Slut med att köra vanliga qso med fåfängsignaler nu?

Sture, du har alldeles rätt. Var och en får göra vad den vill i detta sammanhang. Naturligtvis inom lagens ram. Tyckanden är oxo helt fritt. Mitt tyckande består kort sagt i "lev och låt leva". Jag känner dig som SA5A och det räcker för mig.

Själv har jag en gång fått min ursprungssignal : CIQ, vilken jag värnar, den använder jag i absolut alla lägen. Men det finns ingen anledning att hetsa upp sig (som dina polare) för en ny (vanity) signal. By the way så heter jag fortfarande Åsell:D

GF och ha en fin helg / Uffe
 
Jag undrar i mitt stilla sinne vilken skada det skulle innebära för en enskild att "bara" ha en anropssignal.
I all synnerhet när det står tydligt i PTSFS att det ska finnas en anropssignal. Inte två, tre eller flera.

Sett ur internationellt reglementsperspektiv är hela hanteringen av "fåfängesignaler" i Sverige en ren anomali,
vilken primärt drivits av SSA:s intentioner att göra geschäft av hela hanteringen.

Jag hoppas därför att PTS vinner den pågående rättsliga prövningen i Förvaltningsrätten, och ifall man inte
vinner i denna instans, drar fallet vidare till Högsta Förvaltningsdomstolen.

Kalla mig gärna småaktig,men jag är av meningen att reglementen och föreskrifter, i synnerhet internationella sådana
är till för att följas. Det dras löje över Sverige när man tänjer på ITU-RR på detta sätt.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Ett problem är väl också att detta inte regleras via någon officiell dokumentation från PTS sida utan mera som en överenskommelse mellan PTS och SSA.

Skulle gärna vilja se att det finns lite mera myndighetsutövning då det gäller anropssignaler
 
Bäst vore om PTS inte förnyar delegationsbesluten när det snart blir dags och därefter själva tar hand om all handläggning av amatörradioärenden inom myndigheten. Det finns inga rimliga skäl att skjuta över sådant arbete och ansvar på ideella föreningar.
 
SM0AOM skrev "I all synnerhet när det står tydligt i PTSFS att det ska finnas en anropssignal. Inte två, tre eller flera."
Du tror att ordet "en" är ett räkneord. Så är det bara ibland. Det är skillnaden och juridiskt är det redan prövat. Om lagstiftaren avser att begränsa något så brukar detta tydliggöras i den aktuella författningen.

Vi kan i efterhand önska att vi inte hade hamnat i detta läge, och att näringsdepartementet hade uppfattat och förstått skrivelserna från PTS, då de påpekade och ansåg att saker och ting gällande amatörradio inte var fullt ut reglerade. Dock, nu är vi i detta läge. Jag är också av meningen att författningar ska följas. Därför blir det problematiskt om tidigare "reglering" ska underkännas i efterhand. Jag är också beredd att pröva det, om det behövs.

mvh
Sture
 
I vilket rättsfall har detta avgjorts?
Har för mig att det i detta nu pågår en rättslig prövning av ett beslut från PTS i ett ärende om just anropssignaler.

I övrigt är jag så trött på "avregleringskramarna" så det vet snart inga gränser...

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
SM0AOM skrev "I övrigt är jag så trött på "avregleringskramarna" så det vet snart inga gränser..."
Jag kan hålla med dig i detta, men tänker också att myndighetsutövningen inte får styras av godtycke eller av vilken tjänsteman som för tillfället hanterar vissa frågor. Även om frågor som rör amatörradio kan tyckas oviktiga så är jag av uppfattningen att de borde hanteras av en myndighet.
Sture
 
Jag tycker PTS är på rätt spår. Efter SSA:s oförmåga att samverka med PTS i Samverkansgruppen tog PTS tillbaka hela ansvaret för kravställning och provfrågebanken. Sett i backspegeln var det kanske bra att SSA löpte amok och ställde till trubbel. Nu pågår ungefär samma sak när det gäller anropssignalerna och när PTS tröttnat på SSA även här så kanske man tar tillbaka den biten också. Bara att hålla tummarna att det blir så. Kvar finns då bara provförrättningsbiten som även den borde administreras av PTS.

