S/N-förhållande på låga frekvenser

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Här kommer några saker som tål att funderas över. På mycket låga frekvenser upp till kanske 4...5 MHz så är det atmosfäriska bruset mycket starkt. Det innebär att den signal som en rimligt effektiv antenn (Vanlig LW, Dipol, Vertikal) plockar upp tål att dämpas avsevärt utan att S/N försämras. Ja, faktum är att en känslig mottagare på t ex mellanvåg eller 160 m bandet kan förses med en 30 dB dämpsats utan att de svagaste svaga signalerna blir ohörbara.

Andra typer av brus är s k "Man Made Noise" som genereras av div elektrisk utrustning både i närfältet och i fjärrfältet. Vi vet att denna typ av brus och störningar är övervägande vertikalt polariserade e-fält - i närfältet.

När det gäller elektriska störningar så vet vi att en aktiv antenn som är känslig för e-fältet och placerad nära störkällan är en extremt dålig lösning med tonvikt på extremt dålig. Vi vet också att en liten ramantenn elektrostatiskt skärmad eller icke skärmad är synnerligen immun mot sådana störningar. En ramantenn är en bra antenn för inomhusbruk.

För att verifiera detta påstående har jag åter gjort experimentet att montera en aktiv antenn typ Standard Radio AA300 med väl avdrosslad matarledning och jordad i ett jordspett c:a 1 m över marken tillsammans med en ramantenn med sidan 0.7 m, också denna c:a 1 m över marken. Båda antennerna har placerats 5 m utanför ytterväggen till huset och utnivåerna från antennerna har via dämpsatser anpassats så att rundradiostationerna på mellanvåg ger ungefär likvärdig signalstyrka.

Vad blev då resultatet?

Den aktiva antennen är i stort sett värdelös som lyssningsantenn. Brus från datorerna och andra apparater i huset är i stort sett det enda som hörs över hela mellanvågsbandet. De starkaste tyska stationerna hörs visserligen bra men de är långt ifrån ostörda.

När ramantennen kopplades in minskade bruset till en nivå som gör det osäkert att med säkerhet säga om bruset är Man Made eller om det är atmosfäriskt brus ev i kombination med störningar från elektriska anläggningar långt bort i fjärrfältet. De starka tyska stationerna hörs brus/störningsfritt liksom ett ganska stort antal andra stationer i bl a England. Detta är mätt mitt på dagen då signalerna är som svagast och då markvågsutbredningen dominerar.

Skillnaden i hörbarhet mellan den aktiva antennen och ramantennen är således extrem. Ja, rent av fantastiskt stor. Vi vet med säkerhet att båda antennerna har en känslighet som vida överstiger det atmosfäriska bruset på mellanvåg. Vi pratar alltså om S/N-förhållandet här.

Första konklusionen blir därför att med en ramantenn placerad på 5 m eller längre avstånd från huset så orsakar en normal uppsättning hemelektronik inga menliga störningar på dessa låga frekvenser.

Vidare...

Båda antennerna är vertikalpolariserade och ju högre upp i luften dessa monteras ju högre utsignal producerar de. Inget snack om den saken. Vi vet också att ju högre upp antennerna kommer desto större andel av signaler som kommer in i låga elevationsvinklar tas emot. Detta beror på att markytan är en relativt dålig ledare och signaler som kommer in i låga vinklar dämpas mer än de som kommer snett uppifrån.

Vi lämnar störningar från närfältet och tänker oss att någon industri på 2...3 km avstånd genererar elektriska störningar av något slag. Vi kan expandera tanken till att se flera stora bostadsområden och ännu fler industrier inom en radie av någon mil eller så. Massvis med små och stora störsändare som tillsammans genererar ett tätt brus som kanske inte ens går att riktningsbestämma eller avgöra om det är Man Made eller atmosfäriskt brus. Hur skall vi veta det?

Eftersom vi befinner oss i fjärrfältet med våra antenner så går det inte att utnyttja ramantennes okänslighet för e-fältet. Möjligtvis kan ramen orienteras för ett minimum i riktningsdiagrammet om störningarna kommer från ett bestämt håll men vi lämnar denna finess utanför diskussionen just nu.

Sannolikt är det så att långt bortifrån kommande störningar som propageras via markvåg hörs lika starkt på båda antennerna. Vi kan nog också förutsätta att om de båda antennerna monteras högre upp i luften så kommer signalstyrkan att öka. Signaler från rundradiostationer som kommer in som markvåg bör uppvisa samma signalstyrkeprofil och således bör S/N-förhållandet vara konstant.

