Telefonspolar, till vad?

SM3ZBB

SM3ZBB

Grumpy ol´man
Fann några spolar i min junksamling. Förmodligen kommer de från något telefonrelaterat. De är lindade på järnkärnor. De små är märkta FP 2640 och håller ca 4H, de stora utan märkning är uppmätta till 750 mH respektive 1,4 H.

Nån som vet vad dessa har fungerat som och vad man möjligen skulle kunna återanvända dem till?

Telefonspolar.jpg
 
Last edited:
SM3ZBB de SM0APK
FP 2640 gick hos salig Telegrafverket under benämningen "induktionsrulle" och den användes i bl a de telefonapparater av plåt, BC310, som kom i bruk vid automatiseringen av telenäten från 1923 och framåt. För att inte strömmen genom telefonapparaten skulle gå genom hörtelefonen och ev. försvaga magnetfältet i denna, kopplade man hörtelefonen i serie med en kondensator på 1 eller 2µF, men denna kombination parallellkopplades med rulle FP2640 för att likströmsbanan genom apparaten inte skulle brytas.
De längre rullarna på din bild förefaller att komma från ännu äldre telefonapparater, sådana för LB-system, dvs med vevad signalinduktor och med lokalt batteri vid varje apparat. De har i så fall troligen en lindning med resistans 3 ohm, avsedd för kolkornsmikrofon, och en lindning med resistans 20 ohm som anpassade den lågohmiga mikrofonen till hörtelefon/linje. Rullarna kan i så fall heta FP2521, men det brukade inte finnas någon märkning på dessa gamlingar (Modellår ca 1896).
Jag har inte lärt mig hur man plockar in bilder på ham.se, men om du vill kan du skicka ett mail till SM0APK@ssa.se så kan jag svara med schema och foto på telefonapparaten BC310 (och föregångaren BC300, som var likadan men utan fingerskiva.
73 de
SM0APK
Stig
 
4 H spolen kan du säkert använda för Heising-modulering av en QRP AM-sändare. Med rör så klart. De mindre induktanserna kan tjänstgöra i ett LF-filter i modulatorn och korken blir en bra isolator någonstans.
 
Ja där ser man vilken kunskapsbank detta är.
De små spolarna har en resistans på ca 1K och de stora strax över 100 Ohm. Hittade också en märklapp i botten på en av de stora som anger FP 2647.

Jag önskar att jag istället funnit en av de där kondensatorerna som SM0APK skrev om. Det skulle behövas till mitt QRP-bygge för nycklingen över katoden på ett 6AQ5A. Förväntad spänning är något över 100V och det schema jag utgår ifrån anger en kondensator om 2,2 uF som lär sitta i gamla telefoner. Någon som har en sådan till övers?

Jag saknar också en konding på 1nF som bör klara åtminstone 600 V. Nog har jag plastkondingar men mitt bygge är en öppen konstruktion där komponenterna ska vara "snygga", alltså gärna glimmerkondingar från 40-talet. Nån som har en sådan till övers?

Helsing-modulering var något nytt (urgammalt). Krävde lite surfande där resultatet var magert. Hittade någon patentbeskrivning från cambro-silur eran samt en intressant tidningsartikel från 1927 som jag länkar till här: http://fultonhistory.com/Newspaper4/Huntington%20NY%20Long%20Lslander/Huntington%20NY%20Long%20Lslander%201927%20%20Feb-Apr%201928%20Grayscale/Huntington%20NY%20Long%20Lslander%201927%20%20Feb-Apr%201928%20Grayscale%20-%200270.pdf

Det är en redogörelse för DX-lyssning i USA där man verkar hålla sig inom mellanvåg. Intressant är att man redan då hade bekymmer med QRM, här är det KFKM i Kansas, "The sunshine station in the hart of the nation" som sänt på 435 m men tvingats ner till "The Graveyard Band" av The Radio Comission eftersom 435 m är en Kanadensisk våglängd. Är det föregångaren till ITU som agerat här? Förmodligen hade man ändå ingen internationell organisering än, även om man nog tvingades enas om ett och annat, t.ex. frekvenser för sjöfart etc.