Därefter borde PTS bryta ur amatörradio ur undantagsbestämmelserna och samla alla bestämmelserna för amatörradio i en egen föreskrift. En moderniserad B:90. En sådan lösning skulle vara bra för oss på flera sätt. Amatörradio hade åter fått en särställning gentemot privatradio och jaktradio. Tydliga föreskrifter hårt kopplade till ITU-RR är också vad som behövs på litet längre sikt för att säkra amatörradions fortlevnad som en radioteknisk hobby för radioteknikintresserade.

Vägen dit kan dock vara lång.

Ang fåfängesignalerna så skulle PTS kunna banta ner det nuvarande regelverket rejält. Det är väl rimligt att möjligheten för en kort signal finns kvar. Bäst vore att vederbörande fick byta ut sin ordinarie signal mot en (1) ny signal och den nya hade fått status som bassignal. Då behövs inga restriktioner för hur den får användas. Den gamla signalen skulle då återkallas.

Fördelen här är att regelverket blir enkelt och att det inte krävs så mycket administration. En förutsättning för att tilldelning av anropssignaler skall kunna ske i PTS regi.

En sådan lösning skulle nog kunna accepteras av de flesta även om en och annan som anser sig behöva fem eller fler signaler klagat i högan sky?
 
SM0AOM skrev "I övrigt är jag så trött på "avregleringskramarna" så det vet snart inga gränser..."
Jag kan hålla med dig i detta, men tänker också att myndighetsutövningen inte får styras av godtycke eller av vilken tjänsteman som för tillfället hanterar vissa frågor. Även om frågor som rör amatörradio kan tyckas oviktiga så är jag av uppfattningen att de borde hanteras av en myndighet.
Sture

Apropå godtycke så kanske detta passar in i helheten:

År 2005 skrev PTS jurister följande när det gällde myndighetens mandat när det gäller amatörradiofrågor:

"Vid genomgång av nu gällande författningar inom PTS verksamhetsområde har emellertid framkommit
att myndigheten saknar bemyndigande att förrätta prov för att utfärda certifikat.
PTS har inte heller något stöd för att delegera uppgiften, en uppgift som innefattar myndighetsutövning.
"

På ett annat forum skrev en ledande företrädare för SSA detta om kontakterna med PTS om fåfängesignalerna:

Vid ett möte med PTS den 11 januari 2006 presenterades detta dokument vilket godkändes utan någon som helst diskussion. Det skrevs normalt inga protokoll vid mötena med PTS, men eftersom jag förstod att det vi just beslutat var ganska revolutionerande så insisterade jag på ett protokoll från mötet. PTS skrev under protokollet och efter det gick SSA ut med nyheten. De nya reglerna gällde från den 15 februari 2006.

Då kan man allvarligt fråga sig vilket mandat att ingå "överenskommelser" som PTS representant kunde anse sig ha under sådana omständigheter. Om verksjuristen kommit fram till att myndigheten saknade mandat i certifikatsfrågor som innefattar anropssignaler borde detta rimligen varit känt även på handläggarnivå.

Om något är godtycke är det väl när handläggare agerar utan stöd i lagar och författningar och ingår "överenskommelser" vilka han vet saknar rättsverkan.

Som jag tolkar saken har den av PTS initierade upprensningen bland fåfängesignalerna juristernas stöd.
Det är en välkommen uppröjning i efterspelet av den oreglerade tiden där SSA agerade helt frisvängande,
och det är som sagt min förhoppning att domstolarna går på PTS linje i den pågående rättsprocessen.

Om det blir så att PTS återtar hela processen; provfrågor, examinationer, utdelning av anropssignaler, ev. återkallande av certifikat samt tillsynsdelen över hela amatörradion har detta mitt fulla stöd.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Ang fåfängesignalerna så skulle PTS kunna banta ner det nuvarande regelverket rejält. Det är väl rimligt att möjligheten för en kort signal finns kvar. Bäst vore att vederbörande fick byta ut sin ordinarie signal mot en (1) ny signal och den nya hade fått status som bassignal. Då behövs inga restriktioner för hur den får användas. Den gamla signalen skulle då återkallas.

Fördelen här är att regelverket blir enkelt och att det inte krävs så mycket administration. En förutsättning för att tilldelning av anropssignaler skall kunna ske i PTS regi.

En alldeles strålande idé. Tipsa PTS?
73 Åke SD6T (nöjer mig fint med endast den signalen ;))
 
Jag undrar i mitt stilla sinne vilken skada det skulle innebära för en enskild att "bara" ha en anropssignal.
I all synnerhet när det står tydligt i PTSFS att det ska finnas en anropssignal. Inte två, tre eller flera.

