Samråd av PTS utredning om ändrad hantering av amatörradio

En sak är ju att ett utbildningsställe kan påstå att utbildningen de erbjuder uppfyller CEPT T/R 61-02. En annan sak är ju att kontrollera om påståendet stämmer och vem som kan/får/skall avgöra att så verkligen är fallet. Sak samma gäller för läromedel och provfrågebanken.

Så länge provfrågebanken är central kan det finnas en poäng med att flera organisationer har provansvar så att man så att säga får "peer review" av prov och examinationsstandard. Dock förutsätter detta att SSA i sin egenskap av största (?) organisation är berett att lyssna och ta till sig övriga aktörers synpunkter.
 
En av kärnfrågorna i denna diskussion är ju nivån på provet.

Det jag tycker är tråkigt är den näst intill hatiska inställningen som vissa verkar ha till dom som har gjort detta prov.

Provtagarna har inte gjort något fel utan endast skrivit det prov som den av myndigheten (PTS) utpekade organisation (SSA) tillhandahållit.

Antingen har PTS och SSA tillsammans ansett att provet uppfyller kraven eller så har SSA konstruerat ett prov som inte uppfyller kraven och då förefaller PTS ha brustit i sin myndighetskontroll.

/Lars
 
Ber om ursäkt för mina långa inlägg, här är ett till… HI.

För några år sedan när Sverige gick med i EU var jag med i ett till denna diskussons parallellt fall. Vi fick en ny fordonstyp, EU-moped i klasserna I och II. Samtidigt fanns den gamla mopedtypen kvar som inte egentligen passade in i någon av klasserna men som slutligen hamnade i klass II. De nya klassificeringarna ingick i en harmonisering av fordonstyper inom EU.

Det häpnadsväckande var att nu delegerade myndigheterna inte bara utbildningen utan även provförrättningarna för körkortet/förarbeviset och inte bara körskolor utan även studieförbund och mopedhandlare var snabbt på hugget. Jag extraknäckte som datalärare för ett studieförbund och fick frågan om jag ville styra upp en utbildning då jag har ett förflutet med fordonsteknik, yrkestrafik och väg- och trafikplanering. Och ok, vi ansökte och jag blev en av de första i Sverige med behörighet att provförrätta och utfärda förarbevis.

Nu var problemet att det varken fanns studiematerial, provfrågor eller ens en på vissa punkter vettig lagstiftning. Lagstiftning fanns visserligen men den var fortfarande inte helt verklighetsförankrad och, upptäckte jag senare, revidering av skrivningen var fortfarande möjlig att påverka genom att plantera logiska resonemang hos myndigheten. Min första uppgift blev att skriva en lärobok i trafikteori utifrån trafiklagstiftningen och få in de nya lagarna i denna genom att läsa lagtexten och förarbetena för att förstå hur lagstiftarna resonerat. En hel del var nytänkande, somligt bra men en del mer stolligt. Det blev hursomhelst den första läroboken i ämnet.

Nästa steg var att utarbeta en kurs och provfrågor. Materialet skulle tillställas myndigheterna för godkännande, vilket vi fick, men som jag upptäckte senare, tydligen varenda kursanordnare fick oavsett kvalitet på materialet! Riktlinjerna kring kurs- och provförfarandet samt målsättningen för elevernas kunskaper var så dåligt formulerade av myndigheten att handläggarna godkände det mesta eftersom alltsammans gick att få in inom ramarna för målbeskrivningen. Rent praktiskt för min del var att jag tvingades godta att köra en teorikurs på fyra dagar för att lära dessa nybörjare i trafiken lagstiftningen som omfattade framförandet av EU-moped klass I. Och lagstiftningen är ju till 90% exakt densamma oavsett om man kör moped eller långtradare!!! Jag ansåg att det var omöjligt men blev tvungen att finna mig eftersom en längre kurs ansågs bli för dyr för deltagarna.

Det blev värre än så. Mopedhandlarna, vars enda agenda var att sälja mopeder, körde 8-timmars utbildning. I verkligheten var det sämre än så, deras utbildningsmaterial var en stencil på några sidor, man snackade lite i grupp ett par timmar, provkörde nån moppe och sen var det skrivning som alla klarade.

