Sparky
Well-Known Member
Anledningen till denna tråd:
Jag har i ett annat forum (S-match) ställt denna fråga, men kanske inte bästa forumet för detta, som ju var lite ”off-topic” där och riskerade att försvinna i ”bruset” av alla matchningsdiskussioner.
Därför väljer jag att starta en ny tråd.
Jag matar min min dipol (inv v) med "twin-koax". Skärmarna sammanbundna uppe vid antennen, men inte anslutna till något. Bägge koaxerna ligger tätt buntade och i sin tur liggandes intill mastbenet. I nedre änden, vid min tuners balanserade utgång, är skärmarna oxo hopbundna och anslutna till tunerns jordskruv. Den är i sin tur ansluten till "stationsjord" och galvaniskt skild från "nätjord". Det senare får väl någon att höja på ögonbrynen med tanke på elsäkerhet m.m. men vi Hams förutsätts veta vad vi håller på med....
Fakta: Inga störningar, ingetr brus, ingen RF-feedback på något band.
Jag har mycket grunnat på hur detta fysikaliskt funkar. Ska man betrakta varje antennhalva för sig som en separat L-antenn som samverkar med den andra halvan gentemot jord ? Typ fasade L-antenner ? Eller ska hela arrangemanget betraktas som en normal dipol ?
Strömbalansen kan ju rimligen inte fungera som i en öppen stege, varje innerledare "vet ju inte om den andra" eftersom skärmarna skymmer innerledarna från varandra och alltså kan obalans i strömmarna inte påverka systemet på samma sätt som i en stege och det finns ingen returström på koaxernas skärm-insidor. Common-mode ström på skärmarnas utsidor kan givetvis förekomma, om antennbenen inte sitter symetriskt med avseende på nedledningen (det gör de, i mitt fall).
I antennhandböcker nämns sporadiskt och summariskt denna typ av matning, men aldrig någon förklaring på hur systemet uppträder.
Att förlusterna är högre än i en öppen stege köper jag. Personligen betalar jag gärna det för att få en störningsfri signal. Att den skärmade matningen oxo bidrar till att inte släppa in omgivningens "man-made noise" på ett effektivare sätt än öppen stege med obalans skriver jag under på av egen erfarenhet.
Dessutom är mataledningen helt känslokall för närliggande föremål. Den kan t o m grävas ned utan att det påverkar HF-egenskaperna.
Till sist: Jag använder 75 ohm koax avsedd för satellit-tv, med både strumpa och folie. En 100m rulle kostade någon hundring på Biltema. I princip är det helt utan betydelse vilken impedans koaxen har. Till och med skarvning av olika impedanser inbillar jag mig skulle funka, förutsatt att skärmarna är intakta hela vägen. Konjugatmatchningen vid tunern stämmer av hela systemet ändå. På alla band (om tunern har tillräcklig variationsmöjlighet).
Någon som kan kasta ljus över det fysikaliska ?
TNX / Sparky
Jag har i ett annat forum (S-match) ställt denna fråga, men kanske inte bästa forumet för detta, som ju var lite ”off-topic” där och riskerade att försvinna i ”bruset” av alla matchningsdiskussioner.
Därför väljer jag att starta en ny tråd.
Jag matar min min dipol (inv v) med "twin-koax". Skärmarna sammanbundna uppe vid antennen, men inte anslutna till något. Bägge koaxerna ligger tätt buntade och i sin tur liggandes intill mastbenet. I nedre änden, vid min tuners balanserade utgång, är skärmarna oxo hopbundna och anslutna till tunerns jordskruv. Den är i sin tur ansluten till "stationsjord" och galvaniskt skild från "nätjord". Det senare får väl någon att höja på ögonbrynen med tanke på elsäkerhet m.m. men vi Hams förutsätts veta vad vi håller på med....
Fakta: Inga störningar, ingetr brus, ingen RF-feedback på något band.
Jag har mycket grunnat på hur detta fysikaliskt funkar. Ska man betrakta varje antennhalva för sig som en separat L-antenn som samverkar med den andra halvan gentemot jord ? Typ fasade L-antenner ? Eller ska hela arrangemanget betraktas som en normal dipol ?
Strömbalansen kan ju rimligen inte fungera som i en öppen stege, varje innerledare "vet ju inte om den andra" eftersom skärmarna skymmer innerledarna från varandra och alltså kan obalans i strömmarna inte påverka systemet på samma sätt som i en stege och det finns ingen returström på koaxernas skärm-insidor. Common-mode ström på skärmarnas utsidor kan givetvis förekomma, om antennbenen inte sitter symetriskt med avseende på nedledningen (det gör de, i mitt fall).
I antennhandböcker nämns sporadiskt och summariskt denna typ av matning, men aldrig någon förklaring på hur systemet uppträder.
Att förlusterna är högre än i en öppen stege köper jag. Personligen betalar jag gärna det för att få en störningsfri signal. Att den skärmade matningen oxo bidrar till att inte släppa in omgivningens "man-made noise" på ett effektivare sätt än öppen stege med obalans skriver jag under på av egen erfarenhet.
Dessutom är mataledningen helt känslokall för närliggande föremål. Den kan t o m grävas ned utan att det påverkar HF-egenskaperna.
Till sist: Jag använder 75 ohm koax avsedd för satellit-tv, med både strumpa och folie. En 100m rulle kostade någon hundring på Biltema. I princip är det helt utan betydelse vilken impedans koaxen har. Till och med skarvning av olika impedanser inbillar jag mig skulle funka, förutsatt att skärmarna är intakta hela vägen. Konjugatmatchningen vid tunern stämmer av hela systemet ändå. På alla band (om tunern har tillräcklig variationsmöjlighet).
Någon som kan kasta ljus över det fysikaliska ?
TNX / Sparky