Sett ur internationellt reglementsperspektiv är hela hanteringen av "fåfängesignaler" i Sverige en ren anomali,
vilken primärt drivits av SSA:s intentioner att göra geschäft av hela hanteringen.

Jag hoppas därför att PTS vinner den pågående rättsliga prövningen i Förvaltningsrätten, och ifall man inte
vinner i denna instans, drar fallet vidare till Högsta Förvaltningsdomstolen.

Kalla mig gärna småaktig,men jag är av meningen att reglementen och föreskrifter, i synnerhet internationella sådana är till för att följas. Det dras löje över Sverige när man tänjer på ITU-RR på detta sätt.

Det står inte alls i PTSFS att det inte får finnas två, tre eller flera anropssignaler. Vad som står där är följande (min kursivering):

Den som använder amatörradiosändare ska ha en egen anropssignal.
Som Sture redan påpekat kan man rimligen anta att "en egen anropssignal" i PTS skrivning inte syftar på räkneordet (en, två tre...) utan på obestämd artikel (en, ett).

Det förstår den som vill förstå enkelt. Studera urkunderna i ITU-RR, där står nämligen överallt "a call sign" och ingenstans "one call sign".

Skrivningen om "en egen anropssignal" tillkom efter att radioamatörer börjat låna ut sina anropssignaler till segelfllyget.

Sett ur internationellt reglementsperspektiv är förekomsten av "fåfängesignaler" i Sverige snarare regel än undantag.

På vilket sätt tänjer man på ITU-RR? Inte på något sätt enligt min mening. Den som påstår att man gör det får gärna förklara hur.

73,
Jonas/SM5J
 
Last edited:
Nu är ju ITU-RR ingen lag PHU utan snarare ett internationellt regelverk som Sverige som medlem i ITU förväntas följa. PTS är av Regeringen utpekad myndighet som ansvarar för amatörradiotjänsten. Med hänvisning till ITU-RR kan PTS i egenskap av s k administration utforma nationella föreskrifter för amatörradio och till dessa lägga lämpliga beslut och andra tillämpningsregler vilket man också gjort.

Det är rimligt att PTS tilldelar en (1) anropssignal för att uppfylla överenskommelsens innebörd. Om PTS därutöver finner det lämpligt och det finns skäl så går det säkert att tilldela ännu fler signaler till samma person/radiostation.

Möjligheten att ansöka om fler signaler liksom att söka tillstånd för andra frekvenser än amatörradiobanden finns ju fortfarande och om PTS beviljar en sådan ansökan så är det ju bra. I ett ev avslag ges ju också möjligheten att överklaga beslutet. Räcker inte detta?
 
Jag tycker PTS är på rätt spår. Efter SSA:s oförmåga att samverka med PTS i Samverkansgruppen tog PTS tillbaka hela ansvaret för kravställning och provfrågebanken. Sett i backspegeln var det kanske bra att SSA löpte amok och ställde till trubbel. Nu pågår ungefär samma sak när det gäller anropssignalerna och när PTS tröttnat på SSA även här så kanske man tar tillbaka den biten också. Bara att hålla tummarna att det blir så. Kvar finns då bara provförrättningsbiten som även den borde administreras av PTS.

Den som har ögon att se med inser att den nya styrelsen i SSA kommer att ha precis lika goda möjligheter att komma på kollisionskurs med PTS om anropssignalerna som den gamla hade när det gällde provfrågorna.

Det är åtminstone min förhoppning att om/när detta sker PTS drar samma slutsatser och tar över även den hanteringen i egen regi.

För några inlägg sedan ställdes frågan ifall "förhandlingar" fortfarande pågick.

Veterligen har det aldrig förekommit några förhandlingar i detta ärende eftersom det inte finns något att förhandla om.
Min personliga syn på det som timar är att PTS är i färd med att tala om för SSA vad som gäller på sätt som inte ska kunna misstolkas.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Nej Bengt, ITU-RR är mycket riktigt inte svensk lag. Men PTS väljer att luta sig mot ITU-RR, och det gör ju även skribenter på båda sidor i debatten här på forumet. Vi får väl bestämma oss för om vi borde följa ITU-RR eller inte. Jag anser att dagens regelverk överensstämmer med ITU-RR, och att det bör vara så även fortsättningsvis. Det som anser att dagens regelverk tänjer på ITU-RR är som sagt välkommen att motviera ett sådant påstående.

