Tillstånd för radiofrekvenser utanför amatörradiobanden

Markus.Nilsson

Well-Known Member
Det går att få tillstånd för att använda radiofrekvenser och radioutrustning på frekvenser utanför dom vanliga amatörradiobanden. I Malmö har det tidigare funnits en grupp som jag tror bildade en förening, sökte och fick tillstånd för någon VHF/UHF frekvens, och därefter använde den för kommunikation inom gruppen, ungefär som 2/70 banden för radioamatörer.

Ett annat exempel är taxiföretag, väktare etc, som kan få tillstånd att använda någon frekvens hos PTS.

Skulle man kunna bilda en grupp och få ett liknande tillstånd för kortvåg? t.ex. 6800kHz CW 5W? Detta helt oavsett om medlemmarna har amatörradiocertifikat. Just 6800kHz är kanske upptaget till något annat, men ni förstår vad jag menar.
 

SM0AOM

Well-Known Member
I princip är detta möjligt.

Lämpliga frekvenser kan man söka efter i "Den svenska frekvensplanen" som finns som pdf på
PTS hemsida. Den återspeglar dels den europeiska planen ECA och dels "Allocation table" i Artikel 5 av Radioreglementet.

Sedan får man göra en bedömning om vilka frekvensband som det är lönt
att söka tillstånd i. Ett "stalltips" är att söka i band som är upplåtna för fast radio eller landmobil radio
och där inte "militär användning" finns listad. Dessa band är dock ganska sällsynta, och militärerna kommer
reflexmässigt att motsätta sig att dela frekvenser med civilister ifall det skulle dyka upp en sådan begäran.

Sedan finns det ett stort antal frekvenser listade i den internationella frekvensplanen åt Sverige, där internationell fast och mobil radiotrafik bedrevs från Sverige för en mansålder sedan. Ingen som en gång har lyckats få sådana frekvenser registrerade avregistrerar dem någonsin. Rättsläget för att kunna utnyttja dessa är ganska oklart.

När fast radio på HF för beredskapsändamål avvecklades i mitten av 90-talet så gjorde jag en sammanställning som skickades till det nybildade PTS med en begäran om att de skulle omregistreras även för mobil HF-trafik med t.ex. trafikflyg, men fick aldrig någon respons. Vid förfrågan kom det fram att man inte visste hur frågan skulle hanteras, så man har fortsatt att använda dem för mobil trafik utan att någon har protesterat, varken nationellt eller internationellt.

Dock är det nog säkrast att använda någon form av internationellt registrerad anropssignal, annars kan i teorin den tyska myndigheten höra av sig till PTS via ITU och klaga över att Sverige tillåter olicensierad trafik från sitt territorium. Det var på det sättet som den "rundradiopirat" vilken sände på 5 och 6,5 MHz från Gotland i början av 90-talet kom att uppmärksammas.

Var beredd att betala ett par-tre tusen om året för att ha tillstånd, vilket beräknas efter antal sändare som finns i näten, vilket antal frekvenser som beläggs och för vilket ändamål.
 

SM0AOM

Well-Known Member
Det finns ett ganska intressant precedensfall till detta, nämligen turerna runt 5 MHz för över 10 år sedan.

Sedan förslaget att tillåta amatörradio i frekvensbandet runt 5 MHz väckts strax efter millennieskiftet, gjordes framstötar att få det även i Sverige redan innan ett eventuellt beslut vid nästa WRC.
Framstötar gjordes från flera håll, men stöp på att man hos myndighetens jurister ansåg att det redan fanns fullt tillräckligt med spektrum för amatörradio, och att inget mer behövs.

Avslag på beslut i ärendet överklagades till förvaltningsdomstolarna, och då upprepades motargumenten i inlagorna från PTS. Ett dödläge hade alltså uppstått, och det syntes svårt att komma vidare.

Då gjordes ett privat initiativ för att lösa detta via en handläggare på PTS spektrumavdelning, som fann att juristerna kunde acceptera en tilldelning av ett antal smala frekvensband runt 5 MHz, men endast på villkor att amatörradio inte nämndes på något sätt i hanteringen. Kategorin "experimentsändare" skapades då, och genom att ansöka tjänstevägen om ett tillstånd för sådant kunde dessa frekvenser få användas även i Sverige.

Vad som egentligen avsågs med "experimentsändare" förblev dock ganska odefinierat, och inga formkrav ställdes varken på användningsområde eller användare. Eftersom "amatörradio" inte fick nämnas, kunde PTS inte heller kräva något innehav av amatörradiocertifikat eller andra kompetenskrav. Vem som helst som ansökte och betalade c:a 300 kr/halvåret fick ett sådant tillstånd, och kunde därefter börja med det som de facto var amatörradio på dessa frekvenser. Man hade därmed kringgått juristernas invändningar, fast med risken att potentiellt ha skapat en farligt prejudikat, där helt okvalificerade personer kan ges tillgång till amatörfrekvensbanden, vilket fullständigt och slutgiltigt skulle omintetgöra amatörradions förmenta elitstatus.

