Sammlar du amatörradio grejor??

En typisk "stickpropps" amatör, dom enda "riktiga" amatörerna är och förblir dom som verkade under 1920-30 talet.
 
Om du, mot förmodan, inte skulle vara ironisk, så ber jag att få protestera.

Ett av många exempel på motsatsen - Bruno Ringfjord, SM5/SM7EY, silent key 2008. Se t ex tråden om EY-transceivern.

God fortsättning på det nya året!

/ Göstha
 
Jag har också haft en EY-transceiver men lät den gå vidare till en samlare. EY visste nog vad han gjorde och kvalar enligt min mening in som riktig radioamatör. När jag kom i kontakt med amatörradio 1967-68 och började träna telegrafi så noterade jag att det fanns två sorters amatörer i Lunda-klubben. Några gamlingar (över 30 år) som verkade bygga allt från grunden med gammalt skrot. Obegripligt för mig. Som grön nykomling var jag mäkta imponerad av det jag såg och kan inte minnas att jag kände mig oriktig på något sätt. Inte heller mådde jag dåligt av att inte vara någon riktig radioamatör ty en sådan tar det många långa år att bli och som grön 14-15 åring så låg målet långt borta. Vi trodde nog aldrig att vi också en dag 20-30 år senare skulle kunna fiska upp skrot ur junkboxarna och utan schema bygga ihop sändare och mottagare. Det kan vi nu.

Andra i klubben var mer otekniska och deras radiostationer köptes färdiga. Vi nykomlingar visste ibland mer om det tekniska trots att vi inte ens kunde ohms lag då. En och annan teknikintresserad satsade på en Heathkit byggsats och skruvade ihop en HW100 eller 101. De blev i regel duktiga radioamatörer och fortsatte bygga.

De mest otekniska kallade sig ibland själv för stickproppsamatörer men jag tror inte de mådde dåligt de heller. Och inte kände de sig oriktiga eller ovälkomna för det. I QTC från den tiden skämtas friskt om stickproppsamatörer.

Nu förtiden är uttrycken känsliga och jag har svårt att förstå att folk orkar bli upprörda och ta åt sig. Vet man inte själv vad man håller på med och förstår man inte att vara stolt över det? Det verkar som om någon drar till med uttrycket - riktig radioamatör på skämt eller allvar - så flockas de osäkra framför spegeln och utbrister unisont -jag är inte en riktig radioamatör, jag är oriktig, jag vill inte vara oriktig, jag vill också vara riktig. Vad skall det tjäna till?

Nej, var och en får faktiskt tycka precis vad den vill och man behöver inte se motsatser i alla uttryck.

För att i viss mån återknyta till ämnet så ser min egen radiosamling ut som på bilderna i länken men är i något mindre omfattning. Men en riktig radiosamling är det ta mig fan. Jag tror att den omfattar över 100 apparater om jag gräver fram alla lik ur garderober och förråd. Det jag saknar är dock en riktig utställningshall. Men det gör väl inte mitt minimalistiska radiomuseum oriktigt för det. För mig är det riktigt.

Detta inlägg är skrivet med glimten i ögat och skall uppfattas positivt av såväl riktiga som oriktiga radioamatörer.
 
Att de flesta radioamatörer är ekorrar är ju knappast något nytt (och många är de partners som kan vittna om den saken) men finns det några "kända" svenska radiosamlare?

Jag kan tänka mig att Heathkitklubben hyser någon riktig storsamlare,
som radiosamlare bör ju mr. Handic, Gert i Landskrona nämnas, det vore roligt att få veta hur många apparater han har i den digra samlingen :)

Här är några läsvärda sidor:
Radios | Johan's Old Radios
Radiosamlaren i Kaunas - del 1 - IDG.se
Transistormuséet - www.radiogubben.se
http://www.dn.se/nyheter/sverige/radiosamlare-skiljer-sig-fran-12000-apparater\
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top