Rimligt pris för en modern transceiver baserad på SDR teknik?

S

SA0AND

Well-Known Member
Numera kan man köpa SDR mottagare som täcker både HF , VHF/UHF frekvenser till ett mycket billigt pris.
Den senaste tex Airspy HF+ för 230GBP (Moonraker i England).
Funderar därför vad som skulle vara ett rimligt pris för en modern sändare/mottagare (Transceiver) för
amatörradio bruk?
Är det verkligen rimligt att tex IC-7610 skall kosta ca 3600GBP , FLEX-6400 2000GBP och ANAN-7000DLE 3100GBP ? Alla priser från ML&S England.
Eller är vi radio amatörer lättlurade?
 
Skulle en IC-7300 passa dig i pris!? Eller hur mycket är du villig att betala för en ny RX/TX och vad ska den innehålla?

- Det handlar nog inte så mycket om att vara lättlurad..

/Sven.
 
SM0HXO - Sven said:
Skulle en IC-7300 passa dig i pris!? Eller hur mycket är du villig att betala för en ny RX/TX och vad ska den innehålla?

- Det handlar nog inte så mycket om att vara lättlurad..

/Sven.
Click to expand...

Hej Har redan en IC-7300 som jag är väldigt nöjd med. Tycker bara att prissättningen verkar lite märklig.
 
SA0AND said:
Funderar därför vad som skulle vara ett rimligt pris för en modern sändare/mottagare (Transceiver) för
amatörradio bruk?
Click to expand...
Jag har också tänkt den tanken, en tranceiver känns lite för dyr.
Vilka delar i en SDR-tranceiver är det som driver upp kostnaden?

Tänk om man kunde ta en billig äldre HF-tranceiver och konvertera den till en SDR-dito.
Vad skulle krävas för en sådan modifiering?
 
Tror inte att det har så mycket med lättlurad att göra. SDR, DSP o digital-nånting har blivit modeord och kittlar nyfikenheten och köpesugenheten hos många. Tillverkare/säljare hänger på och kan sätta priset högt, även om lådan iofs kanske inte är så märkvärdig. Om sedan någon betrodd "revieware" kollar under locket och kommer med invecklade lovord, så är marknaden välgrusad. Förmodligen är det så, att SDR-saken är billigare att tillverka än motsvarande analoga radio. Om det nu finns några analoga att jämföra med; t.ex. dyra fina VFO'n från förr är nu en enkoder med tillhörande mikroprocessor.

Vi är nog lite offer för att många rattar och funktioner betyder "fin maskin" och det som förr var en radio numera är en förströelseenhet som är ball att berätta om på banden.

Att göra en SDR-apparat av en alldeles normal, lite äldre maskin, låter knepigt. Vad finns i burken som går att återanvända och inte ersätts av digitalfix? Nätdel, LF-del, bandpassfilter (inte kristall-dito) och vad mer?

Törs man nämna att de burkar jag trivs bäst med är en gammal Drake 2B/2BQ mottagare och en Ten-Tec Paragon?
 
SM5AKU said:
Vad finns i burken som går att återanvända
Click to expand...
Jag vet inte säkert men jag tror att bandfilter och slutsteg hör till dom dyra delarna.

Om en SDR-RX kostar 2500:- så kostar ju trancievern 25000:- så vad är det i TX-delen som driver upp priset?
Det mesta är ju digitalt fram till slutsteget.
Jag önskar mig en "knapp och rattlös" SDR-tranceiver att användas som remote-radio men dom är för dyra när dom inte ens har VFO-ratt.
dvs. dom är ju inte riktiga radioapparater:)
 
Nu är det väl lite skillnad på SDR och SDR. De billiga som är baserade på en blandare som genererar en I/Q signal
som sedan tolkas av en dator eller en "låda" som fyller samma funktion.

Vad jag förstått så är dessa dyra riggar baserade på en annan tecknologi där man med hjälp av en FPGA samplar RF
direkt och all DSP sker sedan inne i "burken".

Antar att även utgående signal skapas direkt och att den sedan bara förstärks och filtreras.

Filter bör ju vara något som man måste lägga ned mycket arbete på för få den ren vid sändning och antagligen behöver
den även bra filter på ingången.