Mitt studieförbund drog åt tumskruvarna så nu fick jag försöka komprimera kursen ytterligare för att möta konkurrensen. Jag var nu nere i två dagar som omfattade ca. 16 timmar totalt inklusive prov. Mina elever var som urvridna disktrasor efter den manglingen. Jag kunde bara hoppas att något fastnat någonstans i bakhuvudet.

Efter något år la jag av. Det blev några hundra elever som jag åtminstone vet fick mer kunskap med sig än de som fick ultra-snabb-kursen hos stans mopedhandlare. Jag förutsätter att man idag skärpt till verksamheten utifrån olycksstatistiken.

-----

Nu till radioamatörcertifikatet. Förutsättningarna är betydligt bättre för denna utbildning.

Här har vi ju en målformulering klar. CEPT rekommendation T/R 61-02 som SM5JAB länkade till i föregående inlägg. Vi har också en utmärkt lärobok, KONCEPT som finns att köpa i SSA:s hamshop. Återstår att utforma en kvälls/helgkurs över några månaders tid samt provfrågor som bör administreras av myndigheten. Det stora bekymret är om det finns tillräckligt många radioamatörer som inte bara är kunniga i ämnet, utan också är villiga att sätta tid till kursverksamheten.

SM6APQ påminde om att en radioamatör förr hade mycket gott anseende p.g.a. sina kunskaper. Skulle vi kunna tillföra en morot till att gå en radioamatörsutbildning och återinföra anseendet genom att förmå högskolan att anordna en kurs på, låt säga 5 poäng?
Slänger ut detta för diskussion, är det möjligt, är det önskvärt, är det..?

Nu försvinner jag ”ur bild” några dagar.
73 /Lasse
 
Redan tilldelade kort-signaler lär knappast beröras av en förändrad föreskrift som reglerar tilldelningen av specialsignaler från det datum den träder ikraft.

Jag skäms inte för någon av mina anropssignaler. Att bli förväxlad med DXU, har inte heller varit något problem, eftersom han är en hyvens prick (mindre). DXV har dock varit ett suffix med många missuppfattningar, då jag främst kör CW och aldrig mer än 100W. De två bokstäverna DX ihop har ju en särskild betydelse och det som kommer efter får tydligen mindre uppmärksamhet. V är också ett slags testtecken och liknar åtskillnadstecken. Att använda SA5A och SA3A ger betydligt färre missuppfattningar på CW.

mvh Sture
 
Att använda SA5A och SA3A ger betydligt färre missuppfattningar på CW.

mvh Sture

Då faller väl argumentet att det skulle vara så hemskt jobbigt att bli förväxlade med ungrare! Alltid något.
 
Last edited by a moderator:
... De två bokstäverna DX ihop har ju en särskild betydelse och det som kommer efter får tydligen mindre uppmärksamhet. V är också ett slags testtecken och liknar åtskillnadstecken...
Där har tydligen Sture exakt samma erfarenhet som jag i ett tidigare inlägg berättade om, och ändå har jag en prick mindre i min sista bokstav. Det är (var) besvärligt nog att försöka rätta motstationen i ett vanligt QSO, och naturligtvis i stort sett omöjligt under en test. Givetvis kan en och annan ha svårt att acceptera att problemet har någon praktisk betydelse, men om man blundar för verkligheten, kan man aldrig påverka den!

/ Göstha
 
Vissa lyssnar tyvärr slarvigt.
Synd, för din signal låter rytmiskt o fint på CW.

Tänk på att det är november, Sture!
Eller det är kanske SSA som inte hunnit uppdatera signalerna på sin hemsida. :eek:
 
Redan tilldelade kort-signaler lär knappast beröras av en förändrad föreskrift som reglerar tilldelningen av specialsignaler från det datum den träder ikraft.

Min förhoppning också :

Specialsignal Giltighetstid
SA0N 2008-04-08 -- 2029-04-30
 
Det ena utesluter inte det andra, det förekommer att SA uppfattas som HA. Men det problemet är mindre än problemen med DXV.

Sedan kan jag erkänna att det är lite kul att ha de där korta anropssignalerna. Fåfänga, kanske det och varför inte? :)

Jo, CZR, jag har innan månadsskiftet betalat förlängning av mina specialsignaler. SSA uppdatarar nog när de har tid att göra det. Känn dig lugn! :)
 
Då faller väl argumentet från (vissa gröngölingar) som tilldelats SA-signaler att det skulle vara så hemskt jobbigt att bli förväxlade med ungrare! Alltid något.

Kul argument. Mrn så kul är det inte att bli varken HA6AQP eller HG6A.
Men tror nog att det är dom gamla rävarna som inte har klart för sig att man kan köra cw även med en SA signal. Problemet är nog snarare att man inte lyssnar utan tar förgivet.

Men ack tänk om jag kunde få en SM6 signal istället.
 
Specialsignaler och andra signaler

Tror och hoppas att PTS drar öronen åt sig och lyssnar på sakliga argument gällande fyrställiga specialsignaler.

Att ta bort möjligheten att använda dessa signaler i tester är som att sticka ett armeringsjärn i en tävlingscyklists cykel under drift...

Ser inte alls syftet med att PTS ska in och peta i sådana saker som tilldelning av signaler. Man borde i stället fokusera på att arbeta för att svenska krav harmoniseras med övriga CEPT-länder vad gäller kompetenskraven, samt att se till att man tillgodoser behovet av tillsyn och kontroll av verksamheten.

Det ligger i SSA:s intresse att i dialogen med PTS se till att befintliga specialsignaler kan fortsätta att gälla, samt att vederbörande har möjlighet att mot en administrativ ersättning förlänga giltigheten efter det att "bäst före datum" uppnåtts.

Slutligen, en litet personlig synpunkt på SA och SM signaler...

Jag har inte den minsta förståelse för att det skulle vara ett bekymmer att använda SA-signal i stället för SM signal. Förväxling kan ske i alla delar av en anropssignal och argumentet att SA-signaler helt plötsligt skulle bli ungerska får mig att dra på mungiporna.

Jag har under de senaste tre åren bytt från den ena "omöjliga" signalen till den andra och visst... inledningsvis är det litet förbistring, men ju mer aktiv man är - desto mer känd blir signalen.

Om man kör radio och i synnerhet tester regelbundet är chansen ganska stor att man kommer in i någon av de existerande databaserna som sedan per automatik ger förslag i de vanligast förekommande loggningsprogrammen.

Om jag med signalerna R3/SM6LRR och RA/SM6LRR inte finner det alltför betungande, borde en sexställig SA-signal utan krångligt tillkommande prefix och snedstreck inte skapa några bekymmer.

Men... i tester är det ingen fördel att ha en signal med åtta tecken som både börjar och slutar med Rudolf :)
 
Jag håller med Mats LRR. Det viktiga att fokusera på i samband med PTS ändrade regler för amatörradio är inte anropssignalernas sammansättning.

I stället gäller det att få till ett system där kompetensnivån m m harmoniserar med andra länder och där de svenska certifikaten kan accepteras på lika villkor.

När det gäller anropssignalerna så avser de egentligen själva radiostationen och inte personen. Förr i tiden då det krävdes tillstånd för innehav av radiosändare framgick den anropssignal som skulle användas vid trafik från den specifika radiostationen av tillståndsbeviset. Alla radiosändare/radiostationer tilldelades en anropssignal som sedan skulle användas oberoende av vem som var operatör från den stationen.

Tydligast framgår systemet kanske om vi kikar på de kommersiella stationerna. Där t ex Göteborg Radio tilldelats huvudsignalen SAG och där de enskilda operatörerna måste uppfylla vissa krav för att få anställning på stationen. Sak samma gäller på fartyg där fartygets radiostation tilldelats en anropssignal som den radiotelegrafist som arbetade där vid varje tillfälle skulle använda. Inte tilldelades telegrafisterna egna personliga anropssignaler och inte gick det att ta med sig fartygets anropssignal hem eller till nästa båt.

I polisbilarna finns radiostationer och på polisstationen här i Lund finns basstationen som tilldelats anropssignalen SHM42, Radiooperatörerna som arbetar där använder den tilldelade signalen men jag har faktiskt aldrig sett att de bär signalen på sina namnbrickor och presenterar sig med signal som vi radioamatörer gör.

