Jag jobbade några år som forskningsingenjör på en biologirelaterad institution vid Stockholms universitet. Av nån anledning tyckte man att "IT-grejer" ingick i jobbet. Vad gäller sådana system tror jag det finns ytterligare en nivå, "professorssäker". Doktoranderna lyckades med allmäna grejer (hängning, bluescreen, ledsen Mac etc), medan professorerna lyckades med betydligt mer kreativa kalamiteter som kunde sluta med hårdvaruförstörelse och ohjälplig dataförlust. Men de hade kanske övat längre...
Storleken är utmaningen.
- Thread starter SM6POP
- Start date
På gymnasiet så var det nog avometer som var vårt oförstörbara instrument.
Så länge man inte tappade det i betonggolvet dvs.
SM4UKE
Well-Known Member
Var det Fluke som började stoppa in sina multimetrar i ett omgivande extrahölje av halvmjuk plast? Inbjuder till extra hårdhänt hantering. Överlever fall mot betonggolv. Instrument i bakelithölje brukar inte gilla det, man kan se en del kantstötta exemplar där höljet saknas i varierande grad. Visarinstrumenten gillar det nog inte. En viktig funktion hos ett visarinstrument är en funktion som dämpar visarens ohämmade rörelse i ändriktningen, annars kan den bli krokig. Klassiskt mätmisstag är att glömma kvar instrumentet för strömmätning för att sedan få för sig att mäta nätspänning eller något annat med skapligt tryck bakom. Det kan resultera i att en kopparbana på ett kretskort brinner av. Hur jag nu kan veta sådant... Det var nog på en kompis universalinstrument för länge sedan, ett sånt där billigt instrument som inte har några säkringar. Ähum... host host. Instrumentet fungerade efter att ja.. eeeh... han byglade över den bortbrända kopparbanan med en trådstump.
En bekant berättade om en historia från Bofors där man höll på att mäta något med ett oscilloskop i en LV-pjäs. Pjäsen ballade ur och rörde sig okontrollerat i sida varvid oscilloskopet slets iväg från rullbordet intill och flög iväg en massa meter där det sedan landade på betonggolvet. Berättaren påstod att oscilloskopet överlevde den luftfärden, förutom att probsladdarna slets sönder.
En bekant berättade om en historia från Bofors där man höll på att mäta något med ett oscilloskop i en LV-pjäs. Pjäsen ballade ur och rörde sig okontrollerat i sida varvid oscilloskopet slets iväg från rullbordet intill och flög iväg en massa meter där det sedan landade på betonggolvet. Berättaren påstod att oscilloskopet överlevde den luftfärden, förutom att probsladdarna slets sönder.
SM0AOM
Well-Known Member
Oscilloskop kan vara märkvärdigt beständiga.
Den store historieberättaren Göte SM6DTN på Tillämpad Elektronik
som kunde förgylla åtskilliga eftermiddagar i institutionens nedsuttna fikarum
berättade vid ett tillfälle om hur ett dyrt oscilloskop hade köpts från Tektronix i slutet av
1960-talet. Speditören hade dock tryckt till transportemballaget så att stommen blev sned,
och plug-in enheterna knappast gick att rubba. Eftersom staten inte tecknade försäkringar blev man tvungen att lita till speditörens välvilja, och efter ett utdraget förhandlande
fick man en viss ersättning. Importören, Erik Ferner måste det ha varit, tyckte synd om
högskolan och gav en rejäl rabatt på ersättningsoscilloskopet.
Dock tyckte man oå institutionen att det var synd att skrota ett sådant instrument,
så ett par armstarka anställda riggade upp en domkraft i verkstaden så att man med visst våld kunde räta ut stommen, och efter några försök gick det att få både ut och in pluggarna och några nya rattar snyggade till fronten. Sidoplåtarna bucklades ut nödtorftigt.
Genom detta initiativ kunde institutionen i slutänden glädja sig åt två nya oscilloskop.
Den store historieberättaren Göte SM6DTN på Tillämpad Elektronik
som kunde förgylla åtskilliga eftermiddagar i institutionens nedsuttna fikarum
berättade vid ett tillfälle om hur ett dyrt oscilloskop hade köpts från Tektronix i slutet av
1960-talet. Speditören hade dock tryckt till transportemballaget så att stommen blev sned,
och plug-in enheterna knappast gick att rubba. Eftersom staten inte tecknade försäkringar blev man tvungen att lita till speditörens välvilja, och efter ett utdraget förhandlande
fick man en viss ersättning. Importören, Erik Ferner måste det ha varit, tyckte synd om
högskolan och gav en rejäl rabatt på ersättningsoscilloskopet.
