Trög VFO-ratt på IC-765

SM7FBJ

Radiotelegrafist och halvdansk
VFO-ratten på min 765:a går riktigt trögt och "break-skruven" under axeln på den gör varken från eller till. Någon som har tips på hur man kan få ratten att gå mindre trögt utan att skada encoderns axel som själva ratten sitter på?
 
Last edited:
Ja sådant händer alla typer av lager på bilar VFO:er etc.
VFO:n kallas "encoder", eller "sensor unit".
Den är en enhet med axel och en tunn stålskiva med må hål utmed omkretsen.
Genom dessa hål lyser små LED och på andra sidan finns fotodioder, när du så vrider på encodern bildas små pulser och elekktroniken kan räkna ut åt vilket håll du vrider och räkna pulser för frekvenssteg.
Nu måste du ut med encodern och smörja axeln.
Försök inte kleta på olja eller annan kemikalie utifrån, det blir aldrig bra och kan inte tränga in i lagringen som är c:a 15 mm lång.
Encodern måste ut och demonteras..
Bakom VFO ratten finns den, c:a 4 cm i fyrkant. Med fyra skruva i hörnen.
Minns ej om fronten måste bort eller om det går att få lös Encodern ändå.
Ta bort de fyra skruvarna och ta ut encondern framåt ur fronten.
Ledningarna måste kopplas lös inuti radion så de följer med framåt.
Finner du det ej möjligt att få ut den framåt skall hela fronten tas bort.
Ta bort alla rattar, och lossa fyra svarta skruvar på sidorna om den svarta gjutna fronten.
Lyft bort hel fronten, det kan vara små sladdar som du får vara försiktig med, och man kan nog lägga fronten framför radion medan du tar ur encondern.

Med uttagen encoder måste du inse att den inte kan gå att skaffa som hel reservdel, det är ju 26 år sedan radion såldes. Och vore den en bil, diskmaskin, tvättmaskin, TV, Video, gräsklippare, snöskoter eller dator vore den för länge sedan återvunnen......
Dvs förstör den inte med fel tillvägagångssätt, utan inse dina begränsningar innan du försöker ta isär den.
Lossa små skruvar för att ta lös kretskortet, (litet 8 x 15 mm kanske ) På detta lilla kort finns optokomponenterna.
Lossa hela gavelsidan så ser du stålskivan med de små hålen.
Den stora fjädern bak är för att justera friktionen och du lossar låsringen och plockar bort fjäder och teflonbrickor.
Nu bör hela axeln gå att dra ut med stålskivan som sitter fast på axeln.
Men deformera inte stålskivan för då är du utan VFO.....
Rita av hela systemet så att du kan sätta ihop i rätt ordning, ev fotografera.
Kanske du måste knacka ur axeln, se då till att inget begränsar den möjligheten.
Att knacka på metaller kan deformera dessa, så använd måttligt våld och rätt verktyg.

Putsa upp axeln och hålet så att den går lätt igen, smörj med vaseling.... Sätt ihop.

Om allt går åt helvete. Ja då är du utan din fina IC-765, dvs var försiktig och gå metodiskt tillväga, ta upp tappade skruvar direkt, se till att ha gott om plats, och att du slipper städa bordet om det skall ätas middag så att du slipper stressa vid jobbet.

Nödlösningen är att köpa en encoder till en modern radio ex IC-756PRO och framåt.
Den ser mer ut som en potentiometer. Göra en plåtplatta som passar de fyra skruvarna som höll org, encodern och ett hål i mitten för den nya encodern.
Sen kan det krävas modifieringar av elektroniken för en sådan ny encoder.

Kanske kan du få tag på en skrotad sådan radio, det finns många som är sönderlagade eller söndertrimmade "out there".....
En IC-761 har en annan typ av encoder som jag inte tror passar.
Prova även att annonsera efter en sådan enconder.
E-BAY kanske, då heter den SENSOR UNIT B1016C men man får nog ha lite fantasi om man söker på en sådan pryttel.
Den kan få vilket nytt namn som helst....


de
SM4FPD Roy
 
Last edited:
Tack för en bra och utförlig beskrivning Roy. Det blir till att låta den sitta kvar. Jag är annars duktig på smått/pillig elektronik. Med tanke på att den lätt går sönder och blir svår att ersätta är det inte mödan lönt att ens försöka. Radion får fortsätta att vara hjärtat i schacket om än med en trög VFO-ratt, vem har bråttom? :D
 
Tänk på att om du tvångsvrider din encoder så blir den knappast bättre av det.
Men prova att söka efter en ny under tiden.

de
Roy
 
Jag plockade ut encodern ur min IC-745 och fräschade upp den.
Kan det vara samma typ i IC-765?

LA24007_encoder.jpg
 
Nej den ser int så ut i IC-765. Möjligen var det en sådan i IC-761. Men även den du har bild på SM0GLD är sällsynt.
den går inte att få ut axeln på och smörja om. Denna encoder har små kontaktfjädrar som sveper över ett kretskort med kontaktytor. Med rätt tool kan man göra rent dessa ytor om den missar att sega på vissa ställen utmed varvet. Encodern på din bild fanns i IC-R70 och fram till IC-761, dvs ganska lång tid och många modeller. säljs på E-bay faktiskt.


Däremot finns denna sajt där man gör jobbet jag beskrev ovan med bilder och allt: http://www.radio4all.se/sdxa/ic_765_vfo.htm här syns oxo att den går att få ut under VFO ratten utan att ta bort fronten, och hur man tar isär den.

de
Roy
 
Den i 765:an(760PRO) har en annorlunda anordning för att justera trögheten.
Jag lossade de fyra skruvarna som håller den och fick lätt ut den innan jag smorde upp den och monterade in den igen, nu går den som smort.:D
 
Plockade isär encodern som Göran/DLK beskrev och rengjorde/smorde upp den, som ny nu och lätt var det!
Tack för länken Roy och Niklas Sigurd Bertil Viktor Zäta Yngve!
 
