SM4SCN
Well-Known Member
Hej!
En liten sammanfattning av åskjordning som jag lärt mig, är att blixtströmmen fördelas mellan antalet vägar till jord.
Först träffar blixten masttoppen i toppröret, vidare genom eventuell rotor. Där gäller det att komma ihåg att skydda rotorns lager, med en shunt av några varv 25 kvadrats mångtrådig ledare fäst med slangklämma på toppröret och lindad i spiral nedåt förbi rotorn. Andra ändan till nedre fästet för rotorn i masten.
Sedan har vi full ström genom masten ner till första staglinevarvet. Där delas strömmen upp på de ofta tre staglinorna och genom masten till jorden för denna. Staglinorna skall i sin tur ha anslutna kopparlinor nergrävda i linans förlängningsriktning (kanske 20 m). Vi är då uppe i fyra vägar.
Sedan anses knippet av koaxial och eventuella styrkablar utgöra ytterligare en väg, så kanske fem vägar som strömmen fördelas mellan.
Principen för åskskador är ju överslag från överspänningar. Därför gäller det att binda ihop allt i huset så mycket som möjligt för att hålla ner spänningsskillnader så långt möjligt.
Därför är det bra att förbinda mastfotens jordningslina via jordlina till elmätarskåpets inkommande jord (ingen förbindning med armering i fundamentet). (I mitt område hade elverket inget emot detta, utan tyckte snarare att det var en hjälp till deras jord med mina kopparlinor i älven utanför huset. Bäst kolla med ert lokala elbolag).
Vidare inledningsskydd i mätarskåpet som håller ihop faserna mot jord (ventilavledare modell kraftig, inga små varistorer). Monteras av behörig elektriker.
Sedan kommer det ständiga diskussionsämnet, jordplinten i radioshacket. Jag anammar principen åskskydd i första hand, och då blir det en 25 kvadrats isolerad mångtrådig ledare från mätarskåpets inkommande jordplint så kort som möjligt till jordplinten i shacket.
Detta är en av de åsikter som man kan ha på upplägg och som kan tjäna som tankeväckare hur du vill utforma ditt egna system.
Slutligen en historia om ett system gjort precis som ovan som jag var med och skissade upp åt en amatörkompis i början av 90-talet.
Efter några års drift kom en direktträff i masttoppen, som grannen råkade sitta vid köksfönstret och beskåda. Med andan i halsen rusade han in till amatörens familj och utbrast ”lever ni?”, varpå amatören sa att det är inget fel på oss.
När uppståndelsen lagt sig kunde konstateras att det var heller inget fel på någon utrustning i huset. Detta tror jag berodde på att när allt i huset var förbundet, så gjorde allt sällskapsresa upp till alla de kilovoltar som smällen gav. Det blev tydligen inga potentialskillnader som skadade nåt.
Bifogar bilder på Civilförsvarsstyrelsens anvisning för åskjordning mastersom kan vara bra att ha i minnet.
73 de Åke
En liten sammanfattning av åskjordning som jag lärt mig, är att blixtströmmen fördelas mellan antalet vägar till jord.
Först träffar blixten masttoppen i toppröret, vidare genom eventuell rotor. Där gäller det att komma ihåg att skydda rotorns lager, med en shunt av några varv 25 kvadrats mångtrådig ledare fäst med slangklämma på toppröret och lindad i spiral nedåt förbi rotorn. Andra ändan till nedre fästet för rotorn i masten.
Sedan har vi full ström genom masten ner till första staglinevarvet. Där delas strömmen upp på de ofta tre staglinorna och genom masten till jorden för denna. Staglinorna skall i sin tur ha anslutna kopparlinor nergrävda i linans förlängningsriktning (kanske 20 m). Vi är då uppe i fyra vägar.
Sedan anses knippet av koaxial och eventuella styrkablar utgöra ytterligare en väg, så kanske fem vägar som strömmen fördelas mellan.
Principen för åskskador är ju överslag från överspänningar. Därför gäller det att binda ihop allt i huset så mycket som möjligt för att hålla ner spänningsskillnader så långt möjligt.
Därför är det bra att förbinda mastfotens jordningslina via jordlina till elmätarskåpets inkommande jord (ingen förbindning med armering i fundamentet). (I mitt område hade elverket inget emot detta, utan tyckte snarare att det var en hjälp till deras jord med mina kopparlinor i älven utanför huset. Bäst kolla med ert lokala elbolag).
Vidare inledningsskydd i mätarskåpet som håller ihop faserna mot jord (ventilavledare modell kraftig, inga små varistorer). Monteras av behörig elektriker.
Sedan kommer det ständiga diskussionsämnet, jordplinten i radioshacket. Jag anammar principen åskskydd i första hand, och då blir det en 25 kvadrats isolerad mångtrådig ledare från mätarskåpets inkommande jordplint så kort som möjligt till jordplinten i shacket.
Detta är en av de åsikter som man kan ha på upplägg och som kan tjäna som tankeväckare hur du vill utforma ditt egna system.
Slutligen en historia om ett system gjort precis som ovan som jag var med och skissade upp åt en amatörkompis i början av 90-talet.
Efter några års drift kom en direktträff i masttoppen, som grannen råkade sitta vid köksfönstret och beskåda. Med andan i halsen rusade han in till amatörens familj och utbrast ”lever ni?”, varpå amatören sa att det är inget fel på oss.
När uppståndelsen lagt sig kunde konstateras att det var heller inget fel på någon utrustning i huset. Detta tror jag berodde på att när allt i huset var förbundet, så gjorde allt sällskapsresa upp till alla de kilovoltar som smällen gav. Det blev tydligen inga potentialskillnader som skadade nåt.
Bifogar bilder på Civilförsvarsstyrelsens anvisning för åskjordning mastersom kan vara bra att ha i minnet.
73 de Åke