Telegrafi - hopplöst ålderdomligt eller "the noble art of communication"

Hej,

Beror väl på vad man har för defenition av att kommunicera och vilken information du är ute efter att kommunicera. :)

JT65 är inget trafiksätt för ragchew, helt rätt. Den erbjuder väldigt små möjligheter för längre meddelanden men det är inte heller det den är utvecklad för. Det sker, enligt min erfarenhet, inte heller någon detektering eller avkodning av förmodade anropssignaler. Kanske har jag fel.
Not:: Skall kanske nämna att jag använder mig av WSJT-X och kör på HF banden och inte VHF/UHF. :)

Jag kan gärna rekommendera att läsa på mer om detta trafiksätt, man behöver ju inte börja med det men det är en intressant tekniskt lösning. :)

Mvh

//Anders
 
Last edited:
Eftersom amatörradio numera kan betraktas som en form av "elektroniskt Skansen" som inte längre efterfrågas av omgivningen på annat sätt än som en marknad för avsättning av plastradioapparater, så finns det inte några hinder för att sätta vilka kompetenskrav som man önskar. Ett krav på telegrafikunnighet skulle i detta sammanhang vara precis lika relevant som andra krav.

Hela bakgrunden till att telegrafikravet har blivit en sådan "het potatis" är huvudsakligen att det är en symbolfråga för många. Det ses som en orättvist och irrelevant krav att man ska behöva lära sig en färdighet som det är svårt att fuska med,

Från första början, slutet av 60-talet och framåt, har resonemanget präglats av ett rent kvantitetstänkande, alla amatörradions problem skulle lösas genom att ta bort telegrafikravet för att få in de 10000-tals kvalificerade radiointresserade som skulle finnas inom den subkultur som utvecklats runt privatradiobandet. Erfarenheten pekar dock på att detta inte omsattes i praktiken. Varnande röster hördes dock tidigt, ett exempel är det uttalande från DL7-mötet 1973 som refererades i tråden
http://www.ham.se/pts-ssa-iaru-nrau/24275-privatradiohistoria-fran-1945-a.html#post80144

Dessutom är numerären av radioamatörer tämligen ointressant ur myndigheternas perspektiv, när inga tillståndsavgifter faktureras längre. Det finns anledning att anta att makthavarna hellre skulle föredra ett mindre antal välutbildade amatörer vilka är "självgående", håller sig till reglerna och inte heller ställer till besvär för myndigheterna.

Ifall en administration finner det lämpligt så kan man behålla telegrafikravet utan att behöva motivera det. Anledningen till att man avskaffade kravet i Sverige var primärt att PTS gärna följde minsta motståndets lag när möjligheten att välja bort telegrafikravet kom i och med WRC 2003.

Om vi för ett ögonblick fortsätter att anta att radioamatörer fortfarande har en samhällsnytta som radiooperatörer så skulle telegrafikunskaper, eller rättare sagt de kunskaper i signalprocedurer och att kunna fatta sig kort, som kunskap i och användning av telegrafi medför få en ganska hög prioritet.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
SM7EQL said:
Själv kom jag in i en svacka under min utbildning 1968 och bestämde mig för att ge upp. Jag hann bara ventilera tanken innan en av kurskamraterna övertalade mig att fortsätta.
Moderna moder som PSK 31 och ännu modernare är i de flesta fall tekniskt bättre men här krävs ju inga egna inhämtade färdigheter på samma sätt utan sändning och mottagning sker med hjälp av datorn och vem som helst kan instrueras att först trycka på F1 och sedan F2, F3, F4 och F5 allt eftersom radioförbindelsen fortlöper. När Enter sedan trycks ned så loggas förbindelsen i ett enda slag. Jag har prvat det också men det var inget som passade mig.
Click to expand...

Jag kom in i flera svackor, en del varade ganska länge. Men lyckades kämpa vidare och det är en skön känsla när det
till sist släpper. Skön känsla också när jag avlade prov och blev godkänd. Nu var det evigheter sedan jag körde ett
QSO men det skulle nog vara en bra idé att avrosta sig lite innan sommaren då det blir besök på sommar-QTH som
saknar "riktig" elström = QRP med en K2. Lite mer QRS skulle vara fint. Samtidigt har man lite ångest för att någon riktig LID ska
svara men det får väl bli en del av träningen. Någon annan får kanske kämpa med mina tecken.