Men, hur påverkas S/N vid lite högre elevationsvinklar. Anta att vi framåt kvällen tar emot rymdvåg från stationer belägna långt bort där infallsvinkeln ligger i häradet 45...80 grader. Hur ser en signalstyrkeprofil för dessa signalerna ut om vi varierar antennhöjden från 0 - 20 m för att ta ett exempel. Det finns naturligtvis skäl att förmoda att signalstyrkan ökar med ökad höjd men hur kommer en kurva på S/N-förhållandet att se ut om vi tar in de markvågspropagerade störningarna i resonemanget. Har det gjorts några sådana mätningar. ITU-bruskurvorna är ju t ex mätta på en fix höjd med en viss typ av mätantenn. Dessa kurvor hade med all sannolikhet fått andra värden på andra höjder. Men som referens att jämföra medelbrusnivån på en plats mot en annan eller vid olika årstider duger de utmärkt och det är väl också syftet med kurvorna.

Vi har ju inledningsvis konstaterat att signalstyrkans absolutnivå är oviktig i sammanhanget. Det som är av betydelse i slutänden är S/N-förhållandet d v s skillnaden mellan nyttosignal och störsignal och inget annat.

Vad kan vi förvänta oss för S/N-profil?

/Bengt
 
Jo, jag har faktiskt redan börjat skissa på en relevant mätuppställning för ett försök som detta. Fackverksmasten är dock olämplig att involvera då den innehåller en del andra antenner och staglinor etc. Man får nog tänka sig en fristående teleskopisk mätmast ute på bondens åker så att experimentet kan ske under kontrollerade former - och inte minst viktigt kunna repeteras/verifieras av andra intresserade.

Vi får se om det finns någon här på forumet som har erfarenhet av det här eller känner till några rapporter. Ämnet borde i alla fall vara högintressant för alla de som lider av svåra störningar och som därför inte kan utöva amatörradio med sina ordinarie antenner såsom dipoler och vertikaler på hustaket.

/Bengt
 
Ämnet borde i alla fall vara högintressant för alla de som lider av svåra störningar och som därför inte kan utöva amatörradio med sina ordinarie antenner såsom dipoler och vertikaler på hustaket.

/Bengt

Hej!
ja, ämnet är högintressant! En separat lyssningsantenn kanske vore lösningen för mig. Hur gör jag? :) Upp till 20-metersbandet bör den klara i mitt fall...

SA6APZ
 
Nu vet jag ju inte hur du bor och vad du har för förutsättningar och hur mycket störningar du har och vilken typ o s v.

Den antenntyp som är minst känslig för den typ av störningar som vår hemelektronik och lysrör, lågenergilampor etc genererar är ramantennen - eller loopantennen som den brukar kallas.

Om avståndet mellan störarna och din ordinarie antenn (dipol eller vertikal) är litet, säg 5...20 m så befinner du dig i närfältet för de lägre frekvensområdena c:a 1.8.....15 MHz. Det är i dessa fallen en ramantenn kan göra mest nytta.

Du kan gå vidare på flera sätt. Ett sätt är att bygga en relativt komplicerad antenn som ser fin ut att titta på. Det kanske tar dig en vecka eller två beroende på vad du har för verkstadsresurser. När du provat antennen finns en viss risk att resultatet inte blev 100% perfekt av någon anledning som vi i nuläget inte kunde förutse.

Ett annat sätt är att bygga en lika bra antenn men som enbart är avsedd att ge dig mer erfarenhet och förhoppningsvis ger dig ett antal Aha-upplevelser på köpet.

Kapa till två trälister/pinnar av valfri dimension. 25 x 25 mm blir bra. Den ena gör du 1 m lång och den andra c:a 1.3 m lång. Spika ihop dessa som en "midsommarstång". Du behöver en "julgransfot" av något slag. Improvisera. Slå i en spik i den långa pinnen på ett avstånd om 50 cm nedanför punkten där pinnarna är ihopspikade.

Ser du bilden framför dig?

Nu är du i alla fall halvvägs i antennbygget och nästa moment blir att linda upp några varv kopplingståd på stommen. För att veta hur många så kan man räkna med komplicerade formler eller så kan man göra som jag. Fuska med en online calculator på nätet.

Jag föreslår att du bygger din första antenn för mellanvåg. Här finns många stationer att lyssna på och du kan använda de vunna erfarenheterna för att skala om antennen till andra frekvenser senare.

