Switchade psu

sm0cuh

Well-Known Member
Vid installation av Fibernät medföljde "som vanligt" ett switchat psu som kommer in med S8 på 80 meter. Sedan blev det IP-telefoni, och naturligtvis ytterligare ett switchat psu. Denna gång visade nålen på S5.
Installationerna drar 12V / 400mA styck, och jag hittade ett gammalt psu med trafo som klarade att mata båda.
Nu går nålen ner till S1 vid vackert väder på eftermiddagen på sommaren, och jag förmodar det är solbrus.

Någon som vet var det finns switchade psu som inte ger qrm?
Eller med trafo som klarar 12V/1A med råge?

Själv har jag köpt och testat några switchade från Clas och Kjell men hamnade i junkboxen omedelbums.
Mitt gamla psu med trafo fungerar visserligen men känns varmt och lite osäkert.
/OLa
 
Ett switchande psu som garanterat inte ger några störningar på någon frekvens...?....dom blir för dyra och går inte att sälja.
Jag brukar förse alla mina switchande nät-bulor med ferriter på utgående kablar och bara vid något tillfälle har jag tvingats skrota.
Har en gemensam filtrerad grendosa där jag samlar allt switchat som inte klarar sig utan extra filter.

Bäst är det väl att köra med linjärt psu som du gör och kanske får du då köpa ett lab-agg (electrokit 499:- ) eller bygga själv.
 
Jag har också blivit med fiber för ett tag sedan. För att inte få så mycket störningar från Ethernetinstallationen kör jag bara WiFi. Det jag inte alls räknade med var att Gatewayen spyr ut enorma störningar på husets telefonnät eftersom jag har fast telefoni via fiber. Eftersom telefonnätet dessutom är utsträckt över tomten till andra byggnader, är det en rejäl antenn. Telefonledningen lindad på en stor ferrittoroid samt den gamla ADSL-splittern i serie dämpar en del, men inte allt.
Och jag som trodde det skulle bli lugnt när ADSL togs bort :-(.
Störningarna från PSUna är försumbara i sammanhanget.
För övrigt är talkvalitén ut från Gatewayen bedrövlig med kraftig distorsion.

/Roland
 
Det blev ett hembygge med trafo till slut. Inget drömprojekt precis, men nu är det tyst och skönt.
Den blir dock varm. Mätte 52 grader C med proben. Jag lärde mig en gång att om man inte kan hålla objektet så är det >60C vilket stämde ganska bra.
Skall komplettera med kylfläns. Ja det blev en del pyssel även med detta till synes enkla projekt.
/OLaDSC_0409.JPG
 
Last edited:
Det finns inga switchade nätdelar för konsumentmarknaden som är helt tysta. De flesta seriösa tillverkarna ser till att de ledningsbundna störningarna ligger strax under gränsvärdena med en liten men tillräcklig säkerhetsmarginal. Om en produkt i samband med utveckling och EMC-provning visar allt för bra värden innebär det att det kan finnas utrymme att ta bort avstörningskomponenter eller välja mindre värden på induktanser. På så sätt kan produkten kostnadsoptimeras utan att CE-märkningen äventyras. Så gör de tillverkarna som har full kontroll på sina procedurer och förstår att "onödiga" komponenter kostar pengar.

Här i huset kan jag använda alla elektroniska apparater, laddare, TV m m som inte överskrider gränsvärdena för EMC med mer än 5-10 dB utan att menliga störningar uppstår. De som ligger högst kan höras svagt på kortvågsbanden men är i regel inte störande. Jag brukar göra en snabbmätning på nya produkter som släpas in i huset och om de håller sig kring gränsvärdena så är det OK. Andra bär jag tillbaka till affären. Det finns faktiskt vissa produkter som överskrider gränsvärdena med så mycket som 60 dB och sådana stör lätt ut radiomottagningen. Inget man vill ha i huset.

Om jag haft en ordinärt utförd amatörradioinstallation där koaxialkabeln från antennen kommit in genom fönsterkarmen och varit ansluten direkt till radion så hade S-metern visat ungefär S9 på mellanvåg upp till en bra bit in i kortvågsbandet. Jag har provat vid många tillfällen i samband med temporära antenner. Sådana installationer har 9 utav 10 radioamatörer och har alltid haft. Knappt någon har en störningsfri miljö trots att de skulle kunna ha haft det.