PSK31 testade jag från radioklubben där jag bodde förut. Tröttnade blixtsnabbt på det med alla fullständigt meningslösa
makron som sändes. Långa utläggningar om man minsann hade den och den processorn, så stort RAM och så stor
hårddisk. Den som hade varit lite slängd i programmering borde kunna sno ihop ett program som scannar en bit av
bandet och automatiskt kör QSO utan att man behöver göra något. Kanske köra flera QSO parallellt.

Gillar av någon anledning RTTY mer än PSK31. Skönt ljud. Min finaste signalrapport har jag fått på RTTY, kanske bidrar
det. Jag och en annan amatör körde en test från klubben (SK3JR). Vi laddade seriöst med ett riktigt PA (BDZ minns det nog)
och på 20 m hade vi två stackade 6 el. Före testen trastuggade vi med en amerikan (på RTTY). Han frågade om vi verkligen
körde från SM. Jodå, det gjorde vi. Svaret "Gosh, what a signal". Två QBL 5/3500 och ett skapligt nätaggregat med trefasdrift.
Inte helt i enlighet med att hushålla med effekt men det är väl preskiberat nu. Testen togs annars lite lagom lätt med avbrott
för bastu med öl. Vid sidan om RTTY-ljudet hördes nattradion från en R&S ESM180. En minnesvärd och behaglig test körd av
två personer helt utan vinnarskalle.
 
Ja, det var ett brandtal.
Jag är så oerhört engagerad i detta för mej närmast huvudintresse sedan över 40 år tillbaka.
Jag går igång stenhårt så fort det uppstår en antydan om telegrafins oeffektivitet.
Måste man få fram ett viktigt budskap så har jag inga illusioner om att telegrafi är bästa sättet.
Inte heller är Facebook eller Twitter det det mest effektiva tänkbara sättet.
Jag tar väl ofta telefonen om det är viktigt att få budskapet och då omedelbart få det konfirmerat.
Det gör nog andra också.
Inte sällan har medelanden av viktig natur även känsligt innehåll. Då använder man nog inte radio eller andra öppna forum.

Nu finns det ju en liten poäng med telegrafin.
För att medelandet skall kunna avläsas krävs antingen en operatör som kan ta emot sändningstakten
eller en utrustning för avkodning av den.
Innehållet blir inte fullt så publikt, vilket kanske kan vara en fördel.
De som dock kan, och vill, läsa eller avkoda innehållet är troligen en som har ungefär samma värderingar som jag själv när det gäller trafiksättet :)

Telegrafi är en hobby, ett intresseutövande som jag hellre håller på med än sitter glor på en TV eller ett onlinespel.
Genom att hålla på blir man bättre på det.
Den förbättringen sker automatiskt, det är ju rena nöja att telegrafera ändå.

Skulle vi lite försiktigt tassa in på området effektivitet, så finns det fördelar i detta märkliga trafiksätt morsetelegrafi.
Vi kör enbart bärvåg.
All energi vi har tillgång till för att skicka iväg information sker i själva bärvågen.
Inget överlagrat, ingen onödigt bred bandbredd. Mesta möjlig information per Watt samt att mottagaren kan ställas smalt för att filtrera bort störningar.
Men så är det även för vissa andra digitala överföringar, så inget unikt. Jag jämför väl närmast med SSB.
På mycket låga frekvenser är telegrafi intressant då det kräver mycket liten bandbredd. Det kan vara viktigt när det inte finns så många kHz att tillgå. Hög digital överföringshastighet ger gärna större bandbredd.
Så även pratofoni.
 
Last edited:
UKE skrev; "Gillar av någon anledning RTTY mer än PSK31. Skönt ljud. Min finaste signalrapport har jag fått på RTTY, kanske bidrar det. "

Jag höll på med riktig RTTY några år i början av 70-talet. Mekanisk teleprinter typ Creed 7B utan huv vilket förde att fruktansvärt oväsen. Remsstans och remsläsare med CQ-slingor. Hembyggt modem med 88 mH toroider och ett billigt Philips oscilloskop. Åhhh, det var otroligt givande och väcker glada minnen. Sedan avancerade jag och skaffade en modernare Siemens T-100 som var mindre till formatet och betydligt mer rumsren beträffande oljeläckage och oljud. Ganska kul men jag saknade nog charmen från min gamla Creed. T-100 hade ingen själ.