Gå in här: Loop antenna resonant frequency calculator

Knappa in 70 i översta rutan (sidlängden i din ramspole du skall linda).
Knappa in 7 i nästa ruta. (det är antalet varv jag använder. Du kan labba med andra siffror sedan, men inte nu).
Knappa in 1 i den tredje rutan (det betyder att de sju varven du lindar ligger nära varandra huller om buller. Kvittar hur fult det blir)
I de två sista rutorna knappar du in värdet på den vridkondensator du behöver för att stämma av ramantennen till lyssningsfrekvensen. Min kondensator var på 50-700 pF. Knappa in de värdena och tryck på Calculate.

På sista raden kan du nu läsa att en 7-varvs ramspole med en kondensator på 50-700 pF täcker frekvensområdet 565 - 1148 kHz. Vi glömmer de andra svaren på raderna ovanför just nu....kan vara kul att veta men vi behöver inte resultaten till något.

Linda alltså på 7 varv runt "midsommarstången" Det åtgår 4 x 0.7 m x 7 varv = 19.6 m tråd. Anslut vridkondensatorn till de båda fria ändarna. Antennen är nu klar - nästan.

För att ansluta mottagaren behövs en kopplingsslinga som består av ett varv tråd lindat direkt på 7-varvsspolen. (Det åtgår 4 x 0.7 m = 2.8 m tråd). De två fria ändarna kan nu anslutas till en koaxialkabel och kopplas till radion. Allt klart och nu är det bara att experimentera och jämföra mellan olika antenner, flytta och vrid runt ramantennen. Håll dig inomhus eller på balkongen om du bor i betonghus med mycket armeringsjärn.

Konstruktionen kan ytterligare förbättras genom att koppla in en seriekondensator mellan innerledaren och kopplingsslingan. Lämpligt värde är 560 pF som provas fram. Kondensatorn gör att anpassningen blir bättre och avstämningsskärpan (Q-värdet) blir vassare. Antennen blir också mer känslig d v s lämnar högre utsignal till din mottagare.

Den sista förbättringen är att införa en common mode drossel på koaxialkabeln. Mer om sådana drosslar kan du läsa om i tråden om "Tradera ferriter". Föreslår att du väntar med denna finess då den enbart har minimal betydelse just nu. Du kan finlira senare.

OK, jag kunde ju laddat upp ett foto på min antenn men denna beskrivning bör kunna användas om den läses ordentligt. Vore kul om fler nyfikna kan slita sig från datorerna några timmar och spika ihop sina egen antenner. Rapportera gärna resultatet här.

Antennen som i nämnda slarviga utförande inte lämpar sig för permanent utomhusbruk är däremot perfekt i "utbildningssyfte" och jag kan garantera att har man aldrig experimenterat med ramantenner förr så kommer man att bli väldigt imponerad av vad en sådan liten sak kan åstadkomma.

/Bengt
 
Det finns naturligtvis skäl att förmoda att signalstyrkan ökar med ökad höjd

Vilka skäl? Varför skulle en vertikalpolariserad loop på 20 meters höjd producera högre utsignal än en på 5 meters höjd, i fri terräng?
 
Till QTP (?)

Jag skrev; "Det finns naturligtvis skäl att förmoda att signalstyrkan ökar med ökad höjd men hur kommer en kurva på S/N-förhållandet att se ut om vi tar in de markvågspropagerade störningarna i resonemanget."

Ja det var faktiskt både slarvigt och tvetydigt skrivet. Håller med dig till 100%. Om jag istället formulerar om skrivningen så här: Kan man förmoda att signalstyrkan ökar med ökad höjd och hur kommer en kurva på S/N-förhållandet att se ut om vi tar in de markvågspropagerade störningarna i resonemanget?

Då lämnar jag större utrymme för dig att tillföra diskussionen mer kunskap som vi kan ta till oss.

/Bengt
 
Det finns beräkningar (Maslin "HF Communications, a Systems Approach", sid 27) på hur fältstyrkan (både brus- och signal) varierar med höjden över marken. För en vertikalpolariserad antenn är variationen försumbar, medan man vinner grovt en faktor 10 (20 dB) för horisontallpolariserade antenner.

Detta är en konsekvens av Sommerfelds utbredningsmodell, där den horisontalpolariserade fältkomponenenten kortsluts av markytan, och på "låga" frekvenser man måste komma upp mycket högt för att kunna börja försumma markens inverkan.

Om man drar praktiska slutsatser av detta så bör en horisontalpolariserad loopantenn vara ganska optimal för att dra maximal nytta av NVIS-signaler, eftersom dessa infaller som plana vågor rätt ovanifrån, medan det vertikalpolariserade brusfältet nära marken inte tas upp av loopen. Inte heller elektrostatiskt kopplade störningar i närfältet. Genom att variera höjden på loopantennen bör man också kunna hitta de ställen i interferensmönstret där infallande och markreflekterade vågor samverkar.

