"Rallysamband" och liknande

S

SM0UAN

Well-Known Member
Hej!

Det händer, att man kan bli indragen i verksamhet som syftar till att stötta olika organisationers evenemang av olika slag. Det kan ju röra sig om bilrallyn, båttävlingar, hästsportevent och liknande, där säkerheten kräver ett extra sambandsnät, utöver mobilnätet (som i vissa fall inte existerar i användbar form i det aktuella området). Det tycks vara vanligt, att arrangörerna av evenemanget vänder sig till någon lokal klubb för radioamatörer och att några av klubbens medlemmar ställer upp med tid och utrustning för ändamålet. Även FRO är ju aktiva i denna nisch, såvitt jag vet, och det finns andra organisationer som har tillgång till frekvenser utanför amatörbanden, som också är aktiva. Någon form av ersättning brukar väl betalas till resp klubb/organisation.

Jag undrar lite, av ren nyfikenhet, över hur kollektivet "radioamatörer" ser på detta, och om det kan anses vara reglerat på något sätt.

Personligen ser jag det som perfekta tillfällen att prova utrustning och metoder för att upprätta radiosamband under "fältmässiga" förhållanden, att få testa tillförlitlighet och prestanda på den utrustning man har att tillgå, och även en möjlighet att träna upp sin egen förmåga att kommunicera snabbt och säkert. Men jag har hört kritiska synpunkter om att det ju inte är ren "amatörverksamhet".

Det vore intressant att höra några tankar om detta.
73 de sm0uan
 
Låter som att sista "koden" i Hederskodexen för en Radioamatör stämmer in väl.
  • Radioamatören är beredd att med sina kunskaper och radiostation ställa sig till samhällets tjänst om så påkallas.
 
Föreslår att du tar kontakt med SK3BG där klubben har en väl fungerande sambandssektion. Man är ständigt efterfrågade för diverse evenemang, vanligen rallytävlingar men även hästtävlingar och man höll också i sambandet vid några stora musikevent i trakten. Även räddingstjänsten har ett gott öga till klubbens sambandsfärdigheter och flera av medlemmarna är också operatörer på Svenska Kraftnäs MOLOS, där i sina dubbla medlemsskap i FRO.
 
Utelämnade ju själva frågeställningen.... :-)
Själva sambandsverksamheten är utomordentligt passande för amatörradio. Liksom för övrigt andra utvikningar som RPO t.ex. Tillämpat radiosamband är ju bara "toppen på isberget", ungefär som ett QSO på HF eller VHF. Runt verksamheterna pågår ett ständigt snickrande på radioutrustning, antenner, portabla repeatrar, metodik osv. För samband över större områden krävs också funderingar kring geografins inverkan och hur man ska lösa uppgiften.

Tyvärr finns en nidbild om sambandsverksamhet att det utförs av stickproppsamatörer dekorerade med varselvästar och baseball-kepsar som leker med kinesiska apparater köpta på Amazon. Verkligheten är istället intresserade radioamatörer som funnit en nisch som är både utvecklande och kul.

Förutom radio- så är jag även flugfiskeentusiast, redan 1496 myntade den förste kände flugfiskaren Dame Juliana Berners i A Treatyse of Fysshynge with an Angle:
"Piscator non solum piscatur. " (ungefär Fiske är inte bara att fånga fisk).

Jag tycker man kan använda tankesättet även på amatörradio, även här blir man aldrig fullärd, även här finns så mycket i och omkring radiokörande och byggande att det räcker livet ut. Är det kul så är det rätt, så länge man håller sig till lagar, regler och hederskodex.
 
I definitionen för ’Amatörradio’ när jag läste till certifikat stod det ngt om ’utövande utan vinningsyfte’, dvs att inte ta betalt för sina ev tjänster man erbjuder ngn annan.
Lokala radioklubben hade tvärtemot det där som affärsidé, att bistå motorklubbar o liknande med sambandstjänster mot betalning att driva runt radioklubben med.
Inget jag personligen ville ta i med tång…och föreslog att dubbla medlemsavgiften ist. Ingen tyckte det vart ngn bra idé.
Sitta i skrivbordslampans sken dagen innan o plocka med accar och antenner, testa länkutrustning gör jag däremot gärna för att sen vara med gratis…vilket alla andra bara tyckte var dumt & jag tappade sugen.
 
Detta med det ekonomiska är ju inget jag funderat över så mycket. Det tycks förekomma, att de som deltar kan få nån form av "milersättning", ett bidrag till att bestrida transportkostnaderna (bränsle, typ), det kanske finns andra varianter också, men som VRL är inne på, det är ju det tekniska som är det intressanta.
 
SM6VRL said:
I definitionen för ’Amatörradio’ när jag läste till certifikat stod det ngt om ’utövande utan vinningsyfte’, dvs att inte ta betalt för sina ev tjänster man erbjuder ngn annan.
Lokala radioklubben hade tvärtemot det där som affärsidé, att bistå motorklubbar o liknande med sambandstjänster mot betalning att driva runt radioklubben med.
Click to expand...
Här vidrör SM6VRL något viktigt.