Långt senare kom PacketRadio som var kul en vecka eller två men som saknade precis allt som gav mening. Texterna rasade in i datorn och doften från varm olja var borta. Jag har sedan gjort snabba inhopp i div digitala moder som PSK31 och Pactor men på något sätt så är det inte riktig radio för mig. Många av de stationer jag fick kontakt med berättade att de körde med Pentium III och hade hårddiskar på hela 10 MB vilket var helt ointressant information. Hur det är idag vet jag inte. Förmodligen hårddiskar på flera TB eller mer.

Med morsetelegrafi är det annorlunda för där är det ju ens egna handled som är gränssnittet mellan ryggmärgen och radion. Helst skall det så klart vara handsänd morse med en rejäl LM-nyckel från 1800-talet eller motsvarande halvautomatisk med ordentligt rytmiskt sving till gränsen oläsbart för den orutinerade. Då blir det som att spela ett instrument och morsetelegrafin blir lika ljuvlig som välljudande musik är. Men allt detta går inte att förklara för någon som inte själv trillat dit och det blir väl som vad han den där Stenmark sa engång - De e int lönt å förklar för en som int begrip.
 
Last edited:
Tack för all respons och kul att ämnet engagerar! Mina egna upplevelser och erfarenheter av andra digitala trafiksätt överensstämmer väl med vad telegrafins tillskyndare har vittnat om här. Kul i början men tröttnar fort.

Telegrafi har ett egenvärde utan att vi behöver ställa det mot något annat. The noble art of communication!

/Lasse
 
Jag kanske skulle tillägga att jag absolut inte nedvärderar de som valt att inte lära sig telegrafi, på något sätt.
Telegrafin är en del av hobbyn. För vissa en stor del, för andra en betydelselös del.
Däremot kan jag tänka mig att "se ner" på de som inte ser amatörradio som en teknisk hobby.
 
Som radioamatörer har vi alla ett krav att kunna samexistera med annan trafik. Kravet att man skulle kunna Morse förr var nog som jag ser det för att man skulle kunna samexistera med just kommersiell trafik som då körde bl.a. Morse.
Samma krav finns idag, dvs att som radioamatör kunna samexistera med annan trafik, dock har vi numera ett eget ansvar att sköta detta.
Kanske för att det finns nära nog oändligt med olika sändningar som vi inte skall störa.
Man kan ju inte kräva att radioamatörer skall kunna 50 olika telegrafisystem.
Som så mycket annat har vi idag ett eget ansvar att sköta detta och ta hänsyn. Kanske som i trafiken med bilar cyklar etc.
Ett ansvar vi skall vara väldigt rädda om att förtroendet att ha.
Att just telegrafitrafiksättet Morse skulle vara något som därför förknippas med just amatörradio är ju fjärran.
Då är ju faktiskt Baudot, Aschii, Pactor, Amtor TOR, PSK-XX och mängder av SSTV metoder, lika viktiga.
Att däremot lära sig just Morse och ha glädje av det, skall vi dock ha stor respekt för, något jag aldrig ångrat att jag lade ned tid på en gång.
Och själv imponeras jag av de som kör Morse med hög hastighet och utan att skriva.
Det borde vara lika självklart frivilligt med Morse som att ha hjälm i bilen..... för att bli radioamatör.

Det som däremot enligt mig åtminstone förr vara amatörradio var en strävan framåt, dvs att bygga, skaffa, eller på alla sätt utveckla sin anläggning. Bättre filter, mer power, renare sändare, mindre IMD, bättre selektivitet, mindre brus, bättre antenner, mindre störningar, smidigare manöver, bättre ljud, är några exempel på framåtanda.
Något som idag verkar utdött.
En gång i tiden stod amatörradion för framtiden och kunde mer än kommersiellt. (berodde ej bara på Morse)
Jag tror att man skulle om radioamatör kunna gör mer än det kommersiella.
Mindre och effektivare antenner för HF, mindre störningar, mer kunskap om vågutbredning, selektivsystem för SSB.

Jag var med på epoken RTTY, dvs Baudot radiofjärrskrift, med mekaniska teleprintrar. Då kan vi tala om byggen utveckling och engagemang hos radioamatörerna. Det gick utmärkt utan Morse. Något som sen fick datorer att ingå i hobbyn.

Och Karl Arne, plåtradio-tiden var den tid då det köptes för mesta pengar inom hobbyn, dvs under 50 och 60 talet. En BC-348 kostade mer än en ny IC-706:a idag. Fram till slutet av Drake-epoken var det superkommersiellt, ja kanske därför ELFA slutade med amatörradio, idag är det du kallar plastradio mycket små pengar, inga vinster, mer likt vanlig hemelektronik, TV, telefoner etc. En billig massvara.


Eget ansvar har vi för att: inte störa annan trafik, EMC, Elsäkerhet och en massa annat. Så egentligen är kraven större idag med eget ansvar än på Sovjet-tidens Morsekrav.

Amatörradio är bl.a. radioteknik, elteknik, antennteknik, vågutbredningslära, EMC och inte ett visst trafiksätt.
För vart kommer vi om vi permanentar ett viss trafiksätt???


de
SM4FPD
 
SM4FPD said:
Det som däremot enligt mig åtminstone förr vara amatörradio var en strävan framåt, dvs att bygga, skaffa, eller på alla sätt utveckla sin anläggning. Bättre filter, mer power, renare sändare, mindre IMD, bättre selektivitet, mindre brus, bättre antenner, mindre störningar, smidigare manöver, bättre ljud, är några exempel på framåtanda.
Något som idag verkar utdött.
En gång i tiden stod amatörradion för framtiden och kunde mer än kommersiellt. (berodde ej bara på Morse)
Jag tror att man skulle om radioamatör kunna gör mer än det kommersiella.
Mindre och effektivare antenner för HF, mindre störningar, mer kunskap om vågutbredning, selektivsystem för SSB.
...
Och Karl Arne, plåtradio-tiden var den tid då det köptes för mesta pengar inom hobbyn, dvs under 50 och 60 talet. En BC-348 kostade mer än en ny IC-706:a idag. Fram till slutet av Drake-epoken var det superkommersiellt, ja kanske därför ELFA slutade med amatörradio, idag är det du kallar plastradio mycket små pengar, inga vinster, mer likt vanlig hemelektronik, TV, telefoner etc. En billig massvara.
Click to expand...

Att kunna förbättra sin station förutsätter kunskaper. Ifall man inte ens kan identifiera förbättringspotentialen finns det inga som helst möjligheter att komma framåt.

En titt i mina gamla QTC och tillämpning av Riksbankens inflationskalkylator pekar på att en surplus BC-348 som 1950 betingade 500 kr i dagens penningvärde kostar c:a 7500 kr. Däremot hade den givetvis ett nypris som USAAF en gång betalat som var c:a en halv årslön vid denna tid. Själva poängen med surplus var ju att kunna köpa materiel med MIL-specar billigt.

Att sätta ihop en radiostation med "hyfsade" prestanda från scratch gick väl på c:a 1500 kr 1950, om man köpte en Radiovision Commander av SM5ZK för 995 kr och sedan byggde med halvfabrikat som Geloso-VFO:n. Detta motsvarar runt 25000 i dag. För denna summa får man idag en ganska rejäl station.
Men det vore konstigt om ingen utveckling skett på 65 år.

Drake var däremot inte så dyrt. Den mycket populära TR-4 kostade runt 3600 kr 1973 motsvarande 22500 idag.
Det ser därmed ut som om genomsnittsamatören ungefär lagt lika mycket i konstant penningvärde på sin station genom tiderna.
Den som idag vill ha en station i övre medelklass med t.ex. ett ACOM slutsteg och en IC7410 för att ta ett exempel ur högen får punga ut med c:a 42000, motsvarande 7500 i början av 70-talet. En "B-line" och ett ACRJ-1000 kostade ungefär detta.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
SM0KBW said:
Så det finns ett gäng garvade rävar som gärna kör rätt så high-speed , för en
nybörjare finns inte mycket att köra. Visst säger CW-kanonerna att de gärna
sänker hastigheten men hur roligt är det att "tvinga" någon köra QRS.
Click to expand...
Jag håller inte riktigt med.

