Tekniska standards

SM0NCL

Well-Known Member
Läste återigen denna intressanta artikel, Se "Conclusions and discussion" på http://www.sm5bsz.com/dynrange/dubus204/dubus204.htm

Frågan man ställer sig är hur detta kan åtgärdas, dvs. påverka tekniska standards för andra kritera för mätningar på kommersiell utrustning?

Vilken industristandard är det amatörradiotillverkarna använder idag för de tekniska data som finns på alla datablad ?
Finns det nån standard alls eller är det en de facto eller MoU mellan tillverkarna?
 
"Specmanship..."

Ska man vara lite elak så har man valt de testmetoder som ger de resultat som ser bäst ut...

Tillverkarna använder förvisso en del metoder som finns beskrivna i t.ex. CCIR- eller NATO-standarder, men sedan anpassar man presentationen så att mätdata ser bra ut i reklamen.

Ett klassiskt exempel är att referera IM-undertryckning till PEP istället för till en ton i spektrum,
"simsalabim!" 6 dB bättre data...

Problemet är också att statiska mätningar med t.ex. tvåtonstest inte ger hela bilden,
den testar inte ALC och ger därför optimistiska värden på undertryckning flera grannkanaler bort.

Det finns "specar" som tar hänsyn till hela bilden, men dessa är inte speciellt samordnade.

ITU/CCIR och ICAO har krävt "spektrummasker" för HF-sändare i en del reglementen, som sedan legat till grund för utrustningsspecifikationer; "ARINC Characteristics". Liknande saker finns i NATO-specifikationer; "STANAG", för några system.
Gemensamt för professionella SSB-utrustningar är också att de av någon anledning saknar "mikrofongain-kontroll".

En annan sak är att lejonparten av amatörer inte kan tolka sådana här specifikationer,
och att väldigt få har tillgång till mätutrustning för att skilja bra apparater från dåliga.

Det hävdas f.ö. att många tillverkares marknadsavdelningar "trycker på" ingenjörerna så att man får t.ex. ALC-karaktäristiken utformad så att apparatens "mätare" får ett "livligt" uppträdande när man pratar i "miken". Att det sedan blir splatter flera grannkanaler bort brukar sedan skyllas på motstationernas mottagare...

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
I CEPT/ERC/REC 74-01E som är under revidering ges rekommendationer och Guidelines avsedda för administrationerna (t ex PTS).

I draften finns bl a uppgifter om "spurious domain emission limits" för amatörradiotjänsten och som kan vara intressanta att studera och jämföra motsv krav för andra radiotjänster.

Annex 6, SPECIFIC REQUIREMENTS FOR AMATEUR SERVICES
(INCLUDING AMATEUR SATELLITE SERVICE)

http://www.ero.dk/D57F2E8A-A18B-4E43-BF42-3F0759F78B02?frames=no&

73
Bengt EQL
 
Sannolikt skulle väldigt få moderna amatörapparater klara - 50 dB +/- 10 kHz från mittfrekvensen, i synnerhet om dynamiska data (a'la SM5BSZ) skulle mätas.

En komplikation är att det finns ett "odefinierat område" mellan emissionens mittfrekvens och
+/- 10 kHz därifrån. Professionell utrustning har krav på sig på en ganska stor (35 - 40 dB) undertryckning av sidband i detta område, men motsvarande krav på amatörmateriel kan jag inte hitta.
Detta skulle kunna göra en "spec" av detta slag till ett slag i luften.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Den största svårigheten ligger i att specificera en "rättvisande" teststandard som kan accepteras av branchfolket och att övertyga tillverkarna av amatörradioapparater om att deras sedan länge använda tvåtonsmetod är olämplig för mätning på t ex SSB-sändare.

Testsignalen bör innehålla ett brett register slumpmässiga transienter med varierande intensitet och stigtider som på kort tid fyller ut "kanalen" ordentligt. En s k worst case generator. Intressant utvecklingsprojekt i sig?.

Många riggar skulle i ett enda slag bli i storleksordningen 20...40 dB sämre än de siffror som framgår av annonserna och förmodligen blivit osäljbara till en stor del av amatörradioanvändarna.