Sedan är det väl den råa data kraften som behövs för att få en bra dynamik som kostar:

Detta förutom att man naturligtvis alltid sätter priset så högt som man bara kan
 
Produkter med liten kvantitet i modellserierna blir oftast dyrare än sådant som kan massproduceras.. - Utveckling och design kostar och måste hämtas igen på försäljningen, annars blire konkurs..

/Sven.
 
En radioapparat, består till skillnad från en SDR sticka av en snygg låda, ett chassi, en massa rattar, pottar, knappar, enkoders, bildskärm eller skala, kanske en S-meter, och inte minst en massa kontakter, uttag för mik, tillbehör, yttre antennavstämmare, kanske den har inbyggd antennavstämmare med en massa reläer och motorer, inte minst vridkondingar. För att få bra prestanda krävs någon form av förselektion ville sällan en billig SDR har. Sändaren behöver hög effekt, dyra sluttransistorer, och en bank med LP filter och reläer. Den är ofta utrustad med skydd mot statiska urladdningar. Särskilt låda och en massa kontakter kostar en rejäl slant, liksom utvecklingen apparaten.
Känslan att ratta måste finnas vilket kräver en bra enkoder som VFO.
En SDR att koppla till en dator, kräver just oxo en dator och den är ju inte gratis även om den ofta finns, men måste i detta fall räknas in.

En radiostation, en transiver, är oftast CE-märkt, eller bör vara CE-märkt för att få användas som just radiostation i EU, har krav på elsäkert, krav på EMC, Rhos, och R&TTE typning. Sådant kräver en stor mängd EMC komponenter bl.a. varje kontakt, vartenda stift, måste vara avkopplad med sådana saker. Den behöver heller ej dator för att kunna användas.

SDR stickan har varken LF del, LF-filter, mikrofonförstärkare, compressor, S-meter......

Ser vi på de finare radiostationerna, och dyrare, så önskar man sig höga prestanda av dessa och då duger inte en DDS syntes utan det krävs en omsorgsfullt dimensionerad PLL syntes i första blandaren.

Sett till detta, som bara är en del av skillnaderna, är en bra radiostation billig! den är dessutom lätt att ta med ut i bil, tält, etc utan en massa sladdar och drar mindre ström.

De
SM4FPD
 
SM4FPD said:
En radioapparat, består till skillnad från en SDR sticka av en snygg låda, ett chassi, en massa rattar, pottar, knappar, enkoders, bildskärm eller skala, kanske en S-meter, och inte minst en massa kontakter, uttag för mik,
Click to expand...
Ja just detta innebär en massa mekanik och i dag är mekanik dyrare än elektronik därför bör en avskalad och "rattlös" SDR-tranceiver vara billigare än en "riktig" radio med samma prestanda.
Tyvärr är väl HAM-marknaden för liten för att detta ska få genomslag på priset.
 
SM0HXO är inne på rätt spår tycker jag.
Utveckling och design tar tid och tid är som bekant pengar.

För ett stort företag som ICOM är till exempel en EMC-provning inte en så stor utgiftspost i det stora hela som det är för ett litet företag med en liten serie, då måste den kostnaden fördelas då på en liten serie apparater istället för en herrejösses stor serie.
När det kommer till produktion så köper ICOM in kanske rullar med 1 000 000 kondensatorer på 10nF i storlek 0604, en liten fabrikant köper kanske 100 000 åt gången till sin P&P-maskin det ger en otroligt stor prisskillnad om man köper många 13" rullar eller några få 7" rullar.

Om en liten fabrikants radio med motsvarande prestanda, vare sig den har rattar och LCD-ruta eller inte, skulle vara billigare än en IC-7300 så är den antingen för billig eller så är IC-7300 för dyr.
 
Hur många olika tillverkare, brands, finns det idag och som tillhandahåller SDR-baserad RX/TX för amatörradio? - Sedan är det ju också och som -FPD påtalar, låda - chassi, m.m, och som jag tycker är viktigt för ren trivsel med utrustningen..

/Sven.
 
