SM5SRT med önskeprogram i P2 år 1964

SM7CZR

Old Member
Jag missade direktsändningen då den gick i december1964 men hittade en länk i min dator.
Filen går att öppna med mediaspelaren VLC.
Programmet är 1 timme och 25 minuter långt.
Här får man ett bevis på hur dålig trafikdisciplinen var redan på den tiden, 1964. :eek:
En del typer sitter och tunar fram o tillbaka på frekvensen för att höra sitt pipande i P2-radion.
Inte konstigt att operatören hade problem med att hitta rätt inställning på mottagaren.
Några kända CW-signaler avslöjade sig också.
I början var det dessutom rundgång i studion, men så småningom löste det sig.

http://www.radio4all.se/offshore/sm5srt.ram
 
Det är en väldigt avslöjande inspelning på många sätt. Det jag noterade var att den som rattade mottagaren inte riktigt insåg att vid AM-mottagning så skall BFO:n alltid vara frånslagen om man inte bestämt sig för att nollsväva. Här kämpas det med att försöka sidställa frekvensen så att den irriterande BFO-tonen blir så hög som möjligt och inte skall störa AM-mottagningen. Någon av amatörerna i studion borde ha märkt detta på ungefär 0,2 sekunder och slagit ifrån BFO:n.

Lyssnar man noga i röran så kan man höra många kändisar kämpa hårt och frågan är om trafikdisciplinen inte var sämre förr ändå. Å andra sidan så är det så här det låter i pile-up:sen idag också. :-)

Men en fantastisk dokumentation av hur det kunde låta förr är det.
 
Jag minns den inspelningen som om det vore igår. Det är ett litet "hack" på kanske en halv minut då jag bytte band annars är den ganska komplett. Just den filen du pekar till är i RealAudio-format och ljudet blir lite sämre kvalitet. Filen finns även i Wav men blir för stor att lägga ut. Däremot finns den i MP3-format under "inspelningar" på ers.se. Ja det "tunades" vilt och alla ville höras i statsradions kanal när tillfälle gavs. Läsvärt är även SSA Ordf. ord (Major Tottie om jag minns rätt nu) om bravaderna efterföljande QTC.

/Göran
 
Jag minns den inspelningen som om det vore igår. Det är ett litet "hack" på kanske en halv minut då jag bytte band annars är den ganska komplett. Just den filen du pekar till är i RealAudio-format och ljudet blir lite sämre kvalitet. Filen finns även i Wav men blir för stor att lägga ut. Däremot finns den i MP3-format under "inspelningar" på ers.se. Ja det "tunades" vilt och alla ville höras i statsradions kanal när tillfälle gavs. Läsvärt är även SSA Ordf. ord (Major Tottie om jag minns rätt nu) om bravaderna efterföljande QTC.

/Göran

Det här var före min tid.

En ganska svidande vidräkning med hur man uppfört sig på frekvensen kom som sagt i QTC något senare.
Där förutspåddes också att detta "önskeprogram" sannolikt skulle bli en engångsföreteelse.
Och så blev det. Kanske lika bra...

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jisses!
Jag var bara 1 år på den tiden, men det här programmet hade definitivt inte lockat mig till amatörradion ens vid äldre ålder.

Det är katastrof både ur riggen och i studion.
Förvånande att man inte heller lyckas förklara tekniska begrepp mer pedagogiskt för lekmän. Man har tagit in kvinnan som inte är radioamatör för att ställa dom "dumma frågorna" men den enkla förklaringen blir bara ett ytterligare tekniskt uttryck.

Vad är en dipol? Ja öh den är normalt för ett amatörband men min är optimerad för flera band… Jaha, vad bra.

Vad betyder single sideband? Jo man har sidband och bärvåg och så tar man bort bärvåg och sidband och då blir det mindre interferenser som piper (allt medan det piper utav h*****e i bakgrunden).
 
Last edited:
Programmet var lite dåligt förberett.
Att endast kalla allmänt anrop 80meter var fel, det skulle vara en viss bestämd frekvens och även nämnas vilket distrikt som fick svara.
Då skulle det kanske funkat lite bättre trots allt.
Eller vad tror ni? :rolleyes:
 
Last edited:
Jag måste rannsaka mej själv lite.
Vid närmare eftertanke ställde vi kanske för stora krav på operatörerna, både i studion och de som ropade på SM5SRT?
Att hamna exakt på en viss bestämd frekvens var på den tiden (1964) inte alldeles enkelt.
Endast de som hade en stor plånbok kunde unna sig sådana grejor.
Man fick nöja sig med att kunna kalibrera mottagaren på varje 100 kHz för att sedan nöjaktigt ställa in en viss frekvens där emellan.

