Hejsan alla!
Enligt min erfarenhet kan en stege aldrig bli så dålig som en koax, inte ens om det regnar. I en stege (min hembyggda) sitter ju trådarna med ca 1 dm avstånd så det blir svårt för vattnet åstadkomma en hf-mässig kortslutning på det avståndet. I mitt fall sitter stegpinnarna med en halvmeters mellanrum så de "överbryggningsförluster" vattnet på dem kan åstadkomma måste vara ytterst små. Under de 15 år jag nu använt stegmatare har jag aldrig märkt någon skillnad då det regnar. Koax är ju inte heller helt okänslig för fukt. Att fukten i luften påverkar hela antennsystemet är ju troligt alldeles oavsett typen av matare.
Om en koax ska fungera enligt specifikationerna (som är klart sämre än för stege) så ska den ha 50 ohm i båda ändar vilket ju inte alltid är fallet. Så fort Du måste använda en tuner så är Du ute på hal is och förlusterna i koaxen ökar. Stegen, däremot den har låga förluster, oavsett vilka impedanser som råkar uppstå i matningspunkten och därmed också i nederänden av stegen.
I mitt fall har jag en horisontell loop , triangulär med ca 90 m:s omkrets omkrets och 11 meter upp. I litteraturen sägs den ha ca 150 ohms matningsimpendans och min stege är ca 18 meter. Jag använder hembyggd matchbox (se omslagsbilden på QTCnr 5 2009, "hembrännaravstämmaren"). Efter att jag avstämt på 80 meter så kunde jag med hjälp av ett antenninstrument simulera fram att matningsimpedansen i nederändan av stegen är ca 2800 ohm. Stegen är ju nära en kvarts våglängd lång och då bör den vara högohmig vilket ju bekräftas av 2800 ohm. Hela systemet fungerar utmärkt på alla band. Läs gärna mer i min artikel i QTC nr 5 2009. Där finns mycket mera detaljer beskrivna.
Jag vill minnas att jag jämförde en situation då mataren var 20 meter (eller var det 30meter?) och trots att matnigsimpedansen var 50 ohm i matningspunkten så var förlusterna högre med koax än om man använder en stege på 600 ohm. Smaka på det! Det känns rätt otroligt! Eller hur?
Trots en så stor impendansskillnad som 50 till 600 ohm så hade stegen lägre förluster än koaxen! Det beror på det överlägset lägre förlusterna i stegmataren. Nu jämförde jag med en koax av medelbra kvalitet som ju våra koaxer ofta blir efter några år i luften. Koax är ju färskvara i hög grad. Stegmataren är mycket okänslig för stående våg (SWR), dvs det uppstår naturligtvis SWR, men energiinnehållet är så lågt i den att den är praktiskt försumbar, medan för koaxen är hög SWR rena katastrofen som ger höga förluster. Märk väl att då hjälper inte heller någon matchbox. Det enda du gör med den är att se till att skydda sändaren, dvs den "ser" 50 ohm. Men i koaxen uppstår många andra diverse impedanser med höga förluster som följd eftersom du inte har 50 ohm i matningspunkten. Hade Du haft det hade Du inte behövt en ATU!
Är det så här svart/vitt? Nej, naturligtvis inte! Vad händer om jag har 60 ohm i stället för 50 i ohm i matningspunkten? Sannolikt inte märkbar skillnad. Vid 70 ohm? Tjaa...nu börjar SWR krypa upp mot 2:1. Till syvene och sist blir det ju ett personligt val. Hör Du bra och hörs bra så är ju allt frid och fröjd. Även om en stor del av effekten från slutsteget försvinner i förluster så hörs man ju trots allt.
Jag hävdar i alla fall att stegmatare i praktiken alltid är bättre än koax. Möjligen finns det situationer då man måste man välja koax av praktiska skäl. Det finns ju också lågföluskoax men den är dyr och man tvingas ju hålla sig till 50 ohm!
I resonemanget ovan har jag praktiska erfarenheter men framför allt stödjer jag mig på simuleringar jag gjort i ett gratisprogram som heter TLdetails som i själva verket är Smithdiagrammet i matematisk form.
Hälsningar
Tore Sandström SM7CBS
