Svenska AM-stationer
- Thread starter sm0ngl
- Start date
SM4UKE
Well-Known Member
Här finns information inför införande av radions P2:
http://jvnforg.dreamhosters.com/radiohistoria/sr/t/1958_broschyr_om_radions_P2.pdf
Där kan man se att P2 sändes över MV på en del ställen. Även den förhatliga trådradion
användes.
http://jvnforg.dreamhosters.com/radiohistoria/sr/t/1958_broschyr_om_radions_P2.pdf
Där kan man se att P2 sändes över MV på en del ställen. Även den förhatliga trådradion
användes.
SM0AOM
Well-Known Member
P2 började sändas både på UKV och MV lite beroende på var i landet.
Redan tidigt hade ett "synkronnät" byggts upp där sändarfrekvenserna var faslåsta
till en central referens, vilket var pilotfrekvenserna i bärfrekvenssystemen. När FM-nätet
för P2 började bli färdigställt flyttades P3 över till synkronnätet.
P2 sändes till en början över detta, men på sina håll improviserades små lokala sändarresurser med avdankade 150 W fartygssändare ST150 från Standard Radio (1939 ungefär).
Dessa hade ursprungligen en obskyr pentod från Philips i slutsteget, vilken efter kriget ersattes med 813. Sändarna var från början VFO-styrda, vilket inte var tillåtet för fartygsradio efter Atlantic City konferensen 1947. Telegrafverket ville inte bygga om dem för kristallstyrning så de "pensionerades" ganska snart.
1500 W-sändarna var av fabrikat Standard Telephone & Cables och hade en lång rad 807
r
i sin HF-kedja. Antennströmsinstrumentet till sändaren i Örebro finns någonstans i min "junk-box".
MV-sändaren i Örebro låg vid Trängens IP, ett stenkast från min högstadieskola, och när Televerket avvecklade sändaren 1972 eller 1973 så fick Örebro Sändaramatörer överta masten. Den sattes upp först vid klubbstugan i Ormesta och sedan vid stugan vid Lundagårdsvägen.
Här syns SM4rna COK(SK) CWV och CJY i gropen för mastfundamentet. Det mast fundament som min far hade ritat "tyckte man" var för litet, så volymen gjordes nära dubbelt så stor (betong var billigt på den tiden).
Sedan lyftes den 35 m höga masten dit med sponsrad mobilkran, komplett med "tri-bander" och VHF-beamar.
"Det var bättre förr..."
Redan tidigt hade ett "synkronnät" byggts upp där sändarfrekvenserna var faslåsta
till en central referens, vilket var pilotfrekvenserna i bärfrekvenssystemen. När FM-nätet
för P2 började bli färdigställt flyttades P3 över till synkronnätet.
P2 sändes till en början över detta, men på sina håll improviserades små lokala sändarresurser med avdankade 150 W fartygssändare ST150 från Standard Radio (1939 ungefär).
Dessa hade ursprungligen en obskyr pentod från Philips i slutsteget, vilken efter kriget ersattes med 813. Sändarna var från början VFO-styrda, vilket inte var tillåtet för fartygsradio efter Atlantic City konferensen 1947. Telegrafverket ville inte bygga om dem för kristallstyrning så de "pensionerades" ganska snart.
1500 W-sändarna var av fabrikat Standard Telephone & Cables och hade en lång rad 807
ri sin HF-kedja. Antennströmsinstrumentet till sändaren i Örebro finns någonstans i min "junk-box".
MV-sändaren i Örebro låg vid Trängens IP, ett stenkast från min högstadieskola, och när Televerket avvecklade sändaren 1972 eller 1973 så fick Örebro Sändaramatörer överta masten. Den sattes upp först vid klubbstugan i Ormesta och sedan vid stugan vid Lundagårdsvägen.
Här syns SM4
rna COK(SK) CWV och CJY i gropen för mastfundamentet. Det mast fundament som min far hade ritat "tyckte man" var för litet, så volymen gjordes nära dubbelt så stor (betong var billigt på den tiden).Sedan lyftes den 35 m höga masten dit med sponsrad mobilkran, komplett med "tri-bander" och VHF-beamar.
"Det var bättre förr..."
SM4UKE
Well-Known Member
Synkronstationerna var väl det som brukar heta "Svenskt relä" på gamla träradioapparaters skalor. Intressant att referensen
kom från bärfrekvenssystemet. Fanns det alltså någon central frekvensnormal för detta? Kan tänka mig att det måste ha varit
viktigt att hålla rätt frekvens på sändarna i synkronnäten för att slippa interferenstjut. Eller var det så pass liten räckvidd att det
kanske inte hade så stor betydelse?
kom från bärfrekvenssystemet. Fanns det alltså någon central frekvensnormal för detta? Kan tänka mig att det måste ha varit
viktigt att hålla rätt frekvens på sändarna i synkronnäten för att slippa interferenstjut. Eller var det så pass liten räckvidd att det
kanske inte hade så stor betydelse?