Vidare kan man läsa om en kvinnlig DX-lyssnare, miss Catherin Wheeler från Cold Spring Harbour som är den ende person i trakten som lyckats få in en långväga tysk station i januari 1926. Nämligen Radio Berlin. Samma vecka lyckades hon även höra Radio London på sin superheterodyn mottagare.

Fantastiskt vad några spolar till gamla telefoner kan dra iväg med en..:)
 
I mitt förra svar förväxlade jag de två telefonspolarna: Det var FP 2647 som hade den funktionen jag försökte beskriva. FP 2640 däremot hade en annan uppgift. Den var parallellkopplad med kolkornsmikrofonen för att dels säkerställa att likströmsbanan genom telefonapparaten inte försämrades eller rent av bröts när telefonluren hölls i något ogynnsamt läge så att kolkornen i mik'en inte fick tillräcklig kontakt med varandra. Dessutom skulle spolen motverka kohärerverkan hos kolkornsmikrofonen; sådan verkan yttrade sig i att kolkornen klumpade ihop sig till en alltför väl ledande strömbana genom mikrofonen, oberoende av talet mot mikrofonmembranet. (Det var kohärerverkan, men inte mellan kolkorn utan mellan järnfilspån, som Marconi använde sig av i sina första experiment)
Heisingmodulering kan ytterst kort beskrivas som en amplitudmoduleringsteknik där modulatorrörets och HF-slutrörets anoder är parallellkopplade med i princip bara en HF-drossel emellan.
73 de
SM0APK
Stig
 
Jag har något minne av telefonspolar med 44 mH eller 88 mH induktans, kan det möjligen vara
pupinspolarna som man placerar ut på ledningarna? Eller placerade, för nu finns det väl inget
behov längre i dessa fiberoptiska tider.
 
SM3UKE said:
Jag har något minne av telefonspolar med 44 mH eller 88 mH induktans, kan det möjligen vara
pupinspolarna som man placerar ut på ledningarna? Eller placerade, för nu finns det väl inget
behov längre i dessa fiberoptiska tider.
Click to expand...


Pupinspolar tillhör numera historien, men var en omistlig del av transmissionstekniken för inte så länge sedan.
Är dock gammal nog att ha haft "animerade samtal" med "Trådverket" om pupiniseringens vara eller inte vara i lokalnäten i början av 80-talet.

Den fasdistorsion eller dispersion som hårt pupiniserade fysikaliska förbindelser har omöjliggjorde användningen av "höghastighetsmodem" (2400 bps eller mer), och vi inom "radiodivisionen" började ställa krav på sådant för bl.a. fjärrmanöver.

Vi bråkade för döva öron ett tag, men fick sedan draghjälp av Lantbruksdata vars kunder ville köra V.22bis eller bättre modemstandarder även på landsbygden. Några år senare kom "räddningen" i form av det heldigitala samt oerhört mer lättarbetade "R-line" och aktualiteten av den lätt anpassade (med Tipp-ex och kopiator) seriestrippen av Cecilia Torudd som satt upptejpad i korskopplingen tillsammans med ett foto av några allvarliga män samlade runt en telexmaskin med titeln "I väntan på Baudot" förlorades gradvis... :)

Linjer.jpg


Jag erinrar mig att beräkning av amplitud- och faskonstanter för pupiniserade transmissionsledningar var ganska typiska tentamenstal i "Elkrets B".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
SM0APK hade vänligheten att skicka mig några bilder som passar in sagda telefonspolar där de ska vara. Nedan bifogas ett schema där både FP2640 och FP2647 återfinns.

Stig skickade också en bild på telefonen, notera bakgrunden, det är 88 år mellan sätten att kommunicera på.

Mycket trevligt. Tack SM0APK/Stig.

