefästen, men mina erfarenheter är att räckvidden med en sådan 5W QRP-rigg(särskilt på SSB) är väldigt fläckig.
Att få kontakt med någon(vem som helst) är inte helt lätt med QRP, att dessutom få kontakt med en specifik station är ännu svårare. NVIS är populärt att snacka om, men mina erfarenheter säger att med 5W på 80m och en trådantenn, så kommer man att ha svårt för att hitta någon att prata med.
Är det inte så att komersiell radio(fartyg, landstationer etc..) var på åtskilliga kW i ut-effekt? Där är det viktigt för användaren att komma fram till en specifik kuststation, eller ett specifikt fartyg, man kan inte nöja sig med att "någon" svarar.
När mina vänner frågar, så brukar jag rekommendera en Tecsun radio, funkar bra på både FM och dom lägre banden.
Att få kontakt med någon(vem som helst) är inte helt lätt med QRP, att dessutom få kontakt med en specifik station är ännu svårare. NVIS är populärt att snacka om, men mina erfarenheter säger att med 5W på 80m och en trådantenn, så kommer man att ha svårt för att hitta någon att prata med.
Är det inte så att komersiell radio(fartyg, landstationer etc..) var på åtskilliga kW i ut-effekt? Där är det viktigt för användaren att komma fram till en specifik kuststation, eller ett specifikt fartyg, man kan inte nöja sig med att "någon" svarar.
När mina vänner frågar, så brukar jag rekommendera en Tecsun radio, funkar bra på både FM och dom lägre banden.
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
QRP fungerar, men kräver ganska stora kunskaper i frekvensval och anordnande av antenner på ett optimalt sätt. Erfarenheter från militär användning av "man-packs" med små antenner och 10-20 W uteffekt pekar ganska entydigt på att få "vanliga användare" kan ordna tillförlitlig kommunikation i det "taktiska frekvensområdet" 2-8 MHz utan någon form av aktivt stöd för att göra informerade frekvensval.
NVIS-kommunikation mellan fordonsmonterade stationer brukar använda 150 W radiostationer och avstämda "halv-loop" antenner vilka har ungefär10 % verkningsgrad. Störmiljön och frekvensvalet avgör hur bra resultatet blir, och vanligen används 3G-ALE för att välja optimal frekvens. Har inte sett någon modern statistik över framkomligheten, men på 80-talet talade man om 50-60 procent framgång på första försöket på telefoni.
När det gäller kommersiell HF-radio så fanns det olika filosofier. En var att använda ganska höga effekter för att inte behöva lägga ner mycket omsorg på frekvensvalet, och den andra var att utnyttja tomgångssignalering från landstationerna som en mottagare ombord kunde utvärdera och göra en tabell över de frekvenser som gick bäst.
När jag höll på med MARITEX på 80-talet så samlades det in statistik över hur framkomligheten blev, och det visade sig att en 250 W fartygsstation med ett nytt ARQ-modem som medgav rangordning av kanaler hade bättre framkomlighet än en 1500 W som använde ett äldre modem. Samma erfarenhet gjordes när MARITEX användes för att boka HF-samtal, om man alltid satte upp samtalet på det frekvensband där framkomligheten var som bäst vann man i häraden 10 dB jämfört med att anropa "på måfå".
För "flyg-HF" var det lite lättare, där var kanalbeläggningen mindre, och trafiken var simplex vilket eliminerade problemet med att störmiljön kunde vara olika på sändnings- och mottagningsfrekvenserna. I synnerhet på de lägre frekvenserna (3,4 och 5,5 MHz) och vid små flygplan var antennverkningsgraden dålig och då gällde det att välja rätt frekvens med avseende på tidpunkt och årstid.
Systemdimensioneringen var sådan att en kust- eller landstation använde effekter mellan 3 och 20 kW och antingen rundstrålare eller riktantenner. Det var lite avhängigt av hur trafikprofilen såg ut. I mottagningsriktningen var det log-periodiska riktantenner med vanligen 12 dB antennvinst.
Fartyg använde effekter på mellan 250 och 1500 W och enkla trådantenner, som senare ersattes med glasfiberpiskor. Med dessa blev det ofta kritiskt med hur bra antennavstämmaren arbetade.
