Slutstegsbygge med GI7BT triod

SA3BYC

SA3BYC

Well-Known Member
På uppmaning av Mats, -LRR, startar jag en separat byggtråd för ett slutstegsbygge med de Ryska GI7BT tetroderna. Jag har börjat med att klippa in det jag skrivit i en annan tråd under "Allmänt om amatörradio" ....

Har länge varit sugen på ett rörsteg men inte riktigt kommit till skott. Hembygge har jag dragit mig för med tanke på den respekt jag har för höga spänningar. Nu har dock ett par helfräscha GI7BT tetroder med tillbehör hamnat i lådan för bra att ha grejer. Så nu är det väl bara att samla ihop resterande detaljer och ge sig på ett bygge.

Har Googlat och läst en hel del, dock har jag inte fått tag på "bibeln" som tydligen är en äldre bok av en amerikansk amatör vid namn Orr. Skulle någon kunna tänka sig att sälja en sådan bok så skicka mig ett PM eller mail. Har en känsla av att jag borde läsa den boken grundligt.

Det är ju nu en av de roligaste delarna i ett byggprojekt börjar, tycker i alla fall jag, nämligen planering och lite ritande och kalkylerande. Eftersom jag inte tror att man kan få för mycket info och goda råd så tänkte jag börja här bland alla erfarna slutstegsbyggare. Måste ju få en grundkonstruktion klar för att veta ungefärliga data på det som skall letas på loppisar, Tradera, e-Bay mfl bra ställen med junk

Har någon av er med erfarenhet av byggen, kanske speciellt någon med egen erfarenhet av att bygga med just dessa tetroder, några Internet länkar, kanske förslag på schema etc. skulle jag bli väldigt tacksam att få ta del av dessa. Hur mycket jag än letar själv, så missar man ju alltid något.

Mina planer i grova drag, så här långt i alla fall, är att konstruktionsmässigt dela på nätdel och RF del. För att inte gapa över för mycket tror jag att jag skippar WARC banden och 160m i steg 1 och siktar på 80, 40, 20, 15 och 10m banden. Jag har för avsikt att bygga med båda rören och effekten är tänkt att vara Svensk legal limit; 1 kW. Nätdelen kommer jag sikta på att driva en-fas, är inte omöjligt att ordna till tre-fas, men vill undvika detta. Vad jag kan läsa ut av data för rören så borde det om jag håller mig under, eller runt 1 kW, kunna klara mig med en-fas nät.

Är visserligen semestertider för de flesta, men jag hoppas någon kanske läser här och har tid/möjlighet att komma med lite tips och goda råd.

I övrigt önskas alla en trevlig semester och skön sommar!

/Johan
 
Last edited by a moderator:
Du klarar dig ledigt med enfas! Kanske inte de enklaste rör att börja med då tetroder behöver hållas under sträng kontroll. Ett triodbygge skulle jag rekommendera som ett 1:a rörprojekt a´la slutsteg.

Lycka till!
 
GI7B är väl trioder?

De har annars egenskaper som motsvarar "uppskalade" 2C39 planartrioder från "urtiden", och hela GI-serien bygger på
tyska konstruktioner från kriget.

Att dimensionera för 1 kW PEP/medeluteffekt med två sådana rör börjar med kraftaggregatet, en belastad spänning av
c:a 2200 V vid en last av 800 mA är en bra utgångspunkt, medförande en transformator på runt 1,6 - 2 kVA.

Det som kommer att vara kritiskt är lindningsresistanserna så att spänningsfallet under last inte blir för stort, i synnerhet om spänningsdubbling ska användas. Kärnarean kommer i andra hand, eftersom lasten är intermittent.

Rörens belastningsimpedans vid full uteffekt ligger runt 1500 ohm. så med ett Q i pi-filtret på 12 så är reaktansen i ingångskondensatorn c:a 120 ohm, motsvarande en kapacitans av 350 pF. Kondensatorn bör tåla minst 3 kV toppspänning.
En vakuumkondensator är perfekt på denna plats.

Om man använder SM6APQ:s listiga knep med att mata anodspänningen genom spolens inre så kommer man att slippa
den krångliga HF-anoddrosseln, men då kan man inte använda en rullspole, vilket gör att man då undviker bandomkopplaren.
Var och en får avgöra vad som är det bästa för det givna bygget.

Ingångskretsarna görs enklast som pi-nät med en ingångsimpedans av 50 ohm, en utgångsimpedans av 100 ohm samt ett Q av 2 - 3. Helst ska bandomkopplingen göras med samma ratt i både ingångs- och utgångskretsar. Om kretsarna hamnar på olika band kan steget börja självsvänga när man nycklar.

Det bör läggas ned en viss omsorg när det gäller alla omkopplingsfunktioner, det är att rekommendera att använda sekvenskretsar samt vakuumreläer ifall QSK-telegrafi ska förekomma, dessutom är det bra att ha skyddskretsar i varje fall för gallerströmmen, så att man inte förstör styrgallren om anodspänningen försvinner när driveffekten ligger på.

