Radioamatörens död ?

[SA3BYC]

Tack alla för att jag får köra vidare!

tillbaka på forumet efter årets EU HF contest, som förra året var min första contest någonsin, Tack SM0O/Christian, som hejade på och fick igång mig då Nu skall det bli en tradition för mig och jag kan verkligen rekommendera testen till den som vill prova på. Bara Europeiska stationer och mycket aktivitet. Den som är rädd att hans Engelska inte räcker till kan glömma det. Hur svårt är det med 59 + året du fick licens? och är du fortfarande inte övertygad så lyssna runt lite ... Vissa länder, ingen nämnd å ingen glömd, har inte direkt utbildat sina amatörer i Engelskt uttal kan jag lova

Till ämnet: för mig är det viktigaste att vi delar ett intresse, radiointresset. Vad man sedan har för delintressen tycker jag kvittar. Det har jag redan märkt kommer att variera med tiden. Sedan kommer ofta nyfikenheten och viljan att lära mer vartefter man kör och provar saker. Mina antennexperiment har ju fått mig att läsa "hyllmeter" både på nätet och i olika handböcker. Inte hade jag gjort det om jag inte kommit igång på ett åtminstone hyfsat enkelt sätt.

Därför vill jag inte att tröskeln in i amatörgemenskapen skall bli oöverstiglig för flertalet, samtidigt förstår jag att vi har unika privilegier som måste motiveras. Om vi får ett flerstegs licenssystem, det lär vi nog få vare sig man är för eller emot, så kan jag leva med det bara första steget inte blir orimligt högt.

Om dagens prov skulle ge en licensklass Novis med rätten att köra på de vanliga kortvågsbanden upp till 70 cm fast med effekten begränsad till 100 W och bara fabriksbyggd högspänningsutrustning (dvs sändare, mottagare, slutsteg, där spänningen överstiger 230V), så kan jag leva med det. Tror inte skillnaden skulle bli så stor för det stora flertalet?

Hur många kör egentligen idag med något annat? Hur många åker utomlands på DX-peditioner, kör utomlands överhuvudtaget? Bygger sina stora slutsteg själv? Javisst finns det sådana, kommer säkert att få på pälsen här av ett flertal nu. Men inte sjutton tror jag att stora mängden amatörer, "Amatör Svensson", skulle bli så lidande. Dessutom tror jag det är så att de som verkligen vill bygga stora slutsteg på keramiska "Olga rör" med anodspänningar i 5 kV klassen, dom lär sig det dom måste och tar en högre licensklass utan prut. I det sistnämnda fallet är kunskap ingen tung börda att bära, kistan med den avlidne amatören som fick 5 kV igenom kroppen pga bristande kunskap, den är desto tyngre.

Att det sedan alltid kommer att finnas gnölenissar som tycker att det ena är bättre än det andra får vi nog leva med. Samlade frimärken en gång i tiden, pappa var en hängiven filatelist och jag var en gång med honom på ett möte i frimärksklubben. På ena sidan fika bordet satt "di fine" tyckte i alla fall dom, för dom samlade bara svenskt. Jag som var en spoling och tyckte det roligaste som fanns var att samla från så många länder som möjligt, redan då ett blivande DXCC offer? fick sitta på andra sidan bordet bland pöbeln som inte förstod bättre

Radiointresset som gemensam nämnare för oss alla , oavsett definitioner på pappret, det är väl ändå det som är det viktigaste?!

73 / Johan

Ps. däremot må CW vara en hur nobel och ädel kunskap som helst. Kravet på att det skall vara obligatoriskt skall aldrig aldrig återinföras, frivilligt är bäst i det fallet tycker jag.

 

[SA5BYS]

Håller med Johan till 100%!

 

[SM7MCD]

BYC de MCD

Det är ett ganska vanligt och till stor del rimligt antagande du gör, dock är det i stora delar ganska naivt och utan relevant koppling till grunden för våra privilegier att få bygga vår utrustning och använda denna i närheten av våra medmänniskor.

Att "gilla radio" är ingen grund för att få tillstånd för amatörradiocertifikat, som jag ser det, för den grunden finns redan privatradion. Inom privatradion finns det som den stora massan användare egentligen behöver, bortsett från frekvensbandet. Man köper en radio, man köper en antenn, man köper färdiglödda kontakter, man köper färdiga dataprogram, man ställer in en kanal och pratar osv. Detta har ingenting med amatörradio att göra utan är ren konsumentradio, att sedan konsumentamatörerna kallar sig något annat gör inte dessa till radioamatörer.