Man får räkna med motstånd från tillverkarna.

Bengt EQL
 
En test som funnits ganska länge kallas "Noise Power Ratio" och går ut på att modulera
alla sidbanden i en ISB-sändare till full PEP med brus. Sedan kopplas moduleringen av
ett sidband "i mitten" bort, och man mäter sedan upp hur mycket brus som finns i
det bortkopplade sidbandet. Detta ger ett direkt mått på hur bra grannkanalundertryckningen på en sändare är i praktiken. En bra sändare har 40 - 45 dB NPR.

Ett sådant test går inte att göra på något enkelt sätt på en amatörrigg,
eftersom den inte är en ISB-sändare.

Om man skulle utforma ett grannkanalundertryckningstest med standardiserade audiosignaler
skulle ett uppslag kunna vara att använda "STIDAS". Detta är en metod för taluppfattbarhetsmätningar med
syntetiska "röstsignaler", vilka låter ungefär som holländska (metoden är mycket riktigt utvecklad hos Hollands motsvarighet till FOA). Om jag inte missminner mig så kunde man specificera både topp/medelvärdesförhållande, spektrum och stig/falltid hos de signaler som man använder. Poängen med detta är att det är fullt reproducerbart.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Så bottomline är(?) att:
IARU borde intressera sig för att införa en mask för resp. frekv.band, en mätmetod som matchar samt minimi.data?
Nåt helt nytt på agendan för NRAU ->IARU ?

BSZ'as artikel ger vid handen att "nya produkter suger" - det budskapet är antagligen begripligt för gemeneamatörer men det är lite symptomatiskt att tunga artiklar som denna hamnar i QEX, DUBUS där fakta talar för fackmän - men syns inte samtidigt bland populäramatörradiomagasinen i enklare termer.
I Populäramatörradiomagasinen hamnar artiklar som i huvudsak räknar rattar, antal tum på displayen och features på nya produkter, samt genomför bänktester som silar myggen, samt "ett tack till ÅF för lånet". Så där finns det ett uppdrag hos de tekniska skribenterna i det senare magasinen att göra en "populäröversättning".

Hos resp. tillverkares marknadsavdelning finns kanske en controller som inte gärna ser mer kostnader på interna förbättringar,
det är mer säljbart med fler kryss i featurelistan än att t.ex korrekta ALC-mätare eller bortplockade mic-rattar.
Focus på R&D avdelningarna tycks ha varit miniatyrisering samt användarsnittet, vilket resulterat i liten burk med mycket uteffekt och en snygg färgdisplay.
Men även en controller kan förmås förstå att en bra mottagare säljer - så det enda sättet att påverka utveckling av sändare är att: konsumenterna - klagar - mycket.

Amatörradio har ju för länge sedan haft ryktet om att driva radioutvecklingen framåt, kanske är det BSZ syftar på: att ta plats och göra en insats....?
 
Helt riktigt...

Problemet är att få till en medvetenhet om frågan hos användarna.

Den stora majoriteten har inte en aning om hur detta hänger ihop, utan tror att
signalkvalitet är något som man upplever när man lyssnar mitt på signalen.

Ett annan komplikation är att det inte knappast finns några sanktionsmöjligheter längre, myndigheterna bryr sig
inte längre om spektrum så länge man inte skickar distorsionsprodukter utanför bandkanterna,
och skulle någon annan amatör påpeka att en signal "splattrar" så brukar motparten antingen skylla på den klagandes mottagare, eller också be vederbörande dra åt h-e.

"Signalkontrollverksamhet" i t.ex. SSA-regi vore kanske en tanke, men skulle brottas med svåra problem både praktiskt och legalt (bara till att börja med: hur göra med icke-medlemmar som sänder ut dåliga signaler, och de helt som vägrar samarbeta?).

En inte alltför vetenskaplig uppskattning är att kanske, högt räknat, 10% av radioamatörerna idag kan göra en riktig bedömning av saker som grannkanalundertryckning, och därmed finns det 90% som glatt och med "hull och hår"sväljer de prestanda som leverantörerna skickar med.
Bland dessa 90% finns det sedan en kategori som genom att inte kunna ställa in kontrollerna på apparaten korrekt ytterligare förvärrar situationen.