Jag är relativt färsk amatör (sedan 2010) och jag gav mig i kast med telegrafi med det samma.
Egentligen av två anledningar. Den första är att telegrafi alltid fascinerat mig, ända sedan jag någon gång på tidigt 70-tal såg ett program på TV med Erik Bergsten där ett par unga killar hade byggt en CW-sändare.
Den andra anledningen är att jag har små barn och kan nästan bara köra radio på kvällarna när alla andra i familjen gått och lagt sig.
Då är telegrafi oerhört praktiskt pga att det är helt tyst för omgivningen om man använder hörlurar och paddel.
Det går ju inte att jag sitter och pladdrar mitt i natten när de andra försöker sova!

Av samma anledning började jag egentligen med PSK31, men det blev ju fruktansvärt tjatigt efter ett tag att bara sitta och trycka på F-tangenterna på datorn för att köra makron. Det tråkade åtminstone ut mig.
Telegrafi är ju en helt annan utmaning och det är enormt givande varje gång man känner att man blivit någon millimeter bättre :)

Vad jag ville komma till efter lång utläggning ;) är att jag inte hade några problem att hitta motstationer som körde QRS.
Letar man lite runt 3.550 kHz eller runt 7.030 eller 14.050 brukar man kunna hitta några stycken som ligger och kör runt 40-50 takt, ibland lägre.

Idag klarar jag runt 85-90 ganska bekvämt men vill gärna upp i runt 110-120 vilket jag tränar på varje dag.
Men ibland rattar jag in ovan nämnda frekvenser och försöker köra några QRS, just för att jag själv uppskattade att andra gjorde så för mig.

Sedan kan man ju fuska lite om man vill komma igång också genom att använda dekoders. Risken med detta är dock att man blir beroende av dem. Jag gjorde så i början och det var svårt att vänja sig av med. Men jag vågade komma ut på banden vilket för mig var värt en hel del.

Ett annat sätt att komma igång med CW är att köra contest. Då är ju QSO:na ganska förutsägbara och det blir sällan några överraskningar. Missar man så gör det ju inte heller så mycket, förutom att man missar poäng förstås. Men man får köra CW :)

Jag är inte säker på att jag tycker att telegrafikravet skall införas, risken är nog att hobbyn dör då.
Men jag tycker himla synd om alla som inte provar på! Man får så enormt mycket tillbaka!
Vi borde kanske istället försöka komma på ett bra sätt att göra reklam för telegrafi så att det attraherar fler så att fler provar på.

// Åke
 
Last edited:
Åke skrev; "Vi borde kanske istället försöka komma på ett bra sätt att göra reklam för telegrafi så att det attraherar fler så att fler provar på."

Det skulle då vara att bättre försöka förklara fördelarna med morsetelegrafi och peka på de tillfällen där nyttan är som allra störst. Några exempel som redan nämnts är svagsignalkommunikation och i de fall antennmöjligheterna är begränsade. Andra på VHF när det är norrsken. Men sådana argument går ju bara hem om vederbörande har ett genuint intresse av att köra radio under svåra förhållanden, jaga DX eller komma så långt som möjligt på svåra frekvensband, eller bara använda minimalistiska grejor som en batteridriven QRP-rigg till en trådstump i ett träd. Vad är det för mening med allt detta - när man tänker efter?

Ligger intresset mer på det sociala planet att snacka och ha kul med kompisarna på 80 m SSB eller över FM-repeatrarna så blir ju steget till morsevärlden betydligt längre och här hjälper nog inte ens övertalning och hjärrntvätt. Morsetelegrafi är säkert inte det första man tänker på som nyutexaminerad radioamatör och även om det nu går att lära sig lumptugga på morse så krävs det så oerhört många timmars envis övning innan det hela fungerar automatiskt och inte uppfattas som oerhört ineffektivt och på gränsen till meningslöst mossigt. Dock när det fungerar automatiskt så är det fantastiskt men det kan ju den som inte kommit så långt ha en minsta susning om. Det måste upplevas som mycket annat här i livet...

Sedan finns det ju en grundmurad uppfattning bland de nya om att morsetelegrafi är ålderdomligt och de som håller fast vid sitt telegraferande är bakåtsträvare som inte hänger med utvecklingen. Mossiga gubbar säger någon. Men vad är det för utveckling alla nya strävar efter egentligen?
 
Det finns en bok på nätet som heter "The Art and Skill of Radio-Telegraphy" och som tar upp det mesta som är värt att veta om morsetelegrafin och hur man kan lära sig att bemästra konsten att sända och ta emot. Boken är på 211 sidor och borde läsas av alla som har det minsta lilla intresse av telegrafi - erfaren proffstelegrafist eller helt oerfaren nybörjare.