Trafikflygplan var utrustade med transceivrar på 200 eller 400 W och vanligen med slitsantenner. Dessa gav enstaka procent verkningsgrad på 3,4 och 5,5 MHz så piloterna behövde behärska frekvensvalen så att man anropade på "rätt frekvens".
Gjorde man förbindelseprov på 5,5 MHz dagtid inom Sverige från en station med någorlunda bra antenn så räckte ofta 10 W för att komma fram med god läsbarhet till Enköping, förutsatt att operatören hade passningen rätt inställd och var uppmärksam i övrigt.
NVIS-kommunikation mellan fordonsmonterade stationer brukar använda 150 W radiostationer och avstämda "halv-loop" antenner vilka har ungefär10 % verkningsgrad. Störmiljön och frekvensvalet avgör hur bra resultatet blir, och vanligen används 3G-ALE för att välja optimal frekvens. Har inte sett någon modern statistik över framkomligheten, men på 80-talet talade man om 50-60 procent framgång på första försöket på telefoni.
När det gäller kommersiell HF-radio så fanns det olika filosofier. En var att använda ganska höga effekter för att inte behöva lägga ner mycket omsorg på frekvensvalet, och den andra var att utnyttja tomgångssignalering från landstationerna som en mottagare ombord kunde utvärdera och göra en tabell över de frekvenser som gick bäst.
När jag höll på med MARITEX på 80-talet så samlades det in statistik över hur framkomligheten blev, och det visade sig att en 250 W fartygsstation med ett nytt ARQ-modem som medgav rangordning av kanaler hade bättre framkomlighet än en 1500 W som använde ett äldre modem. Samma erfarenhet gjordes när MARITEX användes för att boka HF-samtal, om man alltid satte upp samtalet på det frekvensband där framkomligheten var som bäst vann man i häraden 10 dB jämfört med att anropa "på måfå".
För "flyg-HF" var det lite lättare, där var kanalbeläggningen mindre, och trafiken var simplex vilket eliminerade problemet med att störmiljön kunde vara olika på sändnings- och mottagningsfrekvenserna. I synnerhet på de lägre frekvenserna (3,4 och 5,5 MHz) och vid små flygplan var antennverkningsgraden dålig och då gällde det att välja rätt frekvens med avseende på tidpunkt och årstid.
Systemdimensioneringen var sådan att en kust- eller landstation använde effekter mellan 3 och 20 kW och antingen rundstrålare eller riktantenner. Det var lite avhängigt av hur trafikprofilen såg ut. I mottagningsriktningen var det log-periodiska riktantenner med vanligen 12 dB antennvinst.
Fartyg använde effekter på mellan 250 och 1500 W och enkla trådantenner, som senare ersattes med glasfiberpiskor. Med dessa blev det ofta kritiskt med hur bra antennavstämmaren arbetade.
Trafikflygplan var utrustade med transceivrar på 200 eller 400 W och vanligen med slitsantenner. Dessa gav enstaka procent verkningsgrad på 3,4 och 5,5 MHz så piloterna behövde behärska frekvensvalen så att man anropade på "rätt frekvens".
Gjorde man förbindelseprov på 5,5 MHz dagtid inom Sverige från en station med någorlunda bra antenn så räckte ofta 10 W för att komma fram med god läsbarhet till Enköping, förutsatt att operatören hade passningen rätt inställd och var uppmärksam i övrigt.
Jag tror bestämt att om man överväger att bygga HF-kommunikation mellan portabla (om än inte nödvändigtvis QRP) stationer, så måste man ha nån form av grundplanering. "NVIS" har det talats en del om här på sistone, och för att nå längre än markvågen men hitom flackvinkelstuds, så är det nog det som gäller. Då är det ganska begränsat vad gäller frekvensval och antennval. Med låg uteffekt är det effektiv antenn som gäller, och det handlar om att det ska finnas en tydlig uppåtriktad lob. Vertikaler borde därmed gå bort direkt, så nåt enkelt spröt är kanske inte det som ger lösningen... Självklart kan det vara olika lösningar för "fasta platser" och för fältmässigt portabel station, men grunderna är sannolikt desamma.