Hörde jag möjligen "typgodkänd amatörradioutrustning" viskas någonstans längst bak i församlingen?

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
De flesta radioanvändare på amatörradiobanden kan förmodligen kategoriseras som radiooperatörer vilka i huvudsak använder fabriksbyggd radioutrustning. Antalet "renodlade tekniker" eller personer som intresserar sig för vad som händer INNE i radion är sannolikt en klar minoritet.

Den utbildning som erbjuds idag, (t ex genom SSA:s lärobok Bli Sändareamatör i kombination med weekend kurser) för att bli radioamatör är mycket svag. Det finns inget skäl att tro att en ny radioamatör utan gedigna förkunskaper från annat håll (t ex gymnasieutbildning eller högskola etc) skall kunna förstå innehållet i användarmanualen till YaesuICOM-radion som faktiskt är sprängfylld med ganska komplicerade fackuttryck, dB hit och dBm dit, kurvor och tabeller. Komplicerade om man jämför hur läromedlet i kapitel 1 talar om att det finns både runda och fyrkantiga batterier och att sådana har både + och - pol.

När det gäller förståelsen för radions allt för många knappar och rattars funktioner, så inskränker sig kunskapen hos radiooperatören ofta till att vänstervarv på kontrollen för "mic-gain" betyder "mindre ljud" och högervarv - "mer ljud" och därmed ger ett högre utslag på uteffektmetern.

Vad som egentligen händer inne i radion och hur och varför olika inställningar av t ex mikrofon-gain påverkar den utsända signalens tekniska kvalitet kräver betydligt mer och djupare kunskaper än vad man kanske kan tro.

Ett konkret sätt att förbättra radiomiljön (t ex minska splatter) vore att tillverkarna tog bort rattarna för mikrofon-gain och för speach-processorn. Som en god ersättning för dessa två (fullständigt onödiga) rattar kunde någon typ av VOGAD införas.

Ett annat och för hobbyn bättre sätt vore att alla "tekniker" fortsätter att propagera för fler och djupare tekniska artiklar i QTC, på webben, själva bidrar med mer tekniskt stoff etc. Ett frivilligt vidareutbildningsprogram i SSA:s regi vore nog inte heller fel.

Jag tror däremot inte alls på att ytterligare popularisera amatörradiohobbyn genom att sopa behovet av gedigna grundkunskaper under mattan och förklara "svår" teknik med liknelser om hur vatten "leds" i vattenslangar och där vattenhinkar skall symbolisera elektrolyters resovarer.

Skillnaden mellan radioamatörer och 27 MHz-utövare är idag hårfin och om hobbyn skall kunna överleva på sikt krävs ordentliga krafttag - det är en sak som är säker.

Om målet är att bli fler och attrahera helt andra målgrupper än genuint radiointresserade kommer vi naturligtvis i ett annat läge - då gäller att fortsätta på den inslagna vägen, d v s att popualisera och göra obegripliga saker begripliga. Kanske rent av så pass begripliga att de teknikskt kunniga inget längre begriper.

73
Bengt EQL
 
en fundering....
trots allt har marknadsavdelningen hos en jap.tillverkare gjort ett val,
sedan en tid finns några rigvarianter med klass-a slutsteg som saluförs med fraser som:
"In Class A you take advantage of the superior IMD characteristics".
Det innebär att 5th order OT blir dubbelt så bra(?) som vanliga AB2 riggar.

Eller så är det en liten motoffensiv som pågår, snart har kanske alla nya riggar en "gul knapp" för klass-A läge som ska "bota alla problem"....

Antar att det BSZ pekar ut inte botas med klass-A PA.....
 
Klass A-slutsteg är en vacker tanke, men det är helt riktigt att sidband p.g.a. "ALC-modulering"
inte kan tas bort genom att köra på detta sätt.

Blir själv inte riktigt klok på vad "klass A" ska vara bra för, när många sedan hänger på ett PA som glatt körs i kompression...

