TVDX

Jag växte upp i Karlskoga och TV1 togs för det mesta emot på kanal 2 VHF. På somrarna var det väldigt vanligt att rysk tv bitvis kunde ta över via sporadiskt E. När man senare började med amatörradio var ränder på TV1-bilden en signal att starta 2m-radion.
 
Jo jag TV-DXade en hel del från mina föräldrars hus i början på 80-talet. Skall se om jag hittar någon bild på antennerna i gömmorna. Det var främst Tyskland och Danmark som jag jagade. Tyvärr var QTH inte det bästa så det var sisådär med mottagningen. Inspiration fick jag från sjukhuset i Lund där man hade två stora paraboler på taket som imponerade stort när man körde förbi.
 
Jo jag TV-DXade en hel del från mina föräldrars hus i början på 80-talet. Skall se om jag hittar någon bild på antennerna i gömmorna. Det var främst Tyskland och Danmark som jag jagade. Tyvärr var QTH inte det bästa så det var sisådär med mottagningen. Inspiration fick jag från sjukhuset i Lund där man hade två stora paraboler på taket som imponerade stort när man körde förbi.

Paraboler som användes för att ta emot marksänd tv från Tyskland. Jag har läst om dessa men aldrig sett dem, varken i verkligheten eller på bild.

Mitt QTH var inte heller det bästa. Vi bodde i en enplansvilla några få meter över havet, men dock ganska nära havet vilket väl bör ha varit en fördel för tropo-öppningar väster- och söderifrån.
 
TV-DX var en ganska utbredd hobby på 60-talet. I Populär Radio och Radio&Television fanns en TV-DX spalt lite sporadiskt.

En av mina grannar i Örebro på 60-talet sysslade med TV-DX och hade en ganska stor vridbar antenn på ett maströr från balkongen. Har för mig att han hade en stillbildskamera eller filmkamera uppriggad framför den svart-vita TV:n som dessutom var omkopplingsbar mellan olika TV-standarder.

Kanal 2 var annars en källa till irritation bland VHF-amatörer. 48 MHz var en ingrediens i många 144 MHz-sändare, så TVI var ett bekymmer för de VHF-amatörer som bodde i Örebro-området. Den annars populära surplus-sändaren
SCR-522 blev oanvändbar "över en natt" när TV slagit igenom.

144,750 MHz eller 3 gånger bildbärvågen på 48,25 MHz var emellertid en ganska bekväm signal att trimma sin konverter på.
 
en källa till irritation

För att inte tala om förbannelsen bredbandiga antennförstärkare.
När jag bodde hemma hade närmsta grannen fått för sig att det var jättefult med antenner på hustaket och placerat antennen inne på vinden. Signalstyrkan blev väl sissådär och det hade kurerats med en antennförstärkare. Rejält med förstärkning i band I hela vägen till IV, vilket är 50 MHz till långt upp på UHF. När det sedan hamnade en stadig signal på 144 MHz så bottnade förstås den stackars förstärkaren och all bild försvann. Det blev en del sura diskussioner och man kan väl tycka att civilingenjör elektro borde ha varit mottaglig för radiotekniska fakta. Till slut åkte dock antennen upp på taket och förstärkaren försvann.

Riktigt vrång var en av ortens TV-nasare som vägrade inse att bredbandiga förstärkare var skit. Han hävdade (utan att ha den minsta aning om mina grejer) att det var övertoner från sändaren som ställde till det. Så var det alltid. Att sedan en kliniskt ren bärvåg hade överstyrt förstärkaren ändå gick han inte med på. Undrar hur det är med förstärkare till centralantenner. Dock tror jag de är avstämda till mottagarfrekvensen och därmed borde vara i alla fall skapligt tåliga mot överstyrning. Numera verkar marksänd TV vara en riktig loser på TV-planet så problemet har väl mer eller mindre självdött.

Minns ett störningsfall med en TV-tittare och en radioamatör inblandad. TV-tittaren hade lyckats med en aktiv antenn parallellkopplad med något på taket och sedan på vägen ner till apparaterna satt det en bredbandig förstärkare. Om jag minns rätt var det också några mindre impedansriktiga fördelningar (typ sockerbit) till flera mottagare också. Han skyllde förstås alla problem på radioamatören och blev mäkta sur när han upplystes att 100 % av problemen fanns hos honom själv. Grannsämjan befann sig på den absoluta fryspunkten och amatörradio betraktades nog som huggormars avföda. "DU sänder - alltså är DU orsaken till problemen" var den enkla logiken. Väldigt ofta är TV-antenner i bedrövligt skick. T ex kommer jag ihåg hur brusig bilden var hos mormor & morfar. På golvet bakom TV:s var det en blöt fläck och skärmen var grönärgad. Efter byte av koax så blev det bra bild. Samma TV gav också huvudvärk och tvivel om den egna synförmågan. Efter justering av fokus blev det dock bättre. :) En dåtida flickvän hade också en TV med jobbig bild. Justering av konvergens löste den saken. Klart trevligare om del olika färgerna följs åt, det är ingen finess att få färg på ett svartvitt program. Det blev väl något generationsbyte på bildrören så konvergensjusteringarna försvann med tiden - tack för det!