Med tanke på vad man kan få ut ur en hyfsat bärbar 12 V station idag (typ 100+ W) är det nog inte effekten som är problemet, det är att få ut effekten i "etern". Digitala moder (inkl CW...) har väl bäst genomträngning för en viss situation (effekt, antenn).
Att bara trava ut i terrängen med TX/RX och kastlod med lina, som man gjorde med Ra200, kan nog funka hyfsat med markvågsförbindelse, men för allt annat krävs förarbete, skulle jag vilja påstå, inklusive överenskomna lyssningsperioder, frekvenser, trafikmetoder...
Med tanke på vad man kan få ut ur en hyfsat bärbar 12 V station idag (typ 100+ W) är det nog inte effekten som är problemet, det är att få ut effekten i "etern". Digitala moder (inkl CW...) har väl bäst genomträngning för en viss situation (effekt, antenn).
Att bara trava ut i terrängen med TX/RX och kastlod med lina, som man gjorde med Ra200, kan nog funka hyfsat med markvågsförbindelse, men för allt annat krävs förarbete, skulle jag vilja påstå, inklusive överenskomna lyssningsperioder, frekvenser, trafikmetoder...
SM0AOM
Well-Known Member
Med telegrafi vinner man grovt räknat 15-20 dB jämfört med SSB.
Det är en god början, och kan till nöds kompensera för den försämrade
störmiljön som finns i dag jämfört med hur det var på 40/50-talen.
Om man framhärdar med att använda SSB så blir frekvensvalen ännu mer kritiska.
Det finns ett ganska smalt intervall av frekvenser där framkomligheten är optimal.
På den tiden som det stod något av värde i QTC, så skrev bl.a. en av mina mentorer civilingenjör Eskil Eriksson SM4AWC artiklar.
En som fortfarande är aktuell är från nummer 2/1969 och behandlar antenner och vågutbredning.
Här visades förväntad nyttofältstyrka på olika avstånd för ett par utbredningsgeometrier.
Denna torde vara ganska oförändrad, men däremot har brusnivåerna stigit påtagligt jämfört med de nivåer som detta diagram visar:
Det finns anledning att anta att dagens brusnivå stigit med 20-30 dB sedan slutet av 1960-talet, så för att få signal/brusförhållandet 1 för en telegrafisignal i 300 Hz bandbredd på 80 m kvällstid inom Sverige krävs det numera 20 dBm istället för .-10 dBm till en dipol på optimal höjd.
Skalas värdena om för "just useable" SSB-kvalitet enligt ITU-R F.339 så får man istället
500 W istället för 0,5 W.
Man behöver därför välja stationsplatser med omsorg, eller annars invänta ett totalt strömavbrott innan man börjar med trafiken.
Det är en god början, och kan till nöds kompensera för den försämrade
störmiljön som finns i dag jämfört med hur det var på 40/50-talen.
Om man framhärdar med att använda SSB så blir frekvensvalen ännu mer kritiska.
Det finns ett ganska smalt intervall av frekvenser där framkomligheten är optimal.
På den tiden som det stod något av värde i QTC, så skrev bl.a. en av mina mentorer civilingenjör Eskil Eriksson SM4AWC artiklar.
En som fortfarande är aktuell är från nummer 2/1969 och behandlar antenner och vågutbredning.
Här visades förväntad nyttofältstyrka på olika avstånd för ett par utbredningsgeometrier.
Denna torde vara ganska oförändrad, men däremot har brusnivåerna stigit påtagligt jämfört med de nivåer som detta diagram visar:
Det finns anledning att anta att dagens brusnivå stigit med 20-30 dB sedan slutet av 1960-talet, så för att få signal/brusförhållandet 1 för en telegrafisignal i 300 Hz bandbredd på 80 m kvällstid inom Sverige krävs det numera 20 dBm istället för .-10 dBm till en dipol på optimal höjd.
Skalas värdena om för "just useable" SSB-kvalitet enligt ITU-R F.339 så får man istället
500 W istället för 0,5 W.
Man behöver därför välja stationsplatser med omsorg, eller annars invänta ett totalt strömavbrott innan man börjar med trafiken.