Linjära aggregat är naturligtvis att föredra och egentligen skulle allt switchat bannlysas men i praktiken är det svårt. Här hos oss finns närmare 100 sådana störkällor i huset om vi räknar in alla laddare och annat krafs som fyller upp vägguttagen.
 
Om jag haft en ordinärt utförd amatörradioinstallation där koaxialkabeln från antennen kommit in genom fönsterkarmen och varit ansluten direkt till radion så hade S-metern visat ungefär S9 på mellanvåg upp till en bra bit in i kortvågsbandet. skriver EQL
Men vad har du för installation då? Skulle vara kul att få lite goda råd för att få in mindre störningar.
 
Ja du Igge, det är ju ett ämne som jag tjatat om många gånger här på HAM.SE och även berörts i några artiklar i ESR Resonans men som få tycker är värt att fördjupa sig i. Problemet är att det krävs en del praktiskt arbete med händerna och kanske också viss förståelse för de olika kopplingsvägarna för störningar. De vanligaste två kopplingsvägarna är strålade störningar och ledningsbundna störningar. Den som aldrig hört talas om de begreppen har en lång startsträcka att gå innan det egentliga arbetet med avstörningen kan börja.

Det finns naturligtvis mängder med läsvärd information på nätet. Svårigheten ligger i att finna och välja en lämplig ingång. Ett problem är att det tyvärr krävs ganska goda kunskaper i EMC för att kunna tillgodogöra sig informationen om man vill förstå på riktigt. Samtidigt går det naturligtvis att följa mina och andras goda råd och avhjälpa sina problem utan att förstå varför det blev bra. De flesta gör nog så och även jag i många andra sammanhang. :rolleyes:

Den intresserade som redan har en portion grundläggande kunskaper i EMC (som alla utbildade radioamatörer med intresse för radiotekniken naturligtvis har) borde läsa igenom avsnitten 4 och 5 i dokumentet i denna länk: https://www.msb.se/RibData/Filer/pdf/25904.pdf

Få av oss radioamatörer har dock möjligheter att göra en sådan fulländad installation i lägenheten eller villan som beskrivs där men det kan i utbildningssyfte vara bra att känna till hur en antenn- och radioinstallation egentligen bör se ut för att man skall ha koll på EMC-egenskaperna och minimera risken för radiostörningar. När man skaffat sig förståelse för vilka mekanismer som påverkar i olika grad blir det sedan lättare att välja ut de få enkla åtgärder som gör mest nytta och som de allra flesta av oss har möjlighet att använda sig av.

Gällande mitt exempel med koaxialkabeln som kommer direkt från t ex en dipolantenn upphängd mellan två träd i trädgården och där koaxialkabeln som hänger i en mjuk båge i luften och är direkt ansluten till radion så är den installationen den i särklass sämsta som går att få till. Jag kan inte tänka mig någon sämre installation och ändå ser de flesta amatörinstallationerna ut på det viset. Även här hos mig såg det ut så i många år innan jag började begripa hur saker och ting hängde ihop. Förr i tiden innan switchade nätdelar uppfunnits och invaderat våra hem och våra störningar endast kom från mekaniska termostat, från strömbrytare och ev tändaggregatet i oljepannan så fanns inte problemen. Då fungerade sådana superdåliga antenninstallationer utmärkt. Men den tiden är förbi.

Steg 1 i förbättrandet om vi utgår ifrån att "arbete är jobbigt principen" och lösningen måste vara "snabb och enkel" men ändå ge märkbara förbättringar är att införa en effektiv strömdrossel på koaxialkabeln. Den kan placeras vid radion någon meter eller två ut mot antennen. (Redan här uppstår följdfrågor från de flesta läsarna som var köper jag en strömdrossel eller hur gör jag en sådan själv etc). Denna åtgärd med strömdrossel är busenkel i sammanhanget och ger i regel mycket bra resultat för de allra flesta.

Steg 2 kan bli att förlägga koaxialkabeln på marken om det går.