Det enda riktigt säkra sättet att få bra IM-prestanda är att ha ett PA som är stort nog att
inte närma sig kompression även på topparna, och sedan en VOGAD tidigare i kedjan som får se till att medelnivån hålls uppe.
RF-kompression och -klippning kan sedan anses vara "legalt" så länge som det bandbegränsas med ett filter EFTER själva signalbehandlingen, och att linjäriteten i efterföljande steg håller måttet. Aktiv linjärisering är ytterligare en metod som kanske skulle kunna fungera.

Frågan är bara vad man ska sikta på för mål i sådana här specifikationer.
-50 dB ner på 10 kHz avstånd från mittfrekvensens PEP är fortfarande en mycket stark signal...

När man tänker på det ganska extrema sätt som amatörer kör radio (pile-ups etc) så skulle nog ett krav på undertryckning i första grannkanalen av 70 - 75 dB kunna vara befogat, men sådan utrustning kan knappast köpas för pengar.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
>>>trots allt har marknadsavdelningen hos en jap.tillverkare gjort ett val,
sedan en tid finns några rigvarianter med klass-a slutsteg som saluförs med fraser som:
"In Class A you take advantage of the superior IMD characteristics".
Det innebär att 5th order OT blir dubbelt så bra(?) som vanliga AB2 riggar.


Hmm, en sådan klass A knapp finns på FT1000MKV Field.

Vid intryckning reduceras uteffekten från 100 W till 25 W. IM mätt med två LF-toner blir aningen bättre än i 100 W läget och mätresultatet stämmer ganska väl överens med kurvorna i den glättiga reklambroschyren och i manualen.

För att ytterligare förbättra IM-egenskaperna kan man släppa ut knappen igen och skruva vänstervarv på PWR-kontrollen tills man når 25 W. Det erhållna resultet blir nu c:a 10 db bättre än klass A-läget. Om denna smått fantastiska ökning av apparatens prestanda nämns dock ingenting i vare sig manual eller i broschyr. Ej heller har ARRL:s extended tests har man gjort noteringar om detta fenomen.

Frågan är då vad klass A knappen tillför, när nu ännu bättre prestanda kan erhållas genom att helt enkelt vrida ner effekten.

Många andra riggar som saknar nämnda klass A knapp kan fås att låta ganska bra om effekten reduceras till c:a 25...50% av specificerad uteffekt. Detta torde bero på att 100 W slutsteget av ekonomiska skäl är dimensionerat för 25...50 W och det faktum att ALC inte är aktiv, eller åtminståne mindre aktiv.

På mottagaren i FT1000 MKV Field finns en knapp märkt IPO (som man gör stort nummer av i reklamen) vid intryckning kopplas de fast inkopplade pre-amparna bort och mottagaren får givetvis bättre storsignalegenskaper. Andra äldre riggar har knappar märkta Pre-amp som vid intryckning kopplar in denna.

Om man låter bli att tryck in Pre-amp knappen får man på sätt och vis en gratis IPO-funktion här också.

73
Bengt EQL
 
Last edited:
>>>>Frågan är bara vad man ska sikta på för mål i sådana här specifikationer.
-50 dB ner på 10 kHz avstånd från mittfrekvensens PEP är fortfarande en mycket stark signal...



Den nivå som i praktiken kan skapa problem (för en motstation) på kortvåg ligger någonstans mellan -10 och 0 dBm ekvivalent sändareffekt.

Det skulle innebära att en bra amatörradiostation med 1 kW PA ut bör ha sina oönskade signaler minst -60 dB ner, gärna 75 dB. (Blir dyrt)

-50 dB räcker för en 100 W apparat som körs utan PA.

Jag har just mätt på en IC746 som inställd för USB på 14 MHz har oönskade signaler -68 dB @ -10 kHz samt -55 dB @ + 10 kHz. Det finns bättre och det finns sämre riggar.

På lågbanden 1.8-7 MHz och ett jonosfärhopp, kan en telegrafiförbindelse erhållas med c:a -20..-25 dBm sändareffekt till en dipol vilket innebär att en -50 dB station med PA-steg kommer att orsaka menliga störningar. De oönskade signalernas peakvärden kan då uppgå till 30 dB eller 5 S-enheter över bakgrundsbruset.

Mycket av det "grundbrus" vi hör på banden är nog inget annat än div restprodukter från 100-tals sändare alla kategorier?

På VHF och UHF måste man förmodligen ställa ännu tuffare krav och där kommer också fasbrus in i bilden.

Det faktum att vi radioamatörer lyssnar efter svaga signaler som knappt hörs och som i kommersiella sammanhang inte är användbara gör ju inte saken lättare precis... :)

73 Bengt EQL
 
"Vad kunna vi nu lära oss av detta...?"

Ingen kedja är som bekant starkare än sin svagaste länk.

Så länge som grannkanalundertryckningen i sändarna är så pass
mycket sämre än de bästa mottagarna så är det i praktiken
ganska meningslöst att försöka värva nya köpare genom att locka med höga mottagarprestanda.

Förbättrade mottagare gör bara att man kommer att höra ännu mera av det skräp som sändarna skickar ut, oavsett vad detta beror på. En rimlig nivå kunde vara att mottagarna
skulle vara 20 dB bättre än sändarna vid ett givet frekvensavstånd,
eftersom man då kan försumma mottagarnas inflytande på helheten.

Det har visat sig att en mottagardynamik på c:a 90 dB, som är
placerad "rätt" nivåmässigt, klarar nästan 100% av de fall som man kan råka ut i
praktiken. Har man normalstora antenner så är 80 dB förmodligen fullt tillräckligt.

Detta skulle innebära att en undertryckning av 70 dB resp. 60 dB hos sändarna skulle
kunna vara något att sikta mot.

Det kanske redan är så att den ökade störnivån på HF är på väg att "trycka ihop" dynamiken rejält, genom att höja "störgolvet" med ett par tiotal dB. Blir det så kommer mottagare med en brusfaktor av 25 - 35 dB att vara helt tillräckliga, och med en sådan brusfaktor så följer en IP3 av c:a +50 dBm.

Man kommer att kunna försumma mottagarnas IM-egenskaper om ett sådant scenario
blir verklighet, samtidigt som "weak-signal DX" blir omöjligt på sikt...

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
har läst på lite i reklamen för de tyngsta HF apparaterna - med ögonen fokuserade på ev. sändarförbättringar...

FTDX9000D "the pinnacle of performance...." som fortfarande tillhör "elite class" transcieverklassen precis som FT1000 MK V F.
Man har behållt knapparna för IPO (en för varje mottagare) och Klass-A för slutsteget, nu har operatören dessutom valet att ställa BIAS på slutsteget självt, dvs. operatören ska kunna ställa in linjäriteten allt mellan Klass-A och Klass-AB med en ny knapp på fronten.
Enligt reklamen finns en ny real-tids presentation av tempen på slutsteget och sen ska operatörern kanske justera bias mha. en ny real-tids bias mätare (om det blir för varmt kanske(?)).
Antar att dom kommer att bifoga(?) en kurva i manualen där det framgår vilka data slutsteget har vid en viss biasering - eller hur ska gemene amatör annars veta skillnaden (förutom att det blir varmare i klass-A).

Vad gäller nyheter på sändarsidan har man infört en ny LO, HRDDS(?) med 400Mhz ref.osc. SAMT att man på audiosidan inkluderat ett "professionelll XLR uttag" och en 3-bands equalizer med justerbar "boost or compression" - en funktion som "the audio professionals" ska uppskatta.

http://www.benelec.com.au/Yaesu/pdf/FTDX9000%20Technical%20Overview.pdf



IC7800 "the ultimate product in 40 years" kan man läsa i "technical information from the engineers" att man satsat på distorsionsproblem i både mottagare och sändare genom att välja ut bättre komponenter & kretsar, det antyds att detta gjorts i signalvägarna "från mic till slutsteg".
Carrier suppression More than 63dB , Unwanted sideband suppression More than 80dB
- fortfarande med "PSN digital modulator" - samma som 775 och 756 kan man tro..

http://www.icom.co.jp/world/products/amateur/7800/



vet inte vad man förvänta sig i sändarprestanda eftersom dessa produkter integrerar kringutrustning och därmed stiger priset - så det blir upp till "elit-dxarna" och de "ultimata operatörerna" att visa vad hf riggarna går för.
 