SM0AOM
Well-Known Member
Det här måste ha varit under dagsljus, eftersom bakgrundsbrusnivån var så låg.
.- 115 dBm motsvarar grovt -26 dBµV fältstyrka runt en antenn med liten riktverkan.
5 dB ytterligare när strömmen återkommit är då c:a -20 dBµV vilket fortfarande är mycket lågt.
De flesta som opererar från någorlunda tätbebyggda områden har numera en brusfältstyrka som ligger runt minst +10 dBµV, eller en spänning av 20 µV motsvarande -80 dBm från en dipol.
.- 115 dBm motsvarar grovt -26 dBµV fältstyrka runt en antenn med liten riktverkan.
5 dB ytterligare när strömmen återkommit är då c:a -20 dBµV vilket fortfarande är mycket lågt.
De flesta som opererar från någorlunda tätbebyggda områden har numera en brusfältstyrka som ligger runt minst +10 dBµV, eller en spänning av 20 µV motsvarande -80 dBm från en dipol.
Per Bengtsson SA7PGB
Well-Known Member
Otroligt matnyttigt om än lite i gränslandet på hög nivå för mina kunskaper. Jag har aldrig testat hamstick eller wolfrivercoils , men måste erkänna att de verkar va ganska många som faktiskt använder och lyckas någorlunda med en längre strumpsticka på en en justerbar spole och garanterat löjliga markförluster pga av brist på tillräckligt med markradialer och troligen på lowpower och ssb då de väl tar sig ut från störningsdimman i civilisationen,
SM4FPD
Well-Known Member
För mig ter det sig mer som att ha möjlighet att kunna lyssna som det viktigaste en sk prepper bör ha möjlighet till.
Lyssna på rundradio, TV, men även kortvåg.
En bra kortvågsmottagare, och en eler fler antenner....
Men framför allt kunskapen, och vilka frekvenser som kan tänks användas, och inte mint och mest viktigt baskunskaper i vågutbredning.
Saker som inte går att köpa, vare sig transiver, eller mottagare kostar 3000 kr eller 300 000 kronor, eller om den marknadsförs i snygg ryggsäck med fantasiantenn som täcker allt och får plats i ryggan.
Dvs det är kunskaper man bör preppa sig med om man vill kunna vara med i kommunikationsrejset.
Och visst Morse, ger väldigt bra möjligheter tt kunna få radiokontakter även med låga effekter. Men det kräver även andra kunskaper hos telegrafisten, vågutbredning, frekvenssval, hur man löser problem vid tillfällen då man inte får kontakt.
Så bra kunskaper i att telegrafera med Morse är en sak, att i verkligheten kunna överföra användbar fakta, och verkligen få kontakt med en motstation kräver mer.
Man hör ofta att en radioamatör har utrustning så att man når hela sverige, det må vara sant, men när, en gång per år eller vilken tid går det till Luleå, vilken tid kör man Östersund, eller Kiruna.
Tack KA , ja visst det var Armeninen jag menade.
Idag behövs inte kortvåg för liknanade saker, sedan detta hände har vi satellittelefoner, och nästan världstäckande mobiler. Samt annan sattelitkommunikation. Internt tyx oxo kunna funka överallt.
Jag minns en del mindre och inte uppmärksammade hjälpexpeditioner av militärt stuk, till länder med underliga språk.
Man använde kortvåg, och det gick att få kontakt, men att med telefoni överföra ortsnamn etc var svårt, man gick över till Morsetelegrafi, då kom varenda bokstav fram...
Det betyder egentligen att man för att överföra viktiga informationer även behöver kunna författas rapporter på ett sätt så det blir begripligt med minsta möjliga text, och därmed tidsåtgång och energiförbrukning.
Kanske inte var radioamatörer gör.
SM4FPD
Lyssna på rundradio, TV, men även kortvåg.
En bra kortvågsmottagare, och en eler fler antenner....
Men framför allt kunskapen, och vilka frekvenser som kan tänks användas, och inte mint och mest viktigt baskunskaper i vågutbredning.