Dock tyckte man oå institutionen att det var synd att skrota ett sådant instrument,
så ett par armstarka anställda riggade upp en domkraft i verkstaden så att man med visst våld kunde räta ut stommen, och efter några försök gick det att få både ut och in pluggarna och några nya rattar snyggade till fronten. Sidoplåtarna bucklades ut nödtorftigt.
Genom detta initiativ kunde institutionen i slutänden glädja sig åt två nya oscilloskop.
SM6POP
Foliehatt
Då var radion lagad och felet var ett motstånd och en konding runt trissan i första förstärkarsteget efter mikrofoningången som gått hädan. Komponenterna var i storleken 1005 (0402) så 1mm x 0,5mm och som GLD tidigare skrev så går nog gränsen där för att utföra en säker lödning för hand, åtminstone för mig. Det trasiga motståndet här på mitt pekfinger.
0402 är ju inte så otroligt smått, jag har suttit och pillat mycket 0201 i jobbet. Då börjar det bli smått även i microscop. Även den alldra minsta spetsen som går att frambringa är som det grövsta järnspettet bredvid komponenten
Här är en bild på en BGA med 36 anslutningspunkter "bollar" lagd intill en stålskala. Kapseln är 3x3mm... Dessa löds med varmluft om man är tvungen att handlägga dem vid reparation osv..
Behöver jag nämna att jag gillar att hålla på med rör på fritiden? Stora hållbara saker uppskattas
Senaste tiden har jag renoverat lite 60-tals Tektronix oscilloskop, mycket roligt att hålla på med
Här är en bild på en BGA med 36 anslutningspunkter "bollar" lagd intill en stålskala. Kapseln är 3x3mm... Dessa löds med varmluft om man är tvungen att handlägga dem vid reparation osv..
Behöver jag nämna att jag gillar att hålla på med rör på fritiden? Stora hållbara saker uppskattas
Senaste tiden har jag renoverat lite 60-tals Tektronix oscilloskop, mycket roligt att hålla på med
Attachments
Last edited:
SM6GXV
QRV: HF, VHF, UHF
Renoverat Tektronix 545A från 1962. I princip oanvänt men fick byta alla lytar i nätagget. Etiketterna "Tektronix, Inc. Checked Tube" som satt på en del rör var vita. Inget "fingerplack" på rattarna.
P2 fosfor (blå med halvlång efterlysning) Oanvändbart med dagens elpriser men lyser som en hel stad innuti + en nostalgi-kick i form av amerikansk elektroniklukt...
Sätter man ut ett sådant på Tradera/Ebay finns resterna minus alla E88CC/6DJ8/6922 på någon återvinning strax efteråt...
P2 fosfor (blå med halvlång efterlysning) Oanvändbart med dagens elpriser men lyser som en hel stad innuti + en nostalgi-kick i form av amerikansk elektroniklukt...
Sätter man ut ett sådant på Tradera/Ebay finns resterna minus alla E88CC/6DJ8/6922 på någon återvinning strax efteråt...
SM0AOM
Well-Known Member
Oscilloskopen förr var stiliga att se på, samt värmde gott.
När man labbade Elmät B så förekom Tektronix 535 och 545 på rullvagnar, och
när det kändes kallt i labsalarna på nedre plan vände man baksidan åt och värmde
sig i värmen från luftutblåsen.
Dagens oscilloskop är rätt själlösa...
Här kommer en relaterad, snart 50 år gammal, historia från G3PIY helt underbara website:
Hans andra historier från det "militärindustriella komplexet" är också läsvärda.
När man labbade Elmät B så förekom Tektronix 535 och 545 på rullvagnar, och
när det kändes kallt i labsalarna på nedre plan vände man baksidan åt och värmde
sig i värmen från luftutblåsen.
Dagens oscilloskop är rätt själlösa...
Här kommer en relaterad, snart 50 år gammal, historia från G3PIY helt underbara website:
scopes
www.radiomuseum.co.uk
Hans andra historier från det "militärindustriella komplexet" är också läsvärda.