Det är själva orden "utan vinningssyfte" (eller som det står i ITU-RR "without pecuniary interest") som gett oss vår särställning vilken i sin tur medgett att vi har tillgång till stora
frekvensområden helt gratis.

Förr så var denna rågång "stenhårt" genomdriven, och myndigheterna uppehöll en mycket tydlig gräns mellan "amatörradio" och "annan radioanvändning" vilket t.ex. i Sverige medförde bildandet av FRO. I en QTC-artikel i 12/1950 som "sjöng portabelkörandets lov"
skrev SM5IQ detta;

1731227696504.png
Det återgivna visar på vilket allvar som man i amatörleden tog detta,
man visste att frekvenstillgången var given på nåder och var helt beroende
av att man "skötte sig".

Dagens situation är att radiospektrum helt och hållet blivit en handelsvara,
och tillgång eller inte avgörs av i vilken utsträckning man kan betala för sig,
inte via någon "skönhetstävling" och absolut inte genom att man har haft ett "ärorikt förflutet".

Skulle det till sist bli så att amatörradiospektrum börjar användas till mer storskaliga
verksamheter vilka konkurrerar med betalande användare, och detta når "bean-counters" öron kommer vi att förlora frekvenserna. Vi "ligger illa till" redan utan sådant.
 
Jag antog att det skulle finnas en mängd synpunkter :) .

Man kan möjligen tycka att det finns närhet till en "gråzon" när det är pengar inblandade, men att jämställa radioamatörer på grönbete i bergslagsskogarna med sina VHF-rigar, med nån sorts kommersiell verksamhet, känns rätt "off" - det finns inte en spänn i avkastning på denna verksamhet (men man får frisk luft). Åtminstone är det min personliga upplevelse.

Men man kanske kunde bilda en särskild förening, köpa frekvenstillgång och sälja tjänsten? Misstänker att ingen skulle ha råd att köpa, om det hela är tänkt att ge vinst...
 
SM0UAN said:
Åtminstone är det min personliga upplevelse.

Men man kanske kunde bilda en särskild förening, köpa frekvenstillgång och sälja tjänsten?
Click to expand...
Tyvärr så väger "våra personliga upplevelser" väldigt lätt i "bean-counters" ögon.

De saknar förmåga att förstå sådana sammanhang, utan "kvantifierar allt i monetära termer".Det är sådant tänkande som skapat det moras som vi rent allmänt hamnat i.
 
Nå, det fanns också andra tankar i tiden och jag är övertygad om att den oerhört sammansatte radioamatören Affe/SM5IQ som Karl-Arne nämner skulle haft en del att berätta i ämnet. Vem minns t.ex. inte de svenska löparna Gunder Hägg och Arne Andersson som gjorde rent hus på löparbanorna under andra världskriget, och som diskades på livstid 1946?

Lysande karriärer slutade med livstids avstängning för att de missbrukade amatörregeln att aldrig ta betalt. Meningarna var blandade för det handlade inte om de astronomiska summor som sporten hanterar idag, det var småsummor som möjliggjorde att de KUNDE tävla och träna. Domen om livstidsavstängning föll 1946 och hade föregåtts av ett politiskt käbblande under ett drygt decennium som startade inför OS i Los Angeles 1932 där den oslagbare finnen Pablo Nurmi skulle kröna sin karriär med ett OS-guld. Torsten Tegnér (TT) redaktör på idrottsbladet avslöjade att Nurmi fick betalt för att tävla och densamme diskades omgående. Finland surnade till och vägrade tävla i friidrott med Sverige under många år. Torsten Tegnér fortsatte sitt korståg mot "uppkomlingsfolket" från Finland.

De som såg till att Nurmi diskades på plats, endast några dagar före tävlingarna var officiellt Tyskland men i själva verket Internationella friidrottsförbundets ordförande svenske IOK-pampen (och tyskvännen) Sigfrid Edström och dess sekreterare den ständigt naziflörtande Bo Ekelund. Till detta gäng hörde också den grovt nazianstrukne fotbollspampen Clarence von Rosen. Det är också dessa män som ser till att svenska idrottsmän reste till Berlin i skytteltrafik och tävlade, mitt under kriget.

Till skillnad från TT försvarade en annan tidningsredaktör Hägg och Andersson. Finlandssvenske Carl Adam Nycop, senare chefredaktör på Expressen. Han var inte ute efter att avslöja ”proffsen” och stärka systemet utan tvärtom försvara Hägg och kritisera den skenheliga, reaktionära amatörmoralism som oinskränkt härskade i Sverige. Friidrottsförbundet reagerade med tvehågsenhet.

Ordförande Edström var istället upptagen med att den glödande nazisten och idrottsansvarige i Tyskland under kriget, Ritter Van Halt, skulle friges. Sina egna, diskade landsmän, brydde han sig inte om. Istället var det sekreteraren Bo Ekelund som personligen som anmälde Hägg och Arne Andersson och med stor iver även såg till så att de blev dömda.

Och vad har detta med amatörradio och radiosamband att göra?

