Teleteknik då det kallades Televerket

SM4WWG

Well-Known Member
En bekant till mig ställde denna fråga på Facebook.
Jag minns oxå "plinget". Jag klistrar in vad han skrev här så hoppas jag vi har någon här på
forumet som har en bra förklaring. Någon som kanske rent utav jobbade på Televerket på den tiden och kan det
gamla växelsystemet?

<---klistrar in--->

"Förr i tiden innan vi fick AXE i telenätet, brukade det plinga till i luren innan första signalen gick fram då man ringde riks-samtal. Jag brukade mest associera det med typ "jahapp, det här kommer att bli svindyrt" men är det någon som vet vad plinget egentligen fyllde för funktion? Vill minnas att det förekom även i NMT-nätet."
 
Förr i tiden betalade man efter antal markeringar. Ringde man rikssamtal var det tätare mellan markeringarna.
 
Dom olika ljud man hörde medans samtalet kopplades upp berodde på dom olika analoga signalerings system man använde
och som oftast skedde på samma koppel.
Idag använder man uteslutade signalering på speciella signalerings kanaler med #7 signalering.

Man kunde även höra överhörning eftersom vi använde analog frekvensmultiplex för att öka antalet talkanaler, och lyssnade man noga
kunde man höra strömpulser som påverkade markeringsräknarna.
 
Jag har hittills inte hittat några svenska inspelningar över hur det kunde låta i det svenska telenätet under den ljuvliga mekaniska eran
men här är en fantastisk site från usa med en massa inspelningar: Phone Trips
 
BTw , om det var själva klockan som plingade till så kanske det berodde den polväxling som skedde när samtalet kopplats fram.
Jag tänkte mest på ett plong ljud som hördes i luren.
 
Dom olika ljud man hörde medans samtalet kopplades upp berodde på dom olika analoga signalerings system man använde
och som oftast skedde på samma koppel.
Idag använder man uteslutade signalering på speciella signalerings kanaler med #7 signalering.

Man kunde även höra överhörning eftersom vi använde analog frekvensmultiplex för att öka antalet talkanaler, och lyssnade man noga
kunde man höra strömpulser som påverkade markeringsräknarna.
Analoga signaleringssystem? Var de verkligen analoga, eller använder du analog i den moderna betydelsen? =gammal. Impulsering skulle jag vilja kalla digitalt, även fast den tekniken är gammal. Glöm inte att man byggde upp datorer med reläteknologi.
 
Jag undrar om inte "plonget" var den första signalen i MFC/MFP mellanortssignalering.

Det var det signalsystem (CCITT #5) som länge användes mellan telestationer vilka hade ett eget riktnummerområde.
Om jag inte missminner mig helt så lagrades B-abonnentens telefonnummer i register lokalt i den första stationen i mellanortsnätet, och sedan skickades hela numret vidare så fort man hittade en ledig förbindelse i mellanortsnätet. En sådan förbindelse kallades en "Ea-linje".