Har nu rengjort och smörjt upp encodern till min IC 275E
som beskrivs i tråden. Även denna var av optisk typ med
två lysdioder + två fototransistorer.

Den var "något" igenkleggad. Med stor försiktighet gick
det hela utan problem. (Tror att jag köpte stationen någon
gång på 80-talet så det må vara den förlåtet att kärva nu)


Som Roy skriver: Knäcker man encoderskivan blir det dyrt...
 
Om man tittar lite nog i en sådan encoder, så finner man att den bygger på interferens.
Dvs överkurs......
Dels finns den tunna stålskivan med hål, dels en fast skiva av samma tunna stål, med liknande hål, omkring 15 mm av omkretsen.
Hålen i denna har en lite annan delning än hålen i den stora skivan.
När man så vrider på encodern, så kommer hålen i den fasta och hålen i den rörliga att interferera, och de "blundar" omväxlande för fotokomponeterna.
Skitsmart....

Det har hänt att man får blåsa rent mellan "ögonen" i den här saken.

De äldsta encodarna på IC-211, IC-701 var en mycket större sak, dels kullagrad med svänghjul , dels hålskiva med stor diamer 70 mm, samt optik som var aningen "fasförskjutna".
Dvs mycket påkostad.

Dagens riggar har en encoder som är liten, som en potentiometer, c:a 15 - 20 mm i diameter. Den bygger på maget.
den vridna saken är en skiva 12 - 15 mm som liknar en liten diskett, på den är "inspelat" magnetfält, ett antal per omkretsen.
Magnetfälten läses med två små Hallgivare.

Dessemellan fanns mer mekaniska Encoders, exvis den i IC-R71, IC-751 etc, lite större, fyrkantig ljusgul 50 x50 c:a. den hade ett kretskort med etsade fält i två ringar.
Man vrider en kontakt över fälten, ser ut som en liten pensel av silvertrådar.
Typen är rätt hållbar, kretskortet är hårdgjort på något vis och slits inte. Dock har det hänt att den rörliga silverpenseln skurit och litet ut kortet på vissa ställen utmed banorna. de två ringarna med fält är förskjutna 90 grader och man kan då avkoda riktning av vridningen.
Encodertypen går inte att ta isär, men man kan ta av den gula plastkåpan så ser man mellan den vridna och kortet en spalt på 4 mm. Man kan spreja försiktigt med ex VIDEO-spray och få liv i den . Felet är ofta tt den inte matar vid vissa ställen utmed varvet.

Verktygsmaskiner, svarvar, fräsar, borrmaskiner etc har liknande encoders, för att hålla reda på läget hos matningskruvarna. De är påkostade för att var vattentäta och snurra en miljon ggr mer än VFO på en radio.

Kodaren i IC-706 finns i några varianter, men är oftast den typ med "diskett".

Slitage, jo visst kan en sådan komponent slitas, men jag förundrades en gång av att användren av en IC-751 hade slitit ut hålet i VFO ratten. Fingern hade borrat sig igen ratten. En superaktiv radioamatör eller vassa fingrar? (båda saker)

På handapparaterna finner vi numera ofta en VFO, den känns mer som en omkopplare, samma princip dvs ger två pulståg med vilka man kan avkoda ritning på vridanadet.
Pulserna skapas helt mekaniskt med kontakter i dessa.

Jag minns en Amerikansk radio i tidiga PLL-syntes-digitala tiden.
Den hade en VFO som gick att vrida 90 grader till höger och 90 grader till vänster. Återfjädrande.
Vred man lite åt höger, medurs, så knallade frekvensen upp, vred man mer åt höger snurrade den på fortare.
Samma sak fast tvärs emot vid moturs vridning.
Klumpigt och svårt att få någon känsla i rattandet. Systemet dog fort ut.


Det labbades med att använda en liten likströmsmotor, som då fungerade som en generator om man vred på den.
Polvände vid vridning åt andra hållet. Systemet blev aldrig kommersiellt.

de
Roy SM4FPD
 
FPD: "När man så vrider på encodern, så kommer hålen i den fasta och hålen i den rörliga att interferera, och de "blundar" omväxlande för fotokomponeterna.
Skitsmart...."

Hur vet encodern åt vilket håll man vrider, är det vilken lysdiod som "blundar" först?
 
Vanligtvis har man en liten förskjutning mellan när respektive diod får ljus på sig, man ser då riktningen på vilken puls som startar först, precis som du gissade.
 
Jo och jag skrev ju om 90 graders förskjutning mellan pulstågen.
Samma pulståg blir det ju med interferensmetoden oxo. Fördelen är dock att man kan ha tätare med pulser per varv och ändå ha de 90 grader förskjutning utan att behöva ha extremt hög precision på placeringen av optiken.
Och rätt tätt vill man ha för att få "lagom" hög matning av frekvens vid vridning.
Och "blunda" är ett bra ord, det kan den som sett det hela med ljus intyga. Släckning och öppning för ljus blir 3-5 mm stort, trots att hålen är mindre än en halv mm, liksom deras avstånd.

Men det blev för dyrt tyckte stämman och numera är det typen med magnetskivan som härskar.

de
Roy
 
Men nu var det inte den bästa optimeringen som Bjarne frågade om utan endast ett klargörande om hur man detekterar rotationsriktningen - och det var det jag svarade på.

Har med framgång konstruerat sådana här enheter med rotorn från skrotade stegmotorer och två hallgivare.
 
Back
Top