SM0AOM
Well-Known Member
Man ska alltid ställa sig frågan vad tillämpningen är.
Det är mycket sällan som man behöver rutinmässigt mäta varken effekt eller anpassning/SWR med annat än storleksordningar.
Om SWR skulle vara 1,5:1 eller 1,2:1 är rätt egalt för genomsnittsamatören och om effekten är 950 eller 1050 W är också rätt betydelselöst "i den allmänna konkursen".
En helt annan situation uppstår när man har med avtalsförhållanden att göra. Kunden kan ha specificerat att en färdig antennanläggning ska ha SWR bättre än 1,2:1 eller return loss bättre än 20 dB, eller att en sändare ska ge 1000 W -0,5 dB/+1 dB under alla förhållanden. Gör de inte det får man inget betalt.
Då gäller det som leverantör att ha instrument som ger bättre noggrannhet än +/- 0,1 dB och har man inte det blir det problem hos
krävande kunder. "Vanliga" instrument kommer inte i närheten av sådant,
utan man gör sådana effektmätningar med kalibrerade dämpare och termiska effektmetrar. För riktigt krävande effektmätningar vid högre effekter använder man kalorimetrar, som direkt mäter upp temperaturhöjningen i ett cirkulerande kylmedium.
Return loss mäter man med reflektionsfaktorbrygga, det är endast vid
mätningar under drift som genomgångswattmetrar används som indikator på om sändaren eller antennen fortfarande är hela.
Har sett sådant på nära håll, vid Factory Acceptance Test hos Collins i Cedar Rapids, och jag hade kollegor på Telub som varit FMV:s kontrollant vid upphandlingar. FMV hade dåliga erfarenheter av en del leverantörer som gjort leveranskontroller med "kantstötta Birdar" och där effektangivelser varit "lätt optimistiska".
På Standard Radio hade man en del blandade erfarenheter av när det gjorts typgodkännandemätningar på deras produkter. I början av 90-talet så skulle amerikanskt typgodkännande för deras nya marinradio ordnas, och man lät ett lokal firma med anknytning till FCC göra mätningarna.
Man fick beskedet att apparaten inte kunde godkännas, eftersom den inte klarat minimieffektkravet när matningsspänningen varierades.
Det visade sig då att mätningarna hade gjorts med en 25 år gammal Bird med en "plugg" som var minst lika gammal och dessutom med en konstlast som inte varit specificerad för frekvensområdet.
Den firman fick inga nya uppdrag, och förmodligen inte heller något betalt...
Det är mycket sällan som man behöver rutinmässigt mäta varken effekt eller anpassning/SWR med annat än storleksordningar.
Om SWR skulle vara 1,5:1 eller 1,2:1 är rätt egalt för genomsnittsamatören och om effekten är 950 eller 1050 W är också rätt betydelselöst "i den allmänna konkursen".
En helt annan situation uppstår när man har med avtalsförhållanden att göra. Kunden kan ha specificerat att en färdig antennanläggning ska ha SWR bättre än 1,2:1 eller return loss bättre än 20 dB, eller att en sändare ska ge 1000 W -0,5 dB/+1 dB under alla förhållanden. Gör de inte det får man inget betalt.
Då gäller det som leverantör att ha instrument som ger bättre noggrannhet än +/- 0,1 dB och har man inte det blir det problem hos
krävande kunder. "Vanliga" instrument kommer inte i närheten av sådant,
utan man gör sådana effektmätningar med kalibrerade dämpare och termiska effektmetrar. För riktigt krävande effektmätningar vid högre effekter använder man kalorimetrar, som direkt mäter upp temperaturhöjningen i ett cirkulerande kylmedium.
Return loss mäter man med reflektionsfaktorbrygga, det är endast vid
mätningar under drift som genomgångswattmetrar används som indikator på om sändaren eller antennen fortfarande är hela.
Har sett sådant på nära håll, vid Factory Acceptance Test hos Collins i Cedar Rapids, och jag hade kollegor på Telub som varit FMV:s kontrollant vid upphandlingar. FMV hade dåliga erfarenheter av en del leverantörer som gjort leveranskontroller med "kantstötta Birdar" och där effektangivelser varit "lätt optimistiska".
På Standard Radio hade man en del blandade erfarenheter av när det gjorts typgodkännandemätningar på deras produkter. I början av 90-talet så skulle amerikanskt typgodkännande för deras nya marinradio ordnas, och man lät ett lokal firma med anknytning till FCC göra mätningarna.
Man fick beskedet att apparaten inte kunde godkännas, eftersom den inte klarat minimieffektkravet när matningsspänningen varierades.
Det visade sig då att mätningarna hade gjorts med en 25 år gammal Bird med en "plugg" som var minst lika gammal och dessutom med en konstlast som inte varit specificerad för frekvensområdet.
Den firman fick inga nya uppdrag, och förmodligen inte heller något betalt...