Att däremot visa ett intresse för att utveckla, förändra, utöka och bredda sin egna kunskap utöver det som bara går att köpa placerar direkt dig i den grupp jag kan se som radioamatörer och endast du själv sätter begränsningen hur långt det kan bära. Det kan vara så enkelt att man vågar att löda sina egna kontakter själv efter lite övning, eller att man klarar att läsa manualen till en SVF-meter och justera en dipolantenn, eller modifiera ett par programrader i styrprogrammet till radion, etc.

Att tycka synd om de som inte orkar att prestera är inget skäl att sänka ribban, däremot är jag gärna med och ställer fram både stege, en pall eller vad som kan behövas för att hjälpa den intresserade över ribban, men ribban skall ligga fast. Det är denna klara och gemensamma kravprofil som skapar samhörighet och som gör det till en merit att komma över ribban.

 

[SM0KBW]

I bland får man för sig att det finns en åsikt om att den ideale amatören
bara ska sitta ensam med sina byggen. Endast någon enstaka gång
talar han med andra amatörer och då endast i syftet att testa sitt
senaste bygge. Han fördrar CW och korta kontakter så det inte blir
för personligt.

För min del låter det mer som en person med bristande sociala
förmågor, kanske rent av med bakomliggande bokstavsdiagnos
och absolut ingen personlighet att höja till norm.

 

[SM0AOM]

För min del låter det mer som en person med bristande sociala
förmågor, kanske rent av med bakomliggande bokstavsdiagnos
och absolut ingen personlighet att höja till norm.

Det kanske är på detta sätt radioamatören i gemen numera ses av utomstående betraktare...
Betänk att vi deltar i en skoningslös konkurrens om frekvensutrymme på dessa premisser.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM0RCL]

Alla radioamatörer är i sig själv unika bokstavskombinationer

Skämt å sido. Hobbyn som sådan kräver idag inte någon organiserad verksamhet i klubbar och föreningar, om man inte så önskar. Förr i tiden var många aspekter relativt dyra inom hobbyn, och då gick man ihop för att få till den stora masten, den stora antennen osv. Dessa drivkrafter finns inte riktigt idag, eftersom många har råd och möjlighet att ha egna anläggningar som är relativt bra. Sen kan vi ju alltid kategorisera radioamatörerna efter intresseområde. Teknikintresserade har alltid klarat sig bra som individer, utan klubbhjälp. Sen har vi den sociala aspekten av hobbyn, där samtalet är det viktiga. Du hittar dessa individer på 80m och på många repeatrar. Och repeatrar brukar ju kräva lite mer än en person för att få till. Framförallt så är man kanske inte villig att betala själv för en tjänst som många andra använder sig av. Så där brukar föreningslivet vara en "vinnare".

För att summera. Radioamatörer som individer kommer inte att försvinna, oavsett hur vi organiserar oss. Däremot kan vissa aspekter av hobbyn bli svårare att realisera, om vi inte har fungerade centrala föreningar som kan företräda hobbyn inför myndigheter.

Så slutsatsen är att vi ska inte förkunna att hobbyn är död, bara för att det finns friktioner inom och mellan olika radioamatörorganisationer.

Bara mina två korvören.

73 de Kai

 

[SM7MCD]

I bland får man för sig att det finns en åsikt om att den ideale amatören
bara ska sitta ensam med sina byggen. Endast någon enstaka gång
talar han med andra amatörer och då endast i syftet att testa sitt
senaste bygge. Han fördrar CW och korta kontakter så det inte blir
för personligt.

För min del låter det mer som en person med bristande sociala
förmågor, kanske rent av med bakomliggande bokstavsdiagnos
och absolut ingen personlighet att höja till norm.

Jo, visst är det så, den största skaran användare bygger inte, men använder inte heller radion om man inte kan hitta på någon anledning för att "prata". Se bara på alla påhittade och ibland ganska roliga tävlingar. Innan kommunjakten så var det tämligen tyst på SM - SA signaler på 80 - 40 mb, men sedan den lysande idén kläckts svämmade bandet över med signaler som bara befodrade några siffror, inget socialiserande snack där inte. Samma med SMFF där samma korta meddelande utväxlas. Men jag gillar dessa bägge ganska tramsiga tävlingar då det bakom de korta meddelanden som utväxlas finns en stor och bred agenda där kunskapen växer hur en radio görs mobil, hur störningarna i en modern datastyrd bil med insprutningsmotor hanteras, hur portabel utrustning är utformad etc. Det finns alltså ett enormt kunnande bakom dessa tävlingar som tyvärr mycket sällan kommer fram, varken i samtalen eller på forumen.

