SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
"En trafikmottagare med goda data är en dyr historia utom räckhåll för många DX-lyssnare och sändaramatörer. Här kommer en artikelserie om en förstklassig mottagare av detta slag, som enligt författaren kan byggas för en materialkostnad av ca 700:-"
Så står det i ingressen till första artikeln i Radio & Television nr 1 1959. Mottagaren är konstruerad av radiotekniker Mauritz Lundqvist, först med lyssnarsignalen SM5-1702, och senare SM5RK..
Det står också "att praktiskt taget vem som helst som har någon liten erfarenhet av radiobygge, bör kunna klara av bygget."
Denna mottagare byggdes av Sune Hall SM7BLR här i Lund 1965 har överlevt flera ägarbyten, förvaring på vindar och källare, och finns numera här i mitt radiomuseum. Kanske ett kommande renoveringsprojekt när andan faller på. Mottagaren fungerar fortfarande men skulle må bra av en total genomtrimning och byte av samtliga Wima-kondensatorer, mest kända för sina inbyggda läckage och kortslutningar. Det fina med Wima-kondensatorer att de inte behöver kontrollmätas, bara att klippa ut och byta till nya moderna.
Mottagaren innehåller 17 rör. Mitt exemplar är en dubbelsuper med första MF 1,6 MHz och andra MF inkl kristallfasning på 467 kHz. Artikeln i R&T beskriver mottagaren som en enkelsuper med 467 kHz MF men nämner att man kan förbättra spegelfrekvensegenskaperna genom att införa en första MF om t ex 1,6 MHz.
I 467 kHz-varianten enligt R&T används ett spolsystem från Geloso med HF-steg oscillator och blandare. Frekvensområdet är mellanvåg och kortvåg i 6 band. I mitt exemplar används ett spolsystem från danska Torotor, en s k "amatörcentral" avsedd för 80, 40, 20, 15 och 10 m amatörband. MF ut är 1,6 MHz. Amatörcentralen kan ses mitt i mottagaren med sina 15 kompressionstrimkondensatorer och 15 spolar med trimbara kärnor.
Komponenterna är monterade på egentillverkade kopplingsstöd av Pertinax med nitade lödöron och lödtorn. Allt beskrivet i detalj i R&T. Den mekaniska uppbyggnaden är dock ganska besvärlig och det är svårt att komma åt att mäta och byta komponenter.
Den extra MF-delen är byggd som en modul med 1,6 MHz ingångstransformator, blandarrör tillika kristalloscillator med en stor 2067 kHz kristall. Längst till höger en 467 kHz MF-transformator. Den vita koaxialkabeln leder signalen vidare till kristallfasningsfiltret med 6 selektiviteslägen från ca 10 kHz ner till 1 kHz i det smalaste läget. Väl avpassat för AM-mottagning av Hi-Fi kvalitet till såväl SSB och CW. Mottagaren innehåller även en NBFM-demodulator med dubbeldioden EAA91 kopplad som kvotdetektor.
Ett andra känt exemplar finns i Göran SM7DLKs ägo. Den mottagaren byggdes av en radio & TV-tekniker i Landskrona 1959. Fint skick och fungerar bra.
-Hur många av sådana här trafikmottagare byggdes då det begav sig och hur många av dessa finns bevarade?
-Hur många "moderna radioamatörer" skulle mäkta med ett sådant byggprojekt?
-Those were the days
Så står det i ingressen till första artikeln i Radio & Television nr 1 1959. Mottagaren är konstruerad av radiotekniker Mauritz Lundqvist, först med lyssnarsignalen SM5-1702, och senare SM5RK..
Det står också "att praktiskt taget vem som helst som har någon liten erfarenhet av radiobygge, bör kunna klara av bygget."
Denna mottagare byggdes av Sune Hall SM7BLR här i Lund 1965 har överlevt flera ägarbyten, förvaring på vindar och källare, och finns numera här i mitt radiomuseum. Kanske ett kommande renoveringsprojekt när andan faller på. Mottagaren fungerar fortfarande men skulle må bra av en total genomtrimning och byte av samtliga Wima-kondensatorer, mest kända för sina inbyggda läckage och kortslutningar. Det fina med Wima-kondensatorer att de inte behöver kontrollmätas, bara att klippa ut och byta till nya moderna.
Mottagaren innehåller 17 rör. Mitt exemplar är en dubbelsuper med första MF 1,6 MHz och andra MF inkl kristallfasning på 467 kHz. Artikeln i R&T beskriver mottagaren som en enkelsuper med 467 kHz MF men nämner att man kan förbättra spegelfrekvensegenskaperna genom att införa en första MF om t ex 1,6 MHz.
I 467 kHz-varianten enligt R&T används ett spolsystem från Geloso med HF-steg oscillator och blandare. Frekvensområdet är mellanvåg och kortvåg i 6 band. I mitt exemplar används ett spolsystem från danska Torotor, en s k "amatörcentral" avsedd för 80, 40, 20, 15 och 10 m amatörband. MF ut är 1,6 MHz. Amatörcentralen kan ses mitt i mottagaren med sina 15 kompressionstrimkondensatorer och 15 spolar med trimbara kärnor.
Komponenterna är monterade på egentillverkade kopplingsstöd av Pertinax med nitade lödöron och lödtorn. Allt beskrivet i detalj i R&T. Den mekaniska uppbyggnaden är dock ganska besvärlig och det är svårt att komma åt att mäta och byta komponenter.
Den extra MF-delen är byggd som en modul med 1,6 MHz ingångstransformator, blandarrör tillika kristalloscillator med en stor 2067 kHz kristall. Längst till höger en 467 kHz MF-transformator. Den vita koaxialkabeln leder signalen vidare till kristallfasningsfiltret med 6 selektiviteslägen från ca 10 kHz ner till 1 kHz i det smalaste läget. Väl avpassat för AM-mottagning av Hi-Fi kvalitet till såväl SSB och CW. Mottagaren innehåller även en NBFM-demodulator med dubbeldioden EAA91 kopplad som kvotdetektor.
Ett andra känt exemplar finns i Göran SM7DLKs ägo. Den mottagaren byggdes av en radio & TV-tekniker i Landskrona 1959. Fint skick och fungerar bra.
-Hur många av sådana här trafikmottagare byggdes då det begav sig och hur många av dessa finns bevarade?
-Hur många "moderna radioamatörer" skulle mäkta med ett sådant byggprojekt?
-Those were the days
Last edited: