Shuntmatning

Sparky

Sparky

Well-Known Member
Funderar på att shuntmata min mast för 80/160 m.
Några frågeställningar:

Det är en jordad & galvaniserad 3-kantig stålmast, 22,5 m plus topprör och yagi.

Att stål har sämre HF-egenskaper än Al & Cu behöver vi inte diskutera.
Den är dessutom bultskarvad i 3 sektioner.

Nu undrar jag om någon har erfarenhet av detta scenario ?

Ett "Gedankenexperiment": Om jag utefter varje ben, låt säga förslagsvis 1 m ut från benen och på isolatorer fäster kopparlinor, sammanbundna i toppen men inte till masten. I nederänden sammanbundna, anslutna till masten och jordtaget (tillika åskjord). Räknar med att behöva lägga ut lite jordplan, naturligtvis.
Skulle det fungera ? På vilket sätt (om något) påverkar masten det hela ? Förutom att den bär ju upp kopparlinorna :)

Alla shuntmatningar i de antennböcker jag studerat, förutsätter Al-mast, med feeder ansluten direkt till masten.
Sneglat lite på Sölvesborg MV, men matningen är (var) kanske en aning avancerad för hobbybruk.

Som sagt: erfarenhet och kanske ytterligare förslag mottages tacksamt !
Jag har inte lust att uppfinna hjulet på nytt, om någon redan har genomfört detta !

TNX / Sparky
 
Sparky,
Ge mig måtten så kör vi lite simulering!

Mast: 22,5m
Topprör: ?m
Yagi/kapacitiv hatt: ? bomlängd, elementlängd och antal element.
Shuntmatning: till vilken höjd?

/Micke
 
:)
Jo man tackar !
Men jag är fortfarande intresserad om någon genomfört det här !

Men visst, så här ser det ut:

4 el yagi för 10 -15 -20
Längsta el 9.5 m (du får väl "trimma" de andra längderna efter förnuft)
Bom 4,8 m

Sitter ca 20 cm ned på toppröret, (diam 5 cm) som är ca 3 m ovan mast.

I toppen av toppröret sitter en halvvågs vertikal för 6 m,
längd 187 cm diam 4,5 cm

Hur matningen exakt ska sättas in får jag väl glo lite i någon handbok, så jag inte behöver slösa för mycket tid på "trial-and-error". Det blir troligen en omega-match, med separata matningslinor till de Cu-linor jag tänkte omge masten med. Eftersom jag tänkte använda tre linor (en parallellt med varje mastben), så får det bli någon form av omkoppling med separata omega's till två av linorna.

Har jag glömt något ?

TNX / Sparky
 
OK, jag trodde du skulle mata i botten via linorna men om dom är kopplade till masten i botten så får du väl mata högre upp, inte en vanlig shuntmatning minsann.

Har jag missat något?

/Micke
 
:confused::confused::confused:

Nu förstår jag inte. Det är väl det som är shuntmatning, att mata en bit upp !
Att mata i botten skulle kräva en serieinduktans (ganska stor sådan) och antingen link-koppla till den, alternativt mata några varv från botten på spolen. Eller vad menar du ?
Spolen kan ju seriematas förstås, men då blir det ju inte likströmsjordat och det vill jag absolut ha med tanke på åskskydd !

:confused:
Sparky
 
Nu pratar vi runt varandra...:)

En vanlig shuntmatning är väl där en extra wire går ända upp i masten och är förankrad i masten och matas nerifrån.

Din variant...matas var? matning på någon av de tre kopparlinorna på lämplig höjd?

Konstruktionen ser ut som en antennbur som omsluter tornet där buren ska koppla induktivt till tornet, vi får väl se om det går att simulera.

/Micke
 
Jag har ett liknande arrangemang. En fackverksmast, som är ca 21m, ett topprör, som sticker upp ca 7 meter. En FB53 en halvmeter upp på toppröret och en A3WS ytterligare 4 meter upp. Jag har en ren gammamatning med en tråd som är ansluten till toppen på fackverksmasten. Seriekondensatorn består av en bit RG-213. Den trimmades in med en vridkonding, men kommer inte ihåg värdet. Resonanspunkten kan flyttas genom att ändra matningslinans avstånd till masten. I normalfallet ca 60cm ut. Masten är 52cm i fyrkant och ihopskruvad av "bonnjärn" 1311. För säkerhets skull har jag en kopparlina (FK1,5) längs med varje ben från toppen till marken. Jag har också matat masten på 80m. En lina anslöts på 10 meters höjd. Här var jag tvungen att använda 2 kondensatorer. Reultaten på 80m har dock varit dåliga. På 160m går det dock hyggligt. Jag bor på en bergknalle och har för litet motviktsnät. Dessutom har omgivningen dålig konduktivitet. Egenresonansen är uppmätt till 2,2 MHz på fackverksmast, topprör och antenner.
 
SM0GLD:
Jomenvisst är det så :)
Vi går runt som katten kring het gröt !
Det är en bit upp på Cu-linorna jag tänkt mig. Omega'n nere vid roten och ytterligare en lina utanpå "antennlinorna", en bit upp. Ev ända till toppen om det krävs.
Det är spörsmålet om kopplingen till stålmasten därinnanför som jag funderar på. Eftersom den befinner sig i mitten av fältet från antennlinorna inbillar jag mig att den blir "neutral" i det avseendet.

SM0BRF:

Tack för din erfarenhetsmässiga rapport. Mycket värd ! Speciellt med avseende på kopparlinorna utefter mastbenen !
Nu är det ju en "bur" jag tänkte mig, men all info är värdefull !