>>>Enligt reklamen finns en ny real-tids presentation av tempen på slutsteget och sen ska operatörern kanske justera bias mha. en ny real-tids bias mätare (om det blir för varmt kanske(?)).

Det låter onekligen imponerande och realtidsfunktionen tillsammans med professionella XLR-kontakter gör nog sitt till för att övertyga radioamatören om att han eller hon köper den ultimata prylen som är ett måste för att få QSO med en kompis fem mil bort.

Inom ljudvärlden har man dock kommit ett steg längre;

"Numera är det dyrt med naturmaterial och billigt med plast. Men fortfarande är naturmaterial vida överlägset plast ljudmässigt! Det är därför mycket roligt att jag nu lyckats ta fram en egen serie av isolering i oblekt bomull - blekningsprocessen påstås också påverka ljudet... En flätad strumpa i bomull innehåller mycket luft och ger en mycket god isolering samtidigt som påverkan på ljudet är mycket liten = suveränt i ljudanläggningar - vida överlägset polypropylen eller Teflon! "

Källa: http://svalander.se/shoppen/kablar.htm

Jag är nu inte särskilt kunnig i ljudbranchen men visst låter det bra, eller hur?

När man studerar en manual eller reklamblad möts man av en mängd komplicerade fackuttryck som ibland låter mer än de egentligen är. Det är väl här någon pedagog skulle satsa kraft på att förklara den verkliga innebörden. Vilka parametrar är viktiga för prestandan och vilka är "bara" smarta reklamtrix utan teknisk substans.

73
Bengt EQL
 
Specarna på bärvågsundertryckning och sidbandsundertryckning hos sändarna
är ganska meningslösa så länge som undertryckningen av distorsionsprodukter är sämre...

Det är faktiskt ganska märkligt att saker som man redan på 50-talet hade helt klara för sig (bl.a. G2DAF och W0TTK skrev mycket om sådant i både amatör- och professionella tidskrifter) måste grävas fram om och om igen.

Skulle tro att dessa uppgifter "hänger kvar" i databladen av ren slentrian, eftersom de är såpass lätta att
åstadkomma och mäta samt ger ganska imponerande värden utan att man behöver anstränga sig.

En sidbandsundertryckning på 60 - 70 dB är idag närmast standard, men är endast av akademiskt intresse eftersom distorsionsprodukterna i samma grannkanal bara är c:a
- 40 dB i bästa fall jämfört med effekten i huvudkanalen. Det undertryckta sidbandet blir alltså helt maskerat av distorsionsprodukterna. Samma gäller för bärvågsundertryckningen.

Den tillverkare som saluför en sändare eller transceiver som uppvisar en total grannkanalundertryckning på -70 dB eller över (+/- 3 kHz) kommer jag att ta av mig hatten inför...


73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
>>>En sidbandsundertryckning på 60 - 70 dB är idag närmast standard, men är endast av akademiskt intresse eftersom distorsionsprodukterna i samma grannkanal bara är c:a
- 40 dB i bästa fall jämfört med effekten i huvudkanalen. Det undertryckta sidbandet blir alltså helt maskerat av distorsionsprodukterna. Samma gäller för bärvågsundertryckningen.


60-70 dB kan man säkert få med två-tonstest om man väljer tonfrekvenserna med omsorg.

Vad det beträffar splatter mätt i "det undertryckta" sidbandet så är det inget som tillverkarna upplyser om. För en tid sedan mätte jag på en IC746:a där ägaren till apparaten fått klagomål på att stationen var bred, som det brukar heta.

Mätningen gick till så att ägaren till apparaten fick prata högt i mikrofonen och framkalla div "ljud och läten" under en maximal tid om 5 minuter i syfte att maximera splatterprodukterna som registrerades på en spektrumanalysator med långsamt kontinuerligt svep och ställd i peak max hold läget. På så sätt fångar man upp varje liten splatterprodukt till en kurva som kan sägas representera worst case. (En enkel, men inte så exakt vetenskaplig metod som den, Leif SM5BSZ använder). Mätningen gav inte oväntat en helt annan kurvform än man borde få med de siffror tillverkaren presenterar för IM etc.