Last edited:
Nu blev det snabbt OT
Kul att det är flera som håller liv i dessa underbara skapelser, det värmer gott här I dagens slit-och-släng samhälle uppskattas riktig kvalitet, det är en obeskrivlig känsla att ratta en sån här pjäs
Har ägnat ett halvår åt att samla ihop de rör jag behövde och lyckats räddat ett av de två Tektronix jag fick till skänkes. också av en väldigt vänlig radioamatör.
För några veckor sedan fick jag ett RM545B som visade sig fungera fullt ut utan större handpåläggning, 5o år gammalt. riktigt häftigt.
Ska skydda dessa livet ut
Har någon en spektrumanalysator, renoveringsobjekt mer än gärna! från samma tid är det högst intressant! även en "Curve tracer" eller tube tester från tektronix hade varit något
Kul att det är flera som håller liv i dessa underbara skapelser, det värmer gott här
I dagens slit-och-släng samhälle uppskattas riktig kvalitet, det är en obeskrivlig känsla att ratta en sån här pjäsHar ägnat ett halvår åt att samla ihop de rör jag behövde och lyckats räddat ett av de två Tektronix jag fick till skänkes. också av en väldigt vänlig radioamatör.
För några veckor sedan fick jag ett RM545B som visade sig fungera fullt ut utan större handpåläggning, 5o år gammalt. riktigt häftigt.
Ska skydda dessa livet ut
Har någon en spektrumanalysator, renoveringsobjekt mer än gärna! från samma tid är det högst intressant! även en "Curve tracer" eller tube tester från tektronix hade varit något
Last edited:
SM6GXV
QRV: HF, VHF, UHF
Det finns en "halvmodern" generation av Tektronixinstrument från sent 60-
och tidigt 70-tal man skall vara litet försiktig med. Vid den tiden bakade Tek in
högspänningstransformatorernas lindningspaket i en sorts epoxy som senare
visade sig vara hydrofob och absorberade fukt. Man känner igen dessa på
den bruna ingjutningen.
När ett instrument med detta problem startas kan allt fungera OK tills transformatorn värmts upp
och eventuella överlastskydd löser ut. Fd. kollegor kom i triumf bärande
på en 576 Curvetracer som jag förärades. Glädjen blev kortvarig då problemet
upptäcktes men jag var inte ensam om det. Transformatorkärnorna fick separeras
i en ugn (luktade inte hälsosamt) och en bekant ställde upp med att printa
en ny bobbin. På nätet fanns Tek's orginalspecifikation med antalet lindningsvarv
osv. Just den transformatorn var enkel att linda om mha en liten manuell
lindningsmaskin jag byggde ihop då trafon endast hade några få lindningar.
Högspänningslindningen var dock på drygt 1000 varv 0.1mm tråd som dessutom
måste lindas på "högspänningsvis". Med anteckningsblock och s t o r t tålamod
men det gick.
Nästa problem med gamla instrument är kolmassamotstånden från Allen-Bradley (mfl)
som åldras pss att resistansvärdet kryper över den angivna toleransen ganska
duktigt. Vanligtvis använde Tek precisionstyper där det var kritiskt men
man måste vara misstänksam och gärna lägga tid på att kolla uppenbara
risker där man ser att det varit varmt.
I modernare instrument från 80- och 90-talet heter problemen "ROM-Rot"
dvs att minnen tappar innehållet. Som tur är finns ofta images att ladda ner
och det anbefalles att man har ett förråd av 2716 mfl samt en brännare
tillgänglig. Nästa problem är batteriuppbackade minnen som innehåller
kalibreringskonstanter. Sådant går att lösa men varianterna där
tillverkaren gjutit in ett batteri ovanpå CMOS-minnet är ett j-a elände.
Då måste man ta fram en liten dremel för att gröpa fram och knäcka ur den döda
cellen försiktigt, anteckna var anslutningstrådarna går och montera en ny
cell på lämpligt sätt.
Och så var det det där med RIFA metallerade papperskondensatorer som
exploderar utan undantag vid spänningspåslag. Ett förråd med ersättningstyper
måste finnas i varje labbförråd och är det första som skall åtgärdas
när den första euforin över loppisfyndet lagt sig innan man startar
apparaten.
och tidigt 70-tal man skall vara litet försiktig med. Vid den tiden bakade Tek in
högspänningstransformatorernas lindningspaket i en sorts epoxy som senare
visade sig vara hydrofob och absorberade fukt. Man känner igen dessa på
den bruna ingjutningen.