Inte heller har jag sett några piloter skylta med flygplans anropssignal liksom jag aldrig sett några bilförare gå omkring på stan med en namnbricka där deras bils registreringsnummer framgår i överdrivet stora tecken. Dock finns det en del filurer som skaffat fåfängeskylt till sina bilar och betalat dyrt för att få en häftig bokstavskombination som gör att de känner sig mer viktiga och större än de i själva verket är.

Runt om i världen skiljer telemyndigheterna noga på "station licence" och "operator licens". Om vi hade haft samma ordentliga system här i Sverige för amatörradio så hade det kanske varit lättare att undvika den enorma fixeringen och personifieringen av anropssignaler som tycks råda.

Men det är underhållande att läsa om att vissa har så stora problem med sina anropssignaler att de måste köpa nya. Jag undrar varför de signaler jag använt i olika sammanhang vid klubbaktiviteter och DX-peditioner fungerat så bra. Vad kan det bero på?

/Bengt
 
Last edited:
Skulle tro att den nära kopplingen mellan anropssignalen och personen är ett utslag av att försöka visa sig lite märkvärdigare än man egentligen är.

Som Bengt pekar på är det ganska löjeväckande när det ses från "utsidan", tänker i mitt stilla sinne på hur det skulle ha uppfattats om t.ex. tidigare kollegor i Televerket Radio,som var stationschefer och av den anledningen inte behövde visa sig märkvärdiga, skulle ha presenterat sig som t.ex. SAQ (Bengt Dagås[SK]) eller SAJ/SDN (den mycket korrekte Erik Eriksson i Karlsborg). Omvärlden hade bara skakat på huvudet åt något sådant.

Vi ska slutligen inte låta fokus i diskussionen om den "ändrade hanteringen av amatörradio" flyttas från fundamentala frågor om kunskapsnivå,examinationer och internationell juridisk status till "icke-frågor" som anropssignalernas utseende.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
För att klamra mig fast lite vid denna icke-fråga:

95% av alla inlägg som hittills gjorts i den här tråden har gjorts av personer som använder sin anropssignal som användarnamn på forumet. De tre inlägg hittills, som inte uppfyller detta kriterium, verkar ha gjorts av användare som inte hade någon egen anropssignal när de ursprungligen registrerade sig på forumet.

Den personliga anropssignalen är unik, när vi kommunicerar över radio. Förnamn är inte unika. När hörde ni senast någon presentera sig med både för- och efternamn i ett QSO? Även om många här inte har en susning om vem SM5PHU är, alternativt vet bestämt att SM5PHU är en drummel, så törs jag slå vad om att ännu färre skulle känna igen mig om jag här presenterade mig som "Jonas Hultin".

Att anropssignalen används även när vi träffas på andra arenor är inte alls konstigt.

I vanlig ordning finns det gott om folk som har åsikter om hur andras anropssignaler borde få se ut och inte borde få se ut, precis som det finns åsikter om hur andra borde utöva hobbyn, om andra borde få använda specialsignaler, om andra borde få använda kortvåg utan CW-kunskaper, om andra får använda färdigköpt utrustning, och så vidare, i all oändlighet.

Anropssignaler är inte alls oviktiga. Men jag håller med om att frågor om kunskapsnivå, examinationer och internationell juridisk status är viktigare.

73,
Jonas Hultin
 
Last edited:
Det är ändå en intressant ickefråga att fundera över Jonas.

Anropssignalen är primärt till för att myndigheten skall kunna identifiera en radiosändning kopplad till en fysisk sändaranläggning belägen på en viss geografisk position eller ort. Om man hör SM5PHU går det sålunda att fastställa varifrån sändningen sker. Så var det nog tänkt i tidernas begynnelse i alla fall.

Själv använder jag enbart anropssignalen SK7LT vid all radiotrafik sedan flera år. Den är ingen personlig anropssignal eftersom den är tilldelad en juridisk person. Jag är enbart radiotrafikansvarig för den radiotrafik som sker från stationen. Det innebär att vem som helst kan operera apparaterna och att jag är ytterst ansvarig. Ibland frågar motstationen vem som är operatör och då brukar jag ange SM7EQL som en sorts ID utöver förnamnet. Det förekommer att andra operatörer använder radiostationen SK7LT och all trafik därifrån skrivs in i stationsdagboken. Andra operatörer signerar med sitt ID.