Jag minns att jag fick spara länge för att kunna köpa denna mottagaren (på bilden).
http://www.universal-radio.com/catalog/commrxvr/SX111.jpg

Dessutom var jag tvungen att köpa till en transformator 220/117 VAC. Exportanpassad utrustning för annorlunda elnät var sällsynta på den tiden.
 
Last edited:
Det här var före min tid.
Det arkeologiska fynd som den här inspelningen utgör för ju vetenskapen ett stort kliv framåt!
Vi kan nu slå fast att amatörradions guldålder måste ha intrträffat någon gång mellan 13 december 1964 (då inspelningen visar att ingen som helst ordning rådde) och 1 april 1971 (då T-certifikatet infördes och allt blev sämre).

73,
Jonas/SM5PHU
 
Amatörradions guldålder inföll mycket riktigt under 1960-talet, precis när är nog ganska svårt att säga.

Annars håller jag med om att vägen utför började när administrationerna började tumma på telegrafikravet,
och sedan de allmänt minskade kunskapskraven vilka följde.

Det känns riktigt bra att ha SSA:s blivande vice ordförande med i strävandena för att återinföra telegrafin som ett av de
ökade kraven för certifikat.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
:) Telegrafifärdighet har fortfarande relevans för amatörradio. Men jag anser inte att det behöver vara ett tvång.

Ursprungligen baserades väl kravet på telegrafikunskaper på att amatörerna skulle kunna samexistera med kommersiell telegrafitrafik, och att man skulle utgöra en beredskapsresurs? De skälen verkar inte längre vara giltiga.

Om man enbart är ute efter att hålla kreti och pleti borta från amatörbanden, kan man lika gärna införa krav om färdigheter i att cykla på enhjuling.

73,
Jonas/SM5PHU
 
Och varför ska telegrafikrav ses som ett sätt att hålla "kreti & pleti" borta från amatörradio?
Det är ju bara att lära sig telegrafi så kan vilket drägg som helst vara med... Det klarade
t.o.m. jag av. :)
Någon intelligens eller exklusiv klasstillhörighet behövs inte heller, bara att man är lite lagom
tjurig och kämpar på när det tar emot.
 
Jag är bekymrad och ju mer jag läser i denna tråd, desto mer bekyrad blir jag. :confused:

Det har i mången tråd slagits fast av "Di Lärde" att man alls icke ser ner på "Di Yngre" och att
det inte finns något "Vi & Dom" eller något som helst "Riktiga" kontra "Oriktiga" amatörer.

Ändå fastslås det, gång på gång av "Di Lärde" att den som icke behärskar "Det Heliga Språket"
ej på något som helst sätt kan räkna sig till de "Riktiga" amatörernas skara.

Det sipprar igenom en unken doft av förlegad "Elitism" trots att det ordet är bannlyst och förnekas in i döden.

Hur skall då vi, som hade oturen att bli tilldelade ett certifikat efter 1994, ett T/N -cert, eller ännu värre
(Gud Förbjude) en SA-signal, göra för att i "Di Lärdes" ögon bli förärade titeln "Riktiga Amatörer" ?

Somliga har i efterhand lärt sig "Det Heliga Språket" men dessa ses fortfarande som misstänkt suspekta individer
då de med all säkerhet mer eller mindre "fått sitt certifikat i flingpaketet" under "Den Mörka (oreglerade) tiden".

Vad har då "Di Yngre" för hemlig agenda, vilken innebär den slutliga dödsstöten för Amatörradiohobbyn ?

Detta är mina egna teorier, jag tillhör förvisso "Di Yngre" men förnekar all kännedom kring nedanstående;

-Kan det finnas en övergripande strategi att alltid se till kvantiteten före kvalitén ?
-Kan det finnas en plan för att med alla medel införa den terminologi som tidigare endast hörts på Privatradio bandet ?
-Finns det en hemlig agenda för att inom en snar framtid tillse att inga kompetensprov alls krävs för certifikat längre ?
-Kanske finns det ett hemligt fora där "Di Yngre" beställer och bestämmer nidingsdåd såsom klippta kablar och fällda master ?

-Finns det, slutligen, månne en långsiktig plan på att om, låt säga, 20 år själva rafsa åt oss titeln "Di Lärde" ?


Nä, för att vara allvarlig en stund. Det är precis som jag skriver ovan. I ena stunden gäller en hurtig förbrödring
där vi alla är bröder och systrar i denna underbara hobby, i nästa stund är det likt förbannat tillbaks till "Den Stora
Vattendelaren". Vad är detta för skitprat ? Ni vill veta var vi står och tycker i en oherrans massa frågor och ger
er inte förrän vi svarar enligt "Di Lärdes" läror och invanda ramsor.

