Om det är eloxering (och inte lack/målarfärg) så består den till allra största delen av aluminiumoxid (som även isolerbrickor görs av). Aluminiumoxid är en god värmeledare, och i detta fall åven extremt tunt.
Det är dock viktigare att anläggningsytan är helt plan, och att det inte blir några luftfickor, även minimala sådana har en hög termisk resistans. Om man tvivlar på ytornas planhet/släthet, kan man slipa både fläns och motstånd helt lätt mot fint våtslippapper, som man har lagt ovanpå en plan yta, tillexempel en glasskiva. Slipa i "åttor" och vrid ett kvarts varv efterhand, så är det minst risk att det blir snett eller vint.
För att minimera luftfickor bör man så gott som altid använda en termiskt ledande pasta, det behövs bara ett väldigt tunt lager, men det gör stor nytta för värmeöverföringen. Hur släta ytor man än tycker att man har, så består de av toppar och dalar i stark förstoring. Den termiska pastan fyller ut dessa dalar.
Utöver det är det en god ide att ha en om möjligt fjädrande fastsättning, använd en tillräckligt lång skruv och gärna en kombination av plan- och fjäderbrickor samt låsmutter. Det finns även kupiga brickor, som ansätts till de blir plana, och då innehåller en fjäderförspänning som säkerställer god anliggning.