Glädjande nog så ökar dock de tekniska inslagen när tävlingsmomentet har klingat av lite och vi har här på forumet sett trådar om både fordonsmonterad utrustning på både elementär och grundläggande nivå, som mycket djup nivå gällande fordons EMC-problematik etc. samt portabelutrustning och dess planerande - färdigställande.

Så tekniken och kunnandet finns i större skaror än man kan tro, vi behöver bara våga lyfta fram all klokhet vi har så att andra kan ta till sig av kunskapen och själva våga sätta tekniken främst.

 

[RM2D]

Varför är det alltid ett pågående bråk mellan radioamatörer och föreningar.

Här i Göteborg har väldigt många tröttnat och lämnat hobbyn och när man läser på detta forum är det än värre.

Kör radio i stället för att följa minsta motståndets lag och "tröttna" och "lämna hobbyn" för att det finns litet debatt om hur man bäst utvecklar hobbyn.

De som har genuint intresse lämnar inte hobbyn för litet gnabb på forum. De som ger upp tillhör kategorin som hade lämnat oavsett om det bråkas eller inte.

Min hobby får ni begrava tillsammans med mig då jag ramlar av pinn... för jag anser mig vara en riktig radioamatör som kämpar oavsett om det stormar litet utanför Vinga eller ej... Göteborgare har i alla fall enligt min erfarenhet inte gett upp enkelt, men du kanske tillhör skaran av inflyttade med mindre göteborskt jäkla anama?

Vad har du för signal förresten?` "Christer" är ingen amatörradiosignal jag kan påminna mig om?

73 de Mats SM6LRR, Mats

 

[SM0KBW]

Har inte t.ex HAM.SE ersatt mycket av klubbverksamheten, ett annat
exempel är ESR som även de har mycket av sin verksamhet på nätet.

Det kanske är så att klubbarna hör till det förgågna, man behöver inte
vänta till en klubbträff för att dryfta något problem - man frågar på nätet
i stället.

Kvar återstår då bara att fika och/eller bråka med varandra under
klubbkvällar

Ja, jag vet att det finns levande aktiva föreningar som SK0QO, men de
utgör ett undantag som det verkar.

 

[SM6VVG]

Vad har du för signal förresten?` "Christer" är ingen amatörradiosignal jag kan påminna mig om?

73 de Mats SM6LRR, Mats

Förmodligen inte lic amatör.

 

[SM5AKU]

Liten kommentar till MCD's inlägg ovan.

"...signaler som bara befodrade några siffror, inget socialiserande snack där. ..."


Man skall inte bortse från att även i de korta snuttar som utväxlas i t.ex. SMFF-trafik kan det finnas en hel del (socialt?) utbyte. Det framgår inte direkt i det som sänds, men finns mer i de båda operatörernas sinnen.

Eftersom vi känner varandra sedan länge och haft en del kul tillsammans, så vet min motstation att när jag knattrar iväg "tjena 549 gl" så säger jag egentligen "Kul att höra av dig igen polarn. Det funkar fint med din lilla ATS-4 även idag, och du har tydligen fått upp tråden skapligt. Grannen har inte sin förhatliga plasma-tv igång nu och det är ganska rent kring vår frekvens, men kondsen och avståndet oss emellan är inte optimala."

Jag vet ju inte säkert hur motstationen tänker, men tror det kan stämma rätt bra med det ovan nämnda.

Om svaret blir "Janne 519 cu nästa" så har min motstation berättat att min klena antenn går ungefär lika dåligt som vanligt och att därborta i andra änden av förbindelsen är det störningsfritt, samt att han kommer att köra från minst ett område till idag. (RST'er faktiska i en SMFF-kontakt på 80m tidigare idag).

Så långt vad som fladdrade förbi någonstans innanför pannbenet på en representant för '"Griniga gamla gubbar"', lätt luttrad cw- och teknikfrälst, vid middagstid denna soliga söndag. Vad har nu detta att göra med radioamatörens död eller "... bråk mellan radioamatörer och föreningar" i trådstarten? Mycket lite. Förlåt.

-o-

Det är ingen fara med amatörradions överlevnad. Den kommer dock sannolikt att på flera sätt se annorlunda ut än idag. Tekniskt intresserade, som i vår hobby kan finna utlopp för sin vetgirighet, kommer alltid att finnas.

Även om en del, eller mycket, av våra högre frekvensband tas ifrån oss så kommer vi att pyssla vidare. I den alltmer störda miljön på de lägre banden kommer vi att fortsätta finna sätt och utveckla utrustning för att kommunicera med likasinnade och dela erfarenheter.

