Storleken är utmaningen.

Anekdoterna om teodoliter påminner mig om en skröna från min studietid (K.-A. får rätta mig om jag minns fel). A-studenterna fick som en av de första laborationerna varje höst i uppdrag att bestämma höjden av en skorsten i grannskapet. Eftersom skorstenen varje år var densamma skrevs naturligtvis labbrapporterna av från föregående år, ända tills en Studieteknolog(tm) faktiskt *gjorde* mätningen och beräkningarna och fick fram en något annorlunda höjd. Rapporten underkändes förstås, och det krävdes ett studiebesök av labbhandledaren för att se att alla andra (och alla andra år) gjort fel).
 
Kan mycket väl stämma. "Minsta motståndets lag" gäller i alla kända sammanhang, och även A-teknologen (i den mån blivande arkitekter är "teknologer") torde följa den. "Studieteknologer" förekom, men i vilken utsträckning är mer osäkert. ETA frekventerade de dock inte.

En tjej i min gymnasieklass läste sedermera lantmäterilinjen på KTH och specialiserade sig på kartografi.
Hörde från henne att man svettades åtskilligt över alla numeriska metoder som förekom i dessa sammanhang.

Kom mer än 25 år senare att stöta ihop med henne på Sjöfartsverket i Norrköping i samband med automatisering av NAVTEX-utsändningarna, där en geografisk databas för väder och navigationsvarningar skulle utformas. Världen är liten...
 
Det där fick mig att minnas en liknande historia. Jag och en kamrat gjorde som specialarbete ett geodetiskt stomnät i plan och höjd som var ca en km i omkrets med ca 30 polygonpunkter och höjdfixar så kommande lantmäterielever skulle ha ett övningsnät intill skolan . Vi mätte nätet oerhört noggrant med ofattbart många överbestämningar. Resultatet efter utjämningar gav för den "sämsta" punkten i nätet en teoretisk felellips på max 2 mm i plan vilket är oerhört bra.
Något år senare gick jag en enstaka distanskurs på Mittuniversitetet som hette Moderna mätinstrument. Kursen visade sig vara gammal skåpmat och jag fick mest assistera läraren vid fältövningarna. En övning var precisionsmätning med bärvågsmätning på GPS. Vid redovisning visade samtliga gruppers mätningar att angiven position för ovanstående nämnda punkt låg två meter fel..... Jag protesterade naturligtvis och fick en oerhört sur utskällning om min arrogans när jag påstod att min och min kamrats mätningar var bättre än vad ett antal satelliter konstaterat. Läraren var inget blåbär, jag hade hjälpt honom med fältarbete inför hans doktorsuppsats i ämnet GPS-mätning, men jag gav mig inte och blev så för-b av att förnedras inför klassen att jag struntade i att tenta av kursen.

Nån vecka senare fick jag ett brev från läraren där han bad om ursäkt. Min reaktion hade gjort att han i efterhand tankade ner data för varje satellit från US Coastguards markstation i Colorado Springs där markkontrollen för Navstar GPS låg, och si på f-n. En av satelliterna hade "dålig hälsa" den dagen och korrumperade mätresultatet. När han plockade bort den satelliten från det knippe satelliter vi använt så stämde resultatet perfekt. Jag tänkte först rama in brevet men insåg sedan att jag nog var den enda i kursen som fick denna förklaring..... ;)

Edit: Bärvågsmätning under lång tid är oerhört mycket noggrannare än kodmätning på GPS. Bärvågsmätning gav en träffbild stor som en tiokrona men kodmätning med RTK gav +/- 50cm då.
 
Last edited:
Back
Top