Även ett överströmsrelä för anodströmmen är på sin plats. Överströmsreläerna ska vara sådana att de dels bryter nycklingskretsarna så att drivningen kopplas bort, dels lägger på "cut-off bias" och slutligen bryter anodspänningen när de löser ut.

När man bygger så här fina slutsteg ska man inte snåla på instrument.
Minimikrav är att kunna mäta gallerström och anodström samtidigt, men det är bra att också ha HF-uteffekt/SWR samt anodspänning indikerat samtidigt.

Det går även åt en hel del kylluft till ett slutsteg i denna dimension, räkna med lågtrycksfläktar med en kapacitet av runt
50 m3/timmen.

Uppbyggnaden bör göras så att ingångskretsar och utgångskretsar separeras så mycket som möjligt, samt att det blir så korta ledningar som det går i anodkretsen. Detta motverkar parasitsvängningstendenser.
Spolarna i anodkretsen ska göras med grövsta möjliga tråd, och helst placeras minst 1/2 spoldiameter från metallväggar.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Då kan jag konstatera att jag satt foten i pianot och skrivit fel i trådens inledning ... triod skall det naturligtvis vara! inte tetrod ;) Skall se om jag kan få en moderator att ändra detta?

Tack också ör alla goda råd och länkar så här långt! Det verkar inte som det kommer att lidas brist på goda radiokamrater som kommer med goda råd. Tack K-A för ett som vanligt djupt tekniskt inlägg, vet inte om jag begriper hälften ens ;) men när bygget är klart så begriper jag förhoppningsvis väldigt mycket mer,

APQ, Bengt, tusen tack för erbjudandet att låna bok! Jag skickar dig ett separat PM om det. Skall ta med WARC banden i planeringen också, det är definitivt roliga band jag kör en hel del, så egentligen vill jag ha dem. Trodde att jag skulle spara in en hel dem möda och besvär genom att skippa dem, men OK, nu får de vara med.

Till sist, en vädjan, snälla försök att ta det som rör ämnet i denna tråd. Nu är det en del svar även i den gamla tråden, blir lite splittrat så.

/Johan

Ps. GLD, Micke, jo jag fick med socklar och "tropik skorsten" så det slipper jag konstruera i alla fall :)
 
Ett bra uppslag är att titta på hur andra gör.
Om man "stjäl tre takter" från lyckade konstruktioner kan man inte komma fel.
Heathkit SB-220 är en mycket beprövad konstruktion som funnits sedan 60-talet.
I sitt originalutförande har det inbyggt kraftaggregat, vilket är ganska onödigt.
Ett separat aggregat gör hela anordningen mycket mer lätthanterlig.
Man behöver inte heller bekymra sig om vad kraftaggregatet väger.

Bygger man ett separat HF-däck med 2 st GI7B så går det att göra ganska kompakt.
I ARRL-handböckerna från slutet av 60-talet finns ett slutsteg med 3-1000Z beskrivet vilket hade mycket små dimensioner. Det är kanske onödigt att krympa ner ett PA fullt så mycket som det, men det är helt inom möjligheternas ram att göra så att ett 1 kW PA med keramiska rör får rum i en 19" 4 HE enhet.

Helst skulle man vilja slippa den komplikation som bandomkopplaren utgör, vilket gör en rullspole i pi-filtret ganska tilltalande,men då uppstår i stället problemet med HF-drosseln.

En snygg lösning är att bygga enbands slutsteg, men detta blir ganska extravagant sedan WARC-banden kommit till.
Att göra en lite nedskalad variant av SM3BDZ:s "EBK-1" är en annan tanke.

Om jag själv skulle ställas inför frågan att bygga ett ytterligare slutsteg är nog något i stil med ett GS35 med 4 - 4,5 kV anodspänning från ett 3-fas aggregat samt med vakuumkondensator + rullspole det som skulle användas.

Problemet med HF-drosseln löser man i så fall genom att använda flera sektioner av drosseln som kopplas in och ur via omkopplare eller vakuumreläer. Ett annat sätt är att gå ner i "junkboxen" och leta fram anoddrosseln från ett 208U-10 som bevisligen klarar 2-30 MHz vid 10 kW-nivån utan serieresonanser. Hur Collins nu klarade ut detta...

Nu känns det inte fullt så angeläget med QRO, och jag kanske ska prioritera att få mitt push-pull parallell 4x813 PA-steg i klass C för 80m CW i gång istället. Med en SRT FS-VFO som drivsändare ihop med en SR25, AR-88 eller Super-Pro mottagare skulle det bli ett trevligt system.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Kamhjulen är en mycket bra lösning för bandomkoppling.

Marconi använde denna i ett par 5 och 10 kW handavstämda
effektsteg som bl.a. användes i några exemplar på SAG:s gamla sändarstation i Vallda.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag håller med K-A. Att stjäla några takter från andra konstruktioner är ofta ett framgångsrecept och så gör i princip alla självbyggare liksom kommersiella tillverkare.