Steg 3 kan vara att jorda kabelskärmen i marken alldeles utanför husets fasad och eller i andra punkter där det passar. Ett kort jordspett räcker. Den som har en fackverksmast ser till att alla kabelskärmar är ordentligt jordade vid mastfoten och att masten är ordentligt jordad med långa jordspett. Lättast om man bor i villa med egen trädgård så klart.

Alla dessa åtgärder är förhållandevis enkla att utföra och löser de flesta störningsproblemen i de flesta fall. Notera att samtliga kablar inkl ev rotor- och manöverkablar måste behandlas på samma sätt. Det räcker med en kabel utan strömdrossel eller där skärmen inte är jordad för att sätta hela avstörningssystemet ur funktion. Den som har många antenner och många kablar har ett jättejobb framför sig. Många väljer lite lagom uppgivet att låta S-metern visa S7 eller 9 istället för att lösa problemen.

Det finns säkert mycket att orda om det här och den som är intresserad att diskutera vidare kan kanske starta en ny tråd då det nu blev lite off topic i denna tråden? o_O
 
Precis som Bengt/EQL säger är detta ett mödosamt arbete att få bra.

Jag har under ett yrkesliv jobbat med kommersiella VHF- och HF-anläggningar, både stora och små, och en "gyllene regel" är att alltid hindra ledningsbundna störningar att komma
fram till en antenns matningspunkt.
Detta blir mer och mer kritiskt ju högre impedans matningspunkten har. Aktiva antenner blir därför ofta så försämrade genom egenstörningar att de blir oanvändbara om inget görs.

Problemet har förvärrats påtagligt genom att det numera finns 10-tals om inte 100-tals stora och små switchade kraftaggregat i ett och samma hushåll.

Tänker vi oss ett ekvivalent schema för hur störningarna tar sig in i t.ex. en dipolantenn med balun så har vi störkällan vilken genererar en störström utefter sin nätanslutningsledning eller DC-kabel
Denna är på ena eller andra sättet förbunden med utsidan av radioapparaten, så att en common-mode störström kommer att flyta på utsidan av antennens matarkabeln.
Kabelns utsida har en egen vågimpedans av några 100 ohm. Balunen, om det finns någon sådan, får en common-mode impedans av i bästa fall 500 ohm i ett stort frekvensområde.

Tänker vi oss nu att störkällan uppfyller EN55022 klass B med 10 dB marginal, dvs ungefär 40 dBuV medelvärde i 9 kHz så motsvarar det en spänningskälla på 200 uV EMK som sitter i serie med utsidan av kabeln.

Så länge matarledningen är någorlunda kort i förhållande till våglängden kommer vi att kunna bortse från impedanstransformationen utefter utsidan av skärmen, så 200 uV kommer att finnas vid balunen.
Balunens common-mode impedans kommer att medföra en spänningsdelning mellan antennelementet och skärmen på grovt räknat 10:1 eller 20 dB.

De 200uV har då reducerats till 20 uV. Detta är ungefär S6 på en genomsnittlig plastradio i SSB-läge. Märk att detta gäller för en (1) störkälla. Bidragen från flera källor adderas effektmässigt.
Kan vi dessutom på olika sätt öka common-mode impedansen mellan störkälla och antenn så får vi ytterligare spänningsdelning i varje anslutning.

Går det dessutom att absorbera störningarna i marken eller i olika ferritmaterial samt införa anslutningar till jordpotential på flera ställen utefter skärmen
får vi en spänningsdelning mellan kabelns vågimpedans (några 100 ohm) och anslutningarna till jord, och dessutom ökas effekten av varje strömdrossel eller absorbent.

Med genomtänkta åtgärder går det att reducera inflytandet av ledningsbundna störningar med 40-60 dB vilket för det mesta gör att den lokala man-made bruströskeln kan komma ner till den tröskel som
fjärrfältsutbredda eller jonofäriskt utbredda störningar medför, och de kan vi inte påverka.

Här har den som matar sin dipolantenn med link-kopplad "tuner" och balanserad matarledning ett övertag från början.
Link-kopplingen medför i sig själv en common-mode impedans på 1000-tals ohm vid låga frekvenser där den behövs som mest.

Det här är ganska avancerade tillämpningar av grundläggande fältteori och elkretsteori. och man behöver en egen bild av hur störningar alstras och utbreds. Har man inte det så blir mycket helt obegripligt.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

.
 
Last edited:
Här kommer ett tips på en praktisk laboration på nästa klubbmöte för att skapa Aha-upplevelser hos nästan alla:

Om man ansluter en batteridriven oscillator, t ex kristallstyrd transistoroscillator av enklaste slag direkt till chassiet på transceivern så kommer man att höra signalen i mottagaren. Märkligt eller hur, då vi ju lärt oss att koaxialkabelns skärm skall hindra signaler att "läcka in" i kabeln.

Men signalen når antennen via kabelskärmens utsida som vid antennen är kopplad till ena benet i en dipol. Om vi sedan tänker oss att signalen som naturligtvis strålar ut i sin omgivning både från kabelskärmen och det ben som är kopplat till kabelskärmen kopplar kapacitivt till det andra benet som är anslutet till koaxialkabelns innerledare så blir det för de flesta uppenbart varför signalen hörs i mottagaren. Aha, eller hur?

En balun eller strömdrossel vid antennen hindrar en stor del av signalen att ta sig vidare till antennen. På samma sätt hindrar en strömdrossel placerad vid transceivern också en stor del av signalen att ta sig ut på koaxialkabelns skärm. För att ytterligare försvåra för signalen, den lilla rest som finns kvar efter strömdrosseln vid transceivern så kan man jorda kabelskärmen någonstans mellan strömdrosseln och balunen. Den lilla resten leds nu ner i jord och absorberas där. Som Karl-Arne skriver så talar vi om en förbättringspotential om 60 dB och faktiskt ännu mer om man har tur.

Ju större common mode dämpning man kan få till i sina strömdrosslar desto mindre av de egengenererade störningarna från switchade nätdelar och andra störsändare kan ta sig ut till antennen och där leta sig in i innerledaren för att sedan lyfta upp S-metern till S9 eller mer.

Det är grundprinciperna för tämjande av ledningsbundna störningar förklarade på ett väldigt populärt sätt utan matematiska formler. Problemen kan alltså lösas ganska enkelt men egentligen utan att förstå varför och vad som hände...
 
Som vanligt bra och tydliga förklaringar och tips från EQL och AOM!

Hur gör man om man matar med öppen stege, är det till att linda så många varv av båda ledarna som man
får plats med i klämferriterna? SDR-mottagare, så ingen tuner inblandad.
 
En strömdrossel för t ex en 600 ohm stege är en trickig sak att linda. Vill man försöka så skall båda ledarna gå igenom samma kärna. Att bibehålla 600 ohm i lindningarna "går inte" så man får fuska och se till att impedansen blir så hög som det är praktiskt möjligt. Två relativt tunna trådar med mycket tjock isolation kanske kan ge en impedans om några hundra ohm och om sedan dessa gleslindas på en stor kärna bör det bli ganska bra. Alltså inte separata kärnor på respektive ledare.

Å andra sidan så har en väl konstruerad matchbox tillräckligt hög common mode impedans för att hindra ledningsbundna störningar att ta sig ut på stegen. I alla fall i teorin. I praktiken blir det sällan bra nog och en lösning för att öka den totala common mode dämpningen kan vara att placera matchboxen för sig själv "i fönsterkarmen" några meter bort från övriga apparater eller ännu bättre i ett uthus/apparatskåp nära antennen så att koaxialkabel kan användas mellan matchbox och radio. Så gör man ofta i kommersiella installationer där automatiska tuners används. På koaxialkabeln mellan matchbox och radio kan sedan monteras effektiva strömdrosslar precis som nämnts i tidigare inlägg. Ett annat exempel är Icoms AH4 tuner som fungerar utmärkt i remote-installationer om både matarkoaxen och manöverkabeln förses med effektiva strömdrosslar. Inte annars.

Jag har själv ingen större erfarenhet av stegmatade antenner då jag trivs bättre med att säkerställa att alla mina antenner alltid är resonanta för det frekvensband jag skall använda och att matningsimpedansen mätt vid antennen anslutningsklämmor är så nära 50 ohm att jag helt kan bortse ifrån tilläggsförlusterna orsakade av missanpassning i koaxialkabeln. Jag använder dessutom grov kabel med låga förluster. Det ger en i mitt tycke optimal antennanläggning där koaxialkabeln kan förläggas där det passar rent fysiskt och estetiskt och där effektiva strömdrosslar kan kopplas in och skärmen jordas m m.

Om jag bott i en stuga på landet utan grannar och el så skulle jag nog ha övervägt att satsa på stegmatade antenner enligt 1920-års koncept för att kunna täcka in fler band och minska förlusterna några tiondels dB. Men jag ser ärligt talat inga uppenbara fördelar med stegmatade antenner i tätbebyggda områden. Just pga den besvärliga störningsmiljön.
 
Man ska nog undvika att sätta CM- eller strömdrosslar på själva stegen. Det blir svårt att få dem att fungera bra i stora frekvensområden, och i synnerhet vid de höga impedansnivåer som förekommer.
De gör mycket större verkan på koaxen mellan mottagare och anpassningsnät/balun.
I ett rent mottagningsfall behöver man inte dimensionera baluner och anpassare för samma effekttålighet vilket förenklar det hela.

Går det att utföra anpassningsnätet som ett link-kopplat resonant nät så erhålls en mycket hög CM-impedans så länge som galvanisk isolation uppehålls och strökapacitanserna hålls ner.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
>>>Går det att utföra anpassningsnätet som ett link-kopplat resonant nät så erhålls en mycket hög CM-impedans så länge som galvanisk isolation uppehålls och strökapacitanserna hålls ner.

Ja helst då en balanserad linkkopplad matchbox med elektrostatisk skärm mellan primär och sekundärspolar och som kan jordas lågimpedivt i marken. Men det går sällan att åstadkomma i amatörinstallationer.

Jag har provat strömdrossel i ett 260 ohm antennsystem till Cook isl expeditionen 2005 där drosseln monterades inuti matchboxen som sista komponent innan anslutningsterminalerna . Fungerade bra för mitt ändamål men för en 600 ohm stege och långt ut på stegen blir det nog ganska kass. Man inför andra problem i stället tror jag.
 
Jag har lyckats bättre med att ha ett par meter koax mellan stegen och den asymetriska matchboxen (MFJ 901) med ett par rejäla ferrittoroider på. Om jag i stället flyttar den kabeln mellan boxen och transceivern hör jag mer rassel från elnätet. Det kan ju tänkas vara tvärt om i vissa fall. Kan vara värt att prova båda varianterna.

/Roland
 
Jo, men nu skulle väl frågeställaren köra en SDR-mottagare, ingen TX och ingen tuner inblandad.
En preselector är väl önskvärt då, och borde väl i samspel med en bredbandig transformator
med galvanisk isolation ge önskad effekt ?
 
Integrerar man preselektorn, anpassningsnätet och balunen i ett och samma link-kopplade resonanta nät har man förenat alla erforderliga egenskaper i en och samma enhet.
När man inte behöver dimensionera för sändningseffekter blir det lättare.

Sådant fanns beskrivet i ARRL-handböcker från 60-talet.
Det är många bra ideer och relevanta kunskaper som fallit i glömska.
Allt är inte bra bara för att det är "modernt".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Tack för svar, tror jag gör som -BRF och ersätter med koaxialkabel sista biten in, då kan jag linda en stor choke och vid behov komplettera med klämferriter. Synpunkter?
 
Bra lösning.

De tilläggsförluster du kan få pga missanpassning mellan koax och stege är minimala om kabeln hålls kort och grov.
 
Tips önskas,
Hur jordar man en koaxialkabel på marken utomhus utan att få in fukt i kabeln?
de
sm4anq Ulf
 
Jag har monterat ett markskåp vid mastfoten där alla kablar från radiostativen kommer upp från en 28 m lång ståltub nergrävd i marken. Kablarna är kontakterade och kopplas i skarvrör som är jordade i markskåpet. Därifrån går kablar vidare upp i masten. Men vilken vädertät box som helst duger där kabeln kan gå in och vända. Viktigt att jordledningen är kort och bred för att minimera oönskad serieinduktans.
 
Back
Top