Myten om att gamla radiostationer med slutrör följda av en inbyggd antennavstämmare, (Pi filter) gjorde det möjligt förr att köra alla band med en dålig antenn ställer jag inte upp på.
Faktum är att det såldes avsevärt fler fabriksbyggda och mycket dyra antennavstämmare på rörtiden. Avsedda att kopplas efter rörstation med Pi-filter. Där då Pi-filtret först stämdes av mot konstlast.
Efter detta ett Pa och sen en ännu större dyrare avstämmare.
Dessutom, de som gjorde så att de tvingade röriggens inbyggda avastämmare, Pi-filter till en antenn utanför dess resonans, brände ofta upp rör-riggen.
Man bytte rör, man modifeirade till sändarrör, man lämnade in för rep, man bytte vridkondingar, och skrotade riggar.
nej rör-riggarna var ofta väldigt ömtåliga.
Hmm... på något sätt känns detta bekant och har förvisso diskuterats tidigare här på ham.se.
Jag förstår att du, utifrån dina erfarenheter, reagerar och spetsar till det Roy, men att påstå att det är finns mytbildning kring detta är kanske lite väl magstarkt.
Även om ett pi-filter, i sig, har ett mycket stort impedansanpassningsområde, med lämpligt komponentval, så kan jag hålla med dig om att pifiltret i de flesta kommersiellt byggda rörsändare, hade ett förhållandevis snävt område de kunde anpassa inom. Detta då p.g.a. val av enklare och billigare komponenter.
Dock täckte dessa betydligt större impedansområde och komplexa laster än dagens AT, som numera finns i våra stationer.
Av det skälet fanns det då, likafullt som idag, behov av externa avstämmare!
Att man skulle bränna upp slutrören på grund av att man med pi-filtret lyckats avstämma en antenn som inte är i resonans, till en för rören korrekt belastningslinje, är rent nonsens! Såna påståenden borde du kanske hålla dig för god för.
Allt som inte hanteras riktigt kommer att uppvisa en viss ömtålighet och kanske fanns inte lika mycket "hängslen och livrem" i de gamla rörstationerna som i dagens överbeskyddade transceivrar! Dock är det ändå inte särskilt svårt att knäcka dessa heller, med en lagom dos SBK!
73/Lasse