Jag tror inte man behöver vara lika bekymrad över anoddrosseln vid en förhållandevis låg anodspänning som 1500 - 2000 V. Lite trixigt blir det om man vill inkludera WARC-banden, men inte ogörligt. Väljer man att konstruera endast för 80, 40, 20,15 och 10 m, skulle jag säga att det är ganska enkelt att få till en fungerande anoddrossel utan olyckliga resonanser. Se t ex hur den är gjord i SB220. Tämligen enkel!

Rullpole är på gott och ont skulle jag säga. I mitt EBK-1 har jag fasta lägen i bandomkopplingen av pifiltret och nyttjar då samma tappning för 40 och 30, 17 och 15, samt 12 och 10 meter. En kompromiss, ja, men som visat sig fungera helt acceptabelt. I EBK-2 har jag rullspole, vilket gör att jag alltid kan optimera L för respektive band. Det blir lite bökigare, och tar längre tid, att byta band och avstämma, men det är också en vanesak. I contestsammanhang skulle jag inte välja ett steg med rullspole.
Håller med om att SM7DLK:s lösning med kamhjul för bandomkoppling är elegant!

73/Lasse
 
Last edited:
Lite OT, men kan inte låta bli att fråga ;) För några veckor sedan var jag hos en kund som jobbar med musikinstrument och relaterad elektronik. Vi kom naturligtvis in lite på konstruktion av förstärkare och så var snacket igång. Jag berättade att jag precis fått tag på ett par trioder, mina GI7'or. Han berättade då om olika rör som han jobbat med i olika sammanhang inom audioslutsteg. Kul och trevlig kund, spännade diskussioner och tydligen tyckte han också det var kul.

Häromdan fick jag nämligen tillskickat mig ett märkligt litet rör med hälsningen att "se vad du kan göra av det här" :D

Har varit på resande fot så jag har inte hunnit ens Googla på vad det är, så tänkte ställa frågan till er i forumet "vad kan man göra med ett sådant här?"

Röret är en gammal, men spritt nytt LM Ericsson 416B i originalkartong. Skall förstås forska mer i vad det är för något, men tar ända en genväg så länge och frågar här. Kan man hitta på något kul radiorelaterat med det?

/Johan
 
Den beteckningen på LME-röret fick mig att rannsaka minnet rejält, lät bekant!! Tänkte först på gammal utrustning från LME som jag jobbade med på Televerkets tid. Men var inte det något som hade med mikrovåg att göra??
En snabb sökning på begreppet Ericsson tubes 416 B gav följande träff:

http://frank.pocnet.net/sheets/185/4/416B.pdf
 
416B var ett av de allra första "lågbrusrören".

Det togs fram som förstärkare, oscillator och frekvensmultiplikator i början av 50-talet
för TD-2 radiolänkarna i 4 GHz-området av Western Electric. De interna dimensionerna för att få till användbar förstärkning på 4 GHz behövde vara
extremt små, så WE hade en tid världsrekordet i tunna gallertrådar och på litet avstånd mellan katod och galler.

För att få ner förlusterna var utsidan guldpläterad, liksom insidan, men där var pläteringen till för att få ner galleremissionen.
LME hade licenstillverkningsrättigheterna för Europa för åtskilliga av WE mikrovågsrör, så både 416B och det inte fullt lika exklusiva 417A tillverkades i Sverige under ganska lång tid. 417A satt som MF-rör i många radarmottagare och länkar, medan 416B fanns i några länkar även i Sverige.

Det gick mycket "rykten" om de brusfaktorer som gick att få till med 416B, men jag är böjd att tro att många av de värden på under 1 dB som angavs var resultatet av "optimistiskt tänkande" vid mätningarna.De bruskällor som fanns med 5722 hade ofta en tolerans på +/- 0,5 dB vid mätning av små brusfaktorer.
En "preamp" med 416B fanns i Orr&Johnsons "VHF Handbook" från 1956.

När jag började med VHF 1970 så var FET-konvertrar fortfarande i sin barndom och diskussionerna gick höga om vad som var möjligt med olika realiseringar av rör och transistorer. Jag anförde i ungdomligt oförstånd att 416B inte skulle räknas ut, men min "Elmer" SM4COK som jobbade på LME sade då att "det är inget rör utan en ugn..." Det blev istället EC88 i min första rörkonverter som visade sig ha sämre brusfaktor än TIS88 i DL6SW. Märk att detta hände sig vid den tid när det fortfarande gick att konstatera det kosmiska bruset med en bra 144 MHz-konverter.

Om det var bättre förr kan diskuteras, men bakgrundsbruset var i alla fall lägre...

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Måste bara lyfta tråden och fråga hur det gick med detta projektet?
Går som sagt i liknande tankar, och till dags dato har jag samlat på mig en del pryttlar. En tung klump (17~18kg) transformator med 800,900 samt 1000v uttag, ett par kraftigare vridkondensatorer lämpliga till c2 i pi-filtret, samt några högspänningskondensatorer (door knob).
även ett par 813 med socklar samt en glödströmstrafo har hittat in i mitt skåp.
Dock vet jag inte om jag ska gå gi7b eller 813vägen.....
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top