I "amatörradions själ" ligger att vi trixar oss förbi svårigheter och i en del fall t.o.m. är så innovativa att det senare ger utslag i större sammanhang. Många av de unga bland oss kommer senare i livet att arbeta i sammanhang där deras erfarenheter från hobbyn ger en bra grund.

Det mesta av detta är nog sagt tidigare. Ursäkta då tjatigheten, men det blir alltför ofta minusvibbar när man läser här, och då kanske lite positiva rader kan lätta upp.

Janne

 

[SM7MCD]

Man skall inte bortse från att även i de korta snuttar som utväxlas i t.ex. SMFF-trafik kan det finnas en hel del (socialt?) utbyte. Det framgår inte direkt i det som sänds, men finns mer i de båda operatörernas sinnen.

Jo, visst är det så Janne, det var därför jag skrev följande direkt efter i inlägget, för att så att säga visa på att det finns flera lager i den ibland ganska tråkiga utväxlingen av till synes meningslösa meddelanden.

MCD skrev:
Men jag gillar dessa bägge ganska tramsiga tävlingar då det bakom de korta meddelanden som utväxlas finns en stor och bred agenda där kunskapen växer hur en radio görs mobil, hur störningarna i en modern datastyrd bil med insprutningsmotor hanteras, hur portabel utrustning är utformad etc. Det finns alltså ett enormt kunnande bakom dessa tävlingar som tyvärr mycket sällan kommer fram, varken i samtalen eller på forumen.

För att locka till en teknisk hobby måste nog dialogen vara lite teknisk för att skapa lockelsen... Kanske lite som "hönan och ägget" om hur det börjar - något måste komma först.

 

[SM7TJC]

Man kan kanske gissa att amatörradiohobbyn var mer likriktad förr. Det var dyrt och det fanns inte så mycket utrustning att köpa. De flesta hade ganska likvärdig utrustning och experimenterade med samma saker. "Alla" körde kortvåg. På klubbmötena kunde man gemensamt diskutera sina framsteg och lära av varandra.

Idag är det, förhållandevis, mycket billigare och valmöjligheterna är mycket större. Därför är det lätt att specialisera sig.
Vissa snöar in på contest, andra på mikrovågor, EME, satelliter eller kanske digitala moder. De olika grupperna tycker kanske inte att det är så intressant att föra djupare diskussioner om varandras erfarenheter. Det som är spännande för en är mumbo jumbo och trams för en annan.
Stackaren som precis lyckats klara av att ta cert och köpt sin första handapparat, för att "prata radio", tycker att allihop är konstiga och skrytmånsar.
Kaffedrickning och kakätning blir då den minsta gemensamma nämnaren att samlas runt. Ett utmärkt tillfälle att bli osams.

Just me guessin'.

 

[JanneG]

Det kanske snart dags att begrunda tillvaron med stöd av följande ord (lånade av W. Sh*k*sp**r*):



THE LAST CW OPERATOR

No longer mourn for me when I am dead,
Then you shall not hear my harsh and chirpy squeaks
Explain to all that I have fled
From this vile world where QRM to S9 peaks:
Nay, if you read this line, remember not,
The Ham that wrote it, for I love you so,
That I in your sweet thoughts would be forgot,
If thinking on me then should make you woe.
Or, if you look upon the low end of our DX bands
When I (perhaps) compounded am with clay,
Do not so much as my poor old callsign mention;
But let your love even with my life decay.
Lest the wise Ham Spirits should look into your intention,
And mock you with some CW --- when I am gone.

hälsar Janne/SM0AQW

 

[SM0AOM]

Man kan kanske gissa att amatörradiohobbyn var mer likriktad förr. Det var dyrt och det fanns inte så mycket utrustning att köpa. De flesta hade ganska likvärdig utrustning och experimenterade med samma saker. "Alla" körde kortvåg. På klubbmötena kunde man gemensamt diskutera sina framsteg och lära av varandra.

Idag är det, förhållandevis, mycket billigare och valmöjligheterna är mycket större. Därför är det lätt att specialisera sig.
Vissa snöar in på contest, andra på mikrovågor, EME, satelliter eller kanske digitala moder. De olika grupperna tycker kanske inte att det är så intressant att föra djupare diskussioner om varandras erfarenheter. Det som är spännande för en är mumbo jumbo och trams för en annan.
Stackaren som precis lyckats klara av att ta cert och köpt sin första handapparat, för att "prata radio", tycker att allihop är konstiga och skrytmånsar.
Kaffedrickning och kakätning blir då den minsta gemensamma nämnaren att samlas runt. Ett utmärkt tillfälle att bli osams.

Just me guessin'.

Sedan jag läst SM7TJC:s intressanta inlägg gjorde jag en utflykt efter "Memory Lane".