Tfnapp BC310 schema.jpg
Tfnapp BC310 foto.jpg
 
SM3ZBB said:
Ja där ser man vilken kunskapsbank detta är.
De små spolarna har en resistans på ca 1K och de stora strax över 100 Ohm. Hittade också en märklapp i botten på en av de stora som anger FP 2647.

Jag önskar att jag istället funnit en av de där kondensatorerna som SM0APK skrev om. Det skulle behövas till mitt QRP-bygge för nycklingen över katoden på ett 6AQ5A. Förväntad spänning är något över 100V och det schema jag utgår ifrån anger en kondensator om 2,2 uF som lär sitta i gamla telefoner. Någon som har en sådan till övers?

Jag saknar också en konding på 1nF som bör klara åtminstone 600 V. Nog har jag plastkondingar men mitt bygge är en öppen konstruktion där komponenterna ska vara "snygga", alltså gärna glimmerkondingar från 40-talet. Nån som har en sådan till övers?

Helsing-modulering var något nytt (urgammalt). Krävde lite surfande där resultatet var magert. Hittade någon patentbeskrivning från cambro-silur eran samt en intressant tidningsartikel från 1927 som jag länkar till här: http://fultonhistory.com/Newspaper4/Huntington%20NY%20Long%20Lslander/Huntington%20NY%20Long%20Lslander%201927%20%20Feb-Apr%201928%20Grayscale/Huntington%20NY%20Long%20Lslander%201927%20%20Feb-Apr%201928%20Grayscale%20-%200270.pdf

Det är en redogörelse för DX-lyssning i USA där man verkar hålla sig inom mellanvåg. Intressant är att man redan då hade bekymmer med QRM, här är det KFKM i Kansas, "The sunshine station in the hart of the nation" som sänt på 435 m men tvingats ner till "The Graveyard Band" av The Radio Comission eftersom 435 m är en Kanadensisk våglängd. Är det föregångaren till ITU som agerat här? Förmodligen hade man ändå ingen internationell organisering än, även om man nog tvingades enas om ett och annat, t.ex. frekvenser för sjöfart etc.

Vidare kan man läsa om en kvinnlig DX-lyssnare, miss Catherin Wheeler från Cold Spring Harbour som är den ende person i trakten som lyckats få in en långväga tysk station i januari 1926. Nämligen Radio Berlin. Samma vecka lyckades hon även höra Radio London på sin superheterodyn mottagare.

Fantastiskt vad några spolar till gamla telefoner kan dra iväg med en..:)
Click to expand...

"Spectrum management" började helt riktigt med de fasta och mobila radiotjänsterna, och internationella våglängdskonferenser hade hållits sedan 1906. Andra radiotjänster var däremot ganska oreglerade, men i USA där man var tidigt ute med rundradio kom en ansats redan i början av 20-talet med nationell koordinering. Redan tidigt gjordes en klassindelning av AM-stationerna där några fick "clear channels" som inte delades alls eller bara med någon och där 50 kW tilläts. Föregångaren till FCC, Federal Radio Commission skötte detta i USA.

De stationer som drog det kortaste strået hänvisades till "The Graveyard Channels"; 1230, 1240, 1340, 1400, 1450, och 1490 kHz där 10-tals stationer med låg effekt 500 W -1 kW och lokal täckning delade på varje frekvens. En motsvarande koordinering fanns också inom västra halvklotet mellan USA och dess grannländer.

Beträffande komponenter så kan jag nog ordna både pappers- och glimmerkondensatorer av tidstypisk design.
Är värdena kritiska?

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Ja se där. Det där med "The Graveyard Band" var ett nytt begrepp för mig. Spontant fick jag en bild av när jag ibland lyssnade på långvågsbanden förr. Ofta hade man suttit och lyssnat på mellanvåg där det formligen kokade av tal och musik, långvågsdelen var en dyster plats vid jämförelse. Rena kyrkogårdsstämningen där.

