det jag försäker säga är att man kan slippa störninagar med låg sw-frekvens, och bonnjärntrafo.
Kanske lite på bekostnad av verkningsgrad då.
Jo verkningsgraden blir lidande men det kanske inte har så stor betydelse när man ändå kör med rör.
Jag blev lite nyfiken och inspirerad av SA2CLC´s bygge så jag letade fram en "vibrator-transformator" ur gömmorna.
Den satt ursprungligen i en Storno CQM-13 och ska enl. påskriften jobba vid 110Hz och kan lämna ca 50W.
Jag använde en UC3526 pwm-krets och två kraftiga MosFetar.
Först körde jag på 50Hz av misstag och då drog det onödigt mycket ström i tomgång.
Vid 110Hz sjönk tomgångsströmmen och vid 400Hz kändes det som jag hade nått gränsen för denna "järntrafo"
Vid full last hade jag som mest 83% verkningsgrad.
Kan en vanlig 50Hz nättrafo också jobba vid 400Hz så är det ju smart att dra upp frekvensen och kanske minska på efterföljande elektrolyt i likriktaren om man behöver plats. Vid 50Hz surrade det en del men vid 400Hz var det ljudlöst.
En UC3526 har en massa andra finesser som går att utnyttja.
1. Strömbegränsning/kortslutningsskydd.
2. "Slow start" för laddning av stora elektrolyter.
3. och givetvis feedback så man kan få en reglerad utspänning vilket jag provade med gott resultat.
Jag fick ut högre spänning än vad trafon skulle lämna men givetvis har jag ingen aning om vad en vibrator ger avseende praktisk "duty cycle"
Vid reducerad pulsbredd, alltså mindre än 50+50%, blev verkningsgraden lidande.
Nu måste jag göra ett kretskort med en UC3526 så man har för kommande projekt, min provuppkoppling utfördes på en testplatta.
Jag trodde aldrig att jag skulle bygga en switchad kraft på så låg frekvens efter mer än 30 år som switch-kraft-konstruktör