Den började den höstdag 1968 när jag först kom med i amatörradiogemenskapen genom att som 12-åring gå med i Örebro Sändaramatörer. ÖSA hade runt 40 medlemmar vid den här tiden, och vad jag minns så var klubben
ungefär jämnstort inriktat på kortvåg och VHF.En majoritet hade "ett ben i varje läger".

Klubbmötena handlade ofta om praktiska saker, som att anordna Field-Days, bygga antenner, ATU:er, konvertrar, PA-steg och sändare. En genomgående aspekt vid den här tiden var att nybörjare lyssnade, både på amatörbanden och vid klubbmötena. Genom att göra detta fick man del av den stora kunskapsbank som fanns i föreningen. Någon uppdelning eller osämja mellan de olika inriktningarna kan jag inte påminna mig.

Ganska snart fann jag att VHF verkade speciellt intressant, och jag närmade mig specialisterna på detta inom ÖSA.

Genom att fortsätta att lyssna och därefter ställa i början väldigt många, väldigt dumma samt med tiden allt mindre dumma frågor så fick jag klart för mig hur man både byggde en fungerande station och använde 2 m och uppåt med goda resultat.

Lyssnandet på amatörbanden gav kunskaper om hur man handskades med trafik både på telefoni och telegrafi.

Kunskaperna som inhämtats genom att lyssna på de som begrep bättre omsattes i praktiken genom att bygga både en
enkel kortvågsmottagare, en DL6SW 144 MHz konverter, en 6 elements Yagi i metallslöjden åk 7 samt en rörbestyckad 144 MHz sändare, vars schema var inspirerat av olika handböcker och publikationer.

Det som visade sig vara primärt intressant av mina medamatörers
kunskaper var inte alltid hur saker fungerade, utan vad man skulle göra när det inte fungerade.

Efter att jag fått mitt certifikat vid nyår 1970 så kopplades sändaren in till antennen och de första QSO:na avverkades.
Genom att skaffa större antenner utökades aktionsradien allt mer, och efter att ha lärt mig hur aurora-signaler låter kördes de första DX-en. Hela tiden lyssnades det, både på amatörbanden och på klubbmötena.

Jag undrar om inte själva kärnan i frågan är just att vilja lära sig lyssna, i alla avseenden.

Många nybörjare tror sig nog faktiskt vara i toppen på kunskapskedjan efter det att de har avlagt ett väldigt enkelt teoretiskt prov och sedan släppts lösa med alla privilegier. De som fått börja under enklare förhållanden och sedan arbeta sig uppåt mot allt större privilegier skaffar sig en annan syn på saken.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SA3BYC]

BYC skrev; "Är jag då en dålig amatör som hållit upp i många år, hittat tillbaka, tagit "nya" certifikatet och inte bygger från scratch? "
-----
Annars ligger det mycket i vad TJC skriver. Genomströmningen är större nu än förr. Bara en bråkdel av alla de dom tar certifikat kommer igång med någon reda. En del skaffar en transceiver och kanske antenn. Sen tornar motgångarna upp sig, dels bristande kunskaper för hur allt skall kopplas samman men även hinder som förbud mot utomhusantenner och massor av störningar. Detta är sådant som få av de tidigare amatörerna inte hade några bekymmer med. Inte så stora som i dag i alla fall.

Tack Bengt för kommentar till mitt inlägg är på en veckas semester hem till familjen i Skåne o du vet ju hur vädret är här nere så det blir mer sandstrand än radio och forum skriverier. Men jag läser lite då och då och när nu alla sover så kan jag ju hoppa in bakom tangentbordet ...

Jag kan faktiskt förstå att många lägger av efter ett tag som nya. Utbildningen på certifikat kurserna är minst sagt rudimentär vad gäller allt annat än just det som krävs för att klara provet. Man har ofta väldigt lite support från klubbarna efter klarat certifikat, som ju liksom körkortet egentligen bara är ett tillstånd att fortsätta lära på egen hand och nu utan handledare.

Visst det finns undantag och klubbar som är väldigt seriösa, men det krävs rätt mycket för att orka ta sig upp de första trappstegen tills man blir mer självgående lärande och experimenterande radioamatör. Jag har en stor nyfikenhet, van att studera på egen hand och är rätt hårdhudad. Hårdhudad är bra att vara när man tar forumen till hjälp för att lära, det är svårt att våga ställa de "dumma frågorna" och att hantera de ibland rätt tuffa undertonerna hos en del som svarar. Har också haft turen att snabbt få väldigt många och väldigt duktiga bekanta i radio gemenskapen som oerhört generöst delat med sig av kunskap och erfarenheter. Jag är alltså en väldigt privilegierad rookie, vilket tyvärr inte är allas lott.

