Radio-surplus

Jag minns annonserna men hade bara veckopeng att handla för, så det blev mest att läsa (läs dregla) i katalogen.
Veckopengen räckte i alla fall till en och annan OC-71 från Clas Olson

Jag försår så här i efterhand att det ändå såldes många av dessa grejer.
Men mestadels blev nog aldrig i drift.

SM4FPD
 
De här apparaterna har jag egna minnen av.

BC-1000 eller Ra 100 köptes av en storebror till en klasskamrat.

Den användes för att lyssna på Örebropolisen samt brandkåren vilka båda körde 40 Mc.
Om brodern hade nöjt sig med att lyssna hade "udda varit jämnt",men han föll även för frestelsen att sända, vilket ledde till några "animerade samtal" med både polisens och brandförsvarets radioväxlar.

Brandchefen i stan umgicks i mitt föräldrahem, och jag fick bita mig i läppen
för att inte försäga mig när det här med "snorungar som störde" en kväll kom upp över kaffebordet...

SET-19 var något som jag också "dreglade" över. Dock var den dryga "hundring"+ frakt som ett komplett system betingade långt över en 10-årings ekonomiska horisont. Sedan var också ett
annat problem att min mor arbetade på Televerket så "svartsändning" hade varit en svårförklarad verksamhet på "hemmaplan".

Sedan dröjde det "bara" 50 år innan en SET-19 kom min ägo, intressant nog via en studiekamrat som hade köpt en i slutet på 60-talet på Hobbyförlaget men sedan ställt den i sitt garage, där den till sist kom fram 2020.

BC-683 med sin sändardel BC-684 prånglades ut i några exemplar i Närkemetropolen, och byggdes om till PR-bandet där dess höga uteffekt på 20 W lockade privatradioutövarna.
Dock hade man inte talat om för dessa att apparaten använde NBFM istället för AM. Om och i så fall hur användarna löste detta problem kommer jag inte ihåg...

Slutligen BC-252A. Genom sitt goda "pris/presentations förhållande" förekom den rätt ofta
som huvudmottagare på 4-6 Mc bakom en Elfa-konverter för 144 MHz. Min mentor SM4COK hade en i sin sommarstugestation, och någon Kumla-amatör likaså minns jag.
 
Slutligen BC-252A. Genom sitt goda "pris/presentations förhållande" förekom den rätt ofta
som huvudmottagare på 4-6 Mc bakom en Elfa-konverter för 144 MHz. Min mentor SM4COK hade en i sin sommarstugestation, och någon Kumla-amatör likaså minns jag.
Jag blir nostalgisk när du nämner din mentor SM4COK. Gjorde min militärtjänst 1960 tillsammans med Björn på Arméns Signalskola i Uppsala
där jag fick lära mig att reparera radiostationer och träna upp min CW på S1:s Hallicrafter SX101 med TX. Fick ett tillståndsbevis av vaktchefen Nahnfeldt. Blev kompis med många likasinnade varav en del redan hade amatörsignal. Seppo, SM4BZH var en annan trevlig CW-bekant.
73!
 
Världen är liten.

Björn/COK introducerade tidigt mig i VHF/UHF-mysterierna med både råd och dåd,
och var en "klippa" i Örebro-klubben.

SM4BZH och jag jobbade ett tag inom samma verksamhet på Televerket Radio under 90-talet.
Har ett vagt minne av att han var deltagare i en GMDSS-kurs som jag höll.
 
Min veckopeng som 13 åring 1966 räckte inte heller till för en SET No 19. Men nu har jag tre stycken varav en komplett i transportlåda för fältbruk. Behövs käkas mycket spenat för att orka lyfta den. Bra radio för sin tid och lika känslig mottagare som våra moderna plastradios.
 
På den tiden fick man väl inte sälja saker med radiosändare till de som inte var radioamatör.
Likväl var det många icke radioamatöer som hade sådana saker.
Jag köpte en SET-19 , det var nog efter en sommar med sommarjobb på 60 talet.
Åkte buss till Karlstad, där fanns en firma som sålde grejer.
Men sändaren var satt ur funktion, en tråd till slutrörets anodspole var klippt.
Kompisens exemplar var dock fullt brukbar som sändare.
Att släpa hem appratern var ett större jobb, bära dem till bustationen och åka buss till Hagfors. Men allt gick på den tiden, men inte att få in tandkrämen i tuben igen, något som inte ens idag går.

Idag äger jag en ny SET-19 ja sedan några år. Funkar klockrent, men prestanda och egenskaper avskräcker från att använda den.
Några AM kontakter är dock genomförda.

Minns inte vad den kostade då, men har för mig det var i 35 kr klassen, dvs billigare än Hobbyförlaget.
Men inga tillbehör fick man.

SM4FPD
 
Rent allmänt behöver det ätas mycket spenat för att handskas med "boatanchors".
AR-88, BRT-400 m.fl. "kräver sin man"

Fram till "modern tid" krävdes tillstånd för "innehav och användning" av radiosändare oavsett
effekt och frekvensområde. I Sverige var lagligt innehav hos privatpersoner av radiosändare med internationell räckvidd i princip förbehållet radioamatörer.