Jo man ska passa sig noga för att kasta sten i glashus. Föreningsrörelsen i Sverige är, förutom av medlemsavgifter, finansierad av ideellt arbete och stora och små sponsringar utifrån. Tar vi den stora amatörradioföreningen SSA som exempel så räcker ett besök på den årliga årsmöteskonferensen för att ana att föreningslivet har goda relationer med diverse branscher. Detsamma gäller bilsportförbundet och dess klubbar. Om man dessutom kan hjälpa varandra med de kunskaper och resurser man har så ska nog amatörmoralismen tiga still. Eller såga av den gren vi alla sitter på.
 
Vägande synpunkter, men man ska ha klart för sig att den tid som SM5IQ verkade i
var helt annorlunda. Amatörradiorörelsen var t.ex. inte helt marginaliserad.
Vi sågs inte som "gnälliga åldringar" av makthavarna, utan som en kvalificerad och laglydig elit ur samhällets bildade klasser.

På de dryga 75 år som förflutit sedan han skrev sin artikel har spelplanen ändrats,
allting har marknadsprissatts och "ett vackert yttre" är liksom inte tillräckligt som existensberättignade.

Den fråga som jag tror att "bean-counters" kommer att ställa sig ifall frågeställningen om och motiveringarna för amatörradions existensberättigande når dem är denna:

"Varför ska stora och kommersiellt värdefulla delar av radiospektrum gratis ställas till förfogande åt en liten, åldrande och gnällig grupp? De nyttofunktioner, t.ex. samband vid rallyn och maratontävlingar, som dessa erbjuder kan lika gärna åtstadkommas med mycket mindre frekvensutnyttjande och med mycket mindre besvär för våra uppdragsgivare av andra aktörer".

Jag är rätt säker på att man här och där på Hälsingegatan 38 redan gör jämförelser mellan
hur mycket besvär resp. nytta man har av ett par-tre tusen radioamatörer som har några tiotal MHz gratis frekvensutrymme och ett ungefär lika stort antal som har 300 kHz runt 69 MHz,

Redan på SNRV/KVA:s temadag om "Behovet av gratis radiofrekvenser" för dryga 10 år sedan
slogs jag av hur "tunna" amatörradions argument var jämförda med andra.
 
Möjligen är jag otydlig, men om inte TT hade torgfört sitt "scoop" hade Nurmi varit OS-guldmedaljör. Förmodligen hade Hägg också avslutat sin karriär själv på toppen som oslagbar. Möjligen hade Andersson hållit ut lite till för att slippa se ryggtavlan på Hägg. Över tid hade, eller har inget annat förändrats.

För att ta nutida exempel så har det publicerats diverse skrifter inom vårt fack som någon eller några senare använt som anledning att framhäva sig själva och/eller trycka ner somliga de ogillar. Sakfrågan har inte varit huvudsaken, endast redskapet för att skapa oreda.

Därav det där med glashuset. Det har såvitt jag vet inte förekommit oegentligheter inom våra föreningars samverkan med övrigt föreningsliv. Snarare tvärtom, det är fantastiskt vad ideella krafter åstadkommer där man samtidigt betalar sina insatser ur egen ficka.
 
SM3ZBB said:
Därav det där med glashuset. Det har såvitt jag vet inte förekommit oegentligheter inom våra föreningars samverkan med övrigt föreningsliv. Snarare tvärtom, det är fantastiskt vad ideella krafter åstadkommer där man samtidigt betalar sina insatser ur egen ficka.
Click to expand...
Detta har jag inte ifrågasatt, utan det är själva principen bakom att våra frekvenser upplåts gratis, med den uttalade motprestationen att de inte ska användas till kommersiella ändamål som är så viktig.

Vad som är "kommersiellt" eller inte ligger i viss mån i betraktarens öga. Men faktum kvarstår, när vi börjar ta betalt i en form eller annan för utnyttjandet av amatörradiospektrum har vi satt krafter i rörelse som vi kanske inte uppskattar långtidseffekterna av.
 
Att det är förbjudet att mot ersättning erbjuda sambandstjänster på amatörradiobanden borde inte vara okänt för någon radioamatör. Den regeln var mycket tydlig när jag fick mitt certifikat, och den är fortfarande mycket tydlig. Definitionen av amatörradio som en verksamhet utan vinstintresse, särskilt i relation till radiosamband, betonas i utbildningsmaterialet för nya amatörer. I proven för amatörradiocertifikat ställs konkreta frågor om just detta.
 
SM0IKR said:
Låter som att sista "koden" i Hederskodexen för en Radioamatör stämmer in väl.
  • Radioamatören är beredd att med sina kunskaper och radiostation ställa sig till samhällets tjänst om så påkallas.
Click to expand...
Misstänker samma och ser diskuterad typ av stödjande insatser till andra föreningar eller liknande såsom utmärkta träningstillfällen att träna färdigheter och hålla individer, utrustning samt organisation "beredda" d.v.s. kompetenta för sådana uppgifter som de intresserade kan bidra med.
OM det när man gör det uppkommer kostnader för till exempel bensinåtgång så ser i alla fall jag det som helt OK att till självkostnad (utan vinst) få dessa täckta.

Edit: lagt till "självkostnad" eftersom det inte framgick.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top