Sportloven tillbringade vi oftast i någon hyrd fjällstuga i närheten till LA och då blev det alltid TV (och FM) DX för att få in norska program. Det lyckades i varierande grad. Det känns som näten är kusligt designade för att täcka ett område och när gränsen passeras så räcker det inte så långt över.

Jag har för mig att en del tidiga TV-apparater hade MF som var på något amatörband men det kanske var innan televisionen utbredde sig här i Sverige.
 
Trevligt med litet nostalgi.
Det enda i TV-DX jag ägnat mig åt är att jag från föräldrahemmet i Mölndal riktade om antennen mot Fredrikshamn och med nöd och näppe lyckades få in dansk TV.
 
Gjorde vissa försök på 1980-talet när jag hade läst om TV-DX i Eter Aktuellt.
Byggde någon sorts antenn för band I enligt instruktion i EA men jag hade större lycka med att få in finska kanaler på band III-IV-V från mitt QTH i Härnösand under sommaren när det var tropo.
 
För att inte tala om förbannelsen bredbandiga antennförstärkare.

När jag höll på som mest med mina TV-mottagningsförsök lyckades jag fullständigt störa ut närmsta grannens TV4-mottagning. Det visade sig vara en av mina antennförstärkare som förmodligen självsvängde på något vis. Grannen tog emot TV4 från Halmstad/Oskarström på kanal 45 medan vi nyttjade Varberg/Grimeton på kanal 43. Därför märkte jag själv inte problemet.

Under ca ett år innan TV4 kom till Halland tog vi emot TV4 från Göteborg på kanal 46. Avståndet till sändaren var ca 95 km och bilden var okej men inte helt brusfri. Dessutom dök det upp periodiska störningar, några sekunder långa och med ett par minuters intervall ungefär. Jag fattade aldrig då vad det berodde på men har nu börjat misstänka att det kanske var personsökning (minicall?) som skapade dessa störningar i antennförstärkaren. Typ överstyrning eller en blandningsprodukt. Låter det rimligt?
 
Sportloven tillbringade vi oftast i någon hyrd fjällstuga i närheten till LA och då blev det alltid TV (och FM) DX för att få in norska program. Det lyckades i varierande grad. Det känns som näten är kusligt designade för att täcka ett område och när gränsen passeras så räcker det inte så långt över.

När det gäller gränsen Sverige/Norge tänker jag att det i första hand handlar om att gränstrakterna är ganska glesbefolkade. Särskilt den svenska sidan verkar ha varit "snål" med storsändare nära Norge. Norra Bohuslän hade väl ganska gott om mindre slavsändare för komplettera Uddevalla- och Bäckeforssändarna. Halden ligger däremot nära gränsen mot Sverige och bör ha varit lätt att ta emot i Bohuslän och Dalsand om strålningsdiagrammet inte var dämpat söder- och österut...
 
144,750 MHz eller 3 gånger bildbärvågen på 48,25 MHz var emellertid en ganska bekväm signal att trimma sin konverter på.

Visst var det så att bildbärvågorna var så pass stabila att de kunde användas som frekvensnormaler?
I mitten av 00-talet ägnade jag mig en del åt att i CW-läge lyssna på (och titta på i olika spectrum-mjukvaror i datorn) just bildbärvågor från TV-sändare i låga VHF-bandet. Det skrevs en del i olika forum om hur man skulle identifiera de olika sändarna med hjälp av deras offset från den nominella frekvensen. Tydligen höll man sig till sin offsetfrekvens ganska väl, inom några få Hz om jag minns rätt.
 
När man når kanten av täckningsområdet så faller fältstyrkan av ganska abrupt, mer ju högre frekvensen är. TV-kanalfördelningen i Region I kommer ur de två "Stockholmsplanerna" som gjordes på 50 och 60-talen. Dåtidens prediktionsverktyg var ganska primitiva, och dessutom gjordes beräkningarna för hand. Det skulle dröja till 70-talet innan datormodeller för VHF/UHF-täckning blev utbredda.


ag fattade aldrig då vad det berodde på men har nu börjat misstänka att det kanske var personsökning (minicall?) som skapade dessa störningar i antennförstärkaren. Typ överstyrning eller en blandningsprodukt. Låter det rimligt?

Det är väldigt rimligt. När Minicall kom på 80-talet så fick Televerkets Störningstjänst (Rof Öa i mitt fall) ett kraftigt uppsving av anmälningar från TV-tittare vilka använde bredbandiga antennförstärkare.
Jag har för mig att en del tidiga TV-apparater hade MF som var på något amatörband men det kanske var innan televisionen utbredde sig här i Sverige.