Det var inte meningen att abonnenterna skulle höra tonerna i nummersekvensen, men timingen gjorde ofta att det gick att höra en del av den första siffran.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Idag längtar jag faktiskt tillbaka till "Televerkstiden"!
Mitt under flytten hade jag mobilen i fickan tillsammans med en mejsel varvid när jag tog upp den så bad den om PUK-Koden! Ja, mejseln hade kommit åt knappar givetvis, och Nej jag hade inte knapplåset på. Det har jag ej behövt på 6år. Efter otroligt mycket extrastrul med grävande i ca 40 kartonger och några dar så hittade jag tillslut koden. Sedan fick jag ladda eländet nån timma för att överhuvudtaget få igång den följt av en GIGANTISK backlogg av missade samtal o meddelanden som rasslade in: "A ding-a-ding-a-ding-a-ding...." Där åts ytterligare en timme upp av min tid.
Men allvarligt... Visst är det fantastisk teknik, det ÄR det. M e n frågan jag ändå ställer mig är om det u n d e r l ä t t a t för människan att ha mobiltelefon? Idag säger jag NEJ! -Det har den INTE! -Åtminstone i det stora hela. -Absolut inte stressmässigt!
Den har underlättat för företag att bli effektivare. Men för människan har den tillfört mera arbete, mera stress. -Man skall ideligen ladda, springa och leta laddare, Slå koder för att kunna använda den, sitta "barnvakt" åt den på allehanda ställen. -Så att den inte trillar i toaletten, inte trillar i sjön när man fiskar, inte blir stulen, inte blir glömd nånstans och så vidare... Det är inte att underlätta!!
Pratar vi underlätta för människan så vinner Televerkets bakelittelefon en jordskredsseger. -Aldrig ladda! -Alltid fullt fungerande! -Trillar definitivt aldrig i sjön! -Den behöver ingen "barnvakt" för att inte tappas bort eller bli stulen. -Du behöver aldrig någonsin köpa en ny! -Och till slut, det bästa: Du behöver aldrig bli störd när du ligger på stranden för att sola.
Snart kommer säkerligen coola nya "rörelser" där det dyker upp folk som endast använder sig av fast telefon.
Jag tror detta är något viktigt man kan lära inför framtidens produktutveckling, Att tänka tanken; "Kommer den att underlätta för människan"?
Tänk när vi har 26st laddbara o "viktiga" prylar hemma som alla kräver nån sorts "PUK-KOD" och gärna av kina-kvalitet -Man kommer att behöva en buttler som sköter om dessa med laddning mm alt gå ner på halvtid för att hålla igång alla dessa apparater som kräver ständig handpåläggning för att gå, skalbyten, glasbyten, batteribyten och nyinköp var 18:e månad. En underhållsplan a´la en mindre bostadsrättsförening kommer antagligen att krävas för att undvika ett totalt kaos och en bokhållare som bara underhåller kodregistret.
 
Last edited:
Stämmer säkert att det var MFC signaleringen som läckte lite och som lät som ett plong.

Analoga signaleringssystem är kanske fel ord men jag tänker på den elektromekaniska växeltekniken och det man brukar kalla analoga kretsar, någon digitalteknik så som vi definerar den idag var det knappast.
 
Det var lite mysigt o spännande när man var grabb och ringde RIX upp till mormor i Vinliden från Umeå via telefontråd ..Efter numret var slaget ......Tystnad.....Lätt brus.......SPROOING......Bluuuu... (Med visst darr) ......Bluuuuuu ....Bluuuuuu ...."Ummn á låå" (Mormors röst)

Ibland blev det väldigt spännande. Det var när åskan slaget ned i "Transformatorn" som man sade i byn. -Då hörde alla alla i byn, i telefon. ...Snacka om FULL DUPLEX.
Och gud nåde om man då på telefon talade om var vi hittat hjortron -Det var som statshemligheter där uppe i Vilhelminabyarna! Då kom mormor rusande: ..Men arrreguu pöjk -int få du berätt ti telefon om hjortrona när åska ha släjje ne deri "Transformatorn".
 
Last edited:
Tack för alla svar! :D
Tror den där signaleringen mellan stationerna låter som en rimlig orsak till plinget innan det ringde.

Minns oxå hur dålig/brusig kvaliteten på samtalet kunde bli förr om det blev långväga. Även överhörning av andra samtal svagt i bakgrunden. :)
 
Det var en turbulent tid inom transmissionstekniken i början av 80-talet.
I Sverige skedde den stora digitaliseringen av telenätet, där man gick ifrån analog bärfrekvens "12- och 30-grupper" och införde PCM
på bred front. Som nyanställd systemingenjör vid Televerket Radio som var storförbrukare internt av teletransmission fick jag hoppa huvudstupa in i sådana frågor vilka bara hade berörts i förbigående i skolan.