När ett instrument med detta problem startas kan allt fungera OK tills transformatorn värmts upp
och eventuella överlastskydd löser ut. Fd. kollegor kom i triumf bärande
på en 576 Curvetracer som jag förärades. Glädjen blev kortvarig då problemet
upptäcktes men jag var inte ensam om det. Transformatorkärnorna fick separeras
i en ugn (luktade inte hälsosamt) och en bekant ställde upp med att printa
en ny bobbin. På nätet fanns Tek's orginalspecifikation med antalet lindningsvarv
osv. Just den transformatorn var enkel att linda om mha en liten manuell
lindningsmaskin jag byggde ihop då trafon endast hade några få lindningar.
Högspänningslindningen var dock på drygt 1000 varv 0.1mm tråd som dessutom
måste lindas på "högspänningsvis". Med anteckningsblock och s t o r t tålamod
men det gick.
Nästa problem med gamla instrument är kolmassamotstånden från Allen-Bradley (mfl)
som åldras pss att resistansvärdet kryper över den angivna toleransen ganska
duktigt. Vanligtvis använde Tek precisionstyper där det var kritiskt men
man måste vara misstänksam och gärna lägga tid på att kolla uppenbara
risker där man ser att det varit varmt.
I modernare instrument från 80- och 90-talet heter problemen "ROM-Rot"
dvs att minnen tappar innehållet. Som tur är finns ofta images att ladda ner
och det anbefalles att man har ett förråd av 2716 mfl samt en brännare
tillgänglig. Nästa problem är batteriuppbackade minnen som innehåller
kalibreringskonstanter. Sådant går att lösa men varianterna där
tillverkaren gjutit in ett batteri ovanpå CMOS-minnet är ett j-a elände.
Då måste man ta fram en liten dremel för att gröpa fram och knäcka ur den döda
cellen försiktigt, anteckna var anslutningstrådarna går och montera en ny
cell på lämpligt sätt.
Och så var det det där med RIFA metallerade papperskondensatorer som
exploderar utan undantag vid spänningspåslag. Ett förråd med ersättningstyper
måste finnas i varje labbförråd och är det första som skall åtgärdas
när den första euforin över loppisfyndet lagt sig innan man startar
apparaten.
SM4FPD
Well-Known Member
För att vara lite mot strömmen då, vem har det minsta oscilloskopet?
Jag köpte ett sådant här för några år sen: https://www.ebay.com/itm/1551253995...Co%2B1iCzHs7yQ%3D%3D|ampid:PL_CLK|clp:2047675
DSO138 kan det heta, finns User manual att finna på nätet.
Inga superprestanda, men går på 12 V och tanken var för ett projekt i bilen.
Då kostade det under 100 kr har jag för mig.
Krävdes en modifiering för att minska distorsion i vertikalled. Finns på nätet.
Idag sitter det kopplat på acc jacken på min IC-756PROIII, då det har en snabb räknare ser man enkelt centerfrekvensen vid mottagning av CW, dvs för att komma transivt vid Morse och mitt i filtret.
Visar även amplituden och det är lätt att bedöma en LF signasl, modualtionsgrad och devition.
Lätt att se brusnivån vid avstämning i RX, då man ser mindre nivåskillander än örat hör.
Ett billigt kul projekt där man ändå får bygga lite själv.
Har väldigt bra triggning för övrigt. Något jag sällan har sett i analoga fininstrument.
Rekoemenderas för den som kan nyttja ett enklare osc.
Så var det med att det är storleken som är utmaningen, dvs trådstarten......
SM4FPD
Jag köpte ett sådant här för några år sen: https://www.ebay.com/itm/1551253995...Co%2B1iCzHs7yQ%3D%3D|ampid:PL_CLK|clp:2047675
DSO138 kan det heta, finns User manual att finna på nätet.
Inga superprestanda, men går på 12 V och tanken var för ett projekt i bilen.
Då kostade det under 100 kr har jag för mig.
Krävdes en modifiering för att minska distorsion i vertikalled. Finns på nätet.
Idag sitter det kopplat på acc jacken på min IC-756PROIII, då det har en snabb räknare ser man enkelt centerfrekvensen vid mottagning av CW, dvs för att komma transivt vid Morse och mitt i filtret.
Visar även amplituden och det är lätt att bedöma en LF signasl, modualtionsgrad och devition.