Saker som inte går att köpa, vare sig transiver, eller mottagare kostar 3000 kr eller 300 000 kronor, eller om den marknadsförs i snygg ryggsäck med fantasiantenn som täcker allt och får plats i ryggan.
Dvs det är kunskaper man bör preppa sig med om man vill kunna vara med i kommunikationsrejset.
Och visst Morse, ger väldigt bra möjligheter tt kunna få radiokontakter även med låga effekter. Men det kräver även andra kunskaper hos telegrafisten, vågutbredning, frekvenssval, hur man löser problem vid tillfällen då man inte får kontakt.
Så bra kunskaper i att telegrafera med Morse är en sak, att i verkligheten kunna överföra användbar fakta, och verkligen få kontakt med en motstation kräver mer.
Man hör ofta att en radioamatör har utrustning så att man når hela sverige, det må vara sant, men när, en gång per år eller vilken tid går det till Luleå, vilken tid kör man Östersund, eller Kiruna.
Tack KA , ja visst det var Armeninen jag menade.
Idag behövs inte kortvåg för liknanade saker, sedan detta hände har vi satellittelefoner, och nästan världstäckande mobiler. Samt annan sattelitkommunikation. Internt tyx oxo kunna funka överallt.
Jag minns en del mindre och inte uppmärksammade hjälpexpeditioner av militärt stuk, till länder med underliga språk.
Man använde kortvåg, och det gick att få kontakt, men att med telefoni överföra ortsnamn etc var svårt, man gick över till Morsetelegrafi, då kom varenda bokstav fram...
Det betyder egentligen att man för att överföra viktiga informationer även behöver kunna författas rapporter på ett sätt så det blir begripligt med minsta möjliga text, och därmed tidsåtgång och energiförbrukning.
Kanske inte var radioamatörer gör.
SM4FPD
SM0AOM
Well-Known Member
En svensk "prepper" har gjort en video om detta, där han pekar på
att dagens radioamatörer är rätt bra på att göra "förbindelseprov", men ganska odugliga på att överföra nyttig information i form av meddelanden.
Det är här som dagens amatörradio skiljer sig radikalt från gårdagens, genom att ha lärt sig telegrafi för nedskrift hade man redan grunderna för meddelandehantering, och dessa är samma både för telefonerade och telegraferade meddelanden.
Amatörradion behöll sitt existensberättigande efter WW2 genom att kunna erbjuda en "genväg" till tränad sambandspersonal på elitnivå, och det var av den anledningen som kunskapskraven sattes på den nivå som de gjorde.
Dagens radioamatörer vilka är varken intresserade av telegrafi, teknik eller trafik är rätt sorgliga figurer...
att dagens radioamatörer är rätt bra på att göra "förbindelseprov", men ganska odugliga på att överföra nyttig information i form av meddelanden.
Det är här som dagens amatörradio skiljer sig radikalt från gårdagens, genom att ha lärt sig telegrafi för nedskrift hade man redan grunderna för meddelandehantering, och dessa är samma både för telefonerade och telegraferade meddelanden.
Amatörradion behöll sitt existensberättigande efter WW2 genom att kunna erbjuda en "genväg" till tränad sambandspersonal på elitnivå, och det var av den anledningen som kunskapskraven sattes på den nivå som de gjorde.
Dagens radioamatörer vilka är varken intresserade av telegrafi, teknik eller trafik är rätt sorgliga figurer...
SM4FPD
Well-Known Member
Men de är duktiga på att avsluta en radiokontakt med ett stort antal 73 och andra artighetsfraser, vilket kan ta lika lång tid som hela radiokontakten.
Att beskriva en sak, som jag hörde just nu på 3,7 MHz bandet, "de där mojängerna som sitter mellan cellerna, aggregat, inte den stora lådan i garaget utan de som sitter på taket, det är sladd på dem oxo, jo de störde utav helsike.
Klart att det är svårt att veta vad saker heter, det finns ju så många saker att kunna idag, vi talar om optimerare....