Jag har inte sett någon statistik över hur atmosfäriskt och "man-made" brus varierar med höjden.
Bruskomponenter som utbreder sig via ytvågor borde dock uppträda precis som motsvarande nyttosignaler, medan jonosfäriskt utbrett brus har slumpmässigt varierande infallsvinklar och polarisationsplan. Då skulle antenner som favoriserar en infallsvinkel kunna förbättra S/N.

Det finns indicier från mätningar i Norge (Proc. HF04 och HF07) att störsignaler från elektronisk utrustning kan ledas via jordytan, och att separation i höjdled skulle kunna förbättra S/I av den anledningen. Några säkra bevis för detta finns dock inte ännu.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Tack för bra info Karl-Arne. Jag har rotat fram Conference Proceedings HF 84 och skall läsa det norska bidraget mer noga ikväll. Jaså det var så länge sedan! Åren springer iväg.

Rimligtvis borde det finnas en "bästa" antennlösning när det gäller att undertrycka störsignaler som breder ut sig som markvåg eller nära marken. Tanken i resonemanget är att maximera S/N för nyttosignaler på medellånga distanser och som infaller som rymdvåg. Kanske går det en praktisk gräns vid 25 grader (antaget värde) där S/N succesivt kommer att förbättras för att nå sitt maximum för typiska NVIS-signaler i häradet 70...90 grader som du skriver.

Jag har tillgång till tre mätantenner, en kort aktiv antenn, avstämd ramantenn och en avstämd ferritantenn med lågbrusig pre-amp. Dessutom finns ju möjligheter att mäta och registrera relativa nivåer med ganska hög noggrannhet.

Jämförande A/B-lyssning med de tre antennerna placerade både utomhus och inomhus visar redan nu att ingen antenn egentligen är dålig och oanvändbar. De har alla sina fördelar och nackdelar. En station som är nästan oläslig på den ena antennen kan vara Q5 på den andra och tvärt om. Inget nytt i och för sig, alla som BCDX:at på MV och tropikbanden vet att ju fler trådar man slängde upp i träd och häckar ju mer hörde man. Det fanns alltid en av trådarna eller kombination av flera trådar som var bäst och alla trådarna även den sämsta var faktiskt bäst någon gång.

/Bengt
 
Hoppas detta inte är off-topic.

I går kväll satt jag en stund i soffan i lägenheten med min lilla Sangean 505 med dess lilla spjutantenn och lyssnade på CW på 80 meter, enda möjligheten att kunna lyssna på det bandet då jag varken har en ordentlig radio eller antenn för detta.

Både SM7, LA och hams från flera länder i Europa hördes "bra" med mina mått mätt, med tanke på den lilla antennen och tjocka betongväggar i huset.

För ovanlighetens skull var det rätt hyfsat lågt brus, få störningar m.m. Därmed ganska hyfsad S/N för mig. Det enda som skulle kunna ge ännu bättre är egentligen ett rejält strömavbrott här i stan vilket har hänt ett par gånger :) Snart kanske brus och störningsmattan kommer åter igen vem vet ??
 
Last edited:
Nu vet jag ju inte hur du bor och vad du har för förutsättningar och hur mycket störningar du har och vilken typ o s v.

Den antenntyp som är minst känslig för den typ av störningar som vår hemelektronik och lysrör, lågenergilampor etc genererar är ramantennen - eller loopantennen som den brukar kallas.
(...)
/Bengt

Tack för tipset! Har byggt ihop en antenn idag. Trälisterna jag fick tag på var något kortare än i ditt exempel men principen fungerar uppenbarligen. Frågan är bara vilka kapacitansvärden min kondensator har (se bild). Jag har inte haft möjlighet att mäta...

SA6APZ
 

Attachments

  • kondensator.jpg
    kondensator.jpg
    83,7 KB · Views: 231
BC-kondingar i den storleken ligger vanligtvis omkring 400 - 450 pF (per sektion).

/ Ingvar
 
Har upptäckt att på de lägre frekvensbanden 0.5 - 3 MHz har jag mycket starka signaler som låter som någon frekvensmodulerad kommunikation med extremt låg hastighet. Det är starkast runt 1.6-1.7 MHz.

Trodde det var någon störning genererad hos mig först men sedan upptäckte jag samma störning när jag körde JOTA'n från en stuga i skogen. Började fundera på ifall det är fjärravlästa elmätarna som genererar detta? Någon fler som har hört det?
 
Back
Top