SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Visste du att man kan ha radioteknik som hobby utan att vara radioamatör.
Det finns inget som hindrar att en radiointresserad person läser böcker om elektronik och radioteknik, går kurser för att lära sig mer, utvecklar och konstruerar egna mottagare och sändare, experimenterar med antenner och mycket annat som hör radiotekniken till. Inget av detta kräver särskilt tillstånd från någon myndighet.
Även inom området radiokommunikation finns mycket att göra. Vågutbredningsfenomen kan studeras och radiotrafik avlyssnas i en mottagare.
Endast då man avser att sända ut egna radiosignaler i etern krävs ett tillstånd från PTS. Dock är innehav av radiosändare tillåtet och det torde också vara tillåtet att bygga och använda radiosändare på konstbelastning eller i ett skärmat rum i de fall radioparametrar behöver mätas upp.
Om vi i denna diskussion helt bortser från radiosamtal med andra radiointresserade så är det enligt min mening ytterst tveksamt om det behövs ett amatörradiocertifikat med påtecknad anropssignal för att få tillräckligt stort utbyte av "Radioteknik som hobby".
Utan ett amatörradiocertifikat är man per definition inte någon radioamatör och behöver inte heller belastas med en benämning som har mycket lågt meritvärde t ex vid en anställningsintervju. Man kan i stället definiera sig själv som radiointresserad, experimenterande radiotekniker eller annan passande beskrivning som ansluter till sin egen värdering av radiohobbyn och vara fullt tillfreds med det.
Men vad är det då man missar om man aktivt väljer att inte längre vara radioamatör eller skaffa sig ett certifikat. Det finns kanske många olika saker beroende på vad man är intresserad av, men jag tar upp de tre viktigaste som jag kunnat identifiera.
1/ Man kan inte delta i tillrättalagda tävlingar där det krävs att man använder sin radiosändare i etern för att kunna placera sig i en resultatlista.
2/ Man kan inte kontakta DX-peditioner och andra länder via radio i syfte att kvalificera sig för ett diplom att hänga på väggen eller samla in QSL-kort för förvaring i en skokartong.
3/ Man kan inte kommunicera med andra radioamatörer via radio för att t ex diskutera radioteknik eller avprova sin sändare i etern.
Om man nu inte är intresserad av tävlingar, diplom och QSL-kort så är de två första punkterna förmodligen ingen större förlust och kan därför lämnas därhän.
Då återstår punkt 3 som kan delas upp i två delar.
När det gäller att kommunicera med andra radioamatörer och enbart i syfte att diskutera radiotekniska frågeställningar (eller vad som helst för den delen) kan detta med fördel ske över Internet, i form av e-mail eller via forum och Skype som har bättre räckvidd och högre överföringskapacitet än amatörradio. Det är ett mycket kostnadseffektivt sätt att kommunicera utan att behöva anskaffa komplicerad radioutrustning och stora antenner. I princip alla, kan vi nås via moderna kommunikationsmedel idag.
Den andra delen handlar om att kommunicera med andra radioamatörer i syfte att prova sin sändare i etern och få rapporter om signalkvaliteten från andra radioamatörer. Detta får man inte göra på amatörradiofrekvenserna utan tillstånd från PTS, men finns det egentligen fler saker man inte kan eller får göra och som verkligen gör det befogat att skaffa sig ett amatörradiocertifikat enbart för detta?
Jag funderar här på vad man egentligen skulle förlora på att återlämna sitt amatörradiocertifikat till PTS och därefter byta benämningen på sin hobby från Amatörradio till "Radioteknik som hobby".
Ärligt talat. Skulle det inte räcka med att vara en vanlig helt normal människa men som på sin fritid sysslar med radiotekniska experiment för att det är intressant och givande för en själv?
Vad är själva vitsen med att vara "radioamatör" idag när det inte längre krävs tillstånd från PTS att inneha radiosändare och när kommunikationen (samtalet) med andra radiointresserade kan ske störningsfritt via andra kommunikationsmedel än radio?