Artikeln jag länkar till håller DX:andet främst inom Nordamerika, det är ju en lokaltidning. Radio Havanna tycks ha varit ett rart DX och som tidigare nämnts var det få förunnat att få höra en europeisk station. Glömde nämna att i artikeln beskrivs också en herre som har byggt en slags bokhylla för radion, nätdelen står på golvet. Radion har Heising-modulering. Det senare var orsaken till att jag spårade in på detta eftersom jag naturligtvis måste försöka ta reda på vad SM7EQL skrev om i sitt inlägg ovan, Google är ju fantastiskt på så vis att man sällan vet exakt vad man letar efter. :)

Om komponenter, jag mailar dig K-A.
 
SM3ZBB said:
Ja se där. Det där med "The Graveyard Band" var ett nytt begrepp för mig. Spontant fick jag en bild av när jag ibland lyssnade på långvågsbanden förr. Ofta hade man suttit och lyssnat på mellanvåg där det formligen kokade av tal och musik, långvågsdelen var en dyster plats vid jämförelse. Rena kyrkogårdsstämningen där.

Artikeln jag länkar till håller DX:andet främst inom Nordamerika, det är ju en lokaltidning. Radio Havanna tycks ha varit ett rart DX och som tidigare nämnts var det få förunnat att få höra en europeisk station. Glömde nämna att i artikeln beskrivs också en herre som har byggt en slags bokhylla för radion, nätdelen står på golvet. Radion har Heising-modulering. Det senare var orsaken till att jag spårade in på detta eftersom jag naturligtvis måste försöka ta reda på vad SM7EQL skrev om i sitt inlägg ovan, Google är ju fantastiskt på så vis att man sällan vet exakt vad man letar efter. :)

Om komponenter, jag mailar dig K-A.
Click to expand...

Heising-modulering, drossel-modulering eller konstantströmsmodulering var ett jämförelsevis enkelt sätt att modulera ett klass C-effektsteg, men som har en bedrövlig totalverkningsgrad tillsammans med svårigheter att modulera 100 %.

Modulationssättet uppfanns av fysikern Raymond Heising i slutet av 1910-talet, och användes allmänt i tidiga AM-sändare.

Problemet med systemet var främst att modulatorn måste arbeta i klass A, vilket gav en dålig verkningsgrad. Om en tillförd anodeffekt av, säg, 10 kW skulle moduleras ut fullt så behövdes minst 5 kW audioeffekt. Med en klass A-förstärkare går det åt runt 15 kW ineffekt till modulatorn. Tillsammans med HF-slutstegets tillförda effekt på 10 kW blir det 25 kW inmatat med kanske 5 kW uteffekt till antennen.

För att göra stora AM-sändare behövs det en bättre metod, och en sådan skapades av den unge ingenjören Edgar Barton i slutet av 20-talet. Barton gjorde en teoretisk studie av hur AM fungerade i sitt examensarbete, och fann att om drosseln ersattes med en transformator med push-pull kopplade rör i klass B på primärsidan och slutsteget som last på sekundärsidan, blev totalförbrukningen för en given uteffekt och modulationsgrad mycket mindre. En klass B-modulator ger c:a 75% verkningsgrad vid full utstyrning, och klass C-slutsteget runt 80% på mellanvågsfrekvenser. För samma 100% modulerade uteffekt på 5 kW går det åt totalt endast c:a 12 kW, mer än en halvering jämfört med Heising-moduleringen.

"Klass B anodmoduleringen" blev en omedelbar framgång, och blev i princip allenarådande tills dess olika former av PDM-moduleringar började komma i mitten av 70-talet.

För små sändare gjorde det inte så mycket med den dåliga verkningsgraden, så min första sändare för 144 MHz AM fick innehålla
en variant av Heising-moduleringen, där primärlindningen med mittuttag på en push-pull utgångstransformator fick ersätta drosseln.
Ett EL34 i klass A var precis lagom för att modulera ut de 10 W som en laglydig C-amatör använde sig av 1970.

73//
Karl-Arne
SM0AOM
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top