"en (1) anropssignal" är din egen tolkning, som jag inte hittar stöd för någonstans.

Jag har personligen inget emot att PTS hanterar tilldelning av anropssignaler, om de vill ägna sig åt det. Och jag håller med om att en sådan hantering måste vara rättssäker, vilket innebär att beslut ska vara väl motiverade och möjliga att få omprövade.

73,
Jonas/SM5J
 
Den som har ögon att se med inser att den nya styrelsen i SSA kommer att ha precis lika goda möjligheter att komma på kollisionskurs med PTS om anropssignalerna som den gamla hade när det gällde provfrågorna.
Karl-Arne, att du och jag är på kollisionskurs i den här frågan - om det nu är så - innebär inte alls per automatik att SSAs styrelse skulle vara på kollisionskurs med PTS.

Vad jag uttrycker här är mina personliga åsikter. Och PTS har väl en egen uppfattning, som inte nödvändigtvis måste vara identisk med din?

73,
Jonas/SM5J
 
PHU skrev; "Och jag håller med om att en sådan hantering måste vara rättssäker, vilket innebär att beslut ska vara väl motiverade och möjliga att få omprövade."

Så har det varit länge och är fortfarande. Sista sidan i ett beslut innehåller alltid information om hur man överklagar beslutet.

Regelverket från ITU som vi alla lutar oss emot medger bl a att PTS kan tilldela anropssignaler vilket dom gör. För att uppfylla minimikravet på att en radiosändning skall kunna identifieras torde PTS behöva tilldela en (1) anropssignal. Sedan kan det så klart finnas särskilda skäl att tilldela flera anropssignaler och inget i regelverket hindrar PTS att göra så. Vad är problemet egentligen?
 
Vad är problemet egentligen?
Nej, det borde inte vara något problem alls.

Men siffran (1) är något som du hittat på själv, du kan inte nöta in den i ITU-RR, oavsett hur många gånger du upprepar den här. ;)

73,
Jonas/SM5J
 
Last edited:
Du har nog tyvärr problem med läsförståelsen av mitt inlägg. Möjligen är jag otydlig.

Förtydligandet med siffran(1) gjorde jag för att markera att minsta antal anropssignaler som behövs för att identifiera en (1) radiosändning är en (1). Obs nu förtydligade jag "en" igen trots att det förtydligandet inte finns med i ITU-RR.

Om vi utgår ifrån hur PTS kan tänkas resonera så behöver de alltså bara tilldela en (läs 1) anropssignal för att uppfylla minimikravet. Hänger du med?

Om vi sedan tänker oss att PTS vill motivera varför det räcker med en (1) anropssignal så kan man tänka sig att deras jurister tar avstamp i att handläggningen skall vara effektiv och inte ta allt för stora resurser i anspråk. Dom kan säkert formulera något bra av detta.

Så ITU-RR medger alltså att administrationerna (PTS) får tilldela både en och flera signaler men något krav på att tilldela mer än en (1) signal kan jag inte se där. Kan du?
 
Nej, jag förstår faktiskt inte snacket om "minimikrav".

Om jag ska ge mig på en vantolkning, kan jag säga att min extra anropssignal "SM5J" uppfyller minimikravet i ITU-RR, eftersom den använder minimalt med resurser (tecken). "SM5PHU" däremot går utöver minimikravet, eftersom den använder fler tecken än nödvändigt för att jag entydigt ska kunna identifieras.

Men så mycket har jag förstått, att det nog inte var vad du menade.

Jag har tidigare gjort jämförelsen med telefonnummer. Jag har faktiskt två nummer till ett och samma abonnemang på min jobbmobil. PTS har delegerat till en privat aktör rätten att tilldela mig dessa båda nummer. Strider det mot några principer, nationella eller internationella?

73,
Jonas/SM5J
 
Nej och det beror förmodligen på att du inte förstår syftet med anropssignaler. Alltså vad de är till för och varför de finns. Det är nog därför du går vilse i din argumentation. Det du försöker få fram blir ju allt mer osammanhängande och ologiskt för varje inlägg du gör.

Nu skall jag gå och sova.

På det igen i morgon. :)

ZZZZ
 
Back
Top