Lätt att se brusnivån vid avstämning i RX, då man ser mindre nivåskillander än örat hör.
Ett billigt kul projekt där man ändå får bygga lite själv.
Har väldigt bra triggning för övrigt. Något jag sällan har sett i analoga fininstrument.
Rekoemenderas för den som kan nyttja ett enklare osc.
Så var det med att det är storleken som är utmaningen, dvs trådstarten......
SM4FPD
SM4FPD
Well-Known Member
Ja SM6VJE, att ställa rätt frågor till driftspersonal, är inte lätt, man måste nog veta mer om processen och väldigt mycket om personen man frågar, kunskap som är större och viktigare än att byta kodningen.....
Men tt felsöka egna grejer är en annan sak, vi nämnde kolla spänningar, till det krävs bara en enkel Fluke, men förr klarade man sig med en analog voltmeter. Kanske rörvoltmeter, men vem kan idag läsa av en analog skala på ett universalinsrument typ Simpson 260.
Bara en vanlig termometer är idag svår att läsa av.
Så tiderna förändras, och kunskapen att läsa en analog skala behövs ju heller inte, då ju en siffervisande voltmeter kostar bar några strumpor.
Skulle det en gång krävas att läsa en analog skala så går det att lära sig.
Tittade på Ångloket som står utställt vid Fryksta, vid Frykens södra strand utanför Kil, idag.
Man kan nästan aldrig se sig mätt och förundras.
Detta lok kördes i Kil, (den stora järnvägsknuten) för 30 år sen, men vem kan köra ett sånt idag?
Ingen och därför har det ställts ut att rosta ner.
Lite vad vi talar om när det gäller gamla radiogrejer avstäming etc.
Och tänk vad många mätare med analog skala ett sånt innehåller.
Sm4FPD
Men tt felsöka egna grejer är en annan sak, vi nämnde kolla spänningar, till det krävs bara en enkel Fluke, men förr klarade man sig med en analog voltmeter. Kanske rörvoltmeter, men vem kan idag läsa av en analog skala på ett universalinsrument typ Simpson 260.
Bara en vanlig termometer är idag svår att läsa av.
Så tiderna förändras, och kunskapen att läsa en analog skala behövs ju heller inte, då ju en siffervisande voltmeter kostar bar några strumpor.
Skulle det en gång krävas att läsa en analog skala så går det att lära sig.
Tittade på Ångloket som står utställt vid Fryksta, vid Frykens södra strand utanför Kil, idag.
Man kan nästan aldrig se sig mätt och förundras.
Detta lok kördes i Kil, (den stora järnvägsknuten) för 30 år sen, men vem kan köra ett sånt idag?
Ingen och därför har det ställts ut att rosta ner.
Lite vad vi talar om när det gäller gamla radiogrejer avstäming etc.
Och tänk vad många mätare med analog skala ett sånt innehåller.
Sm4FPD
Det kan nog behövas en flerårig snabbkurs för att kunna starta upp och köra ett ånglok.
Här är en länk till en liten film som visar hur man "startar" ett lok.
37 minuter som entusiasten avnjuter med en bra högtalaranläggning i ryggen och en stor bildskärm framför sig
Att "starta ett ånglok" från scratch, så att säga, tar en natt med sansad påeldning (man vill ju inte chocka pannan...). Att köra är såklart lite mer komplext än att dra igång ett modernt pendeltåg, men har man en gång lärt sig tågkänsla går det rätt bra efter en stund. Det svåra är att elda. Att slänga in skyffellaster med kol på rätt ställe i en härd som är c:a 1000°C och lyser som en strålkastare kräver lite träning, samt att man måste kunna banan och veta hur just den här föraren brukar köra.
Sen är ju "daglig tillsyn"en rätt komplex övning om man jämför med elfordon...
Sen är ju "daglig tillsyn"en rätt komplex övning om man jämför med elfordon...
SM6VJE
Well-Known Member
Ånglok är nästan mänskliga med sitt frustande
Lite likheter med våra apparater, nyckfulla individer... till synes likadana maskiner visade helt olika egenskaper, och ingen kan sätta fingret på varför ...
Skulle lärt mig elda och köra på museibana, men tiden satte stopp...
Lite likheter med våra apparater, nyckfulla individer... till synes likadana maskiner visade helt olika egenskaper, och ingen kan sätta fingret på varför ...
Skulle lärt mig elda och köra på museibana, men tiden satte stopp...