Men jag ser en stor stor möjlighet här om vi får ett certifikat system i några olika steg i framtiden. Det kommer att efter att första steget är avklarat och man kommit igång, innebära att man kan gå tillbaka till klubben och fortsätta utbilda sig. Bara det att man då är tillbaka i en grupp likasinnade innebär ju att man får chansen att fråga, diskutera och utbyta erfarenheter. Det är sjutton så mycket enklare att ställa de "dumma frågorna" när man sitter tillsammans och pratar än själv göra det på forum och i samtal med andra amatörer som man kanske inte känner så väl. Man vet ju också att väldigt många lyssnar på radion och vad man pratar om och det kan göra det svårt att fråga om vad som helst.

Detta är den positiva sidan som jag ser det med en förlängd utbildningstid och ett "flerstegs" certifikat. Kommer naturligtvis att ställa krav på klubbarna att tänka till och jobba fram bra vidareutbildningar. Men det borde väl vara ett kärt nöje om det innebär att man får fram medlemmar/radioamatörer som verkligen kommer att vara aktiva och stanna som medlemmar i klubben.

Appropå rubriken till tråden så tror jag inte hobbyn dör, minskar säkert i antal utövare, men framförallt förändras den som allt annat med tiden. Är nog som SM7MCD skrev, jag är lite naiv, även om jag fick lite medhåll från SA0AIB att jag uppfyllde kraven enligt ITU-RR och kan anses vara ett radioamatörsämne, Tack för det Per!

Ja det kommer att bli tufft framöver med många som rycker i framförallt de högre frekvensbanden, men något skall det nog bli kvar till oss också.

Solen skiner! det är semester! Jag vägrar vara pessimist! Radioamatören går en strålande framtid till mötes

73 / Johan

 

[SM0TSC]

Tack Bengt för kommentar till mitt inlägg är på en veckas semester hem till familjen i Skåne o du vet ju hur vädret är här nere så det blir mer sandstrand än radio och forum skriverier. Men jag läser lite då och då och när nu alla sover så kan jag ju hoppa in bakom tangentbordet ...

Jag kan faktiskt förstå att många lägger av efter ett tag som nya. Utbildningen på certifikat kurserna är minst sagt rudimentär vad gäller allt annat än just det som krävs för att klara provet. Man har ofta väldigt lite support från klubbarna efter klarat certifikat, som ju liksom körkortet egentligen bara är ett tillstånd att fortsätta lära på egen hand och nu utan handledare.

Visst det finns undantag och klubbar som är väldigt seriösa, men det krävs rätt mycket för att orka ta sig upp de första trappstegen tills man blir mer självgående lärande och experimenterande radioamatör. Jag har en stor nyfikenhet, van att studera på egen hand och är rätt hårdhudad. Hårdhudad är bra att vara när man tar forumen till hjälp för att lära, det är svårt att våga ställa de "dumma frågorna" och att hantera de ibland rätt tuffa undertonerna hos en del som svarar. Har också haft turen att snabbt få väldigt många och väldigt duktiga bekanta i radio gemenskapen som oerhört generöst delat med sig av kunskap och erfarenheter. Jag är alltså en väldigt privilegierad rookie, vilket tyvärr inte är allas lott.

Men jag ser en stor stor möjlighet här om vi får ett certifikat system i några olika steg i framtiden. Det kommer att efter att första steget är avklarat och man kommit igång, innebära att man kan gå tillbaka till klubben och fortsätta utbilda sig. Bara det att man då är tillbaka i en grupp likasinnade innebär ju att man får chansen att fråga, diskutera och utbyta erfarenheter. Det är sjutton så mycket enklare att ställa de "dumma frågorna" när man sitter tillsammans och pratar än själv göra det på forum och i samtal med andra amatörer som man kanske inte känner så väl. Man vet ju också att väldigt många lyssnar på radion och vad man pratar om och det kan göra det svårt att fråga om vad som helst.

Detta är den positiva sidan som jag ser det med en förlängd utbildningstid och ett "flerstegs" certifikat. Kommer naturligtvis att ställa krav på klubbarna att tänka till och jobba fram bra vidareutbildningar. Men det borde väl vara ett kärt nöje om det innebär att man får fram medlemmar/radioamatörer som verkligen kommer att vara aktiva och stanna som medlemmar i klubben.

Appropå rubriken till tråden så tror jag inte hobbyn dör, minskar säkert i antal utövare, men framförallt förändras den som allt annat med tiden. Är nog som SM7MCD skrev, jag är lite naiv, även om jag fick lite medhåll från SA0AIB att jag uppfyllde kraven enligt ITU-RR och kan anses vara ett radioamatörsämne, Tack för det Per!