På plotten för IC746:an (pdf-fil) http://www.sm7eql.se/ic746ssb2m.pdf kan man se hur det övre sidbandet upptar c:a 3 kHz spektrumutrymme. Man ser också en djup dip vid c:a + 1.8 kHz (vilket motsvarar 1800 Hz i talområdet)

Vad beträffar splatterprodukter i det lägre sidbandet så ser vi att de hamnade -30 dB ner vid - 2 kHz. Med en sådan sändare finns inga förutsättningar för andra radioamatörer att använda de närmaste 2...3 grannkanalerna på varje sida om "mittkanalen". Faktum är att splattret är fullt hörbart i en bra kontrollmottagare vid så låga nivåer som få S-enheter.

Motsvarande mätningar har gjorts på FT1000 MPMKV Field som är 10...20 dB bättre under förutsättning att ALC:n inte tillåts vara aktiv. Det innebär att sändaren INTE KAN lämna mer än max 40...50 W PEP. Effekter över denna nivå orsakar splatter. Vid felaktiga inställningar av mic-gain och processorgain i kombination med olyckligt vald carrier offset går det att få FT1000MP att se sämre ut än IC746:an.

Som jämförelse kan man kika på en hembyggd 5 MHz SSB-generator som innehåller två seriekopplade kristallfilter (NDK YF5000P) som användes i Standard Radio fartygsstationer redan på 70-talet, några BFW16A transistorer samt en billig + 10 dBm blandare, SCM-1 från Mini Circuits.

Bild: .JPG http://www.sm7eql.se/audio/Image2.jpg

Bilden visar det utsända frekvensspektrat, worst case, från 5 MHz SSB generatorn fullt utmodulerad med musik och tal från en FM-radio under c:a 10 minuter. Splatterprodukterna -4...5 kHz ligger > -70 dB ner. Bärvågsfrekvensen är i detta fall vald för att få bästa ljudkvalitet för musik och ingen hänsyn har tagits till sidbandsundertryckningen vid låga tonfrekvenser. Flyttar man bärvågsoscillatorn en aning så får man en SSB-generator med mycket goda data på både bärvågs- och sidbansdundertryckning.

Nu skall det sägas att mätningen är gjord direkt på SSB-generatorn, d v s på låg utnivå. För att bibehålla dessa fina värden inkl låg inombands IM i talkanalen vid t ex 100 W uteffekt krävs extremt linjära förstärkare, väldimensionerade och med gott om head room så att ALC-kretsarna kan utelämnas helt.

Man kan kanske slutligen tillåta sig att fundera över, varför tillverkarna "av state of the art produkter" i femtiotusenkronorsklassen och däröver inte kommit längre när det gäller att förbättra VIKTIGA parametrar som verkligen skulle kunna förbättra radiomiljön för alla, och varför de anser att utvecklingsresurserna istället måste läggas på finesser som operatörstillgängliga kontroller för inställning av klass A-stegets bias och realtidsvisande och innovativa temperaturmätare.

Att inställningen för klass A bias måste vara tillgänglig för operatören borde istället tolkas som att konstruktionen är ostabil och därför kräver efterjustering hela tiden. Men så illa kan det väl inte vara...

Jag är helt överbevisad om att tillverkarna i grunden har den kunskap som krävs för att göra bra sändare/mottagare men att det av marknadsmässiga skäl görs helt andra prioriteringar - blinkande lampor, färglada displayer och liknande säljer bättre till dagens amatörer och för att hålla kostnaderna nere så tvingas tillverkarna tumma på kvaliteten, ersätta gamla hederliga kristallfilter med andra lösningar som inte håller måttet och bygga in små kompakta 25 W slutsteg som med hjälp av sofistikerade ALC-lösningar och andra skyddskretsar kan skrämmas upp till att ge 100 W PEP eller mer utan att brinna upp. Det är kanske här den realtidsvisande temperaturmätaren behövs så att den observanta operatören snabbt skall hinna med att dra ner biasen till klass A-steget, när det börjar osa bränt!?