Var står ni själva ? Har någon av "Di Lärde" ryggrad nog att öppet erkänna att denne visst ser skillnad på
"Riktiga" amatörer som tagit certet före 1994 och kan "Det Heliga Språket" gentemot oss andra, läs här
"Di Yngre", "Icke Äkta", amatörerna som ni (mellan skål och vägg / mellan fyra ögon) anser fått certet i flingpaketet ?

Jag undrar stilla om det finns någon av Er, Di Lärde, som har stake nog att erkänna att Du hyser denna åsikt ?


Om inte anser jag Er vara lögnare, då dessa åsikter ändå klart lyser igenom i Era inlägg, och ännu värre, sakna
ryggrad och stake nog att stå för det Ni egentligen tycker bakom våra outbildade, stickproppsbemängda och suspekta ryggar !

Jag blir personligen jäkligt less på att alltid se den unkna "Überamatörskåren´s" verkliga åsikter visa sitt fula tryne.

Jag lärde mig förstå och köra radio av min far, Lars-Åke SM3DIJ (SK), redan tidigt 70-tal som liten pilt, men fick inte
tillfälle att ta eget certifikat förrän 2007, samma år som min far gick silent. Hela mitt liv har jag således hållit på med
radio och i yrkeslivet, precis som min far, jobbat som tekniker.

Dessutom har jag förkovrat mig ytterligare genom högre examina vid såväl gymnasium som universitet.

Men pga min signal kommer jag förmodligen aldrig höra till "Di Lärdes" skara utan för evigt vara en andra
klassens "Amatör-Amatör" i överhöghetens argusögon.

Nåja, nu har jag sålt av alla radios och säljer som bäst av det lilla som finns kvar av kringutrustning. Känns skönt
att med varm hand låta alla egenutnämnda småpåvar och orakel själva veta bäst både här och på banden !

//

PS Moderator, om detta inlägg är för OT, flytta det MED relevanta inlägg ovan till egen tråd DS
 
Last edited:
:)

Ursprungligen baserades väl kravet på telegrafikunskaper på att amatörerna skulle kunna samexistera med kommersiell telegrafitrafik, och att man skulle utgöra en beredskapsresurs? De skälen verkar inte längre vara giltiga.


73,
Jonas/SM5PHU


PHU de APQ
Jag tror inte det var så. Morsetelegrafi var ett enkelt och naturligt sätt att kommunicera på såväl långvåg som kortvåg. Att "snickra ihop" en enkel rig - 6AG7 VFO och 807 slutsteg och sedan "bryta utsändningen" på ett lämpligt ställe var realiserbart för en 15-årig skolyngel. Modulator av något slag fick komma senare.
Jag körde nog enbart telegrafi i minst tre år innan jag kompletterade riggen med en modulator (kolkornsmikrofon i 807:ans katod!).

Jag vill påstå att ingen som funderade på att ta ett cert för att bli radioamatör upplevde telegrafikravet som en "belastning".

F ö var kortvågen fullspäckad med telegrafisignaler mellan rundradiofrekvenserna. Många använde A2 vilket gjorde att man kunde avnjuta och träna mottagningsfärdigheter på föräldrarnas BC-mottagare. Bland telegrafistationerna kommer jag såväl ihåg TASS som sände nyheter på engelska i 90-takt med A2. Även kustradiostationerna nyttjade A2 och man fick här en viss träning att "förstå" olika handsändningar i hastigheter från 50-takt till ibland över 100-takt.

Jag har svårt att jämföra denna era med någon annan teknikgren. Kanske cykling kontra bilkörning! Bor jag i ett samhälle och har en kompis 800 meter från mitt hem tar jag hellre cykeln än bilen. Med cykeln passerar jag alla trafikstockningar och vägreparationer och har inga problem med parkering.

73
Bengt/SM6APQ
 
Last edited:
Ursprungligen baserades väl kravet på telegrafikunskaper på att amatörerna skulle kunna samexistera med kommersiell telegrafitrafik, och att man skulle utgöra en beredskapsresurs? De skälen verkar inte längre vara giltiga.

Den mest betydelsefulla orsaken var att USA under Washington-konferensen 1927 lyckades genomdriva att telegrafikrav skulle vara obligatoriska, motiverat med att amatörradio och andra radiotjänster, främst fast trafik, delade frekvensband (bl.a. 80 m).
Detta skedde i utbyte mot att amatörradio fick juridisk status, vilket de flesta europeiska länder var emot.

Efter kriget såg makthavarna även potentialen i att ha kunniga radioamatörer som resurser inför kommande krig.
Detta ledde till dels höjningen av kompetenskraven i allmänhet, och dels de olika licensklasserna med olika nivåer för bl.a. telegrafikraven.

Som bl.a. SM7MCD konstaterat tidigare var telegrafikravet en synnerligen bra konstruktion för att få fram de som var verkligt intresserade av amatörradio. Den mycket korta halveringstiden bland de amatörer som examinerats utan telegrafikrav bär syn för sägen.