Saker som linjediagram, nivåplaner och olika metoder för att spara fysikaliska trådpar (är det någon som fortfarande minns "superfantomförbindelser"?) blev konkreta inslag i den dagliga verkligheten.

Dessutom, eftersom kustradiosystemen som jag arbetade med var egna riktnummerområden fick man ha en viss inblick i procedurerna i de högre nivåerna av telenätet. Vilket kom väl till pass när olika stödsystem för operatörerna skulle specificeras och utformas.

Parallellt med detta skedde ut- och ombyggnaderna av de digitala stomnäten. Som vanlig användare märktes detta oftast genom att
den spärr som kunde finnas i mellanortsnätet på vardagsförmiddagar minskade allt mer för att till sist helt försvinna, och att man "fick full fart" när man faxade vid samma tidpunkter. Detta berodde på att 9600 bit/s (Grupp 3) fax var ganska grinigt på linjekvaliteten och man fick sällan mer än 4800 bit/s på analoga fjärrförbindelser.

När den riktigt stora utbyggnaden av NMT-systemet kom igång i slutet av 80-talet så fann ledningen (sic!) för Televerket Radio att kapaciteten med den existerande utformningen av transmissionsnäten varken var tillräcklig eller kostnadseffektiv.

Man gjorde då genidraget att skapa ett "telenät i telenätet" som fick namnet R-line.
R-line byggde på att man hyrde 2-megabitsförbindelser "E1" av "trådverket"
samt delade upp dem mellan intressenterna på de olika stationsplatserna med egna multiplexorer.

I systemet fanns även en mycket bra utformad diagnostik- och setupfunktion som minskade ledtiderna för felsökning och omkonfigurering från timmar eller i värsta fall dagar/veckor till några minuter. Det gick t.ex. att se status ända ut i signaltrådarna för ett enstaka interface.

Hela det reformerade kustradiosystemet som jag var med om att utforma under 1992-94 byggde på R-line, och även de stora utbyggnader som skedde med t.ex. det nya MRCC samt trafikledningscentralerna. Flexibiliteten, driftsäkerheten och skalbarheten hos R-line var enastående.

Nu har utvecklingen dock sprungit från PDH/SDH PCM-arkitekturer och R-lines funktionsmotsvarighet "KNUT-nätet"
kommer att fasas ut slutgiltigt vid kommande årsskifte.

Alla kvarvarande användare kommer att få skifta till någon IP-baserad transmissionsarkitektur.
Liksom många andra saker från Televerkstiden var R-line lite för bra för att få finnas kvar...

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Vilket år försvann kopplingstonen mellan rikt och abbonentnummer?

Jag har svaga minnen av det, men man ringe ju inte "riks" så ofta på den tiden.
 
Fram till 1980 fanns en andra kopplingston, en så kallad riktnummerton, som hördes mellan riktnumret och abonnentnumret. Denna togs bort inför en förväntad ökning av knapptelefoner och för anpassning till internationell standard.

Källa PTS nummerhistorik
 
Allt detta som K-A nämner i inlägget #12 har jag jobbat med i 28 år som gammal televerkare fram till 2010....
Numera är jag inom industrin (automation) efter att ha sadlat om.

E1 över IP Är nyfiken på hur man löser detta med synkronisering då...
 
Telekom var mycket skojigare förr, med riktiga kretskopplade förbindelser.

Här finns över tio minuters massivt rassel med Strowgerväljare. Känns som att gå omkring i ett levande väsen. Fanns sådana i SM-land eller var det 500-väljare och reläkoordinatväljare som gällde?
 
Vad jag känner till byggde man aldrig med Strowger-teknik i Sverige.

Telegrafverket och LME gick direkt på 500-väljaren och sedermera på koordinatväljaren.
Som kuriosa var jag med om att göra den sannolikt sista beställningen på koordinatväljare hos Teli 1990.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Det var mysigt att lyssna på reläklappret. Kommer ihåg när jag satt och vägde in RAF och RAV reläer, en svunnen tid.
 
Back
Top