Ja det kommer att bli tufft framöver med många som rycker i framförallt de högre frekvensbanden, men något skall det nog bli kvar till oss också.

Solen skiner! det är semester! Jag vägrar vara pessimist! Radioamatören går en strålande framtid till mötes

73 / Johan

Jag är övertygad om att kvantiteten av amatörer kommer minska men kvaliteten öka. Och det är väl det som skrämmer SSA till vanvett. Att man skulle få minskat medlemsantal och därmed mindre intäkter. Det finns dock bättre bot på detta genom att skära i kostnader som tex publicera mer material endast digitalt osv.

//SM0TSC

 

[SM7EQL]

Alldeles för mycket tid och resurser läggs på att bekymra sig om återväxten och bristen på unga som intresserar sig för amatörradio. Om lika mycket tid och resurser lagts på att värna om de radioamatörer vi redan har lockat till oss och värna om att dessa vidareutbildar sig och även i framtiden får tillgång till de unika privilegier vi har idag så skulle vi sluppit alla dessa meningslösa diskussioner om amatörradions död.

Det som bör göras är att på ett naturligt sätt och där det passar informera om amatörradio och berätta om vad vi själva sysslar med. Då menar jag att du som är helsåld på APRS kan berätta om vad du gör och vad du brinner för på samma sätt som jag brukar skriva om radiorör och gammal teknik. Var och en kan och bör marknadsföra sin egen lilla hobbynisch - inte amatörradion i stort. De som då visar intresse i något eller några av dessa smala segment och vill veta mer skall vi försöka ta hand om. Det är något vi generellt har varit dåliga på i alla tider eftersom det kräver ett stort engagemang att ställa upp som mentor och t o m kursledare. Knappt någon av oss alla som diskuterar dessa frågor på forumen är beredda att ställa upp när det kommer till kritan här utan tar för givet att någon annan skall göra jobbet.

Här har SSA en fullständigt omöjlig uppgift eftersom det är en bred förening som säger sig representera samtliga intresseinriktningar inom hobbyn. Budskapet blir därför lika otydligt som om den tänkta Föreningen Svensk Sport skulle försöka informera om vad sport är och locka till sig sportsintresserade bara för att börja med sport. Som bekant finns det minst lika många sportsgrenar som det finns nischer inom amatörradion.

De mindre nischföreningar som AMSAT-SM har det betydligt lättare liksom ESR som kan fokusera på just sin lilla smala nisch. Den eller de som finner amatörsatelliter intressanta får sannolikt ett stort utbyte av att bli medlem i AMSAT-SM och får kontakt med likasinnade.

Kvantiteten är en fullkomligt ointressant parameter att hänga upp sig på. Att antalet utövare kommer att minska beror på att medelåldern f n är drygt 60 år och att folk dör av naturliga orsaker. Nyrekryteringen av unga har varit minimal sedan datorernas intåg och har stadigt minskat i takt med Internet och andra möjligheter till kommunikation ökat.

Det som gör hobbyn eller de olika nischerna är innehållet, substansen och kvaliteten i den verksamhet som bedrivs. Med ett tydligt fokus på innehållet så blir det mer naturligt och lättare för en potentiellt radiointresserad ungdom, medelålders eller pensionär att välja sin egen nisch och komma vidare, kanske också att bli radioamatör med tiden.

 

[SM0TSC]

Alldeles för mycket tid och resurser läggs på att bekymra sig om återväxten och bristen på unga som intresserar sig för amatörradio. Om lika mycket tid och resurser lagts på att värna om de radioamatörer vi redan har lockat till oss och värna om att dessa vidareutbildar sig och även i framtiden får tillgång till de unika privilegier vi har idag så skulle vi sluppit alla dessa meningslösa diskussioner om amatörradions död.

Det som bör göras är att på ett naturligt sätt och där det passar informera om amatörradio och berätta om vad vi själva sysslar med. Då menar jag att du som är helsåld på APRS kan berätta om vad du gör och vad du brinner för på samma sätt som jag brukar skriva om radiorör och gammal teknik. Var och en kan och bör marknadsföra sin egen lilla hobbynisch - inte amatörradion i stort. De som då visar intresse i något eller några av dessa smala segment och vill veta mer skall vi försöka ta hand om. Det är något vi generellt har varit dåliga på i alla tider eftersom det kräver ett stort engagemang att ställa upp som mentor och t o m kursledare. Knappt någon av oss alla som diskuterar dessa frågor på forumen är beredda att ställa upp när det kommer till kritan här utan tar för givet att någon annan skall göra jobbet.