Andra användare, t.ex. fartygsradio, var hänvisade till att hyra sina sändare av Televerket.
Detta utgör en liten fingervisning om det förtroende som faktiskt visades gårdagens radioamatörer från myndigheternas sida.
 
Jag kör jag varje vecka någon av mina WS-19. Senaste modell naturligtvis, dvs. MkIII. Kräver 1 timmes uppvärmning för att vara stabil på frekvensen. Tyvärr är MF bred oavsett ursprung och tillverkare, de med Litz-tråd i MF-spolarna är något bättre. Så en BC-348 får ofta tjänstgöra som mottagare. Kanske man måste vara av äldre årgång för att uppskatta dessa WWII-apparater. Men, det är inte målet som viktigaste, det är vägen dit
 
Jag kör jag varje vecka någon av mina WS-19. Senaste modell naturligtvis, dvs. MkIII. Kräver 1 timmes uppvärmning för att vara stabil på frekvensen. Tyvärr är MF bred oavsett ursprung och tillverkare, de med Litz-tråd i MF-spolarna är något bättre. Så en BC-348 får ofta tjänstgöra som mottagare. Kanske man måste vara av äldre årgång för att uppskatta dessa WWII-apparater. Men, det är inte målet som viktigaste, det är vägen dit
"resan" för mig är även att använda grejorna. Det gör jag ofta och har lika roligt varje gång jag beskriver min "rig set up".
 
Hej!
Jag har WW2 utrustning i drift varje vecka, vanligtvis ART-13 och BC-696 med MD-7/ARC-5 modulator.
Ropade CQ på 3630 kHz AM med BC-696 tidigt i eftermiddags, dock utan att någon svarade.
Har en SET19 mkIII, denna lämnades på den lokala soptippen av en okänd person för vidare befordran till mig...
Detta för drygt 40 år sedan, jag kör AM med den lite då o då.
 
Byggde mig en till bänk för det tyngre artilleriet.
Monterat egen frånskiljare på bänken för exvis 110v trafon på hyllan under. Håller på med montering av 6x1 antennswitchar för att enkelt kunna växla mellan olika sändare och mottagare. Senaste QSO med OH6FA då denne körde med sin ryska 6PK under finnarnas traditionsradiodag.
Fick även en Kyynel i loggen. Tidigare qso med England, 20m AM, med ART-13 och BC348.
AR88 väntar tålmodigt på sin tur att få komma upp på repbänken, och så småningom få plats bredvid 75A4:n.
16547017068253904299869296938321.jpg
 
Kul med replikerna. Vi kan konstatera att ingen fick lov/kunde köpa för veckopeng men på olika vis tillförskaffades ändå apparaterna kommande år. Sommarjobb och byteshandel. Min BC-1000 fick jag i konfirmationspresent när Hobbex-konvertern Minix blev för tröttsam och drev. Polislyssning.
Min set-19 bytte jag med något och så körde jag hem den på pakethållaren och märkligt nog klarade jag det utan att det välte.. Nästa utmaning med samma cykel var att besöka bensinstationen och ladda ett 12 volt batteri efter någon timma lyssning.
Bifogar två nya bilder. SCR-619 var en mäktig pjäs.
bc312.jpgSCR-619.jpg
 
Hittade en engelsk BC-1000 i kontainern i början av 70-talet, var komplett förutom batteri, gjorde något försök att få i gång den men som låg-mellanstadie unge så hade man inte så mycket resurser för att få tag i batterier.
Hade dock en bekant som jobbade på FMV som fixade fram lite dokument och en PL259 adapter som skulle skruvas in istf för antennen.
 
Med min BC-1000 kom ett nätaggregat i hammarlackad plåt förmodligen gjort i Sverige under 60-talet. Hade plugg som passade in i radions batterianslutning.
 
Jag fick använda BC-1000 i det militära. Den gick ju ganska bra tyckte jag. Efter det militära skaffade jag mig en sådan station som fungerade bra. Men så skulle jag kolla trimningen av den och råkade tappa ned en pincett på undersidan. Då flammade flera av batteri-rören upp och glödtrådarna brann av. Nej, jag bytte inte rören utan stationen skrotades. Jag har fortfarande kvar innanmätet.
 
Sådana missar har vi väl gjort var till mans. Väldigt många år sedan men jag minns som att alla lödningar, dragningar, komponenter, rörhållare var doppade i någon slags tjock lack för att skydda mot väta som infanteristen kan råka ut för.
 
Från vilka år är bilderna katalogerna?
Är alla Hobby-Förlaget?

Sedan tycks någon i Borås inte haft glasögonen på sig.

BC-252A ska vara BC-652, vilken var mottagardelen i det bokstavliga "båtankaret"
SCR-506.
 
Det är både Hobbex och Hobby förlaget. Åren verkar vara mellan 68-69, 69-70, 72-73. Några saknar omslag och går inte att datera men ligger väl omkring där. Jag har sparat alla jag hade från dessa åren .
 
Back
Top