Bara en tanke - men ändå.

73
Bengt EQL
 
Last edited:
Anledningen till att man fortfarande verkar fokusera på "lättmätta" saker som sidbandsundertryckning mm, är väl att det historiskt sett var svårare att åstadkomma bra sidbandsundertryckning,
och att "lineares Übersprechen" (som det så vackert hette i en lärobok trån Telefunken), dvs signaler i grannkanalen som går att tyda, ansågs vara mycket mer störande än
otydbart "nichtlineares Übersprechen" eller "splatter".

När det gällde mångkanals telefontrafik har det nog sin riktighet.

Däremot tycker man att borde amatörradioapparater vara konstruerade för att göra det allra bästa av de relativt sett trånga amatörbanden, så att så många som möjligt kan samexistera.

En av de "stora frågorna" i detta är hur kunskapen ska spridas hur man dels väljer utrustning utefter tolkning av "specarna", och sedan justerar systemet till optimala prestanda. Bara en sådan sak som att väldigt få numera har hört sin egen emission "ut i luften" i någon form av kontrollmottagare gör det hela besvärligt.

Allting här i världen är en fråga om kompromisser, och det vore intressant att höra fler åsikter om vad som borde prioriteras när det gäller amatörapparaters prestanda.
Ska det vara renare signaler eller fler knappar och menyer?

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
alc et pa

>>En av de "stora frågorna" i detta är hur kunskapen ska spridas hur man dels väljer utrustning utefter tolkning av "specarna", och sedan justerar systemet till optimala prestanda.
Temanummer ?
#1: "vet du hur din nya radio låter på banden"
grafer på eländet & summerande text per graf borde fungera på SM0A till SH9ZZZ.
#2: "så har ställer proffsen in sin radio för bästa signalkvalitet på banden"
allt om mic, effekt, kompressor, alc, mätarutslag osv....checklista.....

>>vore intressant att höra fler åsikter om vad som borde prioriteras
Var det inet RSGB eller ARRL som gjorde en "dream-rig"undersökning som ev. skickats till de stora tillverkarna?.

ALC.
Den här artikeln var intressant med tanke på hur många använder sina riggar, med externa slutsteg och kanske en del har gjort "ALC moddar" m.m på sina 817.
http://www.nitehawk.com/sm5bsz/dynrange/alc.htm
Vad är då svårigheterna med att överge nuvarande alc lösning i amatörradioriggar?
- är alla alternativa regl.system är förknippade med att slutstegen måste dimensioneras upp, slutsteget borde stå för en stor del av tillv.kostnaden i riggar?.
- är alternativa regl.system förknippade med patent?
Det verkar ju finns många "linjäriserings"metoder som reducerar brus och spurioser i lågeffektdelen.


PA, reklam osv.
9000D och 7800 har båda fått samma mosfet i PA't (4 resp 2st)och kanske även i drivkedjan - vilket rimligen gör att IMD siffrorna (enligt databladen) borde bli ett snäpp bättre ijfm. 1000MP (som har ett par bipolära Tr. med sämre prestanda). Fast det beror förstås på var på IMD vs.Power kurvan man valt att lägga sig....kanske på en ogynnsam del? . (1000MKV har väl samma typ mosfetar som 7800 & 9000)
Med tanke på länken ovan och mätresultaten för vissa riggar undrar man hur slutstegstillverkare skulle resonera, dvs. 100W driveffekt är enligt mätningarna inte optimalt pga. högre nivåer splatter, IMD. En mer passande driveffekt ligger väl på helt andra nivåer. Tokyo Hy-power har ju samma mosfet i sina 0.5&1.0kW PA så dom borde ha kännedom om hur IMD ser ut på just den mosfet'en.
I senaste RadCOm gjordes just en bänktest av alla Tokyo-Hy-power med tvåton, och där anmärktes det på IMD på ett fåtal band, däremot var inte IMD data på drivsändaren med i jämförelsen.
 
Back
Top