Av boken framgår att alla kan lära sig morsetelegrafi men att det krävs ett visst mått av vilja, intresse och motivation. Alltså ungefär samma ingredienser som krävs för att lära sig engelska eller matte eller vad som helst. Det vi vill kan vi eller hur? Vill vi inte så vill vi inte.

Svårigheterna med att lära sig telegrafi torde vara att motivera sig själv och finna en vettig anledning till att offra de tre till åtta veckorna som i medeltal krävs för att komma upp till en användbar trafikhastighet och få nytta av det man lärt sig. För vissa tar det längre tid och ju mer man "skolkar" från sina lektioner ju längre tid tar det. För min egen del tog det betydligt längre tid och jag var ju på väg att ge upp men blev övertalad att fortsätta kämpa. I värsta fall försvinner både intresse och motivation helt och då är det kört.

Ser man sig omkring så finns det massvis med radioamatörer som påbörjat en kurs för att sedan hoppa av. Inte bara en gång utan flera. Jag såg det under min tid som telegrafilärare i klubben då den ena efter den andra gav upp. Några av dem som tröttnade var riktigt duktiga men när intresset försvinner så hjälper ju inte ens det. De flesta stod och vägde mellan att fortsätta och lägga av. I flera fall var det förmodligen grupptrycket som gjorde att de fortsatte. Bara några få var extremt motiverade och låg konstant någon eller några lektioner före i utbildningen. Precis som i den vanliga skolan alltså.

Belöningen för allt detta "självplågeri" som det nog kan uppfattas kommer inte förrän långt senare när sändning och mottagning går som på räls. Kruxet är bara att det krävs mycket övning från att man lärt sig alla tecknen tills det blir flyt i kommunikationen. Även här spelar motivationen roll.

På min tid som nybliven C-amatör blev jag snabbt fullt upptagen av att jaga nya länder och jag satte upp som mål att köra minst en handfull QSO:n per dag. Med alla CQ-anrop som knackades ut så innebar det flera timmars övning varje dag, vecka ut och vecka in. Så höll jag på i över 30 år innan tempot gick ner och jag nöjde mig med att mest lyssna och bara köra sporadiska QSO:n - oftare Rag chew eller med något rart DX. Jag tror att min beskrivning är ganska typisk för många av oss som började som C-amatörer på 60-talet och däromkring?

Då på den tiden fanns inte heller så förtvivlat många olika nischer av hobbyn som det gör idag. Morsetelegrafi var obligatoriskt krav och de flesta som hittade till amatörradiohobbyn hade någon form av tekniskt intresse i botten som blev den gemensamma nämnaren när man träffades på klubben och i andra sammanhang. Det fanns egentligen bara två tydliga grupperingar i klubbarna på den tiden, 2-m gänget och kortvågsgänget. Några av oss höll på med både 2 m och kortvåg. Inom båda huvudgrupperna fanns de som var utpräglat teknikintresserade och mest pysslade med sina hembyggen och det fanns de som lade all sin tid på att köra DX och contest. Morsetelegrafin fanns oftast med på ett hörn och var nog en lika självklar ingrediens som antennerna.

Idag ser det mycket annorlunda ut och man måste fråga sig vad vill de nya radioamatörerna, vad har de för förväntningar och hur intressant är morsetelegrafi i detta nådens år. Det finns ju hur mycket annat som helst att lägga sin energi på.

Ladda ner och läs; http://cw.hfradio.org/cw_resources/The_Art_and_Skill_of_Radio_Telegraphy-3rd-edition.pdf

Jag tror att den nybörjare som orkar läsa alla de 211 sidorna också har goda chanser att lära sig morsetelegrafi. Om viljan finns och om det finns en vettig anledning förstås.

Nog skrivet för nu, men det är ju ett intressant och hett ämne det här som engagerar de flesta för och emot. :)
 
Är man intresserad av elektronik och av att bygga saker är morsetelegrafi en "no-brainer". Telegrafin öppnar mängder med möjligheter att bygga både små och stora konstruktioner och sedan använda dem på banden. Telefoni är märkvärdigt mycket mer avancerade byggen. För nybörjaren är telegrafi väl investerad tid. Och så är det kul också.
 
