>>>En sidbandsundertryckning på 60 - 70 dB är idag närmast standard, men är endast av akademiskt intresse eftersom distorsionsprodukterna i samma grannkanal bara är c:a
- 40 dB i bästa fall jämfört med effekten i huvudkanalen. Det undertryckta sidbandet blir alltså helt maskerat av distorsionsprodukterna. Samma gäller för bärvågsundertryckningen.
60-70 dB kan man säkert få med två-tonstest om man väljer tonfrekvenserna med omsorg.
Vad det beträffar splatter mätt i "det undertryckta" sidbandet så är det inget som tillverkarna upplyser om. För en tid sedan mätte jag på en IC746:a där ägaren till apparaten fått klagomål på att stationen var bred, som det brukar heta.
Mätningen gick till så att ägaren till apparaten fick prata högt i mikrofonen och framkalla div "ljud och läten" under en maximal tid om 5 minuter i syfte att maximera splatterprodukterna som registrerades på en spektrumanalysator med långsamt kontinuerligt svep och ställd i peak max hold läget. På så sätt fångar man upp varje liten splatterprodukt till en kurva som kan sägas representera worst case. (En enkel, men inte så exakt vetenskaplig metod som den, Leif SM5BSZ använder). Mätningen gav inte oväntat en helt annan kurvform än man borde få med de siffror tillverkaren presenterar för IM etc.
På plotten för IC746:an (pdf-fil)
http://www.sm7eql.se/ic746ssb2m.pdf kan man se hur det övre sidbandet upptar c:a 3 kHz spektrumutrymme. Man ser också en djup dip vid c:a + 1.8 kHz (vilket motsvarar 1800 Hz i talområdet)
Vad beträffar splatterprodukter i det lägre sidbandet så ser vi att de hamnade -30 dB ner vid - 2 kHz. Med en sådan sändare finns inga förutsättningar för andra radioamatörer att använda de närmaste 2...3 grannkanalerna på varje sida om "mittkanalen". Faktum är att splattret är fullt hörbart i en bra kontrollmottagare vid så låga nivåer som få S-enheter.
Motsvarande mätningar har gjorts på FT1000 MPMKV Field som är 10...20 dB bättre under förutsättning att ALC:n inte tillåts vara aktiv. Det innebär att sändaren INTE KAN lämna mer än max 40...50 W PEP. Effekter över denna nivå orsakar splatter. Vid felaktiga inställningar av mic-gain och processorgain i kombination med olyckligt vald carrier offset går det att få FT1000MP att se sämre ut än IC746:an.
Som jämförelse kan man kika på en hembyggd 5 MHz SSB-generator som innehåller två seriekopplade kristallfilter (NDK YF5000P) som användes i Standard Radio fartygsstationer redan på 70-talet, några BFW16A transistorer samt en billig + 10 dBm blandare, SCM-1 från Mini Circuits.
Bild: .JPG
http://www.sm7eql.se/audio/Image2.jpg
Bilden visar det utsända frekvensspektrat, worst case, från 5 MHz SSB generatorn fullt utmodulerad med musik och tal från en FM-radio under c:a 10 minuter. Splatterprodukterna -4...5 kHz ligger > -70 dB ner. Bärvågsfrekvensen är i detta fall vald för att få bästa ljudkvalitet för musik och ingen hänsyn har tagits till sidbandsundertryckningen vid låga tonfrekvenser. Flyttar man bärvågsoscillatorn en aning så får man en SSB-generator med mycket goda data på både bärvågs- och sidbansdundertryckning.
Nu skall det sägas att mätningen är gjord direkt på SSB-generatorn, d v s på låg utnivå. För att bibehålla dessa fina värden inkl låg inombands IM i talkanalen vid t ex 100 W uteffekt krävs extremt linjära förstärkare, väldimensionerade och med gott om head room så att ALC-kretsarna kan utelämnas helt.
Man kan kanske slutligen tillåta sig att fundera över, varför tillverkarna "av state of the art produkter" i femtiotusenkronorsklassen och däröver inte kommit längre när det gäller att förbättra VIKTIGA parametrar som verkligen skulle kunna förbättra radiomiljön för alla, och varför de anser att utvecklingsresurserna istället måste läggas på finesser som operatörstillgängliga kontroller för inställning av klass A-stegets bias och realtidsvisande och innovativa temperaturmätare.
Att inställningen för klass A bias måste vara tillgänglig för operatören borde istället tolkas som att konstruktionen är ostabil och därför kräver efterjustering hela tiden. Men så illa kan det väl inte vara...
Jag är helt överbevisad om att tillverkarna i grunden har den kunskap som krävs för att göra bra sändare/mottagare men att det av marknadsmässiga skäl görs helt andra prioriteringar - blinkande lampor, färglada displayer och liknande säljer bättre till dagens amatörer och för att hålla kostnaderna nere så tvingas tillverkarna tumma på kvaliteten, ersätta gamla hederliga kristallfilter med andra lösningar som inte håller måttet och bygga in små kompakta 25 W slutsteg som med hjälp av sofistikerade ALC-lösningar och andra skyddskretsar kan skrämmas upp till att ge 100 W PEP eller mer utan att brinna upp. Det är kanske här den realtidsvisande temperaturmätaren behövs så att den observanta operatören snabbt skall hinna med att dra ner biasen till klass A-steget, när det börjar osa bränt!?
Bara en tanke - men ändå.
73
Bengt EQL