De första efterkrigs TV-apparaterna hade MF på 21 eller 22 MHz. Med nöd och näppe lyckades man avstyra att det skulle bli industristandard, men det hann produceras en del apparater med 21 MHz MF. Har för mig att Teknik för Allas och Elfas första TV-byggsatser använde denna MF. Man bytte till 38 MHz MF mot slutet av 50-talet.

Undrar hur det är med förstärkare till centralantenner. Dock tror jag de är avstämda till mottagarfrekvensen och därmed borde vara i alla fall skapligt tåliga mot överstyrning.

Detta varierade åtskilligt. Mer ambitiösa centralantennsystem använde frekvenstransponering och hade därför avstämda förstärkare före blandaren, medan "billiga" oftast var bredbandiga. Elgrossisten i min fars bekantskapskrets sålde båda sorterna, men de fastighetsägare som byggde centralantennsystem i slutet av 60-talet planerade för TV2 och då var frekvenstransponering nödvändigt, vilket gjorde bredbandiga system mindre intressanta.

De bästa centralantennsystemen kom, om mitt minne inte sviker,
från Kathrein, Futaba och Hirschmann.

SM4AMP(SK), som hade TV-handel, avrådde sina kunder å det bestämdaste från bredbandsförstärkare.

Det skrevs en del i olika forum om hur man skulle identifiera de olika sändarna med hjälp av deras offset från den nominella frekvensen. Tydligen höll man sig till sin offsetfrekvens ganska väl, inom några få Hz om jag minns rätt.

Televerket använde fina frekvensnormaler från bl.a. Rohde&Schwarz till att styra offset-frekvenserna.

1673370536978.png

Man siktade på en frekvensstabilitet på 10E-8 ungefär, så att i band I så låg
frekvensen inom 1/2 Hz c:a.

En kollega på RHk satt och planerade frekvensplaner och offset för TV-sändare, men man ändrade inte frekvenserna särskilt ofta.

1673368669906.png
 
Apropå avstämda förstärkare... Jag jobbade en kort tid för ca 20 år sen på en TV-service- och antenninstalltionsfirma. Minns att vi monterade en del "burkar" av fabrikat Fagor. Detta var någon form av selektiv förstärkare. Man knappade in precis vilka frekvenskanaler som skulle distribueras i centralantennsystemet. Riktigt hur det funkade minns jag inte men den satt troligen efter eventuella "pre-amps" och utrustning för frekvenstransponering. Det var i alla fall ett smidigt sätt få in digital-tv-muxarna i nätet.
 
Tja... TV-DX-ing kan bli komiskt. T.ex. att plötsligt få in en flimrig bild av serien Dallas.
J.R. Ewing gör entré, singlar iväg sin Stetsonhatt och hälsar Sue Ellen: Tschüss, Schatz!
 
"Spielen Sie es noch einmal, Sam bitte..."

Som Ingrid Bergman kunde viska fram i den tyskdubbade versionen av Casablanca.

Dubbade filmer och TV-serier får en lätt parodisk framtoning.
I synnerhet när verben i den tyskdubbade repliken staplats på varandra i slutet, ibland när skådespelaren har slutat röra på läpparna.
 
Last edited:
Odubbat kan bli lite kul också... Såg vid ett tillfälle en engelskspråkig film i Warzsawa, med originalljudet tackolov. Dock var ljudkvaliteten inte den bästa och när man inte hörde vad som sades, var det stört omöjligt att låta bli att titta på textremsan - som givetvis var på polska. Kan man inte språket, blir det rätt överväldigande med alla dessa W och Z.
 
Jag minns en rätt rolig CNN-intervju en gång med mannen som äger den berömda ranchen Southfork, där TV-serien Dallas spelades in. När filmbolaget hade tillräckligt många scener från Southfork, upphörde förhyrningen och ägarfamiljen flyttade åter in. En kommentar:

- It was great fun watching Dallas on TV, particularly seeing people jumping in and out of your own bed upstairs.

:D

73,
Rolf
 
Tillgånget till tyska dubbröster är inte större än att tyska tittare inte har några problem med att känna igen
respektive röst vilket ibland "ställt till det" med vokal påverkan där folk relaterat till rösten i stället
för till filmen. Det har också lett till att några av dubbrösterna gjort karriärer på egen hand. Kommenterat
till en tysk kollega angående det IMO "okulturella" i att dubba filmer vars utspelande sker i miljöer
som definitivt inte har tyska som modersmål bemöttes med en uppgiven, erkännande suck där vi var
överens om vikten av att höra fler språk än sitt eget. De flesta tyskar jag kom i kontakt med pratade förutom
sitt eget modersmål engelska och flertalet även franska och även andra språk. Några kunde noterbart
även förstå svenska hjälpligt varför försiktighet iakttogs under vistelser i landet...

På ett flertal orter finns "Fremdsprachenkinos" som man kan besöka för att slippa dubbeländet och se och höra filmer
på orginalspråken...

Bland duktiga tysktalande skådespelare som dubbar sig själva på andra språk hör Christoph Waltz (Inglourious Bastards) och Richard Sammel (Un village francais)
 
Back
Top