Om 45 år kommer säkert en del sucka över att riktig amatörradio var på den tiden man körde D-Star.
-Visst kan man förstå att morse var en del av själva grejen för många, precis som att AM hade mer charm. -Precis som de finns de som fortfarande gillar att köra DOS istället för windows. Allt har sin givna tid. Och charm. Själv har jag köpt en manipulator nyligen, mest av nyfikenhet och att lära mig, Det bör dock ej vara något krav i certet. Men ett inslag i utbildningen kanske, för att visa fördelarna.
 
Last edited:
CER skrev; "Om 45 år kommer säkert en del sucka över att riktig amatörradio var på den tiden man körde D-Star."

Just precis så fungera vi alla. Vi har våra referenser och bästa minnen i det förgångna medvetet eller omedvetet. Jag kom att tänka på en uppsats skriven 1945 av Ingenjör Göte Andersson från Malmö där han blickar tillbaka och berättar om hur allt började tidigt 1920-tal. Jag saxar några stycken ur hans uppsats som jag tycker är tankeväckande.

"....Att Skåne ville vara med på ett hörn när i radions barndom de första stapplande stegen började tas, det kunde man förstå. Så nära utlandet och så fritt från alla störande naturhinder i form av höga berg och större skogar vilka de flesta av våra övriga svenska landskap få brottas med. Det dröjde inte heller länge förrän man kunde se hur den ena höga och kraftiga antennmasten efter den andra började resa sig på taken, både i Skånemetropolen, i de andra skånestäderna och på landsbygden. Och i stugorna litet varstans lyste det om nätterna hos pigga amatörer vilka
gärna försakade nattsömnen for nöjet att gå på upptäcktsfärd i etern, Och de slogo på sina nycklar så svetten lackade och gnistorna sprakade ur antennerna.

Det var tider som vi sena tiders barn väl aldrig få erfara. Vi som blivit bortskämda med de "lyxåk" som de inkallade få göra bekantskap med i det militära. - Gunås det enda tillfälle amatören fått till att uppliva och förkovra sina kunskaper i telegrafi!"


Visst är det väl vackert skrivet av ingenjören och vi fyller på i samma stil när vi berättar om hur bra det var förr. Även i de gamla QTC från så tidigt som 1930-talet kan man läsa om hur dåtidens old timers ondgjorde sig över nymodigheterna som de ansåg inte var riktig amatörradio. Och som du skriver CER så kommer de som är unga idag om 45 år spy galla över amatörimplantaten i hjärnan som sedan länge ersatt riktiga radioapparater som ICOM och YAESU m fl. :)
 
SA2CER: "Om 45 år kommer säkert en del sucka över att riktig amatörradio var på den tiden man körde D-Star."

Kanske du har rätt, den som lever får se, även om jag inte kan frammana bilden av nostalgiskt dreglande över D-star... ;)

Jag förstår hur du menar men tycker att din jämförelse med gamla OS och AM haltar betänkligt. Visst, dessa har förvisso sin charm men när det gäller just telegrafi så handlar det inte bara om ett gammalt trafiksätt utan även en unik kunskap, ett hantverk som någon skrev, kommer ju med!

Ett gott initiativ av dig att du skaffat manipulator (har du redan handpump?) och har för avsikt att lära dig och komma igång med CW! Jag är övertygad om att du, om du "hänger i", kommer att uppleva körglädjen!

73&GL/Lasse
 
Last edited:
SA2CER said:
Om 45 år kommer säkert en del sucka över att riktig amatörradio var på den tiden man körde D-Star...
Click to expand...
Var inte alltför säker på det. Det finns säkert fortfarande en grupp unga radiointresserade som knappast blir attraherade till en hobby med sådana kommunikationssätt som redan från början kräver (dyr) specialutrustning för avkodning. Även dem skulle vi behöva för att förbättra tillväxten.

/ Göstha
 
Om jag hade behövt välja så hade jag hellre kört DOS än Windows. Men som tur är slipper jag det.....

Det är alltid omöjligt att sia om framtiden. Kanske det kommer att finnas nostalgiker som envist håller kvar i sina D-starmaskiner. Kanske ingen kommer ihåg att det fanns något som hette D-star.
Eller kanske alla kör D-star 16.0.
 
SA2CER

Ja, då är jag 115, å sitter här å "knackar" lik förbaskat...Undrar om jag får nåt QSO? :D

/ Uffe
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top