Jag har alltid vägrat Dithering eller Jitter som det också kallas. Dessutom har jag förklarat för mina chefer att detta är fusk.
Vissa kunder har påpekat att man kan reducera kostnaderna med hjälp av Jitter men jag har vägrat syssla med sådana fuskmetoder.
På den tiden då jag jobbade med försvarselektronik var det helt förbjudet med sådana hyss. Man ville ha noga koll på alla frekvenser och dess övertoner.
Man valde switchfrekvensen så att man hamnade utanför MF och där skulle man ligga still.
Även långt senare när jag jobbade med kraft i mobilbasstationer var det viktigt att säkerställa att kraftens switchfrekvenser hamnade utanför MF och eventuella passband.
Alltså när det gäller mottagare så vet konstruktörerna att Jitter är ett otyg.
Att man kan tillåta detta för att klara sig "under ribban" vid EMC certifiering är märkligt, alla vet ju att det är fusk men då mätmetoden är sådan att man kan utnyttja detta kryphål måste man göra det för att kunna konkurrera på marknaden.
Produkter som håller EMC-krav under och strax efter en eventuell certifiering.
Knappast en längre tid därefter.
Detta har jag sett exempel på i en switchad kraft konstruerad för 85-245VAC.
Där hade ingångselektrolyten totalt torkat ut men eftersom matningsspänningen var 230VAC så fungerade apparaten ändå, den klarade av det stora ripplet men störde friskt på dom låga HF banden.
Apparaten var i drift bortåt 2år innan jag lyckade lokalisera den.