Här har SSA en fullständigt omöjlig uppgift eftersom det är en bred förening som säger sig representera samtliga intresseinriktningar inom hobbyn. Budskapet blir därför lika otydligt som om den tänkta Föreningen Svensk Sport skulle försöka informera om vad sport är och locka till sig sportsintresserade bara för att börja med sport. Som bekant finns det minst lika många sportsgrenar som det finns nischer inom amatörradion.

De mindre nischföreningar som AMSAT-SM har det betydligt lättare liksom ESR som kan fokusera på just sin lilla smala nisch. Den eller de som finner amatörsatelliter intressanta får sannolikt ett stort utbyte av att bli medlem i AMSAT-SM och får kontakt med likasinnade.

Kvantiteten är en fullkomligt ointressant parameter att hänga upp sig på. Att antalet utövare kommer att minska beror på att medelåldern f n är drygt 60 år och att folk dör av naturliga orsaker. Nyrekryteringen av unga har varit minimal sedan datorernas intåg och har stadigt minskat i takt med Internet och andra möjligheter till kommunikation ökat.

Det som gör hobbyn eller de olika nischerna är innehållet, substansen och kvaliteten i den verksamhet som bedrivs. Med ett tydligt fokus på innehållet så blir det mer naturligt och lättare för en potentiellt radiointresserad ungdom, medelålders eller pensionär att välja sin egen nisch och komma vidare, kanske också att bli radioamatör med tiden.

Håller helt med. Jag försöker på olika sätt hålla föredrag osv med det som intresserar mig tex D-STAR / DMR / SDR osv men det är extremt svårt eftersom många är helt ointresserade av hur & varför saker fungerar. Men detta kanske är en funktion av "kvantitets" tänket. Det är allt för få med genuint TEKNISKT intresse...

//SM0TSC

 

[SM7EQL]

TSC skrev: "Jag försöker på olika sätt hålla föredrag osv med det som intresserar mig tex D-STAR / DMR / SDR osv men det är extremt svårt eftersom många är helt ointresserade av hur & varför saker fungerar. "
----

En annan sak jag noterat när det gäller föredrag och aktiviteter i klubbarna är att ämnesvalet inte har någon större betydelse. Det spelar i regel ingen roll om det har anknytning till radio eller är ämnen som biodling, knyppling eller ett föredrag om fallskärmshoppning. Deltagarna är ungefär samma gäng, styrelsen och personerna runt denna som troget ställer upp gång efter gång. De lyssnar plikttroget på föredraget. När det är tid för frågor blir det ofta pinsamt tyst. Ordföranden som ibland känner lojalitet för den inbjudna föredragshållaren ställer några snabbt påhittade frågor för ordningens skull. Därefter serveras kaffet och det snackas som aldrig förr men aldrig om amatörradio.

Orsaken till detta är naturligtvis att de tio-tjugo plikttrogna medlemmarna alla har olika särintressen och på olika nivå. Därför passar ett föredrag om biodling lika dåligt som ett föredrag om tredje ordningens intermodulationsprodukter i en egen byggd blandare för 4,3 MHz. Knappt någon är intresserad av något.

Vi ser i och för sig samma tendenser inom företagsvärlden där det ibland inbjuds till t ex EMC-seminarier vilka jag bevistat både som lyssnare och föredragshållare. Föredragen följer i nio av tio fall standardmallen 1A och hålls på ett väldigt övergripande plan så att även de som inte har en suck om EMC men som nyanställda jobbar med EMC i sina företag skall få någon behållning. Om föredraget fokuserat på en specifik sak som t ex problemet med kablars förläggning och påverkan av fältbilderna vid emissionsprovning så hade bara en eller kanske två anmält sig och seminariet hade inte varit ekonomiskt lönsamt.

Detta problem är typiskt för idag men var inte så utpräglat förr i tiden då radioamatörerna dels var mer teknikintresserade, dels i större grad byggde sin egen utrustning och drevs att ständigt förfina denna. Dessutom fanns inte så många nischer och särintressen som nu. Det fanns två huvudgrupper 2 m folket och kortvågsfolket. Den första gruppen var väldigt homogen och de flesta sysslade med ungefär samma saker, optimerade sin utrustning med avseende på lägsta möjliga brusfaktor och så byggde man bättre och större antenner. Kortvågsfolket drömde om större PA-steg och större antenner för att samla fler DXCC-länder och QSL-kort. Lite tillspetsat måhända men ändå en enorm skillnad mot dagens splittrade mångfald av saker och ting en radioamatör kan syssla med.