Så att utforma enkla entydiga medelanden är svårt. De handlar lite om vårt svenska språk,
Jag glömde att en preppande radioamatör även måste se till att ha minst en rulle eltejp på lager. (ett skämt)
Batterier så klart, men lägg märke till att sådana är datumstämplade, i botten på ex R6 ser man ett bäst före.
Sitter de kvar i en apparat som har en låg stby ström kommer de att läck tidigare.
Såg att en viss firma sålde utgångna R6 pack....
Pilbåde då, för jakt om köttet är slut i afären, nej för det krävs riktiga jägare, men för antennuppsättning kan den nog vara bra.
SM4FPD
Att beskriva en sak, som jag hörde just nu på 3,7 MHz bandet, "de där mojängerna som sitter mellan cellerna, aggregat, inte den stora lådan i garaget utan de som sitter på taket, det är sladd på dem oxo, jo de störde utav helsike.
Klart att det är svårt att veta vad saker heter, det finns ju så många saker att kunna idag, vi talar om optimerare....
Så att utforma enkla entydiga medelanden är svårt. De handlar lite om vårt svenska språk,
Jag glömde att en preppande radioamatör även måste se till att ha minst en rulle eltejp på lager. (ett skämt)
Batterier så klart, men lägg märke till att sådana är datumstämplade, i botten på ex R6 ser man ett bäst före.
Sitter de kvar i en apparat som har en låg stby ström kommer de att läck tidigare.
Såg att en viss firma sålde utgångna R6 pack....
Pilbåde då, för jakt om köttet är slut i afären, nej för det krävs riktiga jägare, men för antennuppsättning kan den nog vara bra.
SM4FPD
Strömavbrottet varade mellan 1500 och 1900 och berörde centrala Huddinge och Flemingsberg. Stambanan med pendeltåg fungerade dock. Jag hörde lokens tyristorrassel 3 km bort. Mätningarna när det var strömlöst var lite efter 15 och när strömmen var tillbaka lite efter 19.
Solnedgången var 15.44.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jo det är lätt. 5 W SSB till en halvvågsdipol på ca 7-10 m höjd är fullt tillräckligt för att få dagliga kontakter inom en radie av ca 15-20 mil eller mer på 80 m och 40 m. Absolut inga problem. Dock krävs det att det finns någon i andra änden som svarar. På telegrafi som uppfattbarhetsmsässigt har en fördel om ca 10-20 dB är 5 W långt över vad som behövs för att etablera säkra förbindelser de flesta av månadens dagar och vid normalkonditioner. Detta förutsätter att operatörerna är rimligt erfarna.
En sak som ofta förbises är hur viktigt det är att sändaren är "fullt utstyrd". Man hör ibland stationer som trots att de i taltopparna peakar S5-S7 på S-metern och där bakgrundsbruset ligger på S1 knappt är läsbara medan andra som inte rör S-metern alls och ligger i brusnivån kring S1 är 100% läsbara. Ja vad kan det bero på tro?
De flesta radioapparater har någon form av kompressor "COMP" som gör att medeleffekten kan ökas betydligt. I extremfallen kan skillnaden vara så stor som 10-20 dB. Dvs en 1-5 W väl utmodulerad SSB-sändare med COMP och där operatören talar tydligt producerar samma läsbarhet som en 100 W sändare utan COMP inkopplad men där personen pratar lågt, långt ifrån mikrofonen och ev lider av mikrofonskräck och dessutom sluddrar eller talar otydligt.
Skillnaden mellan en halvbra men ändå tillräckligt bra antenn och en jättebra antenn för 80 och 40 m ligger i häradet 6-10 dB. Variationer i den utsända signalen beroende på om kompressor eller ej används hamnar i häradet 10-20 dB. Variationer i de jonosfäriska förhållandena (konditionerna) kan lätt variera med 10 dB upp till 50 dB eller mer, från dag till dag eller på olika tider på dygnet. Särskilt på de högre frekvensbanden 10 MHz eller högre. Här talar vi om 100 dB eller ännu mer. När banden är stängda hjälper det inte hur mycket effekt och hur stora antenner som används.
Genom att vara regelbundet aktiv på banden och inte ge upp för lätt så får man snart egen erfarenhet och då visar det sig att låg effekt till enkla antenner trots allt räcker och fungerar.