Sedan tillgång till 5 MHz-området blivit möjlig via beslut på WRC 15 så togs denna möjlighet dock bort, så användare av 5 MHz behöver i fortsättningen ha ett amatörradiocertifikat. Vilka inställningar till sådana frågor som PTS har idag är höljt i dunkel, och eftersom de handläggare som var inblandade har gått i pension går det inte att få några förstahandsinformationer längre.

Den springande punkten när det gäller tilldelning av frekvenser för "amatörradioliknande ändamål" utanför de av ITU bestämda amatörbanden kommer att vara var man drar gränsen.
"Hobbymilitärer" som FRO använder frekvenser ur Försvarsmaktens ordinarie spektrumtilldelningar, och de övriga civila HF-användarna är numera lätt räknade. Deras frekvenser kan anses vara tilldelade med "sedvanerätt", eftersom de har sina rötter i Televerkets HF-verksamheter där frekvenserna tilldelats och koordinerats via ITU och ICAO.

Det är ganska troligt att juristerna, sedan de särskådat den tilltänkta användningen, kommer att hänvisa till att antingen söka sig till FRO eller att skaffa sig ett amatörradiocertifikat, eftersom det blivit så lätt att ta ett.

Vad förvaltningsdomstolarna kommer att anse om saken är lite svårt att säga.
Den har dock i alla tidigare fall dömt till PTS fördel.
 

SM7EYO

Member
HI HI Tack Karl-Arne för epitet hobbymilitär :D

För utbildning som FRO bedriver på uppdrag av MSB används av PTS köpta frekvenser i området MF – UHF. Det var en hel del bollande med ett tillmötesgående PTS innan vi fick tillräckligt många någorlunda störningsfria kanaler i MF/HF banden.
För den gröna utbildningen är det Försvarsmakten som tilldelar.
En del förbund i FRO köper frekvenser för föreningsverksamhet och olika evenemangsuppdrag.

Intresset för alternativsamband MF/HF inom det civila totalförsvaret är i klart stigande. Det kommer att bli intressant och se hur PTS tar sig an den utmaningen.
 

SM0AOM

Well-Known Member
FRO, åtminstone i sin ursprungliga form som SSA:s försvarssektion, kunde definitivt betecknas som "hobbymilitärer", något i stil med "Föreningen för befrämjande av skolungdomens vapenövningar".

Det finns intresse för HF från flera aktörer i mer modern tid, men det är lite svårt att få en bild av hur seriöst intresset verkligen är.

Många som jag har talat med om sådana frågor har haft synnerligen luddiga uppfattningar om vad HF-mediet verkligen kan erbjuda när det gäller kapacitet och tillgänglighet. En inte alldeles ovanlig uppfattning är att HF är någon slags "patentmedicin" för reservsamband och att samma bandbreddsslukande applikationer kan användas via HF som över andra medier.

Man har alltså svårt att "rätta mun efter matsäcken", och många ganska bortskämda beslutsfattare, av elaka människor kallade "Nintendo-generaler", har svårt att ta till sig att HF innebär fördröjningar och svarstider vilka är 10-potenser större än vad man normalt förväntar sig via medier som kabelförbindelser, mobiltelefon eller VHF/UHF.

Det finns ett ganska avskräckande spår bakåt i historien av "glada entusiaster", ofta radioamatörer, vilka tubbat sina överordnande att anskaffa dyra HF-system "för utvärdering" vilka sedan inte alls uppfyllt förväntningarna och därefter övergivits.

Jag har ett ganska friskt minne av att, när jag för snart 20 år sedan jobbade på Telemar, blivit uppringd av en "halvledare" på dåvarande KBM, som undrade om ett Windows-baserat ärendehanteringssystem kunde kopplas upp via HF. Efter att ha frågat lite om hur systemet var gjort, och hur stor del av informationsposterna som bestod av nyttodata jämfört med "overhead", kunde jag, ehuru motvilligt, meddela att det visst kunde göras, men att varje uppdatering skulle ta c:a 15 minuter under genomsnittliga radiokonditioner. Frågaren avhördes inte mera.

På något sätt har jag en känsla av att detta är ganska representativt, och att HF-mediet ofta tillmäts egenskaper som det inte kan ha, p.g.a. de icke-förhandlingsbara naturlagarna.

För att återgå till ursprungsfrågan, är saken ännu inte speciellt djupt utredd, och någon rättspraxis finns sannolikt inte. Om en ansökan om radiotillstånd för ett privat kortvågsnät för "nödsamband"eller "experimentverksamhet" med, säg, 5 frekvenser i 2 till 8 MHz-området, och med en effektnivå av något/några 10 W EIRP, skulle komma in till PTS, skulle handläggaren sannolikt dra en djup suck och lägga ärendet längst ner i högen, i väntan på att någon medarbetare vilken ofta kommer för sent, eller inte bjuder på fikabröd, kan få ta hand om ärendet som någon form av disciplinär åtgärd.

Hela frågeställningen känns märkvärdigt bekant åtminstone sedan slutet av 1960-talet, när "privatradioamatörerna" började kräva del i amatörradions privilegier utan några motprestationer.

Styrelsens åsikt, åtminstone i början:

1669387010335.png

Åsikt från "folkdjupet":

1669388109173.png
 
Top