Så för att allt skall bli rätt och riktigt så bör man nog hålla isär sändaranläggningens anropssignal och operatörens formella tillstånd (amatörradiocertifikat med påskriven anropssignal) att bedriva amatörradiotrafik.

Allt detta bör framgå av ITU-RR som PTS nu skriver att det är utomordentligt viktigt att följa...

/Bengt
 
Precis som Bengt/EQL beskriver är det ursprungligen tänkt att fungera.

Det ska egentligen finnas ett operatörscertifikat som anger operatörens kvalifikationer, och en stationslicens ("Station License" eller "tillståndsbevis") som anger att radiostationen i fråga är legal, dess anropssignal samt att den finns registrerad åtminstone nationellt. Anropssignalen är formellt sett oberoende av vem som opererar stationen.

När det gäller amatörradio har man ofta låtit dessa båda begrepp glida ihop. De flesta amatörradiotillstånd runt om i världen är numera en kombination av operatörscertifikat och stationslicens.

Vanligen är det ordnat så att den som har ett operatörscertifikat även får en stationslicens, och då kommer anropssignalen i praktiken att omfatta både innehavaren och stationen.

I Sverige har det gått som längst, där tillståndsplikten (=stationslicensen) avskaffats, och operatörscertifikatet har blivit det enda "tjänstedokumentet".

Detta förhållande är egentligen ett stort avsteg från de allmänna procedurerna i ITU-RR Art. 18 och 19.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Slutligen, en litet personlig synpunkt på SA och SM signaler...

Jag har inte den minsta förståelse för att det skulle vara ett bekymmer att använda SA-signal i stället för SM signal. Förväxling kan ske i alla delar av en anropssignal och argumentet att SA-signaler helt plötsligt skulle bli ungerska får mig att dra på mungiporna.

Kan säga att ibland håller jag mig för skratt när man körde både T32C och 3XY1D och man blir loggad som både HA6AQP av vissa men som SA6AQP men allt detta löste sig. I det fallet tror jag fortfarande att det är operatörer vid motstationen som hör det den vill höra. Mest roligt är nog när det ändå blir IK6HD eller VK6HD istället för SK6HD.
Men det va ju inte det som tråden skulle handla om. Så jag släpper ämnet.
Hoppas bara att det blir bra när det nya reglementet börjar gälla.
 
Det är självklart olyckligt då folk inte lyckas skilja ett Sigurd från ett Helge, men det finns flera tips hur man kan lyckas "vända trenden":

1. Sänd utstuderat tydligt och i lämplig hastighet vid första anropet

2. Lyssna lika utstuderat tydligt om han sänder SA eller HA då han bekräftar ditt anrop.

3. Om det av misstag blev HA... Se till att repetera anropssignalen OCH prefixet ett par gånger. Det är inte fel att sända:

TU DE SA6AQP S A 6AQP UR 599 BK (dela upp anropssignalen i väl avgränsade delar)

Om DX-operatören är av skaplig kvalitet fattar han att det blivit fel på prefixet och korrigerar det förhoppningsvis - eller frågar om igen.

Att få rätt anropssignal i motstationens logg beror lika mycket på den sändande stationens skicklighet, som den mottagande.

4. Ha tålamod - ett nytt callsign blir inte känt i en handvändning... Det tar många år att förändra ett beteende. Om HA idag är det mest förekommande prefixet jämfört med SA... är det bara att nöta och nöta i etern - och en dag blir folk varse om det finns två snarlika prefix som man måste skilja mellan.

Ungefär som UA3 eller VA3...



Kan säga att ibland håller jag mig för skratt när man körde både T32C och 3XY1D och man blir loggad som både HA6AQP av vissa men som SA6AQP men allt detta löste sig. I det fallet tror jag fortfarande att det är operatörer vid motstationen som hör det den vill höra. Mest roligt är nog när det ändå blir IK6HD eller VK6HD istället för SK6HD.
Men det va ju inte det som tråden skulle handla om. Så jag släpper ämnet.
Hoppas bara att det blir bra när det nya reglementet börjar gälla.
 
Skulle lämmnat ämnet. Men har lärt mig tekniken.
SA SA SA SA6AQP TU 5NN K har funkat nu det sista.
 
Back
Top