Så ICOM gör så många radioapparater att de köper en miljon kondingar av ett visst värde? Här fanns det djup kunskap må jag säga.
Nå antalet är en sak, var de skall sitta och om de överhuvudtaget skall sitta avgör nog mer priset.
Vi ser bara hur man kan spara ganska mycket på priset genom att göra icke CE-märkta apparater av samma typ för marknader som inte har krav på exvis EMC. Varje stift i tillbehörskontakter är avkopplade och kräver sin EMC-kodning och, eller sin EMC-drossel. I en trx kan det skilja på 100 komponenter eller fler.
Samt hur man kan spara på komponentkvalitet till länder med låga krav på garanti, i EU krävs upp till 5 års garanti eller funktionsgaranti, = dyrare kondingar.
Andra länder utan utvecklat konsumentansvar och garantikrav byggs med billigare kondingar och radion självdör tidigare.
men som sagt en radio består av mängder av mekaniska delar som skall konstrueras och beställas, stansas, bockas, borras, gjutas, planas, fräsas, gängas och slutligen skruvas ihop= dyrare än ett litet kort i en plastlåda med en USB plugg.

Vi skall även jämföra med var en radiostation kostade förr = astronomiska summor jämfört med idag.
Men då satt människor med en radiotång och pillade in motstånd och kodningar i små lödöron och sen lödde, för hand....
Ej att jämföra med ett litet maskingjort kort i en liten plastlåda med USB kontakt.

En "riktig" radiostation kräver att dess prestanda och funktion verifieras, till det krävs en kontrollavdelning, dyr instrumentpark.

Typgodkännandet är ett extremt stort arbete även för stora tillverkare som ICOM. Kan ta ett år eller mer.

Det som är dyrt idag är nog mer mobiltelefoner, av vissa fabrikat som kan kosta närmare 6 - 10 tusen och till det kommer månadsavgifter på 2 - 5 tusen per år.

Vi kan köpa en liten USB plupp och få TV på datorn, för 500 kr. Men en riktig TV kostar 3-5 tusen kr. samma sak???

De
SM4FPD
 
Enda köpeamatörradion jag äger en kinesisk handapparat för 500kr men jag tycker inte 13-14000 för en ICOM-7300 är dyrt på en så pass specialiserad produkt.
Övriga kostnader som inte direkt ha nämnts är marknadsföring, manualskrivande och översättning, organisera service och utbilda dem osv...

Själv tycker jag det vore intressant att se materialkostnaden på en modern SDR för att kunna bygga en själv. För mottagardelen kan man höfta till med 2500kr för det kostar en SDRPlay2 t.ex. Visst det är pris till slutkund men som enskild byggare köper jag ju bara enstaka komponenter och inte hela rullar så.... Hur som helst så är det då cirka 10kkr kvar för sändardel med slutsteg, filter, antenntuner, systemövervakning osv. Man borde komma långt med hälften.
 
SM0GLD said:
Ja det vore intressant. Då fick man se vad som är kostdrivande av komponenterna.
Click to expand...

En kompis som arbetar med elektronikproduktion brukar uttrycka det som "de tre K'na" Kapsling, Kontaktdon och Kondensatorer (han menar större elektrolyter)
 
Tja, i min branch (digitaltvboxar) är det i år minnespriserna som ökat enormt, både RAM och flash. Kanske inte det som får upp kostnaden för en SDR-radio men min lärdom är att optimera mjukvara till att ta mindre plats är ett hantverk och mycket dyrt.
 
SM4FPD said:
Ser vi på de finare radiostationerna, och dyrare, så önskar man sig höga prestanda av dessa och då duger inte en DDS syntes utan det krävs en omsorgsfullt dimensionerad PLL syntes i första blandaren.
Click to expand...
Jag trodde att DDS medger bättre egenskaper än en PLL?
 