SM6APQ:

Tack för ett givande QSO nyss på 1990.
Till de som inte var med på fq:
Bengt har teorien att det är onödigt med kopparlinorna. Han har åsikten att det går utmärkt att mata stålmasten (shunt) direkt ! Han, liksom jag, har jmf med MV-sändare, som ofta matar stålmaster direkt, utan att krångla till det med Cu i någon form.

Fler åsikter ?

TNX / Sparky
 
Om det är god kontakt hela vägen nedifrån och upp behövs inga extra linor. Min mast är som sagt hopbultad av mängder av platt- och vinkeljärn utan tanke på elektrisk kontakt.
 
Jag har provat att mata min fackverksmast 28 m inkl topprör och en 4 ele 14 MHz Yagi som toppkapacitet (21 m höjd).

Matning via två stora vridkondensatorer i botten. Grov lina typ åskledare c:a 1 m ut från masten upp till c:a 16 m höjd där den anslöts till masten. Mastskarvarna byglades med grov ledare.

Ganska många jordlinor och helt perfekt anpassning för 160 m. Vill minnas att den största vridkondensatorn låg från 50 ohms punkten till jordtag och jordlinorna och den andra i serie med matarlinan upp till 16 m höjd.

Kontaktresistansen mellan sektionerna i stålmaster kan vara hög. I min mast flera ohm trots att bultarna var hårt åtdragna Mycket märkligt. Efter byglingarna gjorts blev de "0 ohm".

/Bengt
 
SM7EQL:

Nu börjar jag få vad jag behöver :)

Låter som en Omega-match här !
Den är ju flexiblare än Gamma och precis vad jag tänkt mig.

Också intressant med överbyglingen av skarvarna.
Lutar åt att jag kan överge "buren" och köra masten direkt.

Vore ändå intressant (för diskussionens skull), att veta hur masten skulle påverka min bur.
Tänker på en s.k. "konisk monopol", där masten i mitten mycket väl kan vara elektriskt ledande. De lär ju vara väldigt bredbandiga, vilket jag i o f s inte eftersträvar här och blir svårt att realisera p g a deras omfång på mitten :)

TNX / Sparky
 
Ja du kan använda masten direkt, men bygla skarvarna noga.

Jo det var säkert Omega jag valde. W8JI skriver om Omega match här Omega and Gama Matching

Annars finns nog all info du behöver i ON4UN:s Low Band Antennas eller vad den heter?

Sökte lite på nätet och fann en sida med många fina bilder. Där finns den lösningen jag provade på 160 m dock med en lina i stället för en hel bur med 8 linor.

http://www.arizonaoutlaws.net/downloadable/160MeterShuntFed.pdf

/Bengt
 
Last edited:
EQL:

Super !
Just de här artiklarna hade jag inte läst. Kul med lite erfarenhet från folk som provat på ! Alla kapitel om Omega - Gamma - T i antennhandböcker till trots, så ger det en hel del.
Jag är ingen "Lowband Freak" så har inte bläddrat i ON4UN:s verk, men är medveten om dess exixtens.

Under några timmar en kväll har man altså skrapat ihop det mesta i infoväg som behövs för att spara in mycket frustration och onödigt arbete.

Tack alla, så här långt. Men tråden tar kanske inte slut här.... ?

BCNU / Sparky
 
ON4UN:s utmärkta bok (böcker), som då och då kommer ut i reviderad upplaga,
heter "Low-Band DXing". Även om tyngdpunkten ligger på låga band, innehåller
den en stor mängd visdom om radiokörande ö h t (alltså långt mer än "bara"
antenner för låga band). Rekommenderas varmt!

Jag har de fyra första upplagorna, som jag bläddrar i lite då och då inför
contestkörande på Top Band. På samma sätt som Ohms lag fortfarande står
sig, finns det många sanningar om t ex antenner som inte heller rostat med tiden.

Till sist en Besserwisserkommentar: utanför Sverige - d v s i resten av världen -
har jag aldrig hört någon levande människa kalla Top Band för "150 meter".
Även för SM föreslås härmed det allmänt vedertagna namnet "160 meter"

73,
Rolf
SM5MX
 
SM5MX said:
Till sist en Besserwisserkommentar: utanför Sverige - d v s i resten av världen -
har jag aldrig hört någon levande människa kalla Top Band för "150 meter".
Även för SM föreslås härmed det allmänt vedertagna namnet "160 meter"

73,
Rolf
SM5MX
Click to expand...

Helt OK i mina öron.
Men kan du förklara varför det heter "Top Band", det har jag aldrig förstått.

/Micke
 
Micke,

>>Men kan du förklara varför det heter "Top Band", det har jag aldrig förstått.

Nu gissar jag bara: det hela handlar väl om i vilken ordning man räknar upp våra
klassiska amatörband (i meter), alltså 10, 20 o s v, och då hamnar 160 på toppen,
därav detta hedersnamn.

D v s ungefär som när du räknar upp de nationella stoltheterna Yding Skovhøj,
...Kebnekaise...Mount Everest!

73,
Rolf
SM5MX
 
Last edited:
160-meter band - Wikipedia, the free encyclopedia

"Just above the mediumwave broadcast band, 160 meters is the lowest radio frequency band allocation available to amateur radio operators in most countries. Seasoned operators often refer to 160 meters as the Top Band. It is also sometimes referred to as the "Gentleman's Band" in contrast to the often-freewheeling 80 and 20 meter band activity."

"Gentleman's Band" in contrast to the often-freewheeling 80 and 20 meter band activity."

:)

/Bengt
 
Bengt,

>>"..... in contrast to the often-freewheeling 80 and 20 meter band activity."

IMHO, det vänligaste som någonsin sagts om 40 meter. :)

73,
Rolf
SM5MX
 
Tack Rolf och Bengt för historielektionen.



.....det vänligaste som någonsin sagts om 40 meter....:D


/Micke
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top