Någon nämnvärd opinion mot telegrafikravet bland genuint radiointresserade har, som Bengt/APQ konstaterar, knappast funnits.
I stället har opinionen främst funnits bland ett klientel som har satt privilegier utan motprestationer som sitt främsta mål.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Ursprungligen baserades väl kravet på telegrafikunskaper på att amatörerna skulle kunna samexistera med kommersiell telegrafitrafik, och att man skulle utgöra en beredskapsresurs? De skälen verkar inte längre vara giltiga.
Samexistensen med andra system skedde väl på samma villkor då som nu, d.v.s. att inte störa pågående trafik? Det har väl aldrig funnits någon önskan om att radioamatörer ska ha trafik med den kommersiella telegramtrafiken? Den ursprungliga anledningen till kunskapskravet i morsetelegrafering torde ha varit att det då var det enda trafikslaget i radions absoluta barndom. Då "måste" operatörerna behärska morse för att alls kunna kommunicera. Emellertid gjordes den första AM-sändningen så tidigt som år 1900 och SSB patenterades 1915. Från, säg, 1930 har morsetelegrafering definitivt saknat sakliga motiv som kunskapskrav betraktat, ty det finns inget som säger att amatörtrafik måste nå fram till varje pris. Det är en väsentlig skillnad mot kommersiell, militär och inte minst nödtrafik som alla företas i helt andra system. Som trafiksätt är morsetelegrafi naturligtvis precis lika relevant som alla andra trafiksätt så länge det finns (minst två) radioamatörer som vill kommunicera den vägen. Man ägnar sig åt det man tycker är kul helt enkelt. Det är hela idén med en hobby.

Jag gillar ditt förslag om enhjuling. Komplettera gärna med att man ska kunna cykla på uppspänd dipol. För högre certifikatklass ska dipolen vara "sloped" :D
 
PHU de APQ
Jag tror inte det var så.
CQ de SM5PHU

Säkert fanns flera olika skäl till att man en gång införde morsekravet. Oavsett vilka dessa skäl var, tycks de ha spelat ut sin roll nu. I synnerhet från mer konservativa debattörer framhålls hur viktigt det är att de svenska kompetenskraven harmoniserar med omvärlden. I alla avseenden utom just kravet på telegrafifärdigheter, där samma konservativa debattörer vill gå på tvärs mot omvärlden och återinföra kravet. Ett sånt resonemang är såklart helt inkonsekvent.

Argument som anförs är att ett återinfört telegrafikrav på något sätt skulle höja kvalitén på kåren och att folk som väl erövrat sitt telegraficertifikat skulle vara mer motiverade att stanna i hobbyn.

Att återinföra telegrafikravet enbart för att höja tröskeln för inträde till amatörradiohobbyn är en usel idé.

Inspelningen från 1964 illustrerar att kvalitén på amatörerna inte var särdeles hög på den gamla goda tiden, trots att alla måste gå genom CW-nålsögat och förhöras av länsman innan de släpptes ut på banden.

Om forna tiders amatörer var hobbyn mer trogna än dagens, beror det sannollikt på att alternativen var färre då. Antingen var man med i radioklubben, eller så fick man ägna fritiden åt Kyrkliga syföreningen.

Tro nu inte att jag är en fiende till CW. Tvärtom, CW är fantastiskt, det är den mode som jag känner mig mest bekväm med, och den absoluta merparten av all min aktivitet inom amatörradio de senaste 30 åren har ägt rum på CW.

CW är tillräckligt kul av egen kraft, och behöver inte tvingas på någon.

73,
Jonas/SM5PHU
 
En (en) av anledningarna var att man skulle förstå och om nödvändigt kunna kommunicera med nödställt fartyg. Förstå innebar att man skulle skriva ner info och ringa kustradion och delge frekvens o övrig relevant info.

Har i ett läge varit ute för att hjälpa till med ett medicalcall från dåvarande Checkoslovakien - sos per telegrafi.
/Uffe
 
Om låga krav är så bra, varför har då inte förhoppningarna om ett mycket stort antal aktiva radioamatörer slagit in?
Enligt min mening skulle inte ens ett fullständigt avskaffande av proven leda till någon större tillströmning i dagsläget

Sänkningen av kraven har lett till att det numera varken finns kvalitet eller kvantitet inom amatörradion i Sverige.
Dessutom har en subkultur av privatradioutövare vuxit fram inom amatörradion vilket inte tillför något alls.

Slutligen har inte telegrafikravet någonsin motiverats för att radioamatörer skulle kunna ta emot nödanrop från fartyg. Det har inte funnits något amatörband runt 500 kHz förrän över 10 år efter det "gamla"
radiosäkerhetssystemet där nödanrop gjordes på 500 kHz gick i graven.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Back
Top