DDS är ett sätt att åstadkomma en frekvensyntes.
En PLL likaså.
Men för att en PLL skall kunna skapa små frekvenssteg 1, 10, eller 100 Hz krävs någon form av knep.
De första PLL:synteserna hade 100 Hz steg, och det kunde man åstadkomma med en analog historia. PLL i sig låste på den tiden vid 10 kHz, vilket är lågt för att kunna få en spektralt optimal renhet.
Efterhand skapade man en sub-PLL som medgav att man kunde fastlåsa i 100 kHz steg, detta gav bättre egenskaper. Knepet var en sub-PLL som gav de små stegen på 10 Hz. Sub-PLL:en påverkade inte det spektrala ut från huvud-PLL:en.
Ett exempel är IC-735 som då fick 10 Hz steg och en ganska ren frekvensens.
Ser vi på proffs radio så låser de oftast i 100 Hz steg, men med en mycket långsam fastlåsning, det ger en ganska ren signal, men omöjlig att ratta med en VFO, den skulle bli seg.
För en amatörradiostation gäller att vi kan ratta och radions frekvens skall följa med lika fort som vi vrider på ratten. Den skall känns närmst analog och vara följsam.
andr kepö hr gjort och vissa dåtida amatörradiostationer var sega, eller hed kraftig spurious medan man rattade. Man kunde exvis höra massor av stationer medan man rattade över bandet, men stannande man VFO så var de borta, stationerna var falska signaler från PLL.
När IC-781 kom hade man börjat göra DDS , i detta all en DDS som kunde ge 1 och 10 Hz steg över 500 kHz stort område. Utsignalen var inte tillräckligt hög i frekvens eller tillräckligt ren, men 1 Hz steg kunde fås och ändra i frekvens under en bråkdel av tiden för en period.
Den DDS:en användes som nedblandare till en huvud-PLL med VCO.
PLL:en låste i 500 kHz steg och blev på så vis snabb, följsam och väldigt ren. DDS:ens signal kom inte ut vare sig i mottagaren eller sändaren.

Med detta uppkom en , skall vi kalla det myt, att DDS var renare. Sanningen var att DDS kunde ge en snabbare, följsammare PLL med bättre spektral renhet än tidigare PLL:er, och mindre steg, 1 Hz. Det vara således PLL:ens steglängd som gjorde en DDS försedd PLL renare.

Metoden blev efterhand billigare och fanns sedan i IC-725 som var en lågprisradio, följt av senare modeller. IC-725 hade en renare LO än IC-735. Även om de spekuleras livligt i saken på nätet, av "experter" som tror och tycker saker saker.

Allt krävde dock en väldigt ren VCO som ju var den oscillator som man lyssnade med och sände med. Det är VCO:en som ger närspektrat sidbandsbrus etc.
DDS ger givetvis även den ett orent spektra, och kvantiseringsbrus, men hörs inte i dessa fall, den ger ju bara stegen.

Senare kunde man göra DDS på så hög frekvens att de kunde användas direkt som LO, dvs upp till 50 - 75 MHz.
DDS blev då oxo renare spektralt och full ok som lo. Med en uppblandande radio kan övertonerna från DDS effektivt filtreras bort.
Man slapp trimming av PLL i produktionen, färre analoga system och radion blev billigare och bättre i många fall.

Skall man ha superprestanda krävs dock än en riktig PLL-syntes, med DDS som undersystem. Men då är vi uppe i IC-7800 och framåt.

Direkt DDS kan vi kalla det som idag finns i många apparater, fördelen är i första hand att tillverkningen blir avsevärt billigare, mindre trimning och förhoppningsvis mindre efterservice.

En DDS om den skall brukas som direkt LO, kräver mycket omfattande filtrering för tt bli acceptabel.

Så detta med DDS och all beteckningar är inte bra en sak utan komplicerat. Och mytbelagt i stor omfattning.


Samma var det när DSP kom då skulle det ta bort alla oljud man inte ville ha, och släppa igenom det man ville höra. Även om den jobbade med LF bara.
Idag är DSP något mycket bredare.
Men de tre bokstäverna är i sig en mythistoria.

SM3GUJ, ja alla apparater med CE-märke är typgodkända.
Godkännandet är en komplicerad process och bygger på självdeklaration. Med den CE-märkta appraten följer ett dokument, Deklaration of Confirmity. Vilket skall borga för att den överensstämmer med kraven. en typgodkänd amatörradio kan efter test innehålla en enorm massa dokumentation som myndigheten skall godkänna. Dvs läsa testerna och bedöma om det verkar rimligt
Givetvis fuskas det....... vi vet att vissa fabrikat använder sk "Golden Sampels", dvs de apparater som efter godkännandet kommer i produktion är inte av samma klass som det specialpreparerade typprovningsexemplar. Ja något som likna WV:s dieselfusk kanske.



de
SM4FPD
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top