/Bengt
Det finns inget som hindrar att en radiointresserad person läser böcker om elektronik och radioteknik, går kurser för att lära sig mer, utvecklar och konstruerar egna mottagare och sändare, experimenterar med antenner och mycket annat som hör radiotekniken till. Inget av detta kräver särskilt tillstånd från någon myndighet.
Även inom området radiokommunikation finns mycket att göra. Vågutbredningsfenomen kan studeras och radiotrafik avlyssnas i en mottagare.
Endast då man avser att sända ut egna radiosignaler i etern krävs ett tillstånd från PTS. Dock är innehav av radiosändare tillåtet och det torde också vara tillåtet att bygga och använda radiosändare på konstbelastning eller i ett skärmat rum i de fall radioparametrar behöver mätas upp.
Om vi i denna diskussion helt bortser från radiosamtal med andra radiointresserade så är det enligt min mening ytterst tveksamt om det behövs ett amatörradiocertifikat med påtecknad anropssignal för att få tillräckligt stort utbyte av "Radioteknik som hobby".
Utan ett amatörradiocertifikat är man per definition inte någon radioamatör och behöver inte heller belastas med en benämning som har mycket lågt meritvärde t ex vid en anställningsintervju. Man kan i stället definiera sig själv som radiointresserad, experimenterande radiotekniker eller annan passande beskrivning som ansluter till sin egen värdering av radiohobbyn och vara fullt tillfreds med det.
Men vad är det då man missar om man aktivt väljer att inte längre vara radioamatör eller skaffa sig ett certifikat. Det finns kanske många olika saker beroende på vad man är intresserad av, men jag tar upp de tre viktigaste som jag kunnat identifiera.
1/ Man kan inte delta i tillrättalagda tävlingar där det krävs att man använder sin radiosändare i etern för att kunna placera sig i en resultatlista.
2/ Man kan inte kontakta DX-peditioner och andra länder via radio i syfte att kvalificera sig för ett diplom att hänga på väggen eller samla in QSL-kort för förvaring i en skokartong.
3/ Man kan inte kommunicera med andra radioamatörer via radio för att t ex diskutera radioteknik eller avprova sin sändare i etern.
Om man nu inte är intresserad av tävlingar, diplom och QSL-kort så är de två första punkterna förmodligen ingen större förlust och kan därför lämnas därhän.
Då återstår punkt 3 som kan delas upp i två delar.
När det gäller att kommunicera med andra radioamatörer och enbart i syfte att diskutera radiotekniska frågeställningar (eller vad som helst för den delen) kan detta med fördel ske över Internet, i form av e-mail eller via forum och Skype som har bättre räckvidd och högre överföringskapacitet än amatörradio. Det är ett mycket kostnadseffektivt sätt att kommunicera utan att behöva anskaffa komplicerad radioutrustning och stora antenner. I princip alla, kan vi nås via moderna kommunikationsmedel idag.
Den andra delen handlar om att kommunicera med andra radioamatörer i syfte att prova sin sändare i etern och få rapporter om signalkvaliteten från andra radioamatörer. Detta får man inte göra på amatörradiofrekvenserna utan tillstånd från PTS, men finns det egentligen fler saker man inte kan eller får göra och som verkligen gör det befogat att skaffa sig ett amatörradiocertifikat enbart för detta?
Jag funderar här på vad man egentligen skulle förlora på att återlämna sitt amatörradiocertifikat till PTS och därefter byta benämningen på sin hobby från Amatörradio till "Radioteknik som hobby".
Ärligt talat. Skulle det inte räcka med att vara en vanlig helt normal människa men som på sin fritid sysslar med radiotekniska experiment för att det är intressant och givande för en själv?
Vad är själva vitsen med att vara "radioamatör" idag när det inte längre krävs tillstånd från PTS att inneha radiosändare och när kommunikationen (samtalet) med andra radiointresserade kan ske störningsfritt via andra kommunikationsmedel än radio?
/Bengt
Last edited:
