Visningen av effekt från en riktkopplare försedd med en dioddetektor efter är
helt orelaterad till diodkaraktäristiken, och inte heller logaritmisk.
I stället visar instrumenten de likriktade spänningarna från riktkopplarens fram- och backutgångar, och så länge som de överskrider en volt eller så är de linjärt beroende av HF-spänningarna. Eftersom effekten är proportionell mot kvadraten på spänningen blir skalan kvadratisk, så en halverad spänning motsvarar 1/4 av effekten. Om fullt utslag är 10 V gäller detta ner till c:a 1 V, vilket då motsvarar 1/100 av effekten.
"Stockton-couplern" eller "Sontheimers riktkopplare" har fördelen att vara ganska frekvensoberoende med förutsägbara egenskaper.
Om man vill ha, säg, 100 W som fullt utslag gör man lämpligen riktkopplaren med 25 dB kopplingsfaktor, och då blir utspänningen c:a 5 V före likriktning, eller 7 V toppvärde efter likriktning.