Vid dagens besök på biblioteket för att lämna tillbaks en bok och ett par talböcker, stannade jag till vid ett bord där biblioteket skänkte bort utrensad litteratur.
Jag fastnade för den oemotståndliga titeln "Radiotelegrafisten på M/T Sargasso" ff Uno Modin (1905-1969).
Boken gavs ut 1965 på Raben & Sjögrens förlag i en ungdomsserie som kallades "Äventyr/Sport/Fakta".
Det blev sträckläsning på stranden. 158 sidor, välskrivet, initierat och spännande. Fina illustrationer av Tord Nygren. En trevlig föregångare i ungdomsromanform till den klassiska faktaboken "Radion och Radiotelegrafisten", ff Birgitta Gustafsson.
Skildringen av huvudpersonen Frank, nyligen påmönstrad som färsk radiotelegrafist från Radioskolan i Stockholm, är levande och berättad med värme.
Telegrafistens arbete, radiopassningen och "gnistens" administrativa rutiner är helt trovärdigt återgivna.
Det som gör boken intressant är att den skildrar en fartygs- och telegrafistmiljö år 1965 som är under förändring. Radiotrafik och passning skedde både på telegrafi och foni, deccanavigering användes flitigt, liksom dubblerad navigationsradar. Båten som skildras är en modern motortanker på 42000 ton.
För oss som vuxit upp med Harry Martinsons sjölivsskildringar "Kap Farväl" och "Resor utan mål" är boken också en trevlig resa in i den "moderna" sjöfarten.
Rekommenderas!!
73 de sa0bli / Fredrik
Jag fastnade för den oemotståndliga titeln "Radiotelegrafisten på M/T Sargasso" ff Uno Modin (1905-1969).
Boken gavs ut 1965 på Raben & Sjögrens förlag i en ungdomsserie som kallades "Äventyr/Sport/Fakta".
Det blev sträckläsning på stranden. 158 sidor, välskrivet, initierat och spännande. Fina illustrationer av Tord Nygren. En trevlig föregångare i ungdomsromanform till den klassiska faktaboken "Radion och Radiotelegrafisten", ff Birgitta Gustafsson.
Skildringen av huvudpersonen Frank, nyligen påmönstrad som färsk radiotelegrafist från Radioskolan i Stockholm, är levande och berättad med värme.
Telegrafistens arbete, radiopassningen och "gnistens" administrativa rutiner är helt trovärdigt återgivna.
Det som gör boken intressant är att den skildrar en fartygs- och telegrafistmiljö år 1965 som är under förändring. Radiotrafik och passning skedde både på telegrafi och foni, deccanavigering användes flitigt, liksom dubblerad navigationsradar. Båten som skildras är en modern motortanker på 42000 ton.
För oss som vuxit upp med Harry Martinsons sjölivsskildringar "Kap Farväl" och "Resor utan mål" är boken också en trevlig resa in i den "moderna" sjöfarten.
Rekommenderas!!
73 de sa0bli / Fredrik