Man brukar elakt skriva "please connect your brain before writing e-mails"...
Detta uttryck är väl egentligen lite väl hårt uttryckt men tål att tänka på.
E-mail till grupper som Ham.se innebär för många ett avsteg från deras normala sociala kommunikation med släkt, vänner, arbetskamrater och så även radioamatörer.
Det uppstår omedelbara problem för många då det med e-mail som media, inte är lika lätt att uttrycka sig nyanserat i text. Visst kan man lägga till "smileys" med eftersom dessa kommer efter texten, så är ofta skadan redan skedd. Det är få förunnat att kunna uttrycka sig klart och ändå nyanserat i det skrivna mediet. Detta är naturligtvis ett av skälen till att vi inte har så många författare bland radioamatörerna...
Vi har inte hunnit anpassa vårt sociala beteende till den distans- och känsla av anonymitet som internet och diskussionsgrupper som t.ex Ham.se. Hur ofta skapar vi konfglikter ansikte mot ansikte och bokstavligt ber folk att fara till ett varmare ställe? I ett debatt inlägg går det naturligtvis bra.
Vi har som "ras" inte skapat de inbyggda inhibitorerna gentemot fjärrkonflikter ännu. Vi kan utan vidare skapa lidande och förödelse genom beslut i en kommission eller med knapptryckningar.
Det är därför oerhört mycket lättare för den lille debattören att bli personlig och påflugen när han inte behöver se och träffa sin(a) antagonister. Detta återfinns hos många "skandal journalister" som går till attack med detr skrivna ordet som vapen, och ofta skapar konsekvenser som mamn sedan försöker att rätta till. Det är inte bara vi radioamatörer som är syndare, även s.k. "professionella" skriftställare tenderar att vara för arroganta/aggressiva när de inte ser eller träffar motparterna.
Jag tror nog att många håller med mig när jag hävdar att de flesta radioamatörerna är med eller mindre galna och har mer eller mindre stora ego'n. Många radioamatörer delar gärna med sig av sina erfarenheter medan andra vaktar sitt eventuella försprång med svärd i hand.
En av avarterna i amatörradio sammanhang är tyvärr föreningsmissbrukaren. Vi känner igen dem genom deras engagemang inom våra större föreningar, ofta med en politisk förankring i något av regeringspartierna. Denna typen av radioamatörer har föreningen som hobby, inte själva innehållet, dvs radio'n som hobby.
Detta har i många föreningar skapat en klick radioamatörer som motsätter sig all förändring av verksamheten eller det sätt som hobbyn utvecklas. Det ärt därför inte speciellt långt bort till att man tar till ordet som vapen i debatter på nätet och då även tar till extra mycket adjektiv i skriftväxlingarna. Detta kan uttrycka sig i alla möjliga egendomliga avarter. Ta till expempel debatten om telegrafi provet, nu till debatten om teknikkunskapskravet... Det bara fortsätter, med nya spärrar.
I och med att vi alla har olika förmåga att uttrycka oss i text så kommer alltid någon kunning i att använda det skrivna ordet, att ta till kraft uttryck när någon har andra åsikter än man själv.
För övrigt så har vi lika mycket stora ego'n inom amatörradion som hos andra intresse grupper.
En debattgrupp som Ham.se ibland är, kräver en aktiv moderator. Detta kräver engagemang och opartiskhet samt en stor gnutta psykologi - dvs ingen lätt uppgift.
Det är möjligt att människan vidareutvecklas till att kunna hantera det skrivna ordet på ett vettigare sätt än idag... Med detta kommer inte att ske tills i morgon så det är bara för oss att försöka hantera probledmen när de uppstår.
//Om nu någon kände sig påhoppad så var det nog menat så...//
Cheers
M0DFI
