Min erfarenhet, från dryga 40 års umgänge med "proffselektronik" är att billiga elektrolytkondensatorer primärt har kortare
livslängd i applikationer som har H24 driftprofil. Detta beror primärt på att uppvärmning via I^2R förluster gör att de åldras fortare
än de som har "bättre" innanmäte.
En "dyr" elektrolyt kan t.ex. vara specificerad för 12000 h livslängd vid 85 C omgivningstemperatur och nominell
rippelström, medan "billiga" kan vara specade för 2000 h under samma förhållanden.
Vi vet att Arrhenius-ekvationen
är tillämpbar på elektrolytkondensatorer, så att en ökning av drifttemperaturen med 15 C medför grovt en halvering av livslängden, så uppvärmning och i synnerhet inre uppvärmning ger en påtaglig förkortning av livslängden.
En fördubbling av rippelströmmen ger en fyrdubbling av den inre uppvärmningen.
Nu är driftprofilen hos amatörradiomateriel oftast sådan att den sällan överskrider 10-20% medelvärdesbildad över året, vilket gör att
förslitningen kommer att kunna försummas jämfört med åldringen i lagring.
En uppskattning är att 10 års amatörradiodrift motsvarar 8000 - 10000 timmars användning vilket möjligen skulle kunna slita ut en "lågpriselektrolyt" innan åldringen under lagring tagit ut sin rätt. En dyr elektrolyt kanske håller i 20 år innan någon försämring kan märkas. Lagringsegenskaperna torde ha en dominerande inverkan i båda fallen.