SM0AOM
Well-Known Member
Frekvensplanen i Atlantic City-reglementet förutsatte en frekvensnoggrannhet och frekvenskonstans
hos fartygsradiosändarna som var ett par 10-potenser bättre än den som föreskrevs i Kairo-reglementet (1938).
Man ville ha in ett mycket större antal fartygsstationer inom det begränsade frekvensområde som fartygsradion disponerade, så man gick från bandindelade planer till kanalindelade. Initialt var kanaldelningen 1 kHz, men minskades senare till 500 Hz. Dessutom gjorde man i omgångar avsteg från "calling-banden" där man kunde ställa in frekvensen lite grovt och anropa en kustradiostation som då lyssnade fram och tillbaka över ett par-tre tiotal kHz för att hitta anropet.
Praxis hädanefter skulle vara att man anropade land på exakt rätt frekvens eller inte alls. Hela denna nyordning var
genuint impopulär hos telegrafisterna och redarna, men i Sverige var de hårt hållna av Telegrafverket, som t.o.m.
ändrade specarna för fartygssändare som var under upphandling och leverans. Den mycket vanliga (och bra) sändaren Standard Radio ST450 hade en "vanlig" kristalloscillator med en 807-a från början, men dess frekvensstabilitet ansågs inte tillräcklig i den "nya tiden".
En modifieringssats med en Butler-oscillator + buffertsteg konstruerades 1954, och skickades sedan ut till alla förhyrda fartygsstationer i oceanfart så att de kunde få en frekvenskonstans på något 10-tal Hz istället för ett par 100-tal.
Samma sak hände inom flygradion, men där var utgångsläget bättre. Man höll redan på med ett generationsskifte inom avioniken, men en konsekvens av det nya reglementet blev att sändare som SCR-274, BC-375 och ART-13 inte blev tillåtna för civilt bruk. Några "snåla" flygbolag tog fram kristallstyrningstillsatser till ART-13.
Någon central referens i vår nutida mening fanns inte, men pilotfrekvensen i alla enheter i samma bärfrekvenshierarki var låsta till referensen högst upp i systemet. Detta medförde att alla BF-hierarkier vilka fanns i samma geografiska område använde samma referensfrekvens. Man kunde distribuera "piloterna" även mellan system, men jag är osäker på i vilken utsträckning det gjordes. Frekvensnormalerna var annars riktigt bra, LME:s BF-system var specade till +/- 10E-8 i månaden men var ofta bättre.
BF-systemen försvann ganska abrupt i Televerket under mitten av 80-talet, och var föga saknade.
Flygvapnet höll ut längst, och skrotade sina BF-system under 1990-talet.
SM6OID
Well-Known Member
Hej!
Trollhättans mellanvågssändare (ST150) var i min ägo, men sedan genom någon form av missförstånd så försvann den från min forna arbetsplats där den stått. Troligtvis åkte den till Radio Museet i Göteborg, hoppas att den finns kvar bevarad och inte slaktad...
Om någon ser en ST150 där säkringshållarna i kraftaggregatet har inlödda hållare för 5x20 mm säkringar så är det just den sändaren som fanns i Trollhättan! Någon som vet var den är?
Jag hade aldrig igång den, men den skulle enligt uppgift fungera.
Trollhättans mellanvågssändare (ST150) var i min ägo, men sedan genom någon form av missförstånd så försvann den från min forna arbetsplats där den stått. Troligtvis åkte den till Radio Museet i Göteborg, hoppas att den finns kvar bevarad och inte slaktad...
Om någon ser en ST150 där säkringshållarna i kraftaggregatet har inlödda hållare för 5x20 mm säkringar så är det just den sändaren som fanns i Trollhättan! Någon som vet var den är?
Jag hade aldrig igång den, men den skulle enligt uppgift fungera.
SM5KRI
Oldtimer
Jag var i forntiden lite insyltad i sändningarna på mellanvåg från radiomuseet, med en ST-150, bl a besvarade lyssnarrapporter. Det som sades då till mig var att sändaren kom från Varbergstrakten... Men Radiomuseet själva borde ju kunna känna till detta. Den stod uppställd i ett trapphus till höger om entrén under sändningarna, med ljudmatning från en dator med stor hårddisk i biblioteket. Troligen slutet på 90-talet?